Facebook Instagram LinkedIn

Kategori: Familj

Fredag eller..

Dagarna faller samman de spelar inte någon roll vilken dag de är alla dagar är den andra lik.  De är frukost lunch och middag kvällsfika där emellan fylls tiden med vändningar.

Men idag har varit en full dag jag har haft en massa besök. Marcus var här och pratade bort en massa tid på efter middagen och sen kom Marie och My. Mycket trevligt att prata lite kramas. My var över trött och speedad hon sprang fram och tillbaka och åkte upp och ner i sängen sen blev de till att åka tak lyft och sjunga efter detta blev det till att laga fisk som sen blev morötter som skulle ätas och komposteras och där emellan skulle de fotograferas lite och läsas böcker. Älskar min dotter men hon har bra många myror i baken undrar var de kommer ifrån.

Imorgon är den stora dagen då jag får börja rulla igen. Vilket innebär att jag inte behöver sitta i matsalen och be om hjälp för att ringa på klockan för att komma till sängen utan jag kan ta mig dit själv. Men till stolen ska jag fortfarande åka lift.

Har sovit oroligt i natt har haft ont i ryggen och svårt att slappna av men somnade tillslut. Men känner mig seg i huvudet och kroppen. De kan ha med syrebrist att göra många på rummet med stängd dörr. De har varit byggarbetsplats utan för dörren.

Nu är det snart dags för kvällsfika sen krypa ner i sängen och se lite Criminal Minds.

Ännu en dag närmare….

Idag har de inte varit något speciellt. Tiden har gått ganska bra har suttit tre gånger i rullstolen och de har känts ok. I går efter sittandet hade jag tränings värk.  Men idag har jag klarat mig utan de. De är en hel del muskler som är sönder skurna som ska börja fungera tillsammans igen. Smärtan är hemsk ibland men ligger man sitta och försöker slappna av så är de överkomligt. Känns lite som jag spattar i höfterna, vilket jag inte gjort så mycket tidigare.

Frustrationen är ganska stor när man sitter i sin stol och blir körd. De är lätt att försöka hjälpa till. Man har ägnat fem och ett halvt år åt att bli så självständig som möjligt sen ska man ta bort detta och bli totalt beroende. När man funderar så kommer tanken hur anpassat är mitt hem?

För mig innan jag gjorde denna operation och när jag läkt så är de precis vad jag behöver. Men nu är de en mindre katastrof.  Jag kan inte lämna sjukhuset utan att vara hyfsat själv mobil, vilket jag kommer vara. Men de är ändå lite som att vara ny skadad igen börja om på ruta ett.

Efter duschen idag byttes de plåster och nu har ryggen fotats. De är ett ganska långt ärr och stygnen är fina. De har börjat klia lite läkningen är på gång så smått.

Har ätit mat i matsalen idag känns bättre att slippa äta i sängen. Känns lite värdigare att få sitta vid ett matbord. Tänk vad små saker kan göra en stor skillnad. My och min mamma har varit på besök skönt att slå ihjäl någon timme med dem. Fått kramats lite och skickat upp my i lyften där hon sjöng jul sånger för mig ett trevligt avbrott. Skönt att vara här när de är närmare att komma och hälsa på. I morgon kommer Marie ska bli skönt att se henne igen saknar henne trots att vi pratar i telefon så är de inte samma sak.

En kanon dag

I dag har livet vänt lite.  Magen har kommit i gång, duschat och kramats med Marie och My.

De behövs inte mycket innan de ska vända. My kräktes ju i går de måste ha varit spänningen som hade byggts upp. Idag har hon varit trött och legat på min arm och myst nästan hela dagen. Vilket kändes otroligt skönt att ha dem här och få närhet.

Närhet på ett sjukhus är inte de som prioriteras ibland kan man känna sig våldtagen. Man av humaniseras och blir en patient och inte en människa.  Exempel i går fick jag en spruta en magen med blodförtunnande för att undvika proppar när man ligger stilla. Sköterskan kommer in ställer sig i dörren ”nu ska jag sticka dig” går in öppnar en alkohol svabb och drar ett sträck på magen trycker in sprutan och är ute ur rummet de hela tar kanske 40 sekunder. Men när hon går här ifrån så funderar man vad hände. Inte hålla i lite fett så de ska finnas något att sticka i utan bara pang på.

De hela kan verka som en lite fånigt säg till då. Men man är i en beroende ställning. De känns lite som den lille i klassen ska säga till fröken att han fick stryk på rasten. Undrar om man som sköterska funderar över denna makt balans eller om man bara kör på.

För varje dag som går kommer krafter tillbaka ju mer man börjar känna sig som människa. Idag har jag klättrat uppåt på mänsklighets trappan. En dusch och besök kan göra så mycket. Men kraften i huvudet ligger framför den i kroppen. Orkar sitta ca 1 timme i stolen sen gör de jävligt ont och jag måste lägga mig ner och avlasta eller i alla fall sitta i sängen. Men i huvudet skulle jag kunna spring en Mara.

Har varit in till John och pratat bort en timme av sjukhusvistelse mycket trevligt.

 

Lite ledsen

Idag har varit en dag av väntan. Redan i går kom Marie och My hit till Uppsala men de gick till hotellet för att sova.  Idag så kom de och hälsade på. De skulle komarie my christianmma vid lunch men kom vid 3 i stället. Jag har saknat dem enormt och ville bara kramas. När de varit här i ca 1,5 h började my att kräkas och de gick tillbaka till hotellet. De var länge sen jag kände mig så ensam. Hon är bättre säger att hon hade huvudverk, kan tänka mig att de har varit en stor stress och oro för henne som släppte när vi sågs.

Hoppas att hon blir bättre och att de kommer och hälsar på i morgon och att de får sova i natt.

Annars är de sig likt. Jag har varit på toa legat i sängen och provat den fantastiska Comfort stolen som jag fick i går. Den rasslar fram i korridorerna man hör hur tungt den rullar. Från början hade den två olika längder på fotstöden och ryggen är för låg måste ha en kudde vid ryggen då skålningen hamlar helt fel. Men jag har en stol som jag kan sitta i trotts att den känns som en sko som ger dig skoskav. Sen är de bra att jag inte kan köra själv efter som jag inte får det. Hade hjulen funnits där kanske jag hade använt dem. Men jag är inte yr när jag sitter upp vilket känns bra. Smärtan avtar nu har jag inte så ont vid vändningar men såret smärtar när man kommer åt det. Vilket inte är så konstigt.

Jag längtar till att träna och komma hem. Idag ska jag betala frakten hem på min provaal stol. Så den kommer att stå hemma och vänta på mig och stå där och bara vänta tills jag får hoppa ner i den.

Jag saknar hemma väldigt mycket att få kramas och vara med Marie och My, både på gott och ont. Ett liv är som en dans på rosor man sticker sig på tagarna ibland men oftast är de vackert och mjukt.

De regnar jätte mycket smattrar på fönstret nu fick ju snön komma när jag har köpt snöslunga och ligger på sjukhus.

Till mina arbetskamrater som har julbord och bowling idag hoppa jag att ni har kul och jag vet att många av er kommer att ha träningsvärk i morgon och andra har kanske ont i håret.

Over an out

1 december

Idag har varit en dag av framsteg. Har varit på toaletten den är ett helvete att komma upp men de kändes i alla fall mänskligt att få komma på toa. Jag har fortfarande ont men de är smärta som man kan stå ut med, med lite morfin.  Jag har minskat morfin intaget och de behövs med vid större förflyttningar. De har varit olika besked om hur vad man får göra om man får lyfta sig med armarna från stolen eller inte om man får köra rullstol. Ena gången får man andra inte AMBIVALENS.

Annars har dagen och gårdagen bestått av en massa stick. De ska sätta en ny kanyl på mig men de funkar inte de kommer inte in i tjälen.  Så vänster arm påminner om en pundares.

Natten var brutal har en kanyl utan kran på och fick morfin inhugget i handen. Sen blir man lite rädd och törs inte säga till så jag härdade ut. Nätterna känns långa och jag har hemlängtan. Jag brukar inte ha de men saknar Marie och My de ska komma ner till helgen. My är lite rädd att prata med mig och de känns tungt och att Marie får dra hela lasset med att vara ensam förälder. Tur att vi har familj och vänner som backar upp och hjälper oss.

Men de verkar som jag kommer vara hemma innan jul i alla fall. Inte för att julen är min favorit högtid men de känns skönt att komma hem ändå. Tråkigt att renovera ett hus och sen hinna bo i de en vecka innan man ska läggs in.

Känner mig sporrad att komma ut och börja träna igen. Men de kommer ta sitt lilla tag även om man får börjar rulla så var de inte någon innebandy före sommaren.

Från sjukhus sängen

Ny duschad och ned bäddad i sängen.

Idag har jag träffat Anders som ska operera mig i morgon kl 0825 och beräknas vara klar till 17. Efter detta skulle jag inte tycka om honom för jag skulle ha hemskt ont. Men jag skulle få morfinpump men den skulle inte ta bort all smärta. Jag ska operera fjättrad ryggmärgskanal och eventuella cystor.

De känns som kroppen har lagt ner allt försvar jag ha hemsk ont de hugger oftare än vanligt. De är fascinerande hur kroppen kan ställa om sig. Sen i fredags då jag var på inskrivningen tills idag är de mycket värre med smärtan. Precis som om beslutet och vägen mot genomförandet har släppt all den blockad mot smärta som hjärnan har satt upp.

Jag är inte orolig för operationen utan mot rehab tiden efteråt. Hur kommer de att funka när kan man gå på toa igen. Kommer jag att fira jul på sjukhuset. Sen att man återupplever de som hände för 5 år sen skapar en klump i magen och ångest tänk om osv..

De är inte bara jag som återupplever skadan utan även Marie.  Hon är en stark kvinna som dels står ut med mig men också som har genomlevt en jätte förändring i sitt liv Tack för att du finns !!!

My förstår att de är något i görningen och är busigare än vanligt. Hur gör man för att vända något som man själv är nervös för till något positivt till ett 3 årigt barn? För en vecka sen trodde hon att om man hamlar på sjukhus så dör man. De gick fort att få henne att förstå att de inte är så. Men hon har en massa tankar som man måste ta hand om och bearbeta men de är inte så lätt när man har sig själv och omvärlden som trycker på.

Nu ska jag se på tv. Kommer troligen att bli lika besviken som sist jag kollade att de inte är något förutom reklam. 6 år utan tv varför ser inte ni också på tv-serier på dvd?

Vi ses på andra sidan då ett nytt liv börjar.