Facebook Instagram LinkedIn
experimentet.com

En kanon dag

I dag har livet vänt lite.  Magen har kommit i gång, duschat och kramats med Marie och My.

De behövs inte mycket innan de ska vända. My kräktes ju i går de måste ha varit spänningen som hade byggts upp. Idag har hon varit trött och legat på min arm och myst nästan hela dagen. Vilket kändes otroligt skönt att ha dem här och få närhet.

Närhet på ett sjukhus är inte de som prioriteras ibland kan man känna sig våldtagen. Man av humaniseras och blir en patient och inte en människa.  Exempel i går fick jag en spruta en magen med blodförtunnande för att undvika proppar när man ligger stilla. Sköterskan kommer in ställer sig i dörren ”nu ska jag sticka dig” går in öppnar en alkohol svabb och drar ett sträck på magen trycker in sprutan och är ute ur rummet de hela tar kanske 40 sekunder. Men när hon går här ifrån så funderar man vad hände. Inte hålla i lite fett så de ska finnas något att sticka i utan bara pang på.

De hela kan verka som en lite fånigt säg till då. Men man är i en beroende ställning. De känns lite som den lille i klassen ska säga till fröken att han fick stryk på rasten. Undrar om man som sköterska funderar över denna makt balans eller om man bara kör på.

För varje dag som går kommer krafter tillbaka ju mer man börjar känna sig som människa. Idag har jag klättrat uppåt på mänsklighets trappan. En dusch och besök kan göra så mycket. Men kraften i huvudet ligger framför den i kroppen. Orkar sitta ca 1 timme i stolen sen gör de jävligt ont och jag måste lägga mig ner och avlasta eller i alla fall sitta i sängen. Men i huvudet skulle jag kunna spring en Mara.

Har varit in till John och pratat bort en timme av sjukhusvistelse mycket trevligt.

 

Skit och flytt till Falun

Idag har jag landat i Falun efter en hemsk färd med liggande transport. Gårdagens inlägg blev inte av pga. att jag fick fel på magen. Diarré är inte kul i stol tur att jag för en gångs skull var på sjukhuset och kunde få hjälp. De känns ganska förnedrande men så ska kanske livet vara. Idag är jag mycket bättre och piggare. Men de tar hårt på kroppen.

De känns bra att vara i Falun närmare hem och lättare att hälsa på. Än så länge har jag restriktioner att jag inte får göra någon ting men till helgen får jag köra rullstol på plana golv men inte flytta mig till och från den. Den 12 ska stygnen tas och om ca 3 veckor är jag hemma. De syns en ljusning i tunneln.

Smärtan är fortfarande kvar och är ganska oförändrad de bränner i benen och smärtar i ryggen. De känns att de har varit och skurit i musklerna för de för ont på nya ställe som inte smärtade innan operationen.

Här i Falun har jag inte någon tv utan en terapi konst tur att de finns böcker att läsa och filmer att se.

Snart är min stol hemma vore kul att få komma hem och titta lite på den. Men jag har bestämt mig att lyssna på läkarna denna gång och ta de lugnt. Inte för att jag tror de är någon skillnad.

 

Min stol

Nu har jag landat riktigt i Falun jag ligger här i min säng och väntar, ibland på mat ibland på vändning ibland på hjälp med kateter eller bara att de ska bli kväll så jag kan sova för att vakna och vänta.

De är inte så att väntan är de sämsta man kan råka ut för utan problemet är att fylla väntan med intressanta saker.  Idag har jag funderat på kontakt. Hur viktigt de är att se alla människor och hur viktigt de är att bli sedd.  Som jag skrivit tidigare så är de lätt att man blir ett rumsnummer eller en sjukdom när man ligger på sjukhus.

Jag tror att man behöver mänsklig närhet även när man ligger inne. Men måste närhet vara sexuell? Nej de tycker inte jag men beröring kanske en klapp på armen. Har pratat med Mikaela min lillasyster om detta. Vi bollade lite tankar om hur viktigt de är för att kroppen ska må bra att psyket mår bra och beröring är bra för både själ och kropp.

Givetvis gäller detta inte all finns folk som avskyr närhet. Eller är de så att de som avskyr de mest, även de som behöver de mest?

Om man som chef på en lite större arbetsplats varje morgon tar alla sina anställda i hand och genuint frågar hur de mår tror jag att man får ett bättre klimat på jobbet. I skolans värld görs de ofta att läraren frågar varje elev hur de haft det i går i helgen. Alla känner sig sedda och blir lyssnade på. De kanske inte är en generell lösning på komplexa system men ett litet steg närmare. Mår man bra jobbar man bättre.

Jag har idag kommit upp i min stol. De tryckte på ryggen och var svettigt och jobbigt. Satt ca 40 min tror att man får ta detta jätte sakta så att man inte stressar på sig något. För att klara detta har en arbetsterapeut var här och ställt om stolen (efter en massa tjat från personalen på avdelningen). Har inga tippskydd så hon fick tippa om stolen och för att vara riktigt säkra på att den inte ska slå runt la vi en vikt manschett på fot bågen. Hoppas att jag tills på lördag kommit så långt att de funkar med att köra själv.

Tack för idag.

Ännu en dag närmare….

Idag har de inte varit något speciellt. Tiden har gått ganska bra har suttit tre gånger i rullstolen och de har känts ok. I går efter sittandet hade jag tränings värk.  Men idag har jag klarat mig utan de. De är en hel del muskler som är sönder skurna som ska börja fungera tillsammans igen. Smärtan är hemsk ibland men ligger man sitta och försöker slappna av så är de överkomligt. Känns lite som jag spattar i höfterna, vilket jag inte gjort så mycket tidigare.

Frustrationen är ganska stor när man sitter i sin stol och blir körd. De är lätt att försöka hjälpa till. Man har ägnat fem och ett halvt år åt att bli så självständig som möjligt sen ska man ta bort detta och bli totalt beroende. När man funderar så kommer tanken hur anpassat är mitt hem?

För mig innan jag gjorde denna operation och när jag läkt så är de precis vad jag behöver. Men nu är de en mindre katastrof.  Jag kan inte lämna sjukhuset utan att vara hyfsat själv mobil, vilket jag kommer vara. Men de är ändå lite som att vara ny skadad igen börja om på ruta ett.

Efter duschen idag byttes de plåster och nu har ryggen fotats. De är ett ganska långt ärr och stygnen är fina. De har börjat klia lite läkningen är på gång så smått.

Har ätit mat i matsalen idag känns bättre att slippa äta i sängen. Känns lite värdigare att få sitta vid ett matbord. Tänk vad små saker kan göra en stor skillnad. My och min mamma har varit på besök skönt att slå ihjäl någon timme med dem. Fått kramats lite och skickat upp my i lyften där hon sjöng jul sånger för mig ett trevligt avbrott. Skönt att vara här när de är närmare att komma och hälsa på. I morgon kommer Marie ska bli skönt att se henne igen saknar henne trots att vi pratar i telefon så är de inte samma sak.

Fredag eller..

Dagarna faller samman de spelar inte någon roll vilken dag de är alla dagar är den andra lik.  De är frukost lunch och middag kvällsfika där emellan fylls tiden med vändningar.

Men idag har varit en full dag jag har haft en massa besök. Marcus var här och pratade bort en massa tid på efter middagen och sen kom Marie och My. Mycket trevligt att prata lite kramas. My var över trött och speedad hon sprang fram och tillbaka och åkte upp och ner i sängen sen blev de till att åka tak lyft och sjunga efter detta blev det till att laga fisk som sen blev morötter som skulle ätas och komposteras och där emellan skulle de fotograferas lite och läsas böcker. Älskar min dotter men hon har bra många myror i baken undrar var de kommer ifrån.

Imorgon är den stora dagen då jag får börja rulla igen. Vilket innebär att jag inte behöver sitta i matsalen och be om hjälp för att ringa på klockan för att komma till sängen utan jag kan ta mig dit själv. Men till stolen ska jag fortfarande åka lift.

Har sovit oroligt i natt har haft ont i ryggen och svårt att slappna av men somnade tillslut. Men känner mig seg i huvudet och kroppen. De kan ha med syrebrist att göra många på rummet med stängd dörr. De har varit byggarbetsplats utan för dörren.

Nu är det snart dags för kvällsfika sen krypa ner i sängen och se lite Criminal Minds.