Facebook Instagram LinkedIn

Kategori: Tuffa beslut

När hoppet blir en käftsmäll

Min ständiga följeslagare Smärtan tar en stor del av min vakna tid. Inte bara min tid utan även familjens tid. Min son vill ibland inte att jag ska lägga honom då han är rädd att komma åt mig då de känns som att bli huggen med en kniv. Så även om jag lider så gör familjen en väldigt stor uppoffring.

Igår var jag till smärtkliniken i Uppsala. Hade byggt upp en förväntan om ett mirakel. Jag brukar inte göra de då jag blir besviken. Hoppas på de bästa förvänta dig de värsta. Igår var jag inte på min vakt utan körde all in  på hoppet.

Jag har aldrig fått ett cancer besked men kan tänka mig hur de känns. När hela livet som jag känner det ska ändras och de finns inget mer att göra. Kanske en dålig liknelse tycker vissa men för att ge liv och kunna tänka sig in i situationen.

Efter att ha fått beskedet att den medicinen som jag vill prova kostar mig 4500kr i månaden och att högkostnadsskyddet inte täcker detta. Och att den dessutom inte säkert fungerar (de kan jag köpa för så är de ju med mediciner). Jag skulle inte få köra bil vilket gör att jag blir fängslad i mitt hem. Jag fick svårt att andas och hela livet kändes inte värt att leva. Jag tog bilen och åkte i väg och hjärnan på högvarv hittar jag mig själv sitta och äta och processa allt.

Som vanligt är min första tanke flykt! Jag vill inte vara med om detta. Det gör alldeles för ont i mig. Men den rationella och lösningsinriktade delen säger att vi löser detta på något sätt.

Jag förundras över hur jag fungerar och hur jag känner. Jag är väldigt glad att de inte blev något möte efter läkaren. Men de hela kändes som att nu har vi hittat en långsiktig lösning på smärtan som kan funka och i stället är de e proffsboxare som öppnade dörren och slog en knockout där jag hittar mig själv på golvet med blödande näsa och svårt att andas.

Tur att de finns goda människor som hjälper en upp och stoppar blödningen!

Tidsbudgeten

Under veckan har jag förberett en föreläsning som jag ska hålla och de har kommit mycket till tid och tidsåtgång och en del insikter om mig själv har aktualiserats bland annat:

Jag är 35 år gammal och kan inte klockan. De är sant! Eller jag kan läsa av klockan men de betyder inget för mig. Jag vet att kl 10 ska jag vara på ett möte. Men vad innebär de kanske 10 minuter bilkörning parkering. Jag tror att jag ska åka kl 10 så jag kan hoppa in i duschen 0950 jag har ju 10 minuter på mig..

Ja jag suckar åt mig själv.

Detta har fått mig att tänka på tidsbudgeten. Vad gör jag av min tid och är de till detta jag vill använda min tid. Just nu har jag kommit fram till att livspusslet och tiden går ihop. Det är väldigt fyrkantigt. Men jag behöver en struktur för att fungera. När allt hänger i luften blir jag stressad och inget blir gjort. Ja bara går och funderar på vad jag skulle göra i stället för att leva här och nu.

Men just nu är livet är ganska gott. Har hittat ett sätt till att förhålla mig till många saker och tagit bort de som gör min irriterad och trött. Vilket har ökat livskvalitén och närvarandet i livet. (skrivit in när jag ska åka i kalendern och inte när jag ska vara där)

Visa saker kan vi inte styra över men med en viss buffert i stressen så fixar jag även oförutsägbara saker.  Kanske verkar smått men ändå.

En helg i Tyskland

Hej denna helgen har spenderats i Tyskland med kälkhockey landslaget.  Våran första turnering sedan paralympic.  Nu är vi fler spelare och vi ska tillsammans jobba mot målet paralympic 2018 o Sydkorea.  För att komma dit är vårt första delmål B-VM som går i Östersund i mars. 

image

Vi vann ingen match i helgen men skillnaden från första till sista var enorm.  Vi gjorde en resa tillsammans och de känns bra.  Vi måste träna mer och framförallt spela match för att kunna bli bättre. 

För mig personligen var det en katastrof första matcherna men sista kändes de som saker lossnade.  Jag gjorde min uppgift och försökte inte hjälpa andra och bli i vägen. 

Jag har blivit Assisterande kapten vilk

et jag

tycker är en stor ära men även en lite läskig uppgift.  Som vi tillsammans kommer fixa. 

image

Bussresan från Malmö till Hanofer var en pärs. Men man fick i all fall se massa motorväg 😂

De ska som alltid bli skönt att komma hem med ny energi och inspiration.

Giftemål Familj beslut träning en månad har gått

De var en månad sedan senaste inlägget. Har de inte hänt något under denna tid? Jo de har hänt en hel massa. 2700 i böter för fortkörning  skattebeskedet har kommit. En massa saker håller på att göras klart. Och lite familj och träning på detta så har vi fyllt en månad.Jag har varit bestman på Stefan och Cecilia Bergfelds bröllop vilket var en ära. Men lite nervöst var de åxå. De fick mig att tänka tillbaka på mitt eget bröllop men där var de ombytta roller. Stefan Bestman och nervös och jag brudgum och ännu mer nervös. De 12 åren som har gått sedan den dagen. De har inte alltid varit glada tillrop men de har trotts allt som hänt funnits ett lugn och samhörighet. Ibland förundras man över att man står ut med varandra. Trotts att vi inte lovade varandra i nöd och lust. De har varit mycket nöd. Men funderar man tillbaka så mins man mest de som varit kul och stimulerande inte de som varit jobbigt och krävande.Som de är nu är jag så nykär skulle kunna sitta och titta på min fru hela dagarna och bara le sådär fåningt som man gör. men kännslan är fantastik. Bilden är från Svensexan där Stefan Brynäs Fan som han är 😉 fick ta emot skott från lite småkillar som provade kälkhockey hålla balansen på en bräda och skujuta.

Jenny Hammares bild

I Lördags var de firande av 8 år i stol. Vi firar inte att vi gick miste om förmågan att gå utan att vi överlevde. De är en av de värsta dagarna på hela året. Man går igenom hur de var vad som hände och upplever jobbiga stunder under rehabiliteringen. Men trotts allt detta mörker som är denna dag så är de ändå något positivt i slutet. Hur illa är det egentligen. Om man tar tillvara på de ljusa och glada sakerna så blir de mörka inte lika jobbiga. Tack John Fändrik för att vi har denna dag tillsammans, man kan undra om 14 juni är en otursdag eller en tur dag. Jag ser de som en tur dag.

De har varit dåligt med inlägg efter som de inte varit så mycket att skriva om. Jag håller på att göra klart en massa saker som jag har och ligger. När man ser på listan som är skriven som en del i terapin för att bli av med smärtan så var listan så lång. Så de var stopp på att starta nya skaker utan att listan är tom. De har inte varit helt så efter som några saker har kommit till efter som de har behövts göras för att vardagen ska fungera. Men annars har de varit så oromantiskt som att göra klart de jag skjutit upp.  Bilden ovan visar hur jag och min pappa har gjort en koja till barnen. Kojan fick bli ett tält detta år så får huset som ska stå där komma nästa år i stället när de finns lite mer tid.

Har även i och med detta börjat att fundera vad ja ska lägga min tid på och kommit på att de inte kommer att finnas tid för mig att starta och hjälpa till att driva ett kälkhockey lag i Hedemora. De är lite som ett personligt misslyckande. Men min plan är att de ska vara prova på verksamhet under hösten. För att till nästa höst kunna starta upp något. Men ska livet hemma vid fungera så måste detta beslut tas. Jag har alldeles för lätt att ryckas med i kul saker utan att tänka hela vägen. Jag har för stor vilja och för lite tid. Ett tråkigt men behövligt beslut

Träningen har varit hyfsad. Jag kom in i ett flow där de mesta har gått bra. Tills jag körde första lite längre cykelrundan och skadade höger axel. Efter de har jag tagit de lugnt i några dagar. Idag körde jag igen och de känns bättre. Jag har börjat att göra rehabövningarna som jag inte gjort på ett tag. Nu gäller de bara att kasta in lite mer intervall pass i träningen för att bli ännu snabbare. Sen ska de nya bänken till gymmet skruvas ihop och ställas på plats så att jag kan träna med lite fria vikter. Men om ca 10 år så kommer detta att bli riktigt bra.

Har även varit och provat på Armbrytning här i Hedemora. De var en kul upplevelse. Jag bröt inte jätte mycket men de var mest att hålla emot när de andra bröt. De märks att man använder händerna hela tiden. Jag tror fortfarande att de var snälla som inte bröt ner mig som nybörjare. trotts att de hävdar motsatsen. men vi får se i morgon.

en liten historie ur mitt liv.