Facebook Instagram LinkedIn

Kategori: Skada

Kanelbulle kladdkaka Funktionshinder dag?

Idag är det internationella funktionshinderdagen. Är den ännu en dag som ska fylla vår kalender precis som kanelbullen eller kladdkakans dag.

När jag var 20 år så hade jag tyckt att de var lite fånigt och onödigt. Jag hade ju varit på en handikapptoalett och sett att de fanns armstöd. Varför ska de ha en dag och klaga på!

Efter min ryggmärgsskada så har jag fått en annan insikt efter som de har kommit närmare. På väg till kontoret denna morgon tänkte jag på att de är en evig kamp. Sverige borde vara ett fullt tillgängligt land med tanke på våra ekonomiska förutsättningar.

Sanningen är en annan många gånger så känner man sig som enbart som en kostnad. ”klart du ska komma in till oss men du vet att en ramp och hiss kostar närmare 150k?”

Detta händer inte bara hos enskilda små näringsidkare som inte har en vinst på 150k om året men de hjälper efter bästa förmåga. De händer i kommunala och kyrkans lokaler. Där du på en bra dag tar dig fram men på en dålig dag inte åker till för att du inte har kraft att hoppa upp för en trappa eller öppna en dörr utan dörröppnare.

Så dagen behövs för att belysa hur vi har det i Sverige. Funktionshindrade barn har inte rätt att leva ett aktivt liv. För allt kostar mycket pengar skulle du som förälder till ett Gående barn säga:

-På innebandyn på skolidrotten så får du ha på dig dina vinterkängor och springa i.

Detta hade nästan klassats som barnmisshandel. Men att barn med funktionsvariation ska vara med på skolidrotten ska göra de i sin Rullstol som används till vardags bli svettig och låta de torka in är helt ok. Eller så låter vi barnet sitta vid sidan för de är inget som du kan vara med på.

Det finns massa andra exempel att ta upp. Poängen är att vi med oftast ganska små medel kan göra skillnad.

Genom att göra en förändring i vårat bemötande och vår världsbild.  Frågor man kan ställa till sig själv:
Skickar vi signaler att alla är lika värda?
Bygger vi individens självkänsla till de bättre?
Hur hade jag känt om jag var i den andre personens kläder?

Ska vi inte skapa självständiga individer som vill bidra till att föra vårat samhälle framåt. Detta gör vi inte genom att exkludera vissa människor från samhället.

Vi kan skapa ett samhälle som är tillgängligt för alla om vi vill det.

Alla människor är en tillgång i vårat samhälle och kan göra skillnad för andra!

När hoppet blir en käftsmäll

Min ständiga följeslagare Smärtan tar en stor del av min vakna tid. Inte bara min tid utan även familjens tid. Min son vill ibland inte att jag ska lägga honom då han är rädd att komma åt mig då de känns som att bli huggen med en kniv. Så även om jag lider så gör familjen en väldigt stor uppoffring.

Igår var jag till smärtkliniken i Uppsala. Hade byggt upp en förväntan om ett mirakel. Jag brukar inte göra de då jag blir besviken. Hoppas på de bästa förvänta dig de värsta. Igår var jag inte på min vakt utan körde all in  på hoppet.

Jag har aldrig fått ett cancer besked men kan tänka mig hur de känns. När hela livet som jag känner det ska ändras och de finns inget mer att göra. Kanske en dålig liknelse tycker vissa men för att ge liv och kunna tänka sig in i situationen.

Efter att ha fått beskedet att den medicinen som jag vill prova kostar mig 4500kr i månaden och att högkostnadsskyddet inte täcker detta. Och att den dessutom inte säkert fungerar (de kan jag köpa för så är de ju med mediciner). Jag skulle inte få köra bil vilket gör att jag blir fängslad i mitt hem. Jag fick svårt att andas och hela livet kändes inte värt att leva. Jag tog bilen och åkte i väg och hjärnan på högvarv hittar jag mig själv sitta och äta och processa allt.

Som vanligt är min första tanke flykt! Jag vill inte vara med om detta. Det gör alldeles för ont i mig. Men den rationella och lösningsinriktade delen säger att vi löser detta på något sätt.

Jag förundras över hur jag fungerar och hur jag känner. Jag är väldigt glad att de inte blev något möte efter läkaren. Men de hela kändes som att nu har vi hittat en långsiktig lösning på smärtan som kan funka och i stället är de e proffsboxare som öppnade dörren och slog en knockout där jag hittar mig själv på golvet med blödande näsa och svårt att andas.

Tur att de finns goda människor som hjälper en upp och stoppar blödningen!

12 år

Svart och sjukt?

Eller glädje och frid. Vilket du tycker så firar jag 12 år med ryggmärgsskada. Jag firar livet som överlevare.

Ha en fin dag!

”Lyfte sig från fallet”

Intervju av Roger Burman Radiosporten

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=179&artikel=6908477

Just idag är jag stark 

Ur lite  perspektiv  att träningen  har varit  obefintlig  har musklerna  fått  en extra  lång vila.  Smärtan under de senaste  2.5 månader  har tagit  hårt på  psyket och  allmäntillstånd.  Trotts  detaljer gjordes  ett bra resultat  på  stakning  under  förmiddagens  första  riktiga  stakpass  sedan axelskadan.  Ett kusligt  lugn  sprider sig i  kroppen.  

Hjärnan  går på högvarv  och har ångest  inför  morgondagens  14 juni  och  11 år i rullstol.  Men de går att orka med  huvudet  när kroppen  är  hyfsat  lugn.  Bara kaos  på  ett ställe  😉

Tejp kan de laga allt?! Även ett inre kaos?

1 rulle tejp per match för att hålla axeln på plats under träning / match. håret på bröstet börjar växa ut nu 😉

När saker inte riktigt funkar försök med milt våld, funkar inte de använd mer våld, funkar inte de använd tejp.

Jag åkte till Sydkorea för att spela VM i paraishockey med en trasig axel. Jag vet att de inte var de smartaste man kunde göra. Men ett lag är ett lag och man ställer upp för sina kamrater. Med 4 veckor efter att axeln varit ur led. Ramlar jag igen och slår den delvis ur led igen. Tack vare tejpen och Ingvar som satte dit den så klarade jag mig relativt bra.

Även om den kom på plats snabbt har smärtan varit ett stort problem. Nu vet jag att de inte är några skelettskador. Men smärtan är fortfarande kvar och hindrar till viss del att göra min rehab.

Den stora boven när man kommer hem är att ta hand om allt som man missat och försakat. Jag får alltid en depression när jag kommer hem. Var de värt detta? Denna gången var de värre efter som de inte är de lättaste att klara sig med 1 arm i rullstol. För mig att ta till flykt på olika sätt är den naturliga strategin för att överleva. Men att leva med den inre kaosen och inte fly in i en dimma är det svåra jobbet. Nu har jag ridit ut de värsta för denna gång och jag kan vara lite vänlig och social.

De är tur att jag har en familj som finns och stöttar.  De är de som är de riktiga kämparna!

Den stora vändningen var att jag inte behöver opereras. Nu ska jag bara rida ut smärtan och komma igång med träningen så att även nervsmärtorna lugnar ner sig.

Dålig omhändertagande av kroppen

image

De senaste veckorna egentligen sen innan Tyskland har de varit si och så med vänlighet och lyssnande på kroppen.  Innan Tyskland gick jag in i väggen för dåligt med mat.  Efteråt har jag försökt att rätta till det.  Men förkylningar och feber har sänkt kroppen.  Helgens spel i Malmö var kanske inte de bästa.  Men jag kom ut på andra sidan något sliten. 
Nu håller jag på att ladda batterierna igen och de funkar sådär.  Har ingen större matlust vilket inte är ovanligt men de  är även svårt att tvinga i mig mat.  Vilan går bättre och snart är jag på gång uppåt igen. 
Jag skadade mig som vanligt i helgen denna gång gick det ett finger de är svält men inte av enligt doktor Christian.  Så de går åt ännu mer energi för  att komma på fötter igen.
Man kanske skulle satsa på någon annan idrott men spelade jag schack skulle jag troligen bryta handen när jag trycker på klockan.  Då är de bättre att spela hockey och ha kul och leva ut lite aggressioner än vantrivs vid ett schack bräde.  De är inget fel på schack men de är inte min grej. 
Imorgon blir det sista vilodag och sen blir det träning igen och kul ska de vara.  Focus på Östersund I mars

Börjar komma igång för ivrig. .

image

Allt som har hänt har dragit ner tränings viljan.  Från början har det inte gått att träna men när jag kommer igång igen blir jag ivrig.  Kroppen är inte riktigt läkt och jag har inte rört mig på en vad jag kallar tränings nivå.  Åker för att bryta lite arm och jag får lite ont men inte då illa musklerna i höger börjar få spasmer.  Fan va bra skönt med träning.  Dagen efter lite mer smärta  bara lite träningsvärk.  Lördag känns ok är och armcyklar i Eskilstuna känns men när så illa vidare till hockey träningen.  Och efter 5 minuter krampar högern.  Och kan knappt hugga ner klubborna kör lungt tempo 20 min till de går inte.  Får gå av isen.  Får uppgift av Clas att köra med lätta vikter för att gå blod i muskelfästet.  Där är jag nu men försöker hitta träning då att kondition kan förbättras utan att armen blir värre.  Hade samma sak när kälkhockey drog i gång i höstas.  Bara träna lungt inte lätt när man är ivrig och bara tänker prestation hela vägen.

image

Boxning provades idag bra för bål och kondition och inte värre i armen.  Får bli ett par pass imorgon.  Bra även för frustrations träning 😉

Tystnad i nån vecka

image

Efter en hektisk tid har detta skrivande ned prioriteras.  De har hänt en hel del jag va med på Idrottsgalandalarna och vann inte priset. 
Efter detta var de resa direkt till Norge för att spela 3 landskaper.  Vi förlorade 2 och vann 1. I den andra matchen skadade jag mig ett revben fick lite stryk.  Och detta gjorde att de har varit svårt att komma i gång.  Mycket tid har gått åt till att läka. 
Nu är de bättre bara muskler som sitter fast och stramar. 

image

Jag och Stefan har haft en föreläsning so  gick ok för att vara den första tillsammans.  #projektsnack kommer att växa och bli bra!
En väldigt kort summering av 2 veckor.