experimentet.com

Avslutat

Experimentet är avslutat!

De gick fortare att ta sig tillbaka än vad jag planerade dessutom byttes sporten Cykling till Kälkhockey. Vilket visade sig att de var mer min grej!

Det blev några missar att fota ansiktet de var de enda på min kropp som inte förtvinade 😉

Här kan du läsa om resan som började med en operation 5år efter min Fallolycka. en resa som skulle sluta i Rio men istället tog en helt annan vändning och slutade i Sochi. De har varit många bakslag  men son vanligt lär man sig i livet. Läs hela resan här nedan:

/Christian

Varför Experimentet?

Är de möjligt att komma till Paralympic?

Nu stundar operationen de ska tas bort cystor och brännas vid ryggmärgs kanalen för att smärtan som jag har inte ska bli värre. Att leva med konstant smärta är ett H*****te.  Jag har haft mer eller mindre ont sen jag gjorde illa mig och har provat de mesta för att bli av med smärtan Botox Morfin Akupunktur opererat bort stagen i ryggen men inget har fungerat.  Nu ska denna operation göras för att smärtan inte ska bli värre.

Jag kommer att vara sjuksriven 3-6 månader och från början får jag inte röra på mig. Vilket i sin tur göra att musklerna kommer förtvina och man får börja om från början med träning och rehab lite som att födas på nytt.

Då kommer Experimentet till med hjälp av KJ se om de är möjligt att träna sig så att man kan komma till Paralympic i Triathlon.

Så vi får se om målmedvetenheten och hård träning kommer att räcka hela vägen.

Första bilden

Taget innan resan till uppsalaChristian innan op

Från sjukhus sängen

Ny duschad och ned bäddad i sängen.

Idag har jag träffat Anders som ska operera mig i morgon kl 0825 och beräknas vara klar till 17. Efter detta skulle jag inte tycka om honom för jag skulle ha hemskt ont. Men jag skulle få morfinpump men den skulle inte ta bort all smärta. Jag ska operera fjättrad ryggmärgskanal och eventuella cystor.

De känns som kroppen har lagt ner allt försvar jag ha hemsk ont de hugger oftare än vanligt. De är fascinerande hur kroppen kan ställa om sig. Sen i fredags då jag var på inskrivningen tills idag är de mycket värre med smärtan. Precis som om beslutet och vägen mot genomförandet har släppt all den blockad mot smärta som hjärnan har satt upp.

Jag är inte orolig för operationen utan mot rehab tiden efteråt. Hur kommer de att funka när kan man gå på toa igen. Kommer jag att fira jul på sjukhuset. Sen att man återupplever de som hände för 5 år sen skapar en klump i magen och ångest tänk om osv..

De är inte bara jag som återupplever skadan utan även Marie.  Hon är en stark kvinna som dels står ut med mig men också som har genomlevt en jätte förändring i sitt liv Tack för att du finns !!!

My förstår att de är något i görningen och är busigare än vanligt. Hur gör man för att vända något som man själv är nervös för till något positivt till ett 3 årigt barn? För en vecka sen trodde hon att om man hamlar på sjukhus så dör man. De gick fort att få henne att förstå att de inte är så. Men hon har en massa tankar som man måste ta hand om och bearbeta men de är inte så lätt när man har sig själv och omvärlden som trycker på.

Nu ska jag se på tv. Kommer troligen att bli lika besviken som sist jag kollade att de inte är något förutom reklam. 6 år utan tv varför ser inte ni också på tv-serier på dvd?

Vi ses på andra sidan då ett nytt liv börjar.

 

dag 2

Dag 2 efter operationen.

Känner mig helt slut och vandrdar mellan vaken och borta smärtan är inte allt för illa. Men de känns att de har varit i ryggen. Jag har inte någon morfinpump utan får morfin när jag säger till. Jag tror att de är bättre för mig.

I vilket fall känner jag mig överkörd och slö i huvudet. Operationen gick bra den gick fortare än de hade trott. Bara 5 timmar och de var ett litet stycke fjättrad ryggmärg men mycket muskler som var fast växta i kotorna.

De går ganska fort fram idag får jag börja sitta upp och i morgon skulle jag få komma över till stolen men jag får inte göra förflyttningar eller belasta mig. En ekvation som är lite märklig att få ihop.

I morgon kommer john upp från sin operation ska försöka ta mig till honom och se hur han mår.

Snart kommer mamma och pappa på besök.

1 december

Idag har varit en dag av framsteg. Har varit på toaletten den är ett helvete att komma upp men de kändes i alla fall mänskligt att få komma på toa. Jag har fortfarande ont men de är smärta som man kan stå ut med, med lite morfin.  Jag har minskat morfin intaget och de behövs med vid större förflyttningar. De har varit olika besked om hur vad man får göra om man får lyfta sig med armarna från stolen eller inte om man får köra rullstol. Ena gången får man andra inte AMBIVALENS.

Annars har dagen och gårdagen bestått av en massa stick. De ska sätta en ny kanyl på mig men de funkar inte de kommer inte in i tjälen.  Så vänster arm påminner om en pundares.

Natten var brutal har en kanyl utan kran på och fick morfin inhugget i handen. Sen blir man lite rädd och törs inte säga till så jag härdade ut. Nätterna känns långa och jag har hemlängtan. Jag brukar inte ha de men saknar Marie och My de ska komma ner till helgen. My är lite rädd att prata med mig och de känns tungt och att Marie får dra hela lasset med att vara ensam förälder. Tur att vi har familj och vänner som backar upp och hjälper oss.

Men de verkar som jag kommer vara hemma innan jul i alla fall. Inte för att julen är min favorit högtid men de känns skönt att komma hem ändå. Tråkigt att renovera ett hus och sen hinna bo i de en vecka innan man ska läggs in.

Känner mig sporrad att komma ut och börja träna igen. Men de kommer ta sitt lilla tag även om man får börjar rulla så var de inte någon innebandy före sommaren.

3 första dagarna


 

Dag 3 i sägen

 

Dag 2 Sitter i 90 grader

Dag 2 efter operationen vilar lite

Första dagen efter operationen huvudet bankar.

Lite ledsen

Idag har varit en dag av väntan. Redan i går kom Marie och My hit till Uppsala men de gick till hotellet för att sova.  Idag så kom de och hälsade på. De skulle komarie my christianmma vid lunch men kom vid 3 i stället. Jag har saknat dem enormt och ville bara kramas. När de varit här i ca 1,5 h började my att kräkas och de gick tillbaka till hotellet. De var länge sen jag kände mig så ensam. Hon är bättre säger att hon hade huvudverk, kan tänka mig att de har varit en stor stress och oro för henne som släppte när vi sågs.

Hoppas att hon blir bättre och att de kommer och hälsar på i morgon och att de får sova i natt.

Annars är de sig likt. Jag har varit på toa legat i sängen och provat den fantastiska Comfort stolen som jag fick i går. Den rasslar fram i korridorerna man hör hur tungt den rullar. Från början hade den två olika längder på fotstöden och ryggen är för låg måste ha en kudde vid ryggen då skålningen hamlar helt fel. Men jag har en stol som jag kan sitta i trotts att den känns som en sko som ger dig skoskav. Sen är de bra att jag inte kan köra själv efter som jag inte får det. Hade hjulen funnits där kanske jag hade använt dem. Men jag är inte yr när jag sitter upp vilket känns bra. Smärtan avtar nu har jag inte så ont vid vändningar men såret smärtar när man kommer åt det. Vilket inte är så konstigt.

Jag längtar till att träna och komma hem. Idag ska jag betala frakten hem på min provaal stol. Så den kommer att stå hemma och vänta på mig och stå där och bara vänta tills jag får hoppa ner i den.

Jag saknar hemma väldigt mycket att få kramas och vara med Marie och My, både på gott och ont. Ett liv är som en dans på rosor man sticker sig på tagarna ibland men oftast är de vackert och mjukt.

De regnar jätte mycket smattrar på fönstret nu fick ju snön komma när jag har köpt snöslunga och ligger på sjukhus.

Till mina arbetskamrater som har julbord och bowling idag hoppa jag att ni har kul och jag vet att många av er kommer att ha träningsvärk i morgon och andra har kanske ont i håret.

Over an out

2-3 December

3December

2 Dec