Tidsbudgeten

Under veckan har jag förberett en föreläsning som jag ska hålla och de har kommit mycket till tid och tidsåtgång och en del insikter om mig själv har aktualiserats bland annat:

Jag är 35 år gammal och kan inte klockan. De är sant! Eller jag kan läsa av klockan men de betyder inget för mig. Jag vet att kl 10 ska jag vara på ett möte. Men vad innebär de kanske 10 minuter bilkörning parkering. Jag tror att jag ska åka kl 10 så jag kan hoppa in i duschen 0950 jag har ju 10 minuter på mig..

Ja jag suckar åt mig själv.

Detta har fått mig att tänka på tidsbudgeten. Vad gör jag av min tid och är de till detta jag vill använda min tid. Just nu har jag kommit fram till att livspusslet och tiden går ihop. Det är väldigt fyrkantigt. Men jag behöver en struktur för att fungera. När allt hänger i luften blir jag stressad och inget blir gjort. Ja bara går och funderar på vad jag skulle göra i stället för att leva här och nu.

Men just nu är livet är ganska gott. Har hittat ett sätt till att förhålla mig till många saker och tagit bort de som gör min irriterad och trött. Vilket har ökat livskvalitén och närvarandet i livet. (skrivit in när jag ska åka i kalendern och inte när jag ska vara där)

Visa saker kan vi inte styra över men med en viss buffert i stressen så fixar jag även oförutsägbara saker.  Kanske verkar smått men ändå.

Otillräcklighet 


​Ca 70 meter in på stigen  fick de avbrytas.  På exkursion med dotterns klass  idag.  De skulle besökas  ett flyttblock i skogen.  Klart att stigar är et problem  men jag väljer att inte se det som ett problem.  Utan som en utmaning jag hadde putt hjälp  men stigen var för  smal så de blev att avbryta för att de inte var värt  allt slitet att  komma fram.  
Nej de var inte för mig att vara på skolutflykt. Och förutsättningarna  var klara från början.  

Det som slår mig när jag är på väg tillbaks är en liten otillräcklighet.  Klart att  stigar  sätter  hinder  i vägen för fram fart i rullstol. 

Men sedan kommer det till att jag kan faktiskt  lämna stigfinnandet till någon annan. Finns fler  uppgifter att göra. Alla delar i kughjulet måste vara på sin plats och göra dess uppgift.  För att maskinen  ska funka.
 Men det skär något i mitt geografi hjärta att inte få se inlandsislämningar. Saknar exkursion och skog  då många av de sakerna  jag  vill se är väldigt  otillgängliga.  Krävs lite tankekraft  för att lösa problemet utan att det är ett högt motor ljud  som förstör  upplevelsen. 

 

Racerapport Skördeloppet 2017

 Efter att ha köat länge till toaletten och där inne lyssnade på uppvärmningen. Var de dags att sätt på sig nummer lappen och sätta sonen i knät och rulla till starten. Då de var ca 20 år sedan jag sprang ett lopp viste jag inte hur man gör. Men som man gör när man inte vet ställer man sig sist och kolla på de andra hur de gör. Så jag rullade sakta i väg när starten gick.  Hade bestämt mig för att inte bli svettig. Utan göra detta för att de är en kul grej som händer i Hedemora. Där av hade jag min son i knät.

Vi började rulla om lite folk inne på vasaliden. Väl ute börjar de att luta uppför och gör så ett tag. Då vi väljer att hålla ett lågt men stadigt tempo kommer vi fram till backen mellan Tjärdenhuset och biblioteket där de är en skarp backe uppför. Sonen får hoppa av och springa upp tillsammans med 3 stycken tjejer som   på samma ställe som oss. Där efter kommer det ca 150m asfalt sedan börjar kullerstenen som tar oss skakande till stortorget. Där ska vi passera ett stråk av Kullersten (läs runda stenar med ca 2 cm mellanrum  och en höjd på 4 cm) följt av en kant på ca 8cm. För att komma vidare till en grusgång där banan fortsätter. Där väljer  vi att ta en alternativ väg för att inte ramla och hålla någon form av fart. Så vi rundar apotekshuset och sluter upp med de andra i loppet.

Nu har de som springer kommit långt och vi ligger i promenad klungorna. Stolen börjar wobla i länkhjulen här är det en liten nedförsbacke. Vi är ganska ensamma och kommer fram till Kärleksstigen. Här kommer sonen på att när vi kommer till målet pappa måste jag kissa. Men det är ju långt kvar till målet ska vi kissa nu?

  • Ja de måste jag göra!

så vi stannar och kissar vid ett träd och förlorar viktiga sekunder om de inte varit så att vi anmält oss till promenad 5km utan tidtagning. Där kärleksstigen slutar är det en brant backe för att komma vidare i loppet. Efter som jag har berättat att jag är med så står det två hjälpsamma personer och ger mig ett handtag uppför medan grabben springer bredvid.

Vi håller vår fart i uppförsbacken som loppet fortsätter med och här känner jag en svettdroppe komma när jag ser 2km skylten. Vi har några gåspringare framför oss och när de vänder sig om och ser oss sätter de fart för man kan inte bli omkörd av en kille i rullstol. Så de sätter fart och börjar gå när de kommit på tryggt avstånd.

Nu vänder banan och vi rundar sjön munken här lutar de neråt och länkhjulen wobblar så vi tar de försiktigt nerför för att inte flyga framåt. Vi ser vätskekontrollen och rullar fram och tar en mugg vatten innan vi fortsätter. Nu passerar vi lite folk som ser förvånade ut men hejar glatt på här står även 3 km skylten i en lätt uppförsbacke.

Nu har de grävt i vägen och sonen undrar vad de ska bygga och varför de inte sopat ihop gruset som ligger. De är ju svårt att komma fram när man rullar. De kanske ska bygga hus.

Vi rullar vidare och ytterligare en gåspringare sätter fart för att hålla avståndet. Förcyklisterna kommer ikapp och hejar på oss och vi blir varvade av de första som springer 10km.

Sonen undrar varför folk sitter och fikar och inte är med och springer. Jag svarar att de behövs folk som hejar åxå så vi kör på så fort vi kan.

Det rullar på fint tills vi kommer fram till sveaparken där banan tar sig nedför i gropen för att komma upp på andra sidan. Här går rullstolsbanan förbi på ovansidan av parken. Sträckan är den samma men vi passerar några gåspringare efter som de troligen inte känner sig stressade.

Nu är vi uppe på Åsgatan och lutningen på vägen för att vi måste stanna till och köra upp på trottoaren för att få en någorlunda lutning och slippa burka för att få stolen att gå rakt. Nu är det inte långt kvar bara ner för den branta polisbacken där lutningen är både utför och i sidled. Så vi sicksackar oss ner för att inte vicka. Nu ser vi Vasaliden och håller undan för de som kommer springande bakifrån. Vi rullar mot målet och får hejarop och går i mål lita varma och väldigt glada för att ha haft ca 40 minuter tillsammans och pratat om världens väsentligheter för en 4åring.

Tacka Skördeloppet Hedemora för ett bra arrangemang för att ha tagit ett bra steg av integrering i samhället och inte segregering i idrotten kan vi vara tillsammans gammal ung funktionsnedsatt eller icke funktionsnedsatt. De viktiga är att vi rör på oss och har vi kul under resans gång så kommer vi att göra det igen!

 

 

Tiden är minnen

11 år i livet vi tar ett år i taget

De verkar inte högt men de är mina metrar jag föll

När man kommer att tänka på att de är 11 år sedan jag trillade ner så borde ångesten för den 14 juni lägga sig. Men när de närmar sig är de som att magen knyter sig får hjärtklappning och jag kallsvettas.  Jag har processat detta. De senaste 11 åren har gått åt till att processa de här. Men de är något som man inte kan sätta fingret på. Man måste kasta sig i sadeln när man ramlat av hästen. De liv jag lever är de inga fel på jag har de som de flesta andra med familj arbete både upp och ner. Men smärtan i kroppen gör vissa dagar att de är outhärdligt.

När den 14 juni närmar sig så kommer irritationen och morfinsuget. Jag vill döva bort allt vill inte känna de som är. Vill inte ta hand om känslorna utan bara stoppa undan dem i ett svarthål. Men jag har valt att känna inte bedöva mig. Även om de känns som att känslorna och tankarna sitter på utsidan. Som känsliga nervtrådar som skriker vid minsta beröring. De vanliga strategierna funkar inte under denna tid på året.  Jag blir avskärmad även om de jag träffar inte förstår att jag inte är 100% närvarande.

Jag har valt att leva och idag firar jag att jag lever och några dagar kan man kanske få känna sig lite bitter. 11 år i livet vi tar ett år i taget.

Just idag är jag stark 

Ur lite  perspektiv  att träningen  har varit  obefintlig  har musklerna  fått  en extra  lång vila.  Smärtan under de senaste  2.5 månader  har tagit  hårt på  psyket och  allmäntillstånd.  Trotts  detaljer gjordes  ett bra resultat  på  stakning  under  förmiddagens  första  riktiga  stakpass  sedan axelskadan.  Ett kusligt  lugn  sprider sig i  kroppen.  

Hjärnan  går på högvarv  och har ångest  inför  morgondagens  14 juni  och  11 år i rullstol.  Men de går att orka med  huvudet  när kroppen  är  hyfsat  lugn.  Bara kaos  på  ett ställe  😉

ibland måste man välja väg

Man kan köra saker under ett tag och sedan bara köra vidare för att så har de alltid varit. Nu är vägen vald och som alltid när man gör val så vet man inte i förväg vad de blir av dem. även om detta är ett litet val så är principen samma. Du vet inte vad som händer.

En skön känsla som när man bestämmer sig för att byta jobb. En ny start i livet. och hoppar man inte vet man inte om man gör ett magplask eller ett snyggt dyk! framtiden får avvisa om de blev en jätte röd mage eller om vattenytan bröts snyggt utan ett plask

jag ska koncentrera på ett ställe. de började egentligen i våras med en gemensam sida chritianhedberg.se men nu lägger jag ner dubbla instakonton och fb sidor.  Så ni som gillade författar Chrsitian gilla christianhedberg.se på FB och Följ christianhedberg på Insta de är ju samma person 😉

 

Tejp kan de laga allt?! Även ett inre kaos?

1 rulle tejp per match för att hålla axeln på plats under träning / match. håret på bröstet börjar växa ut nu 😉

När saker inte riktigt funkar försök med milt våld, funkar inte de använd mer våld, funkar inte de använd tejp.

Jag åkte till Sydkorea för att spela VM i paraishockey med en trasig axel. Jag vet att de inte var de smartaste man kunde göra. Men ett lag är ett lag och man ställer upp för sina kamrater. Med 4 veckor efter att axeln varit ur led. Ramlar jag igen och slår den delvis ur led igen. Tack vare tejpen och Ingvar som satte dit den så klarade jag mig relativt bra.

Även om den kom på plats snabbt har smärtan varit ett stort problem. Nu vet jag att de inte är några skelettskador. Men smärtan är fortfarande kvar och hindrar till viss del att göra min rehab.

Den stora boven när man kommer hem är att ta hand om allt som man missat och försakat. Jag får alltid en depression när jag kommer hem. Var de värt detta? Denna gången var de värre efter som de inte är de lättaste att klara sig med 1 arm i rullstol. För mig att ta till flykt på olika sätt är den naturliga strategin för att överleva. Men att leva med den inre kaosen och inte fly in i en dimma är det svåra jobbet. Nu har jag ridit ut de värsta för denna gång och jag kan vara lite vänlig och social.

De är tur att jag har en familj som finns och stöttar.  De är de som är de riktiga kämparna!

Den stora vändningen var att jag inte behöver opereras. Nu ska jag bara rida ut smärtan och komma igång med träningen så att även nervsmärtorna lugnar ner sig.

Bild

Kälktest med @pelle016 de funkade bra backar utför bättre än förväntat. Följde spåret bra. Förra gången fanns de inga spår lite svårt att ta sig ut djupa spår #kälke #skidåkning #ski #paraski #xcski #stakning #utveckling

Bild

Första testet an nytillverkade kälken. Utvecklingen har gått jättebra! @mmhskumt fick agera tekniker idag. Tur att hon hjälper mig! #xcski #kälke #skidåkning #ski #paraski #träning #vasaloppet #längdskidor

Bild

Fystester bosön. Med landslaget i kälkhockey. Förbättrat personbästa vilken känns bra . Vikten är samma #kälkhockey #icesledgehockey #trekronor #teamsweden #hockey #parasport #bosön