Facebook Instagram LinkedIn

Kategori: Paralympic

Resan Pyongchang

Många frågor hur de var. Jag svarar gärna och gjorde en film om den andra sidan som ni inte ser på tv. De är mycket väntan. Lite som att spela en hockeymatch. Vi lägger månader av träning och sedan är de 3×15 minuter som visas. Av de flera hundra timmarna.

Kolla hur jag upplevde det

”Lyfte sig från fallet”

Intervju av Roger Burman Radiosporten

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=179&artikel=6908477

Introduktion till parahockey

Bröt ryggen – blev elitidrottare ”Jag hade aldrig varit i OS som gående”

Från TV4s Morgonsoffa

Bröt ryggen – blev elitidrottare ”Jag hade aldrig varit i OS som gående”

”Bakom varje stark man står en dubbelt så stark kvinna”

Bakom varje Stark man står en dubbelt så stark kvinna!
Bild från min resa till MZ 1996 Afrikanska kvinnor bär Afrika på sina huvuden

Efter Kvalet till Paralympic som var klar för ca 1 vecka sedan. Har jag varit med i radion och Aftonbladet. Med mer eller mindre skrikiga rubriker för att skapa läsvilja. Många har läst och kommenterat med ryggdunkar och ”Bra jobbat !” ”starkt jag skulle inte klarat det”.

Men de man kanske glömmer är när du står och bara har 2 val så väljer man de som kanske inte är lättast att genomföra utan de som är bäst för mig som individ (om beslutet tas i någorlunda nyktert tillstånd).

Detta har fått mig att fundera på något som hände 1996 när jag var 15 år gammal vann jag en resa till Moçambique genom SKRIK projektet. Ett projekt som gick ut på att konfirmander i Västeråssift skulle sälja ljus till advent. Pengarna som ljusförsäljningen drog in skulle oavkortat gå till Moçambique som är vänstift till Västerås.  Efter detta skulle 2 konfirmander som skickat in ett personligt brev väljas ut för att åka till Moçambique för att se vad pengarna användes till.

Denna resa har betytt mycket för mig genom åren. Både att uppskatta de jag har hemma men även att se att lite kan göra skillnad. De säger att när man har satt fötterna i den röda jorden blir en del av hjärtat kvar. Jag har en ständig längtan tillbaka. Mycket saker var jag för naiv för att förstå vidden av just då men vissa saker har etsats sig fast i minnet.

Citatet ”Bakom varje stark man står en dubbelt så stark kvinna” är en av dessa saker. Nu är det mer än 20 år sedan jag gjorde min första resa till afrikanska kontinenten. Har varit gift i 15 år och ibland i samband med föreläsningar får jag frågan hur orkar du?

Svaret är att man inte gör det varje dag. Men jag har bakom eller vid sidan av mig Marie min fru som står ut och är dubbelt så stark som mig. Hon bromsar när projekten och idéerna är alldeles för vilda. Men hon pushar och driver framåt när de behövs.

Att leva i en parrelation är att ibland bära och ibland bli buren. Att våga lägga sitt liv i någon annans händer. Klart att vi stretar emot och tycker de känns otäckt att någon annan inte har koll på säkringen när vi klättrar. Men att släppa garden lite och slappna av i någons famn tillåta sig gråta eller bara känna hud mot hud, och ladda batterierna.

Klart att vi är osams och tycker olika men de är de som är att vara stark. Tycka till, stå för sina åsiker och stå upp för de man tycker är rätt.

Värt att tänka på att ”Bakom varje stark man står en dubbelt så stark kvinna”

Utan den starka kvinnan hade mitt liv inte sett ut som de gör idag. Jag har gjort en resa i livet blivit ren och nykter men jag har inte gjort de ensam. Maries uppoffring och kamp har varit linkande min jag har mycket att tacka henne för!

Tejp kan de laga allt?! Även ett inre kaos?

1 rulle tejp per match för att hålla axeln på plats under träning / match. håret på bröstet börjar växa ut nu 😉

När saker inte riktigt funkar försök med milt våld, funkar inte de använd mer våld, funkar inte de använd tejp.

Jag åkte till Sydkorea för att spela VM i paraishockey med en trasig axel. Jag vet att de inte var de smartaste man kunde göra. Men ett lag är ett lag och man ställer upp för sina kamrater. Med 4 veckor efter att axeln varit ur led. Ramlar jag igen och slår den delvis ur led igen. Tack vare tejpen och Ingvar som satte dit den så klarade jag mig relativt bra.

Även om den kom på plats snabbt har smärtan varit ett stort problem. Nu vet jag att de inte är några skelettskador. Men smärtan är fortfarande kvar och hindrar till viss del att göra min rehab.

Den stora boven när man kommer hem är att ta hand om allt som man missat och försakat. Jag får alltid en depression när jag kommer hem. Var de värt detta? Denna gången var de värre efter som de inte är de lättaste att klara sig med 1 arm i rullstol. För mig att ta till flykt på olika sätt är den naturliga strategin för att överleva. Men att leva med den inre kaosen och inte fly in i en dimma är det svåra jobbet. Nu har jag ridit ut de värsta för denna gång och jag kan vara lite vänlig och social.

De är tur att jag har en familj som finns och stöttar.  De är de som är de riktiga kämparna!

Den stora vändningen var att jag inte behöver opereras. Nu ska jag bara rida ut smärtan och komma igång med träningen så att även nervsmärtorna lugnar ner sig.

Lite distans till B-VM

image

De har gått någon vecka sedan VM är avslutat.  De har nog inte missats att vi kom vidare till A-VM med en andra plats och ett silver.  Detta kommer bli en av medaljerna som jag sparar.  De flesta ger jag till barnen för att leka med.  De känns som den första turnering i hockey som jag spelade.  Jag har varit en del av laget sen jag kom med men inte förrän nu känns de som hag spelat och tagit hela mitt ansvar. Låter kanske konstigt efter att ha spelat ett paralympic men så är känslan. Jag har börjat blivit så bra att jag klarar min uppgift. 

Tiden hemma har använts till familjen framförallt till Paul.  Jag har blivit mer fokuserad på barnen när jag inte lägger all tid till träningen.  Jag har mycket tid till barnen men nu har mer focus lagts på dem.  När man motionerar är de lättare att ha dem med och prata med dem. För jag har ägnat mig åt motion sen ja kom hem.  De är lite mysigt att glida runt och inte tok svettas när man kommer hem. 

Hjärnan går på högvarv för att lösa olika problem och med de ökar stressen i kroppen och jag får mer ont så lite mer tid än vanligt har tillbringas med ljudbok för att slippa bruset i huvudet.  När bruset och tankarna springer iväg ökar kraven på mig själv och stressen kommer och smärtan tilltar. Den reflektionen hadde jag inte gjort utan KBT.  Tänker ofta på terapi tiden som något positivt trots att de var en jobbig tid att arbeta med sig själv.  Men resultatet blev bra.

Hjärnspöken fysiska eller psykiska begränsningar?

Bild på Medaljerna som vi ska kriga för i Östersund. länkad från http://www.paralympic.org

Livet har tagit mer tid än vad jag har tänkt. Träningen har gått riktigt bra och kälken kommer att funka. De har varit mycket tid som gått åt till att få den att vara som jag vill. Jag gillar inte att byta utrustning mitt i säsongen jag fullt upp med att lära mig med den som jag har och ska de ändras lite så kan de bli stora förändringar någon annan stans. Lite som om man ska sänka sadeln på cykeln med låt oss säga 1 cm. helt plötsligt tycker du att din cykel inte passar dig, fast de är samma cykel. Men nu så tror jag att de kommer at funka bra.

När man har lite tid så är de då de mesta händer. När de ska formtoppas så har jag bokat in att renovera huset. Vilket var och är en bra tanke att göra när man inte behöver bo i huset. Men de resulterar i att de är saker överallt efter som vi inte har några förråd att ställa sakerna i.

Livet i övrig rullar på de är ganska samma lika. Jag är enormt taggad för att köra B-VM. Jag har fått en ny position som forward. Från början tyckte jag att de var lite sådär men ju mer jag tänker på det så känns de bra. Senaste träningslägret i Alingsås så spelade jag på min nya position och jag kände mig hemma där. Lite lättnad att bråka framför motståndarens mål och blir de mål där så är de inte ett personligt nederlag för att jag missade min gubbe utan något positivt. Låter kanske konstigt men en hel del stess har släppt och jag spelar bättre hockey. Hjärnspökena är de värsta att kriga mot. De fysiska motsättningarna är lättare att göra sig av med. Om kroppen inte riktigt orkar ett träningspass så går de att genomföra. Men om man har problem med spökena så hänger de kvar de kanske bleknar lite men när man minst anar så dyker de upp.

De är även spökena som ställer till det i träningen. Den här backen är för brant den klarar du inte. Men då är de lättare att säga titta här för de hänger oftast inte så mycket på att ta sig upp för backen. Men när de handlar om att vinna eller försvinna så känns pressen ibland även fysiskt. Som nedsläpp efter ett baklänges mål. Men på samma sätt så sporrar de egot när man gjort något bra. En tackling eller ett pass. De gäller att komma överens och lära sig att sänka kraven. För höga och orimliga krav gör att jag under presterar men för låga krav gör att de inte är värt tiden som jag lägger ner. Hitta balansen är de svåra.

Just nu känns de som jag har ett jätte flow i livet saker trillar på plats även om de är mycket som hänger i luften så är de mesta greppbart fortfarande. Vila mat och familj och lite träning sen bär de av mot Östersund och VM

 

 

Ta till vara på tiden

Efter nyår har tiden runnit på.  Allt har klaffat både med familjen och träning.  De far blivit en lagom balans av allt och kroppen har varit hel och pigg. Känns som att all tid har varit maximalt utnyttjad. 

image

Några cykel turer har hunnits med. De första helt ok och den andra var hemsk. När jag kom hem hadde de kommit in sandnings grus under kläderna tom i kalsongerna.  Vilket inte var så bra, kombination vass sten och ingen känsel är lite läskig.  Men inga sår efter detta.  Men de är något speciellt med frihetskännslan när man cyklar.  Och de vackra vädret skadade inte.

Har även lanserat en Facebook sida Christian Hedberg där jag som idrottsman kommer att finnas.  De är en del i min satsning mot PyeongChang precis som denna bloggen är.  De kommer att ske lite förändringar i framtiden är ute och letar efter samabrtspartners för satsningen. 

Helgen kommer att tillbringas i Värnersborg där de ska spelas kälkhockey.  Ska bli kul att spela lite och träffas efter julen.  Och de värsta med helgen är gjort och de är packningen.  Så får vi se vad som händer under helgen. 

En helg i Tyskland

Hej denna helgen har spenderats i Tyskland med kälkhockey landslaget.  Våran första turnering sedan paralympic.  Nu är vi fler spelare och vi ska tillsammans jobba mot målet paralympic 2018 o Sydkorea.  För att komma dit är vårt första delmål B-VM som går i Östersund i mars. 

image

Vi vann ingen match i helgen men skillnaden från första till sista var enorm.  Vi gjorde en resa tillsammans och de känns bra.  Vi måste träna mer och framförallt spela match för att kunna bli bättre. 

För mig personligen var det en katastrof första matcherna men sista kändes de som saker lossnade.  Jag gjorde min uppgift och försökte inte hjälpa andra och bli i vägen. 

Jag har blivit Assisterande kapten vilk

et jag

tycker är en stor ära men även en lite läskig uppgift.  Som vi tillsammans kommer fixa. 

image

Bussresan från Malmö till Hanofer var en pärs. Men man fick i all fall se massa motorväg 😂

De ska som alltid bli skönt att komma hem med ny energi och inspiration.