Facebook Instagram LinkedIn
Slider

Christian Hedberg

Christian Hedberg paraicehockey35 år

Gift med Marie och har två barn My och Paul

Idrottare Paraicehockey Hedemora SK Kälkkronorna Team Sweden

Föreläsare och Författare

Ryggmärgsskadad 2006 efter att ha trillat ner vid bergsklättring. Resultatet blev en förlamning från midjan och ner och svåra smärtor. 2014  Paralympier i Sochi. 2016 författare till boken  Ingen vill dricka kaffe med någon som är bitter. Målet Paralympic 2018 Paraishockey

Träning är en stor del av livet många olika träningsformer träningen är till stor del till för att slippa smärta. Men att jobba utan mål är inget alternativ. Huvud målet är PyeongChang 2018 . Aktuella målet är att läka axeln efter att den har varit ur led. och kommer tillbaka för att spela Kvalet i höst mot Paralympic 2018 Paraicehockey.

Instagram

Senaste inlägget

Kanelbulle kladdkaka Funktionshinder dag?

Idag är det internationella funktionshinderdagen. Är den ännu en dag som ska fylla vår kalender precis som kanelbullen eller kladdkakans dag.

När jag var 20 år så hade jag tyckt att de var lite fånigt och onödigt. Jag hade ju varit på en handikapptoalett och sett att de fanns armstöd. Varför ska de ha en dag och klaga på!

Efter min ryggmärgsskada så har jag fått en annan insikt efter som de har kommit närmare. På väg till kontoret denna morgon tänkte jag på att de är en evig kamp. Sverige borde vara ett fullt tillgängligt land med tanke på våra ekonomiska förutsättningar.

Sanningen är en annan många gånger så känner man sig som enbart som en kostnad. ”klart du ska komma in till oss men du vet att en ramp och hiss kostar närmare 150k?”

Detta händer inte bara hos enskilda små näringsidkare som inte har en vinst på 150k om året men de hjälper efter bästa förmåga. De händer i kommunala och kyrkans lokaler. Där du på en bra dag tar dig fram men på en dålig dag inte åker till för att du inte har kraft att hoppa upp för en trappa eller öppna en dörr utan dörröppnare.

Så dagen behövs för att belysa hur vi har det i Sverige. Funktionshindrade barn har inte rätt att leva ett aktivt liv. För allt kostar mycket pengar skulle du som förälder till ett Gående barn säga:

-På innebandyn på skolidrotten så får du ha på dig dina vinterkängor och springa i.

Detta hade nästan klassats som barnmisshandel. Men att barn med funktionsvariation ska vara med på skolidrotten ska göra de i sin Rullstol som används till vardags bli svettig och låta de torka in är helt ok. Eller så låter vi barnet sitta vid sidan för de är inget som du kan vara med på.

Det finns massa andra exempel att ta upp. Poängen är att vi med oftast ganska små medel kan göra skillnad.

Genom att göra en förändring i vårat bemötande och vår världsbild.  Frågor man kan ställa till sig själv:
Skickar vi signaler att alla är lika värda?
Bygger vi individens självkänsla till de bättre?
Hur hade jag känt om jag var i den andre personens kläder?

Ska vi inte skapa självständiga individer som vill bidra till att föra vårat samhälle framåt. Detta gör vi inte genom att exkludera vissa människor från samhället.

Vi kan skapa ett samhälle som är tillgängligt för alla om vi vill det.

Alla människor är en tillgång i vårat samhälle och kan göra skillnad för andra!