Facebook Instagram LinkedIn

Kategori: Funderingar

Frustrationer

De senaste dagarna har farit förbi två julaftnar avklarade de är bara en kvar. Julen är inte min favorit högtid men lidandet har varit överkomligt.

Har en enorm frustration inom mig känner att jag skulle vilja slå något. Har inte sovit på några nätter Marie hostar och jag har ont. Problemet är att kroppen är slö men huvudet går i 110. Har en massa tankar och projekt i huvudet men de är inget jag kan göra. Antingen är de för tungt eller så är kroppen för orkeslös.

Har ett enormt sug efter att göra något börja träna hård så att kroppen kan slappna av så där skönt som den bara kan vid utmattning. I stället är jag hemma och gör ingenting. Undrar om de hade varit bättre att vara på sjukhuset där fanns i alla fall inte frestelsen att göra en massa saker (förutom ett och annat bus). Här hemma finns frestelserna och jag är svag i själen. Riktigt så illa är det inte men inte långt ifrån.

Varför kan folk inte säga som de är. Finns de någon oskriven lag att man ska linda in saker i bomull för att de inte ska verka som man är egoistisk? Alla människor är mer eller mindre egoistiska. Om man inte vill göra en sak så kan man inte säga som det är utan man hittar på något som verkar uppoffrande. Jag gör också lika dant ibland. Jag uppskattar ärlighet ska nog försöka bli rakare och säga som det är. Undrar vilka samvetskval som man kommer att få av detta. Men är man medveten kan man i alla fall försöka sig på en bättring. Känner att psyket är lite lågt så därför tar man åt sig extra mycket.

 

Dag 3 hemma alias julafton

Är julaftonen den längsta dagen på året?

När man är barn är de nog så, och när man har barn är de så dels är de speedade av att man ska få julklappar. Sen kastar man in lite socker på de så har man ett knippe energi som studsar mellan golv och tak och sen skriker. Tur att tomten redan har gett sig av med klapparna.

Nu har jag skjutit upp saker så länge att de inte är hållbart. Detta med julklappar är överskattat. Jag har tänkt att beställa dem men efter som de är direkt leverans via mail så är de ingen panik. Men nu när jag ska beställa så funkar inte sidan. Jag skulle kunna köpa något annat men de är inte samma sak detta var en jätte bra sak. Men de som väntar på något gott.  Kraften finns inte och jag tycker att de är viktigare att försöka vara en bra pappa och man i stället för att ödsla energi på julklappar. Man kanske får skämmas men de har jag inte ork till.

Orken försvinner fort. My suger kraft ur en, i går blev vi osams innan hon skulle sova. Hon ville att jag skulle läsa men jag trillade nästan ur stolen för att energin var borta. De slutade väl hon kom till våran säng och jag läste där. Sen kunde hon ändå inte sova tomten skulle ju komma imorgon.  Jag känner igen mig. Marie gjorde som mamma och pappa gjorde skällde och sa åt henne att sova.  Jag sa åt henne att komma in till våran säng och så sjöng vi och kramades tillslut somnade hon och tog extra mycket plats i sängen.

Smärtan kommer och går den är inte bättre. Hjärnan kan tänka bort till en viss gräns men de är långt kvar innan de är som innan operationen. De är precis som kroppen stänger av när energin inte räcker till. Nån drar i huvudströmbrytaren de blir tack och god natt. Men jag sover inte varken på dagen eller natten. Vilket gör att man blir ännu tröttare.

Nu ska jag vila så jag orkar med tomten och äta mat.

Sterilisering 1300kr

Dagens upptäckt är att de kostar 1300kr om man ska steriliseras på icke medicinsk grund inom Landstinget Dalarna. Detta står på alla prislistor. Undrar hur vanlig operation detta är om de står med. Utför man sterilisering på alla avdelningar? Om de är så hur gör man en ögonsterilisering är de när man diskar porslinsögon?

Annars har dagen idag smugit sig fram. Förutom att vi varit utanför entré dörrarna två gången och läst prislistan, har jag träffat sjukgymnast läkare och sjuksköterska. På måndag släpper alla restriktioner då ska jag få börja förflytta mig först och främst med glidbräda. När jag har tränat på detta blir jag hem släppt. Musklerna i armarna är inte på topp så de vill veta att jag kan flytta mig säkert innan jag får åka hem. Sen kommer de nog att komma restriktioner innan jag kommer hem jag får nog inte börja träna för fullt.

Måste ta en vikt innan jag åker hem för att veta vad jag väger. Har man inte någonting att göra kan man alltid äta lite godis. Godis borde förbjudas på sjukhus är de verkligen bra för läkningen?

Jag längtar hem men börjar se ljuset i tunneln. Saknar Marie och My bara få ligga och kramas och ha de mysigt. Undrar hur länge den romantiska bilden kommer sitta i. Troligen tills My vaknar första morgonen och börjar gnälla och skrika. Men jag saknar de åxå.

Nu är klockan 2130 de är dags att lägga sig så natten får de lugnt;)

 

De gör ont en stund på kvällen…..

Idag kvider jag lite smått häger höft spattar och de gör ont som fan i benen. Morfinet tar inte bort all smärta men de gör att den klingar av i alla fall de värsta topparna kommer inte. Jag vet inte vad jag gjort om jag har träningsvärk i ryggen eller om de är något annat.

Idag var de julbord till lunch, jag som varken gillar julen eller julmaten ser detta som ett straff. Vuxen som man är så åt ja köttbullar och potatis som vilken vanlig lunch som helst. Jag åt även fisk och rödbetssallad.

Känner mig lite piggare idag om man tänker bort smärtan. Fick en till kudde i natt så jag hade nån att krama på de skänker en ganska trygg känsla att få krama en kudde. De hade hellre fått vara Marie men man kan inte få allt.  Hemlängtan är stor nu och när my åkte hem idag så frågade hon om jag inte ville följa med henne hem. De skar i bröstet och hon såg så ledsen ut på ögonen när jag sa att jag skulle vara kvar. Hon sa att hon kunde ta hand om mig hon och mamma.

Pierre och Malin har varit på besök idag, mycket trevligt. Skönt att de kommer folk som drar en lite ur sjukhuset så man inte blir instutionaliserad utan ser att de finns en värld utanför. Jag förvånas att de finns folk som vill ligga på sjukhus, som inte vill hem. Jag kan själv ha den känslan att nu skulle de vara skönt att bli sjuk ett tag men de handlar mer om att jag måste vila inte ligga på ett sjukhus och räkna timmar. Men vi är alla olika, och ibland tror jag att vården skrämmer folk att vilja vara kvar. Man säger att din bostad inte är tillräckligt anpassad de finns trösklar och en massa andra hinder. Så man säter käppar i hjulen så folk inte vågar lämna de trygga överanpassade vård världen.  Vad är hjälpa och vad är stjälpa?

Slö lägger de något i maten?

Idag är jag slut undrar om de lägger något i maten för att man inte ska ställa till det. Jag känner mig helt orkeslös och slö. I natt har jag sovit hyfsat men kände mig inte utvilad när jag vaknade. En insomningstablett i går hjälpte till att sova. Smärtan i benen är som innan operationen svårt att slappna av, framför allt när man ska sova.

Har haft en massa besök idag och de har gjort att dagen har runnit på bra. Inga större missöden.

I morse tog de stygnen så nu ska jag ha läkt klart jag svettades som i en bastu när de tog dem. Så fort de ska ta stygn oavsett vart de sitter så blir jag kall svettig och kvider. Även om de inte gör ont så skapar kroppen en stress som tar lång tid att bli av med känns som att springa en mil.

Fått besked om att efter tre veckor är de inga restriktioner med för flyttningar utan de ska bara vara att flytta som vanligt. Undrar om detta kommer att ändras under veckan.

Hoppas att My har haft en bra lucia på dagis idag och att de inte blev allt för blöta i regnet.

Nu är de dags för lite kvälls fika och prova om de ligger några droger i maten för att sedan gå och sova. Sen är de en dag närmare utskrivning.

Vart tar benen vägen?

Om man råkar ut för en olycka och tex benen amputeras vad händer med dem då? Denna fråga har stötts under dagen. Vi tror att svaret är att de bränns. Men om de my har knäpt kort på något annat är mitt ansiktebränns är de då riskavfall som hamnar på SAKAB eller kremeras de på krematorier? Får man ha begravning för sina ben eller vilken kropsdel de kan vara för att få ett avslut?

Kanske lite fånigt och tramsigt, men en intressant fråga tycker jag i alla fall.  Annars har dagen varit ok har varit utanför dörrarna de var lite kallt. De var inte lätt att ta sig ut och in jag får rulla plant men inte öppna dörrar så det första problemet kom när jag skulle ut från avdelningen. När jag löst detta med hjälp av personalen kändes de lite som man är på rymmen. På väg in till avdelningen så tänkte jag att de är klart att jag kan trycka upp dörren med stolen, då kom läkaren och tittade lite argt på mig och höll upp dörren. Hon var inte särskilt arg utan glad att se mig hon var min läkare när jag låg här för 5 år sen.

Marie, My, Mamma och Pappa har varit här på besök idag de är alltid kul. Efter de har åkt var de middag.

Känner mig kraftlös hoppas jag får sova i natt de gör jävligt ont i benen och sömnen är inte så utvilande som skulle behövas. Jag tar inge tabletter mot smärta kanske är jag ett fån men jag vill inte fastna i att äta piller igen. Utan försöker att härda ut. Jag tror att de ska ta stygnen i morgon.