Facebook Instagram LinkedIn

Kategori: Familj

12 år

Svart och sjukt?

Eller glädje och frid. Vilket du tycker så firar jag 12 år med ryggmärgsskada. Jag firar livet som överlevare.

Ha en fin dag!

Resan Pyongchang

Många frågor hur de var. Jag svarar gärna och gjorde en film om den andra sidan som ni inte ser på tv. De är mycket väntan. Lite som att spela en hockeymatch. Vi lägger månader av träning och sedan är de 3×15 minuter som visas. Av de flera hundra timmarna.

Kolla hur jag upplevde det

”Bakom varje stark man står en dubbelt så stark kvinna”

Bakom varje Stark man står en dubbelt så stark kvinna!
Bild från min resa till MZ 1996 Afrikanska kvinnor bär Afrika på sina huvuden

Efter Kvalet till Paralympic som var klar för ca 1 vecka sedan. Har jag varit med i radion och Aftonbladet. Med mer eller mindre skrikiga rubriker för att skapa läsvilja. Många har läst och kommenterat med ryggdunkar och ”Bra jobbat !” ”starkt jag skulle inte klarat det”.

Men de man kanske glömmer är när du står och bara har 2 val så väljer man de som kanske inte är lättast att genomföra utan de som är bäst för mig som individ (om beslutet tas i någorlunda nyktert tillstånd).

Detta har fått mig att fundera på något som hände 1996 när jag var 15 år gammal vann jag en resa till Moçambique genom SKRIK projektet. Ett projekt som gick ut på att konfirmander i Västeråssift skulle sälja ljus till advent. Pengarna som ljusförsäljningen drog in skulle oavkortat gå till Moçambique som är vänstift till Västerås.  Efter detta skulle 2 konfirmander som skickat in ett personligt brev väljas ut för att åka till Moçambique för att se vad pengarna användes till.

Denna resa har betytt mycket för mig genom åren. Både att uppskatta de jag har hemma men även att se att lite kan göra skillnad. De säger att när man har satt fötterna i den röda jorden blir en del av hjärtat kvar. Jag har en ständig längtan tillbaka. Mycket saker var jag för naiv för att förstå vidden av just då men vissa saker har etsats sig fast i minnet.

Citatet ”Bakom varje stark man står en dubbelt så stark kvinna” är en av dessa saker. Nu är det mer än 20 år sedan jag gjorde min första resa till afrikanska kontinenten. Har varit gift i 15 år och ibland i samband med föreläsningar får jag frågan hur orkar du?

Svaret är att man inte gör det varje dag. Men jag har bakom eller vid sidan av mig Marie min fru som står ut och är dubbelt så stark som mig. Hon bromsar när projekten och idéerna är alldeles för vilda. Men hon pushar och driver framåt när de behövs.

Att leva i en parrelation är att ibland bära och ibland bli buren. Att våga lägga sitt liv i någon annans händer. Klart att vi stretar emot och tycker de känns otäckt att någon annan inte har koll på säkringen när vi klättrar. Men att släppa garden lite och slappna av i någons famn tillåta sig gråta eller bara känna hud mot hud, och ladda batterierna.

Klart att vi är osams och tycker olika men de är de som är att vara stark. Tycka till, stå för sina åsiker och stå upp för de man tycker är rätt.

Värt att tänka på att ”Bakom varje stark man står en dubbelt så stark kvinna”

Utan den starka kvinnan hade mitt liv inte sett ut som de gör idag. Jag har gjort en resa i livet blivit ren och nykter men jag har inte gjort de ensam. Maries uppoffring och kamp har varit linkande min jag har mycket att tacka henne för!

Racerapport Skördeloppet 2017

 Efter att ha köat länge till toaletten och där inne lyssnade på uppvärmningen. Var de dags att sätt på sig nummer lappen och sätta sonen i knät och rulla till starten. Då de var ca 20 år sedan jag sprang ett lopp viste jag inte hur man gör. Men som man gör när man inte vet ställer man sig sist och kolla på de andra hur de gör. Så jag rullade sakta i väg när starten gick.  Hade bestämt mig för att inte bli svettig. Utan göra detta för att de är en kul grej som händer i Hedemora. Där av hade jag min son i knät.

Vi började rulla om lite folk inne på vasaliden. Väl ute börjar de att luta uppför och gör så ett tag. Då vi väljer att hålla ett lågt men stadigt tempo kommer vi fram till backen mellan Tjärdenhuset och biblioteket där de är en skarp backe uppför. Sonen får hoppa av och springa upp tillsammans med 3 stycken tjejer som   på samma ställe som oss. Där efter kommer det ca 150m asfalt sedan börjar kullerstenen som tar oss skakande till stortorget. Där ska vi passera ett stråk av Kullersten (läs runda stenar med ca 2 cm mellanrum  och en höjd på 4 cm) följt av en kant på ca 8cm. För att komma vidare till en grusgång där banan fortsätter. Där väljer  vi att ta en alternativ väg för att inte ramla och hålla någon form av fart. Så vi rundar apotekshuset och sluter upp med de andra i loppet.

Nu har de som springer kommit långt och vi ligger i promenad klungorna. Stolen börjar wobla i länkhjulen här är det en liten nedförsbacke. Vi är ganska ensamma och kommer fram till Kärleksstigen. Här kommer sonen på att när vi kommer till målet pappa måste jag kissa. Men det är ju långt kvar till målet ska vi kissa nu?

  • Ja de måste jag göra!

så vi stannar och kissar vid ett träd och förlorar viktiga sekunder om de inte varit så att vi anmält oss till promenad 5km utan tidtagning. Där kärleksstigen slutar är det en brant backe för att komma vidare i loppet. Efter som jag har berättat att jag är med så står det två hjälpsamma personer och ger mig ett handtag uppför medan grabben springer bredvid.

Vi håller vår fart i uppförsbacken som loppet fortsätter med och här känner jag en svettdroppe komma när jag ser 2km skylten. Vi har några gåspringare framför oss och när de vänder sig om och ser oss sätter de fart för man kan inte bli omkörd av en kille i rullstol. Så de sätter fart och börjar gå när de kommit på tryggt avstånd.

Nu vänder banan och vi rundar sjön munken här lutar de neråt och länkhjulen wobblar så vi tar de försiktigt nerför för att inte flyga framåt. Vi ser vätskekontrollen och rullar fram och tar en mugg vatten innan vi fortsätter. Nu passerar vi lite folk som ser förvånade ut men hejar glatt på här står även 3 km skylten i en lätt uppförsbacke.

Nu har de grävt i vägen och sonen undrar vad de ska bygga och varför de inte sopat ihop gruset som ligger. De är ju svårt att komma fram när man rullar. De kanske ska bygga hus.

Vi rullar vidare och ytterligare en gåspringare sätter fart för att hålla avståndet. Förcyklisterna kommer ikapp och hejar på oss och vi blir varvade av de första som springer 10km.

Sonen undrar varför folk sitter och fikar och inte är med och springer. Jag svarar att de behövs folk som hejar åxå så vi kör på så fort vi kan.

Det rullar på fint tills vi kommer fram till sveaparken där banan tar sig nedför i gropen för att komma upp på andra sidan. Här går rullstolsbanan förbi på ovansidan av parken. Sträckan är den samma men vi passerar några gåspringare efter som de troligen inte känner sig stressade.

Nu är vi uppe på Åsgatan och lutningen på vägen för att vi måste stanna till och köra upp på trottoaren för att få en någorlunda lutning och slippa burka för att få stolen att gå rakt. Nu är det inte långt kvar bara ner för den branta polisbacken där lutningen är både utför och i sidled. Så vi sicksackar oss ner för att inte vicka. Nu ser vi Vasaliden och håller undan för de som kommer springande bakifrån. Vi rullar mot målet och får hejarop och går i mål lita varma och väldigt glada för att ha haft ca 40 minuter tillsammans och pratat om världens väsentligheter för en 4åring.

Tacka Skördeloppet Hedemora för ett bra arrangemang för att ha tagit ett bra steg av integrering i samhället och inte segregering i idrotten kan vi vara tillsammans gammal ung funktionsnedsatt eller icke funktionsnedsatt. De viktiga är att vi rör på oss och har vi kul under resans gång så kommer vi att göra det igen!

 

Ofrivillig men kanske behövligt vila

Efter att ha ätit penicillin i närmare 2 veckor börjar jag bli rastlös.  Men helt ärligt så har jag inte orkat träna under denna tid.  Jag har ägnat mig åt familjen och gjort klart lite projekt.  Jag har lyckats montera påhängs cykel till min dotter efter min armcykel.  Så de senaste dagarna har vi cyklat omkring lite.  I går gjorde vi 2 mil i hällregn.  Så när jag skulle cykla i dag var dynorna fortfarande blöta.  Trots att jag hadde en fläkt som blåste på dem i 3 timmar.  De är kul att göra saker tillsammans även om det i uppförsbackar är jobbigt så är de lite kul att höra kommentarer under cykel färden.  som när de blir som brantast ni är jag lite trött på att cykla så jag vilar och själv får man inte fram ett ord pga ansträngningen.  När de går utför så hör man se va fort jag kan trampa.  Då orkar man I alla fall dra på munnen. 

image

Påhängs cykeln monterad

Nu är det inte långt kvar till att det är dags att gå på is. Har kört lite teknik idag och de kändes kul.  Nu ska jag börja kolla på den nya kälken vad som är fel varför inte skenorna tar när jag åker rakt fram.  Så nu ska intervaller köras och tekniken ska tränas för ytterligare en sesång kälkhockey.  I år kommer de bli träning på hemmaplan för Hedemora SK kommer att starta kälkhockey.  Vilket kommer spara tid och pengar för att slippa åka långt för att träna.

image

Teknik träning i paincave

Lite distans till B-VM

image

De har gått någon vecka sedan VM är avslutat.  De har nog inte missats att vi kom vidare till A-VM med en andra plats och ett silver.  Detta kommer bli en av medaljerna som jag sparar.  De flesta ger jag till barnen för att leka med.  De känns som den första turnering i hockey som jag spelade.  Jag har varit en del av laget sen jag kom med men inte förrän nu känns de som hag spelat och tagit hela mitt ansvar. Låter kanske konstigt efter att ha spelat ett paralympic men så är känslan. Jag har börjat blivit så bra att jag klarar min uppgift. 

Tiden hemma har använts till familjen framförallt till Paul.  Jag har blivit mer fokuserad på barnen när jag inte lägger all tid till träningen.  Jag har mycket tid till barnen men nu har mer focus lagts på dem.  När man motionerar är de lättare att ha dem med och prata med dem. För jag har ägnat mig åt motion sen ja kom hem.  De är lite mysigt att glida runt och inte tok svettas när man kommer hem. 

Hjärnan går på högvarv för att lösa olika problem och med de ökar stressen i kroppen och jag får mer ont så lite mer tid än vanligt har tillbringas med ljudbok för att slippa bruset i huvudet.  När bruset och tankarna springer iväg ökar kraven på mig själv och stressen kommer och smärtan tilltar. Den reflektionen hadde jag inte gjort utan KBT.  Tänker ofta på terapi tiden som något positivt trots att de var en jobbig tid att arbeta med sig själv.  Men resultatet blev bra.

Hjärnspöken fysiska eller psykiska begränsningar?

Bild på Medaljerna som vi ska kriga för i Östersund. länkad från http://www.paralympic.org

Livet har tagit mer tid än vad jag har tänkt. Träningen har gått riktigt bra och kälken kommer att funka. De har varit mycket tid som gått åt till att få den att vara som jag vill. Jag gillar inte att byta utrustning mitt i säsongen jag fullt upp med att lära mig med den som jag har och ska de ändras lite så kan de bli stora förändringar någon annan stans. Lite som om man ska sänka sadeln på cykeln med låt oss säga 1 cm. helt plötsligt tycker du att din cykel inte passar dig, fast de är samma cykel. Men nu så tror jag att de kommer at funka bra.

När man har lite tid så är de då de mesta händer. När de ska formtoppas så har jag bokat in att renovera huset. Vilket var och är en bra tanke att göra när man inte behöver bo i huset. Men de resulterar i att de är saker överallt efter som vi inte har några förråd att ställa sakerna i.

Livet i övrig rullar på de är ganska samma lika. Jag är enormt taggad för att köra B-VM. Jag har fått en ny position som forward. Från början tyckte jag att de var lite sådär men ju mer jag tänker på det så känns de bra. Senaste träningslägret i Alingsås så spelade jag på min nya position och jag kände mig hemma där. Lite lättnad att bråka framför motståndarens mål och blir de mål där så är de inte ett personligt nederlag för att jag missade min gubbe utan något positivt. Låter kanske konstigt men en hel del stess har släppt och jag spelar bättre hockey. Hjärnspökena är de värsta att kriga mot. De fysiska motsättningarna är lättare att göra sig av med. Om kroppen inte riktigt orkar ett träningspass så går de att genomföra. Men om man har problem med spökena så hänger de kvar de kanske bleknar lite men när man minst anar så dyker de upp.

De är även spökena som ställer till det i träningen. Den här backen är för brant den klarar du inte. Men då är de lättare att säga titta här för de hänger oftast inte så mycket på att ta sig upp för backen. Men när de handlar om att vinna eller försvinna så känns pressen ibland även fysiskt. Som nedsläpp efter ett baklänges mål. Men på samma sätt så sporrar de egot när man gjort något bra. En tackling eller ett pass. De gäller att komma överens och lära sig att sänka kraven. För höga och orimliga krav gör att jag under presterar men för låga krav gör att de inte är värt tiden som jag lägger ner. Hitta balansen är de svåra.

Just nu känns de som jag har ett jätte flow i livet saker trillar på plats även om de är mycket som hänger i luften så är de mesta greppbart fortfarande. Vila mat och familj och lite träning sen bär de av mot Östersund och VM

 

 

Födelsedags funderingar

image

Idag fyller Paul 2 år. Så idag har jag varit heltids pappa fixat hemma och lekt med presenterna. De har känts skönt utom när klockan ringde i morse. 
Känner av smärtan mer nu när de är vinter och idag var de kort stubin.  Tänkte nästan ge upp och flytta eller ta fram sopsäckar och kasta barnens saker eftersom jag inte kommer fram.  Men de löste sig och de är hyfsat hopplockat.
När ja körde bil idag kom jag och tänka på KBT som jag genomgått och idag var inte en av mina bästa ur synvinkel att sänka stressnivån i kroppen.  Tur att man kommer på sig ibland.
Tänker lite som farbror Melker ”denna dagen ett liv” och inte ett dåligt liv. Nöjd med de som är och funderar inte så mycket på det. 

Ta till vara på tiden

Efter nyår har tiden runnit på.  Allt har klaffat både med familjen och träning.  De far blivit en lagom balans av allt och kroppen har varit hel och pigg. Känns som att all tid har varit maximalt utnyttjad. 

image

Några cykel turer har hunnits med. De första helt ok och den andra var hemsk. När jag kom hem hadde de kommit in sandnings grus under kläderna tom i kalsongerna.  Vilket inte var så bra, kombination vass sten och ingen känsel är lite läskig.  Men inga sår efter detta.  Men de är något speciellt med frihetskännslan när man cyklar.  Och de vackra vädret skadade inte.

Har även lanserat en Facebook sida Christian Hedberg där jag som idrottsman kommer att finnas.  De är en del i min satsning mot PyeongChang precis som denna bloggen är.  De kommer att ske lite förändringar i framtiden är ute och letar efter samabrtspartners för satsningen. 

Helgen kommer att tillbringas i Värnersborg där de ska spelas kälkhockey.  Ska bli kul att spela lite och träffas efter julen.  Och de värsta med helgen är gjort och de är packningen.  Så får vi se vad som händer under helgen. 

Julen och nya året

image

Jag har genom levt julen.  Vilket jag tycker är den värsta tiden på året.  Frosseri och slöseri till ingen nytta.  Men nu är den slut och vi börjar närma oss 1 januari 12,5 h kvar. När man läser på sociala medier så är det som om de vore undergång eller nystart. 
Jag tror att det är varken eller.  Om du tror att de är undergång och allt gammalt är de som är bra så hur de än är så går åren och livet vidare även om du inte vill.  All förändring är inte av ondo men inte heller av godo.  Men vi människor anpassar oss till de levnadsvillkor som erbjuds.

Till er som tycker att det är en nystart.  Har du inte drivet att ändra hela livet bara för att de blir 1/1 2015.  Gör saker  lagom, ska du byta till en ex hälsosammare livsstil gör de i nivåer.  Har du inte rört dig i modern tid börja inte springa lär dig gå först kanske runt kvarteret.  För att under en längre tid utöka rundan.  Att handskas med totala misslyckande för att man tror att man kan springa milen under timman kommer bara göra dig besviken och sluta röra på dig.

Detta problem händer mig i bland som efter skada tro att man är på samma nivå som när jag skadat mig.  Ökade frustration och dåligt humör.  Inte så kul att leva med mig då.

Jag har målen för 2015 satta
B-VM i Östersund i mars
SM i armbrytning Vilhelmina mars
SM och svenska cupen i armcykel sommaren.
Tävla mot Pelle i magrutor (bedömning är inte klar än) 26/6 2015

Sen får vi se vad hösten har att erbjuda.  Det är inte många andra tävlingar än SM i handikappidrott i sverige.  Men jag ska göra allt annat än kälkhockey på motionsnivå. 
Nu ä de dags för dusch efter morgonens tränings pass, och börja förbereda sig inför kvällen och natten se om jag är vaken till 12.

Fortsatt lyckligt år.