Facebook Instagram LinkedIn

Kategori: Projekt

Ofrivillig men kanske behövligt vila

Efter att ha ätit penicillin i närmare 2 veckor börjar jag bli rastlös.  Men helt ärligt så har jag inte orkat träna under denna tid.  Jag har ägnat mig åt familjen och gjort klart lite projekt.  Jag har lyckats montera påhängs cykel till min dotter efter min armcykel.  Så de senaste dagarna har vi cyklat omkring lite.  I går gjorde vi 2 mil i hällregn.  Så när jag skulle cykla i dag var dynorna fortfarande blöta.  Trots att jag hadde en fläkt som blåste på dem i 3 timmar.  De är kul att göra saker tillsammans även om det i uppförsbackar är jobbigt så är de lite kul att höra kommentarer under cykel färden.  som när de blir som brantast ni är jag lite trött på att cykla så jag vilar och själv får man inte fram ett ord pga ansträngningen.  När de går utför så hör man se va fort jag kan trampa.  Då orkar man I alla fall dra på munnen. 

image

Påhängs cykeln monterad

Nu är det inte långt kvar till att det är dags att gå på is. Har kört lite teknik idag och de kändes kul.  Nu ska jag börja kolla på den nya kälken vad som är fel varför inte skenorna tar när jag åker rakt fram.  Så nu ska intervaller köras och tekniken ska tränas för ytterligare en sesång kälkhockey.  I år kommer de bli träning på hemmaplan för Hedemora SK kommer att starta kälkhockey.  Vilket kommer spara tid och pengar för att slippa åka långt för att träna.

image

Teknik träning i paincave

#projektsnack

image

Välkommen och lyssna på mig och Stefan när vi pratar om livet som idrottsmän hur man får ihop vardag och idrottare.  Är de skillnad mellan att driva  ett större företag eller idrotta på elitnivå?

VM Resa packa

De känns skönt att VM i kälkhockey kom till Sverige och Östersund.  De var en lättnad jag gillar att åka utomlands och spela men jag tycker att det är skönt att inte vars borta en evighet.  Vilket de blivit i Sydkorea.  De hade blivit många dagar utan familjen. 

Projekt prat går framåt samarbetet mellan mig och Stefan går bra.  De kommer att bli en kanon föreläsning.

Resande på torsdag innan tuppen har funderat på att vakna beger jag mig mot Arlanda för att flyga till Malmö och vidare med buss till Hanofer med svenska kälkhockey landslaget.  Ska bli kul att spela lite. 

image

Men jag avskyr att packa väskan som utrustning ska ner i är lite för liten vilket resulterar i ångest.  För att inte tala om att komma i håg alla grejer som ska med.  Jag skriver listor och dubbel kollar dessa och ändå tror jag att jag glömt något.  Allt brukar vara med.  Men första resan för sesången är värst innan listan är komplett och sakerna har sin plats i väskan.

Har börjat med sociala medier och de var inte de lättaste projektet. Känns lite som att börja i första klass och alla som jag går med läser gymnasiet.  Får se vart det bär av spännande 🙂

Nya saker händer

image

Idag har jag och Stefan Olsson träffats för  att planera ett samarbete mellan oss.  Detta samarbete kommer att mynna ut i en gemensam föreläsning. Livet som elitidrottare.  Mer info kommer senare.

image

Annars flyter det på som vanligt.  Helgen bestod av fläskboll med Hedemora armbrytning på lördag förmiddag och lördag eftermiddag var de Avesta Hedemora och Svärdsjö församlingars tur att spela.

Nästa vecka bär det av till Tyskland för att spela första turneringen i kälkhockey med landslaget.  Ska bli kul att spela lite och se hur det går. 

Cykel lyft

På semstern så skule jag ta med cykeln. för att vi skulle kunna åka i samma bil så fixade jag och pappa en cykel lyft till taket. men den funkade inte riktigt 100 så vi ficka åka i två bilar i alla fall. nu har vi kommit på hur vi ska göra för att den ska bli bra men inte gjort det än. men här är bilderna från första försöket

ibland tar det tid..

De var ett tag sedan jag skrev. Jag har många dagar känt att jag skulle skriva men de har inte blivit av. Trotts att allt är så lätt med telefon platta eller dator så har de inte varit prioriterat. Jag är en expert på att skjuta upp saker. Men nu ska de bli en ändring på detta de är en del av terapin att göra saker på en gång för att inte ha ångest för dem och hafsa ihop någt i sista stunden.

Men för att jag inte har skrivit här har jag ingen ångest för. Jag har spenderat mycket tid tillsammans med familjen och träning. Mycket tid har gått åt till att göra klart i trädgården så att den ska bli så fin att jag bara vill ligga där och njuta nästa sommar. Och de målet börjar närma sig. De har varit många spadar med grus som har flyttats runt.

Jag har hunnit med lite semestrande åxå. De har varit en kombination mellan familjetid och träning.  Och de har varit en bra balans på de hela. Nu har hockey säsongen dragit i gång. Men jag har svårt att komma på is hemma efter som de inte finns is i Hedemora och jag är pappa ledig och kan inte ta mig iväg på dagtid för att träna. Så mycket tid går till gym och cykel och lite stakning åxå.

Första landslagslägret i Kälkhockey är gjort i Eskilstuna. De var många som var med och de var jätte kul vilken skillnad de är med 20 personer på isen och spel 5 mot 5. Detta kommer att bli jätte bra de känns som att de är en lång resa till 2018 och nästa Paralympics.  Jag har funderingar på att ta mig någon stans under hösten för att träna en längre period ex USA eller Canada.  För om jag ska nå mitt mål och ta en plats i landslagets första line så måste jag träna. Och inte bara åka omkring själv eller med några andra spelare utan en utmaning. Jag funkar bäst när det är något svårt som jag måste focusera på.

Cyklingen har gått ganska bra har haft de som komplement och de rullar på även om jag inte har snabbheten som jag hade tänkt . hade som mål att jag skulle cykla 3 mil på en timme men de målet når jag inte. Jag har fysisk möjlighet men lägger inte focus på det.

Armbrytningen går ganska bra. Jag känner mig ganska stark men saknar tekniken. Men den kommer sakta men säkert. De är en lång väg att gå men de är kanon som styrketräning man är bra slut efter att ha brutit i nån timme.  Sen är de kul att träffa folk och få vara lite spydig och få lite spydigheter tillbaka.

De är fascinerande hur man tänker om allt i vardagen för att de ska ge så bra träning som möjligt när man gör olika saker. Pappa var här och använde min bågfil, han tyckte att de var ett slött blad i den men de var nytt. Men efter som jag ska träna drag så har jag vänt på bladet för att få bättre träning. De är lie stört men så funkar mitt liv. Denna sak ska göras men hur gör jag för att få bästa träningen av den övningen.

Tacka för nu

Giftemål Familj beslut träning en månad har gått

De var en månad sedan senaste inlägget. Har de inte hänt något under denna tid? Jo de har hänt en hel massa. 2700 i böter för fortkörning  skattebeskedet har kommit. En massa saker håller på att göras klart. Och lite familj och träning på detta så har vi fyllt en månad.Jag har varit bestman på Stefan och Cecilia Bergfelds bröllop vilket var en ära. Men lite nervöst var de åxå. De fick mig att tänka tillbaka på mitt eget bröllop men där var de ombytta roller. Stefan Bestman och nervös och jag brudgum och ännu mer nervös. De 12 åren som har gått sedan den dagen. De har inte alltid varit glada tillrop men de har trotts allt som hänt funnits ett lugn och samhörighet. Ibland förundras man över att man står ut med varandra. Trotts att vi inte lovade varandra i nöd och lust. De har varit mycket nöd. Men funderar man tillbaka så mins man mest de som varit kul och stimulerande inte de som varit jobbigt och krävande.Som de är nu är jag så nykär skulle kunna sitta och titta på min fru hela dagarna och bara le sådär fåningt som man gör. men kännslan är fantastik. Bilden är från Svensexan där Stefan Brynäs Fan som han är 😉 fick ta emot skott från lite småkillar som provade kälkhockey hålla balansen på en bräda och skujuta.

Jenny Hammares bild

I Lördags var de firande av 8 år i stol. Vi firar inte att vi gick miste om förmågan att gå utan att vi överlevde. De är en av de värsta dagarna på hela året. Man går igenom hur de var vad som hände och upplever jobbiga stunder under rehabiliteringen. Men trotts allt detta mörker som är denna dag så är de ändå något positivt i slutet. Hur illa är det egentligen. Om man tar tillvara på de ljusa och glada sakerna så blir de mörka inte lika jobbiga. Tack John Fändrik för att vi har denna dag tillsammans, man kan undra om 14 juni är en otursdag eller en tur dag. Jag ser de som en tur dag.

De har varit dåligt med inlägg efter som de inte varit så mycket att skriva om. Jag håller på att göra klart en massa saker som jag har och ligger. När man ser på listan som är skriven som en del i terapin för att bli av med smärtan så var listan så lång. Så de var stopp på att starta nya skaker utan att listan är tom. De har inte varit helt så efter som några saker har kommit till efter som de har behövts göras för att vardagen ska fungera. Men annars har de varit så oromantiskt som att göra klart de jag skjutit upp.  Bilden ovan visar hur jag och min pappa har gjort en koja till barnen. Kojan fick bli ett tält detta år så får huset som ska stå där komma nästa år i stället när de finns lite mer tid.

Har även i och med detta börjat att fundera vad ja ska lägga min tid på och kommit på att de inte kommer att finnas tid för mig att starta och hjälpa till att driva ett kälkhockey lag i Hedemora. De är lite som ett personligt misslyckande. Men min plan är att de ska vara prova på verksamhet under hösten. För att till nästa höst kunna starta upp något. Men ska livet hemma vid fungera så måste detta beslut tas. Jag har alldeles för lätt att ryckas med i kul saker utan att tänka hela vägen. Jag har för stor vilja och för lite tid. Ett tråkigt men behövligt beslut

Träningen har varit hyfsad. Jag kom in i ett flow där de mesta har gått bra. Tills jag körde första lite längre cykelrundan och skadade höger axel. Efter de har jag tagit de lugnt i några dagar. Idag körde jag igen och de känns bättre. Jag har börjat att göra rehabövningarna som jag inte gjort på ett tag. Nu gäller de bara att kasta in lite mer intervall pass i träningen för att bli ännu snabbare. Sen ska de nya bänken till gymmet skruvas ihop och ställas på plats så att jag kan träna med lite fria vikter. Men om ca 10 år så kommer detta att bli riktigt bra.

Har även varit och provat på Armbrytning här i Hedemora. De var en kul upplevelse. Jag bröt inte jätte mycket men de var mest att hålla emot när de andra bröt. De märks att man använder händerna hela tiden. Jag tror fortfarande att de var snälla som inte bröt ner mig som nybörjare. trotts att de hävdar motsatsen. men vi får se i morgon.

en liten historie ur mitt liv.