Facebook Instagram LinkedIn

Kategori: Idrottare

När hoppet blir en käftsmäll

Min ständiga följeslagare Smärtan tar en stor del av min vakna tid. Inte bara min tid utan även familjens tid. Min son vill ibland inte att jag ska lägga honom då han är rädd att komma åt mig då de känns som att bli huggen med en kniv. Så även om jag lider så gör familjen en väldigt stor uppoffring.

Igår var jag till smärtkliniken i Uppsala. Hade byggt upp en förväntan om ett mirakel. Jag brukar inte göra de då jag blir besviken. Hoppas på de bästa förvänta dig de värsta. Igår var jag inte på min vakt utan körde all in  på hoppet.

Jag har aldrig fått ett cancer besked men kan tänka mig hur de känns. När hela livet som jag känner det ska ändras och de finns inget mer att göra. Kanske en dålig liknelse tycker vissa men för att ge liv och kunna tänka sig in i situationen.

Efter att ha fått beskedet att den medicinen som jag vill prova kostar mig 4500kr i månaden och att högkostnadsskyddet inte täcker detta. Och att den dessutom inte säkert fungerar (de kan jag köpa för så är de ju med mediciner). Jag skulle inte få köra bil vilket gör att jag blir fängslad i mitt hem. Jag fick svårt att andas och hela livet kändes inte värt att leva. Jag tog bilen och åkte i väg och hjärnan på högvarv hittar jag mig själv sitta och äta och processa allt.

Som vanligt är min första tanke flykt! Jag vill inte vara med om detta. Det gör alldeles för ont i mig. Men den rationella och lösningsinriktade delen säger att vi löser detta på något sätt.

Jag förundras över hur jag fungerar och hur jag känner. Jag är väldigt glad att de inte blev något möte efter läkaren. Men de hela kändes som att nu har vi hittat en långsiktig lösning på smärtan som kan funka och i stället är de e proffsboxare som öppnade dörren och slog en knockout där jag hittar mig själv på golvet med blödande näsa och svårt att andas.

Tur att de finns goda människor som hjälper en upp och stoppar blödningen!

På tur kan man vara sur😜

Dagens tränig var intervaller. Jg be osäker på om greppet uppför i lösgrus funkade tog jag med min dotter.

Hon var sur och arg hela turen på 30 min. Så ett antal gånger att hon inte klarade av saker som hon bevisligen klarare efter som vi är hemma igen.

Hon fick putta på 2 meter i backen där de släppte under framhjulet så jag är överlycklig att hon var med annars hadde jag blivit kvar. 😀

Hon var överlycklig över när hon fick cykla ifrån mig och skynda hem när kränkningen åkte upp och ned i halsen efter intervaller 🤢😎😂

Så man kan vara sur på tur men glad för att komma hem

MTB

Letade nya vägar till träningen. Hittade och gillade dem även om jag körde fast.

Tur att de finns snälla människor som jag putta på lite så man kommer hem igen och slipper sitta en en backe och vänta.

Resan Pyongchang

Många frågor hur de var. Jag svarar gärna och gjorde en film om den andra sidan som ni inte ser på tv. De är mycket väntan. Lite som att spela en hockeymatch. Vi lägger månader av träning och sedan är de 3×15 minuter som visas. Av de flera hundra timmarna.

Kolla hur jag upplevde det

”Lyfte sig från fallet”

Intervju av Roger Burman Radiosporten

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=179&artikel=6908477

Introduktion till parahockey

Bröt ryggen – blev elitidrottare ”Jag hade aldrig varit i OS som gående”

Från TV4s Morgonsoffa

Bröt ryggen – blev elitidrottare ”Jag hade aldrig varit i OS som gående”

”Bakom varje stark man står en dubbelt så stark kvinna”

Bakom varje Stark man står en dubbelt så stark kvinna!
Bild från min resa till MZ 1996 Afrikanska kvinnor bär Afrika på sina huvuden

Efter Kvalet till Paralympic som var klar för ca 1 vecka sedan. Har jag varit med i radion och Aftonbladet. Med mer eller mindre skrikiga rubriker för att skapa läsvilja. Många har läst och kommenterat med ryggdunkar och ”Bra jobbat !” ”starkt jag skulle inte klarat det”.

Men de man kanske glömmer är när du står och bara har 2 val så väljer man de som kanske inte är lättast att genomföra utan de som är bäst för mig som individ (om beslutet tas i någorlunda nyktert tillstånd).

Detta har fått mig att fundera på något som hände 1996 när jag var 15 år gammal vann jag en resa till Moçambique genom SKRIK projektet. Ett projekt som gick ut på att konfirmander i Västeråssift skulle sälja ljus till advent. Pengarna som ljusförsäljningen drog in skulle oavkortat gå till Moçambique som är vänstift till Västerås.  Efter detta skulle 2 konfirmander som skickat in ett personligt brev väljas ut för att åka till Moçambique för att se vad pengarna användes till.

Denna resa har betytt mycket för mig genom åren. Både att uppskatta de jag har hemma men även att se att lite kan göra skillnad. De säger att när man har satt fötterna i den röda jorden blir en del av hjärtat kvar. Jag har en ständig längtan tillbaka. Mycket saker var jag för naiv för att förstå vidden av just då men vissa saker har etsats sig fast i minnet.

Citatet ”Bakom varje stark man står en dubbelt så stark kvinna” är en av dessa saker. Nu är det mer än 20 år sedan jag gjorde min första resa till afrikanska kontinenten. Har varit gift i 15 år och ibland i samband med föreläsningar får jag frågan hur orkar du?

Svaret är att man inte gör det varje dag. Men jag har bakom eller vid sidan av mig Marie min fru som står ut och är dubbelt så stark som mig. Hon bromsar när projekten och idéerna är alldeles för vilda. Men hon pushar och driver framåt när de behövs.

Att leva i en parrelation är att ibland bära och ibland bli buren. Att våga lägga sitt liv i någon annans händer. Klart att vi stretar emot och tycker de känns otäckt att någon annan inte har koll på säkringen när vi klättrar. Men att släppa garden lite och slappna av i någons famn tillåta sig gråta eller bara känna hud mot hud, och ladda batterierna.

Klart att vi är osams och tycker olika men de är de som är att vara stark. Tycka till, stå för sina åsiker och stå upp för de man tycker är rätt.

Värt att tänka på att ”Bakom varje stark man står en dubbelt så stark kvinna”

Utan den starka kvinnan hade mitt liv inte sett ut som de gör idag. Jag har gjort en resa i livet blivit ren och nykter men jag har inte gjort de ensam. Maries uppoffring och kamp har varit linkande min jag har mycket att tacka henne för!

Just idag är jag stark 

Ur lite  perspektiv  att träningen  har varit  obefintlig  har musklerna  fått  en extra  lång vila.  Smärtan under de senaste  2.5 månader  har tagit  hårt på  psyket och  allmäntillstånd.  Trotts  detaljer gjordes  ett bra resultat  på  stakning  under  förmiddagens  första  riktiga  stakpass  sedan axelskadan.  Ett kusligt  lugn  sprider sig i  kroppen.  

Hjärnan  går på högvarv  och har ångest  inför  morgondagens  14 juni  och  11 år i rullstol.  Men de går att orka med  huvudet  när kroppen  är  hyfsat  lugn.  Bara kaos  på  ett ställe  😉

ibland måste man välja väg

Man kan köra saker under ett tag och sedan bara köra vidare för att så har de alltid varit. Nu är vägen vald och som alltid när man gör val så vet man inte i förväg vad de blir av dem. även om detta är ett litet val så är principen samma. Du vet inte vad som händer.

En skön känsla som när man bestämmer sig för att byta jobb. En ny start i livet. och hoppar man inte vet man inte om man gör ett magplask eller ett snyggt dyk! framtiden får avvisa om de blev en jätte röd mage eller om vattenytan bröts snyggt utan ett plask

jag ska koncentrera på ett ställe. de började egentligen i våras med en gemensam sida chritianhedberg.se men nu lägger jag ner dubbla instakonton och fb sidor.  Så ni som gillade författar Chrsitian gilla christianhedberg.se på FB och Följ christianhedberg på Insta de är ju samma person 😉