Facebook Instagram LinkedIn

Ännu en onsdag.

Tiden försvinner de var måndag förra veckan sen blev de onsdag denna veckan. Som jag skrev så firade vi my i söndags. Hon börjar bli så stor. Men hon kommer alltid att vara pappas lilla flicka. Jag känner igen mig själv i henne hon lever i sin egen lilla värld och skyndar inte i onödan och kan förlora sig i att spela spel eller lägga pussel en hel evighet.

Smärtan i benen har blivit värre. Jag var till Falun förra veckan och efter de så tog de några dagar innan jag hade kraft igen. Men de går fortare och fortare att ladda upp batterierna. Så de pekar åt rätt håll. Men denna eviga smärta har inte blivit bättre jag tycker att de blivit värre. Jag ska börja laborera med sittställningen för att se om de går att sitta lite mer avslappnat så att ryggen kan få vila lite. De räcker inte med att sova en natt för att vila musklerna de gör ont även när jag vankar. Detta tar en massa på psyket.

Tån ser inte så mycket bättre ut snarare värre. De har börjat att lägga på nån salva som ska lösa upp sårskorpan som bildats för att de ska komma fram fräsch hud så att de kan börja läka. De är fortfarande 2ggr i veckan till Vårdcentralen för att lägga om såret.

Nu kommer träningen att kunna börja på riktigt har fått hem en armcykel att sätta på ett bort så nu till helgen ska vi göra i ordning ett bort och städa upp i garaget så att de kan bli träning. Jag saknar fortfarande axlar till min nya stol. De jag har är för långa eller för korta, har inte orkat lägga ner så mycket tid på att fixa nya ännu.  Men de börjar bli dags så jag kan börja skjuta lite smått för att senar kunna börjar rulla.

På det igen bara ny dag nya problem och allt går att lösa.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *