Facebook Instagram LinkedIn

Äntligen hemma

Nu har jag varit hemma i en dag. Allting är tillbaka till de normala my gnäller en massa och vi måste skälla på henne för att hon ska lyssna. De var som jag trodde att de skulle vara.

De är inte riktigt sant jag tycker att de är så skönt att vara hemma. Ligga i sin egen säng kunna gå undan om jag vill det, ingen som knackar och går in utan helt enkelt hemma. Kroppen orkar inte i närheten vad de gjorde innan operationen. Jag tar slut på av att göra ingenting. De är svårt att vara hemma och se en massa saker som jag skulle ha gjort innan jag opererade mig. Men de är bara att gilla läget och göra lite.

Jag får göra enklare hushållsysslor vilket inte kan vara handla. Jag orkar inte bära kassarna dels för att de gör ont men åxå för att armarna inte bär. Förflyttningar går bättre och bättre men de tar på krafterna. De värsta är att när jag blir trött blir jag arg. Jag borde gå och lägga mig, men i stället så sitter jag kvar i stolen och förpestar för Marie och My. Borde nog tänka om och lägga mig. Hur långt ska man plåga sig när kroppen säger nu är energin slut.

Jag har inte gått upp i vikt men jag har ökat i omfång efter som fett väger mindre än muskler. Undrar var detta ska sluta. Om 3 veckor ska jag till Rehab i Falun för att får ett träningsprogram för att börja träna så lätt.

Smärtan är som vanligt de är inte någon förbättring de gör ont i benen och ryggen. Musklerna känns som fiolsträngar och benen känns som man göra 1000 nålar. Nu är det bara att börja vänja kroppen vid smärtan igen. De kommer att ta ett tag för att få hjärnan att tänka bort den ”normala” smärtan. Topparna som kommer går de inte att bli av med, utom men jättestora doser morfin eller tradolan. Inget att rekommendera om man ska ha ett någorlunda normalt liv.

Tack och god natt

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *