Facebook Instagram LinkedIn

Kategori: Funderingar

Har elden slocknat för Sverige?

KN20180318IMG8559

Efter att ha läst Debattinlägget  från Parasport på SVT (”Varför gör ett välfärdsland som Sverige inte bättre resultat på ett Paralympics?”)

Kastar jag in ett inlägg.
Paralympic är över för denna gången. Men frågor måste aktualiseras även när de inte är paralympicperiod.
Vi lever i ett land där de inte krigas vi har en 0 vision i trafiken.
Så antalet nyskadade är inte stort om man jämför med andra nationer. Desto större anledning att ta hand om och ge förutsättningar till de aktiva.
 
Var du en aktiv person när du skadade dig kommer du att fortsätta vara det. Var du stillastittande så gör inte en skada att du blir med aktiv.(snarare tvärt om? sjukdomsvinst)
Vi har många multinationella företag som skulle kunna komma in och stötta Parasporten i Sverige. Antalet medaljer skulle öka med ett ekonomiskt incitament. Eller är de fult i Sverige och vi svenskar räknar de som Ekonomisk doping.
 
Vi ska som elitidrottare slita med ett heltidsjobb och heltidsträning med trasiga kroppar. Sedan få skit för att vi inte tar medalj när vi tävlar mot nationer som går in med miljoner för att de ska lyckas.
Ska bli intressant att se hur många medaljer Kina tar i nästa Vinterparalympic i Peking. För där kommer det att satsas pengar de närmsta 4 åren.
 
Tror att man måste tänka om och tänka stort. VI som idrottare lägger all semester på att representera vårt land och när sommar månaderna kommer så är de inget kvar till familjen och vännerna. Tror inte att Svensson tänker på detta när man sitter hemma i soffan och tycker att vi är dåliga på paraidrott.

”Bakom varje stark man står en dubbelt så stark kvinna”

Bakom varje Stark man står en dubbelt så stark kvinna!
Bild från min resa till MZ 1996 Afrikanska kvinnor bär Afrika på sina huvuden

Efter Kvalet till Paralympic som var klar för ca 1 vecka sedan. Har jag varit med i radion och Aftonbladet. Med mer eller mindre skrikiga rubriker för att skapa läsvilja. Många har läst och kommenterat med ryggdunkar och ”Bra jobbat !” ”starkt jag skulle inte klarat det”.

Men de man kanske glömmer är när du står och bara har 2 val så väljer man de som kanske inte är lättast att genomföra utan de som är bäst för mig som individ (om beslutet tas i någorlunda nyktert tillstånd).

Detta har fått mig att fundera på något som hände 1996 när jag var 15 år gammal vann jag en resa till Moçambique genom SKRIK projektet. Ett projekt som gick ut på att konfirmander i Västeråssift skulle sälja ljus till advent. Pengarna som ljusförsäljningen drog in skulle oavkortat gå till Moçambique som är vänstift till Västerås.  Efter detta skulle 2 konfirmander som skickat in ett personligt brev väljas ut för att åka till Moçambique för att se vad pengarna användes till.

Denna resa har betytt mycket för mig genom åren. Både att uppskatta de jag har hemma men även att se att lite kan göra skillnad. De säger att när man har satt fötterna i den röda jorden blir en del av hjärtat kvar. Jag har en ständig längtan tillbaka. Mycket saker var jag för naiv för att förstå vidden av just då men vissa saker har etsats sig fast i minnet.

Citatet ”Bakom varje stark man står en dubbelt så stark kvinna” är en av dessa saker. Nu är det mer än 20 år sedan jag gjorde min första resa till afrikanska kontinenten. Har varit gift i 15 år och ibland i samband med föreläsningar får jag frågan hur orkar du?

Svaret är att man inte gör det varje dag. Men jag har bakom eller vid sidan av mig Marie min fru som står ut och är dubbelt så stark som mig. Hon bromsar när projekten och idéerna är alldeles för vilda. Men hon pushar och driver framåt när de behövs.

Att leva i en parrelation är att ibland bära och ibland bli buren. Att våga lägga sitt liv i någon annans händer. Klart att vi stretar emot och tycker de känns otäckt att någon annan inte har koll på säkringen när vi klättrar. Men att släppa garden lite och slappna av i någons famn tillåta sig gråta eller bara känna hud mot hud, och ladda batterierna.

Klart att vi är osams och tycker olika men de är de som är att vara stark. Tycka till, stå för sina åsiker och stå upp för de man tycker är rätt.

Värt att tänka på att ”Bakom varje stark man står en dubbelt så stark kvinna”

Utan den starka kvinnan hade mitt liv inte sett ut som de gör idag. Jag har gjort en resa i livet blivit ren och nykter men jag har inte gjort de ensam. Maries uppoffring och kamp har varit linkande min jag har mycket att tacka henne för!

Tidsbudgeten

Under veckan har jag förberett en föreläsning som jag ska hålla och de har kommit mycket till tid och tidsåtgång och en del insikter om mig själv har aktualiserats bland annat:

Jag är 35 år gammal och kan inte klockan. De är sant! Eller jag kan läsa av klockan men de betyder inget för mig. Jag vet att kl 10 ska jag vara på ett möte. Men vad innebär de kanske 10 minuter bilkörning parkering. Jag tror att jag ska åka kl 10 så jag kan hoppa in i duschen 0950 jag har ju 10 minuter på mig..

Ja jag suckar åt mig själv.

Detta har fått mig att tänka på tidsbudgeten. Vad gör jag av min tid och är de till detta jag vill använda min tid. Just nu har jag kommit fram till att livspusslet och tiden går ihop. Det är väldigt fyrkantigt. Men jag behöver en struktur för att fungera. När allt hänger i luften blir jag stressad och inget blir gjort. Ja bara går och funderar på vad jag skulle göra i stället för att leva här och nu.

Men just nu är livet är ganska gott. Har hittat ett sätt till att förhålla mig till många saker och tagit bort de som gör min irriterad och trött. Vilket har ökat livskvalitén och närvarandet i livet. (skrivit in när jag ska åka i kalendern och inte när jag ska vara där)

Visa saker kan vi inte styra över men med en viss buffert i stressen så fixar jag även oförutsägbara saker.  Kanske verkar smått men ändå.

Tiden är minnen

11 år i livet vi tar ett år i taget

De verkar inte högt men de är mina metrar jag föll

När man kommer att tänka på att de är 11 år sedan jag trillade ner så borde ångesten för den 14 juni lägga sig. Men när de närmar sig är de som att magen knyter sig får hjärtklappning och jag kallsvettas.  Jag har processat detta. De senaste 11 åren har gått åt till att processa de här. Men de är något som man inte kan sätta fingret på. Man måste kasta sig i sadeln när man ramlat av hästen. De liv jag lever är de inga fel på jag har de som de flesta andra med familj arbete både upp och ner. Men smärtan i kroppen gör vissa dagar att de är outhärdligt.

När den 14 juni närmar sig så kommer irritationen och morfinsuget. Jag vill döva bort allt vill inte känna de som är. Vill inte ta hand om känslorna utan bara stoppa undan dem i ett svarthål. Men jag har valt att känna inte bedöva mig. Även om de känns som att känslorna och tankarna sitter på utsidan. Som känsliga nervtrådar som skriker vid minsta beröring. De vanliga strategierna funkar inte under denna tid på året.  Jag blir avskärmad även om de jag träffar inte förstår att jag inte är 100% närvarande.

Jag har valt att leva och idag firar jag att jag lever och några dagar kan man kanske få känna sig lite bitter. 11 år i livet vi tar ett år i taget.

Just idag är jag stark 

Ur lite  perspektiv  att träningen  har varit  obefintlig  har musklerna  fått  en extra  lång vila.  Smärtan under de senaste  2.5 månader  har tagit  hårt på  psyket och  allmäntillstånd.  Trotts  detaljer gjordes  ett bra resultat  på  stakning  under  förmiddagens  första  riktiga  stakpass  sedan axelskadan.  Ett kusligt  lugn  sprider sig i  kroppen.  

Hjärnan  går på högvarv  och har ångest  inför  morgondagens  14 juni  och  11 år i rullstol.  Men de går att orka med  huvudet  när kroppen  är  hyfsat  lugn.  Bara kaos  på  ett ställe  😉

VAKNA NU är det VÅR!

Det har instagramats lite men bloggandet har varit tyst. Det är svårt att hitta motivation när de enda som händer är vardag. Nog för att de händer massa saker i vardagen men de är inte något som man sätter fingret på och tänker detta borde jag skriva om. Trotts att jag har en massa tankar i huvudet som jag gärna skulle dela med mig av.

Kedjeavbrott i uppförsbacke

Kedjeavbrott i uppförsbacke

Cykel säsongen har startat. Första tävlingen gick i lördags men då valde jag att göra något annat i stället som jag kommer skriva mer om längre ner. Cykeln går riktigt tungt som de gör varje vår när man kommer ut. Jag är för tungt för att vara en bra cyklist. men jag harvar på för att få lite kondition och jag har inga mål med cyklingen jag ska få fart på koppen och köra SM för att fylla ut så att de blir officiellt SM status på tävlingen. Förra veckan var jag ute och cyklade med en arbetskamrat och för hög växel och för mycket uppför så går kedjan av. De small till i vänster axel men de har läkt bra igen. men man blir bra paff när de smäller till. Som tur var hade han ett kedjelås med och vi tog oss hela vägen hem igen.  nu ska utväxlingen bytas så att jag kan cykla uppför utan att tappa så mycket fart på flacken går de fort men uppför orkar inte armarna med riktigt.

 

Armbrytning i Flen

Armbrytning i Flen

Jag hoppade över den första cykeltävlingen för säsongen och valde att åka till Flen.I Flen går de enda sittande tävlingarna i armbrytning i Sverige. Nu har jag gjort min debut och jag lärde mig lite nya saker. Jag är för seg i starten, Jag är för snäll och jag kunde vunnit mer om jag varit förberedd. Nu är de som de är. Jag är mer en traktor som trycker sakta medans jag inte var beredd på att de smällde till. Trotts detta kom jag inte sist i vänstern. Men där emot i Högern, men jag presterade bättre i höger men de kom inte hela vägen. Jag är lite osäker om de är detta som jag ska lägga min tid på. Jag gillar att vara i miljön men vet inte om jag kommer tävla så mycket. Hockeyn är de som jag satsar på och kan jag bryta lite ändå så är de ok men inte högprioriterat.

Murgröneplanteringen för at skymma allt skräp. från de framtida utegymen

Murgröneplanteringen för at skymma allt skräp. från de framtida utegymen

Äntligen har våren kommit och de börjar bli dags för lite planteringar igen. de kanske låter lite konstigt men jag gillar att plantera och göra de vackert i trädgården. Någon gång ska jag försöka att sitta där och njuta av den. Men planeringen är de roligaste. I år kommer de inte att bli så stora projekt lite små trädplanteringar ska göras och jag ska försöka spaljea upp mitt äppelträd så att de blir ett vind skydd. samt att lite tujor ska planteras för att göra en grön arbetsbod om några år. Men årets första plantering blev Murgröna som förhoppningsvis kommer att täcka förvaringen av skottkärran. Murgrönan har stått i vatten över vintern och fått fina rötter. Jag trodde inte att de överlevt vintern men de hade gått bra.

 

Lite distans till B-VM

image

De har gått någon vecka sedan VM är avslutat.  De har nog inte missats att vi kom vidare till A-VM med en andra plats och ett silver.  Detta kommer bli en av medaljerna som jag sparar.  De flesta ger jag till barnen för att leka med.  De känns som den första turnering i hockey som jag spelade.  Jag har varit en del av laget sen jag kom med men inte förrän nu känns de som hag spelat och tagit hela mitt ansvar. Låter kanske konstigt efter att ha spelat ett paralympic men så är känslan. Jag har börjat blivit så bra att jag klarar min uppgift. 

Tiden hemma har använts till familjen framförallt till Paul.  Jag har blivit mer fokuserad på barnen när jag inte lägger all tid till träningen.  Jag har mycket tid till barnen men nu har mer focus lagts på dem.  När man motionerar är de lättare att ha dem med och prata med dem. För jag har ägnat mig åt motion sen ja kom hem.  De är lite mysigt att glida runt och inte tok svettas när man kommer hem. 

Hjärnan går på högvarv för att lösa olika problem och med de ökar stressen i kroppen och jag får mer ont så lite mer tid än vanligt har tillbringas med ljudbok för att slippa bruset i huvudet.  När bruset och tankarna springer iväg ökar kraven på mig själv och stressen kommer och smärtan tilltar. Den reflektionen hadde jag inte gjort utan KBT.  Tänker ofta på terapi tiden som något positivt trots att de var en jobbig tid att arbeta med sig själv.  Men resultatet blev bra.

Hjärnspöken fysiska eller psykiska begränsningar?

Bild på Medaljerna som vi ska kriga för i Östersund. länkad från http://www.paralympic.org

Livet har tagit mer tid än vad jag har tänkt. Träningen har gått riktigt bra och kälken kommer att funka. De har varit mycket tid som gått åt till att få den att vara som jag vill. Jag gillar inte att byta utrustning mitt i säsongen jag fullt upp med att lära mig med den som jag har och ska de ändras lite så kan de bli stora förändringar någon annan stans. Lite som om man ska sänka sadeln på cykeln med låt oss säga 1 cm. helt plötsligt tycker du att din cykel inte passar dig, fast de är samma cykel. Men nu så tror jag att de kommer at funka bra.

När man har lite tid så är de då de mesta händer. När de ska formtoppas så har jag bokat in att renovera huset. Vilket var och är en bra tanke att göra när man inte behöver bo i huset. Men de resulterar i att de är saker överallt efter som vi inte har några förråd att ställa sakerna i.

Livet i övrig rullar på de är ganska samma lika. Jag är enormt taggad för att köra B-VM. Jag har fått en ny position som forward. Från början tyckte jag att de var lite sådär men ju mer jag tänker på det så känns de bra. Senaste träningslägret i Alingsås så spelade jag på min nya position och jag kände mig hemma där. Lite lättnad att bråka framför motståndarens mål och blir de mål där så är de inte ett personligt nederlag för att jag missade min gubbe utan något positivt. Låter kanske konstigt men en hel del stess har släppt och jag spelar bättre hockey. Hjärnspökena är de värsta att kriga mot. De fysiska motsättningarna är lättare att göra sig av med. Om kroppen inte riktigt orkar ett träningspass så går de att genomföra. Men om man har problem med spökena så hänger de kvar de kanske bleknar lite men när man minst anar så dyker de upp.

De är även spökena som ställer till det i träningen. Den här backen är för brant den klarar du inte. Men då är de lättare att säga titta här för de hänger oftast inte så mycket på att ta sig upp för backen. Men när de handlar om att vinna eller försvinna så känns pressen ibland även fysiskt. Som nedsläpp efter ett baklänges mål. Men på samma sätt så sporrar de egot när man gjort något bra. En tackling eller ett pass. De gäller att komma överens och lära sig att sänka kraven. För höga och orimliga krav gör att jag under presterar men för låga krav gör att de inte är värt tiden som jag lägger ner. Hitta balansen är de svåra.

Just nu känns de som jag har ett jätte flow i livet saker trillar på plats även om de är mycket som hänger i luften så är de mesta greppbart fortfarande. Vila mat och familj och lite träning sen bär de av mot Östersund och VM

 

 

Födelsedags funderingar

image

Idag fyller Paul 2 år. Så idag har jag varit heltids pappa fixat hemma och lekt med presenterna. De har känts skönt utom när klockan ringde i morse. 
Känner av smärtan mer nu när de är vinter och idag var de kort stubin.  Tänkte nästan ge upp och flytta eller ta fram sopsäckar och kasta barnens saker eftersom jag inte kommer fram.  Men de löste sig och de är hyfsat hopplockat.
När ja körde bil idag kom jag och tänka på KBT som jag genomgått och idag var inte en av mina bästa ur synvinkel att sänka stressnivån i kroppen.  Tur att man kommer på sig ibland.
Tänker lite som farbror Melker ”denna dagen ett liv” och inte ett dåligt liv. Nöjd med de som är och funderar inte så mycket på det. 

Idrottagalan Dalarna

image

Jag har blivit nominerad till årets handikapp idrottare, som en av 3. (Vet inte vilka de andra är). Så nästa vecka på torsdag ska jag på idrottsgala för första gången i livet.  Riktigt hur de går till och vad som händer där de vet jag inte utan de får framtiden utvisa. Men nya saker är alltid kul. De är en ära att få vara med.  Ja har förstått att folk har nominerat mig och till er som gjort de vill jag sända ett stort tack!