Facebook Instagram LinkedIn

Kategori: Team Sweden Sledgehockey

MTB

Letade nya vägar till träningen. Hittade och gillade dem även om jag körde fast.

Tur att de finns snälla människor som jag putta på lite så man kommer hem igen och slipper sitta en en backe och vänta.

Resan Pyongchang

Många frågor hur de var. Jag svarar gärna och gjorde en film om den andra sidan som ni inte ser på tv. De är mycket väntan. Lite som att spela en hockeymatch. Vi lägger månader av träning och sedan är de 3×15 minuter som visas. Av de flera hundra timmarna.

Kolla hur jag upplevde det

Har elden slocknat för Sverige?

KN20180318IMG8559

Efter att ha läst Debattinlägget  från Parasport på SVT (”Varför gör ett välfärdsland som Sverige inte bättre resultat på ett Paralympics?”)

Kastar jag in ett inlägg.
Paralympic är över för denna gången. Men frågor måste aktualiseras även när de inte är paralympicperiod.
Vi lever i ett land där de inte krigas vi har en 0 vision i trafiken.
Så antalet nyskadade är inte stort om man jämför med andra nationer. Desto större anledning att ta hand om och ge förutsättningar till de aktiva.
 
Var du en aktiv person när du skadade dig kommer du att fortsätta vara det. Var du stillastittande så gör inte en skada att du blir med aktiv.(snarare tvärt om? sjukdomsvinst)
Vi har många multinationella företag som skulle kunna komma in och stötta Parasporten i Sverige. Antalet medaljer skulle öka med ett ekonomiskt incitament. Eller är de fult i Sverige och vi svenskar räknar de som Ekonomisk doping.
 
Vi ska som elitidrottare slita med ett heltidsjobb och heltidsträning med trasiga kroppar. Sedan få skit för att vi inte tar medalj när vi tävlar mot nationer som går in med miljoner för att de ska lyckas.
Ska bli intressant att se hur många medaljer Kina tar i nästa Vinterparalympic i Peking. För där kommer det att satsas pengar de närmsta 4 åren.
 
Tror att man måste tänka om och tänka stort. VI som idrottare lägger all semester på att representera vårt land och när sommar månaderna kommer så är de inget kvar till familjen och vännerna. Tror inte att Svensson tänker på detta när man sitter hemma i soffan och tycker att vi är dåliga på paraidrott.

”Lyfte sig från fallet”

Intervju av Roger Burman Radiosporten

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=179&artikel=6908477

Introduktion till parahockey

Bröt ryggen – blev elitidrottare ”Jag hade aldrig varit i OS som gående”

Från TV4s Morgonsoffa

Bröt ryggen – blev elitidrottare ”Jag hade aldrig varit i OS som gående”

Tejp kan de laga allt?! Även ett inre kaos?

1 rulle tejp per match för att hålla axeln på plats under träning / match. håret på bröstet börjar växa ut nu 😉

När saker inte riktigt funkar försök med milt våld, funkar inte de använd mer våld, funkar inte de använd tejp.

Jag åkte till Sydkorea för att spela VM i paraishockey med en trasig axel. Jag vet att de inte var de smartaste man kunde göra. Men ett lag är ett lag och man ställer upp för sina kamrater. Med 4 veckor efter att axeln varit ur led. Ramlar jag igen och slår den delvis ur led igen. Tack vare tejpen och Ingvar som satte dit den så klarade jag mig relativt bra.

Även om den kom på plats snabbt har smärtan varit ett stort problem. Nu vet jag att de inte är några skelettskador. Men smärtan är fortfarande kvar och hindrar till viss del att göra min rehab.

Den stora boven när man kommer hem är att ta hand om allt som man missat och försakat. Jag får alltid en depression när jag kommer hem. Var de värt detta? Denna gången var de värre efter som de inte är de lättaste att klara sig med 1 arm i rullstol. För mig att ta till flykt på olika sätt är den naturliga strategin för att överleva. Men att leva med den inre kaosen och inte fly in i en dimma är det svåra jobbet. Nu har jag ridit ut de värsta för denna gång och jag kan vara lite vänlig och social.

De är tur att jag har en familj som finns och stöttar.  De är de som är de riktiga kämparna!

Den stora vändningen var att jag inte behöver opereras. Nu ska jag bara rida ut smärtan och komma igång med träningen så att även nervsmärtorna lugnar ner sig.

Ofrivillig men kanske behövligt vila

Efter att ha ätit penicillin i närmare 2 veckor börjar jag bli rastlös.  Men helt ärligt så har jag inte orkat träna under denna tid.  Jag har ägnat mig åt familjen och gjort klart lite projekt.  Jag har lyckats montera påhängs cykel till min dotter efter min armcykel.  Så de senaste dagarna har vi cyklat omkring lite.  I går gjorde vi 2 mil i hällregn.  Så när jag skulle cykla i dag var dynorna fortfarande blöta.  Trots att jag hadde en fläkt som blåste på dem i 3 timmar.  De är kul att göra saker tillsammans även om det i uppförsbackar är jobbigt så är de lite kul att höra kommentarer under cykel färden.  som när de blir som brantast ni är jag lite trött på att cykla så jag vilar och själv får man inte fram ett ord pga ansträngningen.  När de går utför så hör man se va fort jag kan trampa.  Då orkar man I alla fall dra på munnen. 

image

Påhängs cykeln monterad

Nu är det inte långt kvar till att det är dags att gå på is. Har kört lite teknik idag och de kändes kul.  Nu ska jag börja kolla på den nya kälken vad som är fel varför inte skenorna tar när jag åker rakt fram.  Så nu ska intervaller köras och tekniken ska tränas för ytterligare en sesång kälkhockey.  I år kommer de bli träning på hemmaplan för Hedemora SK kommer att starta kälkhockey.  Vilket kommer spara tid och pengar för att slippa åka långt för att träna.

image

Teknik träning i paincave

Lite distans till B-VM

image

De har gått någon vecka sedan VM är avslutat.  De har nog inte missats att vi kom vidare till A-VM med en andra plats och ett silver.  Detta kommer bli en av medaljerna som jag sparar.  De flesta ger jag till barnen för att leka med.  De känns som den första turnering i hockey som jag spelade.  Jag har varit en del av laget sen jag kom med men inte förrän nu känns de som hag spelat och tagit hela mitt ansvar. Låter kanske konstigt efter att ha spelat ett paralympic men så är känslan. Jag har börjat blivit så bra att jag klarar min uppgift. 

Tiden hemma har använts till familjen framförallt till Paul.  Jag har blivit mer fokuserad på barnen när jag inte lägger all tid till träningen.  Jag har mycket tid till barnen men nu har mer focus lagts på dem.  När man motionerar är de lättare att ha dem med och prata med dem. För jag har ägnat mig åt motion sen ja kom hem.  De är lite mysigt att glida runt och inte tok svettas när man kommer hem. 

Hjärnan går på högvarv för att lösa olika problem och med de ökar stressen i kroppen och jag får mer ont så lite mer tid än vanligt har tillbringas med ljudbok för att slippa bruset i huvudet.  När bruset och tankarna springer iväg ökar kraven på mig själv och stressen kommer och smärtan tilltar. Den reflektionen hadde jag inte gjort utan KBT.  Tänker ofta på terapi tiden som något positivt trots att de var en jobbig tid att arbeta med sig själv.  Men resultatet blev bra.

Hjärnspöken fysiska eller psykiska begränsningar?

Bild på Medaljerna som vi ska kriga för i Östersund. länkad från http://www.paralympic.org

Livet har tagit mer tid än vad jag har tänkt. Träningen har gått riktigt bra och kälken kommer att funka. De har varit mycket tid som gått åt till att få den att vara som jag vill. Jag gillar inte att byta utrustning mitt i säsongen jag fullt upp med att lära mig med den som jag har och ska de ändras lite så kan de bli stora förändringar någon annan stans. Lite som om man ska sänka sadeln på cykeln med låt oss säga 1 cm. helt plötsligt tycker du att din cykel inte passar dig, fast de är samma cykel. Men nu så tror jag att de kommer at funka bra.

När man har lite tid så är de då de mesta händer. När de ska formtoppas så har jag bokat in att renovera huset. Vilket var och är en bra tanke att göra när man inte behöver bo i huset. Men de resulterar i att de är saker överallt efter som vi inte har några förråd att ställa sakerna i.

Livet i övrig rullar på de är ganska samma lika. Jag är enormt taggad för att köra B-VM. Jag har fått en ny position som forward. Från början tyckte jag att de var lite sådär men ju mer jag tänker på det så känns de bra. Senaste träningslägret i Alingsås så spelade jag på min nya position och jag kände mig hemma där. Lite lättnad att bråka framför motståndarens mål och blir de mål där så är de inte ett personligt nederlag för att jag missade min gubbe utan något positivt. Låter kanske konstigt men en hel del stess har släppt och jag spelar bättre hockey. Hjärnspökena är de värsta att kriga mot. De fysiska motsättningarna är lättare att göra sig av med. Om kroppen inte riktigt orkar ett träningspass så går de att genomföra. Men om man har problem med spökena så hänger de kvar de kanske bleknar lite men när man minst anar så dyker de upp.

De är även spökena som ställer till det i träningen. Den här backen är för brant den klarar du inte. Men då är de lättare att säga titta här för de hänger oftast inte så mycket på att ta sig upp för backen. Men när de handlar om att vinna eller försvinna så känns pressen ibland även fysiskt. Som nedsläpp efter ett baklänges mål. Men på samma sätt så sporrar de egot när man gjort något bra. En tackling eller ett pass. De gäller att komma överens och lära sig att sänka kraven. För höga och orimliga krav gör att jag under presterar men för låga krav gör att de inte är värt tiden som jag lägger ner. Hitta balansen är de svåra.

Just nu känns de som jag har ett jätte flow i livet saker trillar på plats även om de är mycket som hänger i luften så är de mesta greppbart fortfarande. Vila mat och familj och lite träning sen bär de av mot Östersund och VM