Facebook Instagram LinkedIn

Kategori: Förfallet

Dålig omhändertagande av kroppen

image

De senaste veckorna egentligen sen innan Tyskland har de varit si och så med vänlighet och lyssnande på kroppen.  Innan Tyskland gick jag in i väggen för dåligt med mat.  Efteråt har jag försökt att rätta till det.  Men förkylningar och feber har sänkt kroppen.  Helgens spel i Malmö var kanske inte de bästa.  Men jag kom ut på andra sidan något sliten. 
Nu håller jag på att ladda batterierna igen och de funkar sådär.  Har ingen större matlust vilket inte är ovanligt men de  är även svårt att tvinga i mig mat.  Vilan går bättre och snart är jag på gång uppåt igen. 
Jag skadade mig som vanligt i helgen denna gång gick det ett finger de är svält men inte av enligt doktor Christian.  Så de går åt ännu mer energi för  att komma på fötter igen.
Man kanske skulle satsa på någon annan idrott men spelade jag schack skulle jag troligen bryta handen när jag trycker på klockan.  Då är de bättre att spela hockey och ha kul och leva ut lite aggressioner än vantrivs vid ett schack bräde.  De är inget fel på schack men de är inte min grej. 
Imorgon blir det sista vilodag och sen blir det träning igen och kul ska de vara.  Focus på Östersund I mars

De händer lite lite ibland

image

Idag har vi adl träning my har alldeles själv lärt sig att laga kyckling med cashewnötter.  Jäkligt gott blev det åxå.
Livet hemma går mest ut på att fixa saker som jag börjat på men inte slutfört.  Vilket är hur mycket som helst. Vinter cykeln som skulle fixas i höstas är klar i morgon. Med mtb däck och framskärm vilket gör att jag slipper äta grus och kan cykla lite roligare än bara landsväg. 
Hur brant klarar man av?
De ska till och testas

Är inte riktigt igång med träningen efter Sochi.  Ja rör på mig och tränar lite lätt men inga tunga pass utan mer tid med familjen vilket resulterar i hemskare smärtor.  Så för att kunna klara mig måste jag få fart på träningen men är i en ond spiral och har inte ork att bryta den.  Men i morgon blir de bättre man ska tro på morgondagen! Och varför göra det idag som jag kan göra imorgon, , helst skulle nån annan  göra de åt mig;-). Kanske är det man har PT till 😉

Cykeln på tillfällig plats

Första cyklingen på länge.

De var ett tag sen men nu är de gjort igen. Jag har cyklat en sväng men nu är det inne i garaget. De blev bara 20 min men de är bättre att börja långsamt och se hur de går med ryggen. Fick tillbaka cykeln förra veckan efter att de bytt ryggstödet på den. Nu känns de helt ok men de var inte rätt fästen med till ryggen så de är inte så stumt. Hela cyklen på rullen guppar när man kommer upp i hasighet. Får se hur detta kommer att gå under vintern. Men de kändes helt ok att sitta där nu ska bara tränings rummet fixas i ordning så jag slipper sitta och titta och fundera varför hammaren inte hänger på sin plats.

I övrigt så händer de inte så mycket. Tiden rinner framåt. Nu ska de satsas helhjärtat på träningen igen. om de ska spelas SM i slutet av januari så ska i alla fall inte min kondition vara de som de hänger på. Får se hur många i laget som tänker på detta. Eller om de är någon som börjar veckan innan och sen blir slut efter 5 minuter.

 

Gråa dagar mot en ljusframtid

De rullar på jag ligger efter med min träning har inte någon riktig motivation. Jag håller på att renoverar mitt tränings rum som ska bli kombinerat tränings rum och gäst rum. Min cykel är inne och blir om byggd på hjälpmedels centralen så att jag inte får ont i ryggen när jag cyklar sen ska den upp på rullen för att börja köra vinterpassen hemma.

Nästa vecka ska vi till sthlm för att träffa bengt som är anvsarig för Parracykling och diskutera lite hur en cykel satsning kan se ut. Och krister ska titta på en ny armcykel jag ska ner till Sthlm om nån månad för att titta på en ny jag åxå. Sen ska de tränas.

Vi har fått SM i Rullstolsinnebandy till Falun under SM-veckan. Så de första tränings målet är att vi ska vinna SM och efter detta är de bara cykel som gäller. Jag hoppas att barnet hinner komma innan SM ananrs kommer de att bli lite jobbigt att hinna emellan förlossning och matcher. Men som vanligt kommer de att lösa sig.

En kort uppdatering för vad som händer i mitt liv

Så många fula ord

Jag ser framför mig en kalle tidning med en massa symboler för att beskriva svordomarna. Mitt humör går från på topp till botten på ett finger knäpp.  Morfin suget är enormt jag svettas och fryser på sammagång. Men utåt så tror jag att jag ser ok ut. Jag har legat i feber måndag tisdag och sen i går tisdag har jag inte tagit nån morfin. Jag har ont och mår piss och känner att jag gärna vill ha en eller tre tabletter. Men de är bara bita i det sura äpplet och köra på och kämpa sig igenom detta en gång till.  Än så länge är de inte så illa som de kan vara och de är bara 10 dagar kvar innan de värsta ärböver. Idag har jag provat med godis i stället och de funkar inte. I morgon är de träning och jobb så får vi se hur de blir.

Allt annat i livet verkar flyta på de händer en massa saker runt om mig men jag känner mig lite som en deltagare eller snarare en charter resenär. Jag följer med och äter maten som serveras men tar inga egna initiativ. Eller så är de den maniska fasen när allt ska göra på en gång.

Får se hur detta kommer att gå.

Om två veckor så åker jag till tyskland och spelar innebandy efter detta så är de en massa innebandy den närmaste tiden. Framförallt en massa träning. Och under oktober hoppas jag åka till holland för att göra en ny cykel.  Sen ska vi se hur de går mer företags iden om de är något som kommer att starta eller inte.

Match

image

Jag andas in men känner bara att tungan sitter fast. Musklerna skakar och ryggen smärtar men adrenalinet får mig att åka vidare. Allting kommer när jag lägger mig ner och varvar ner. Men fan va kul de var. I helgen spelade jag match i innebandy jag spelade inte hela matcherna utan bara några byten men jag tycker att de gick hyfsat. Men de känns att jag inte är på topp men en del av snabbheten finns kvar i alla fall. Men uthålligheten saknas. Tack vare psykmedicinen och vecicare så är jag utan att röra på mig torr i munnen. När pulsen ökar och andningen tilltar så är de som att hälla mjöl i munnen, de dammar när man andas känner att de är risk för dammlunga men vilken kick.

De känns att allt har vänt smärtan är den samma men humöret är mycket bättre. Jag kan se vid sidan av smärtan igen. Jag orkar göra mycket mer saker. Men sover som vanligt dåligt på nätterna och är tröttast när jag ska gå upp allting är tillbaka till normalt igen. Möjligen kallsvettas jag mer nu än innan operationen. Jag fryser och svettas vilket inte är en bra kombination.

Nästa vecka ska jag börja jobba igen. De känns skönt att komma tillbaka samtidigt som de är lite nervöst hur kommer de att gå kommer jag att klara allt. Jag ska jobba 2 dagar i veckan så jag är sjukskriven 50% från min 40% tjänst. De kommer att gå jätte bra när jag kommer igång.  Sedan i maj månad ska jag vara pappa ledig och leka en massa mer MY.

I söndags hade vi en dag ute i trädgården och funderade på hur den skulle göras om. Vi ska nog gräva en massa och lägga plattor. Men vi gjorde en linbana till my men de funkade inte så bra och måste göras om. Den blev lite för nära husvägen så hon åkte rakt in i knuten och vi lyckades inte spänna linan så att de gick att åka hela vägen men vi har i alla fall börjat. När jag var liten ville jag ha en linbana så nu när jag är stor kan jag bygga en.

 

 

Nu startar vi livet på riktigt igen.

Igår gjorde jag den första riktiga träningen på ungefär 4 månader. De var ett helvete jag kände mig så stor och klumpig kroppen orkade inte rulla många metrar innan svettningarna kom. Men jag gjorde i alla fall lite spel övningar och en massa idioten. Jag vågade inte vara med och spela match efter som jag inte har så mycket muskler i rygg och mage och är rädd att göra illa mig. Men de mesta borde har läkt så medicinskt borde de inte vara någon fara.

Efter denna bedrift så var smärtan i rygg och ben hemsk har inte sovit många timmar i natt men de känns ändå bra i kroppen. Jag var helt slut även i huvudet men de var den jävla smärtan som höll mig vaken. De känns som att jag kommer att kunna komma i gång nu. Träningsvärken idag har jag försökt att träna bort genom att rulla ute.

Jag saknar att skriva av mig mina tanker men de känns inte viktigt. Varför de är så tror jag har med ”lyckopillren” att göra jag känner mig avtrubbad och har svårt att ta initiativ för att göra saker. Men de känns som även detta är på väg att vända. Livet känns mycket bättre och mycket sämre. Jag måste börja göra saker annars kommer jag att fastna i att dricka sprit och äta tabletter vilket inte är ett  bra sätt att fylla sitt liv. I morogn fredag så ska jag ha telefon kontakt med min läkare för att se hur de ser ut. Och jag tycker att de ser bra ut hoppas att hon tycker de samma.

 

Soligt sälen

I helgen har vi varit i Sälen. Resan upp var ett helvete men jag körde ganska långt. Efter resan upp som vi gjorde i torsdags sov jag nästan hela fredagen medan Marie och My var och åkte slalom. My har blivit bättre på att åka bara genom att bli äldre. Hon åker fortfarande med sele och hon kan inte stanna utan litar helt på den som åker bakom, sen är hon en häst som när man drar så svänger hon. De kanske kan var vad man förväntar sig.

När vi var där uppe så kände jag ett sug efter att åka jag också. Men de blir inte någon slalom denna säsong utan får vänta till nästa. Min sitski är på ombyggnation hos Anders i Strängnäs och ska vara klar till slutet av mars.

Vi åkte hem i lördags, innan vi åkte hem så tillbringade vi förmiddagen i solen. De var inte lätt att ta sig fram efter som snön smälte och var som socker men jag tog mig några meter utanför stugan. Detta kändes som ett stort steg och efter detta så kommer mer och mer ork tillbaka. De är fortfarande hemskt lite energi på eftermiddagen men förmiddagen funkar hyfsat.

I går gjorde jag en 800m ute och de funkade ganska bra ingen toppfart men jag gjorde de men en liten pulshöjande. Idag rullade jag till jobbet och fikade och de är 2,1 km och de gick också bra men Marie fick hämta mig och köra hem. Men nu har jag gjort de och de känns bra.

Jag vet inte hur mycket som lyckopillren hjälper till men när snön är borta så att de är lättare att ta sig fram och man är inte blöt helatiden och man fryser inte allt för mycket när man går ut. Men att solen lyser och att de finns lite värme ute i solen gör mycket för mitt välbefinnande. Pillren gör att jag känner mig lite avtrubbad lite mer sinnesslö än vad jag burkar vara. Hjärnan går inte på samma högvarv som den brukar göra. De är både på gott och ont, jag tror att jag är mindre uppstressad nu än jag var innan jag började äta dem. Snart kanske träningen kan komma i gång på riktigt. Smärtan i benen är fortfarande värre än innan operationen så jag skulle behöva komma i gång så att den kan minska lite.

Tån ser inte ut som köttfärs längre och sårskorpan minskar för varje omläggning. De är lite jobbigt att de enda skona som jag kan ha är stora de är ifs. mina vinter skor men de skulle kännas bra att kunna ha nå andra skor.

Ju mer man orkar på dagarna desto färre inlägg kommer att skrivas. De känns inte lika angeläget även fast de är nu man borde skriva för att komma ihåg hur fort de går att komma framåt. De saknar jag sen jag gjorde illa mig. Man borde ha skrivit dagbok för att kunna titta tillbaka och minnas hur de var. De kanske är som John skrev som komentar de första 7 åren är ett helvete sen blir de värre;) jag är ju bara uppe i 5,5 år så jag vet inte.

 

16-19 jan

image19 jan
image18 jan

image17 jan

image16 jan

 

 

10-12 Jan

image

13 Jan

image

12 Janimage11 Jan

image10 Jan