Facebook Instagram LinkedIn

1 december

Idag har varit en dag av framsteg. Har varit på toaletten den är ett helvete att komma upp men de kändes i alla fall mänskligt att få komma på toa. Jag har fortfarande ont men de är smärta som man kan stå ut med, med lite morfin.  Jag har minskat morfin intaget och de behövs med vid större förflyttningar. De har varit olika besked om hur vad man får göra om man får lyfta sig med armarna från stolen eller inte om man får köra rullstol. Ena gången får man andra inte AMBIVALENS.

Annars har dagen och gårdagen bestått av en massa stick. De ska sätta en ny kanyl på mig men de funkar inte de kommer inte in i tjälen.  Så vänster arm påminner om en pundares.

Natten var brutal har en kanyl utan kran på och fick morfin inhugget i handen. Sen blir man lite rädd och törs inte säga till så jag härdade ut. Nätterna känns långa och jag har hemlängtan. Jag brukar inte ha de men saknar Marie och My de ska komma ner till helgen. My är lite rädd att prata med mig och de känns tungt och att Marie får dra hela lasset med att vara ensam förälder. Tur att vi har familj och vänner som backar upp och hjälper oss.

Men de verkar som jag kommer vara hemma innan jul i alla fall. Inte för att julen är min favorit högtid men de känns skönt att komma hem ändå. Tråkigt att renovera ett hus och sen hinna bo i de en vecka innan man ska läggs in.

Känner mig sporrad att komma ut och börja träna igen. Men de kommer ta sitt lilla tag även om man får börjar rulla så var de inte någon innebandy före sommaren.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *