Facebook Instagram LinkedIn

Kategori: Odefinerbart

Träningsverk pappaledigt och tå sår

Helgen har varit mycket givande och rolig. Men jag har en hemsk träningsverk efter att ha spelat innebandy. Psyk medicinen torkar ut munnen så att de är som att vara en lutfisk i en sand öken. Trotts detta spelades de slutspel i sverige serrien i rullstols innebandy. IBF Falun gick till final där vi fick stryk av Nacka. De har en massa att göra med hjärnspöken. Vi spelar ett bra spel men vi kunde inte göra mål. Ufo teorin på detta är att de har uppfunnit en magnet som tränger bort plast. Men snart ska vi på det igen om två veckor bär de av mot Värnersborg för att spela RM vilket nästa år ska bli SM och här får inga gående delta så lagen kommer nog se annorlunda ut.

När tån växte ihop efter att jag brutit den så blev de lite fel den lutar nedåt vilket gör att jag får står på tå leden inte bra. De finns inga skor som inte trycker men de är snart dags för sandaler så då är problemet löst till hösten.

Jag är pappa ledig med My vi har bra dagar än så länge vi har varit lediga tillsammans i en vecka. Så här ska de vara till Augusti, de är inte riktigt sant jag jobbar en dag i veckan för att få lite vuxen kontakt. Vi får dagarna att gå genom att vara ute i trädgården och pyssla. Tur att vädret är bra och att vi har liknande intressen.

Har fått en fundering varför man inte mäter barns intensitet på samma sätt som man mäter bilar från 0-100. My klarar detta på ca 4 hundradelar. De kan även byta humör på samma tid., intressant och drygt ibland.

Hade funderingar på att plugga till hösten men har lagt dessa på hyllan igen. De vore kul att läsa något med hälsa men de blir bättre att göra detta till nästa höst då de kommer att tränas hårdare och då kommer de att finnas mer tid till detta.

Har funderat på att strunta i triathlon och satsa på cykel i stället de är inte lika mycket pengar som ska ut. Har tittat på ny cykel och ska beställa en men de går ännu inte att beställa trots att prototypen finns så vi får se vart de slutar.

Jag borde skriva här lika ofta som när jag låg på sjukhuset men kommer inte ihåg att ladda datorn. När jag låg på sjukhuset så var de den enda uppgiften, eller den och gå på muggen. Nu finns de en massa saker att göra som är roligare än att leta efter strömsladden.

Nu startar vi livet på riktigt igen.

Igår gjorde jag den första riktiga träningen på ungefär 4 månader. De var ett helvete jag kände mig så stor och klumpig kroppen orkade inte rulla många metrar innan svettningarna kom. Men jag gjorde i alla fall lite spel övningar och en massa idioten. Jag vågade inte vara med och spela match efter som jag inte har så mycket muskler i rygg och mage och är rädd att göra illa mig. Men de mesta borde har läkt så medicinskt borde de inte vara någon fara.

Efter denna bedrift så var smärtan i rygg och ben hemsk har inte sovit många timmar i natt men de känns ändå bra i kroppen. Jag var helt slut även i huvudet men de var den jävla smärtan som höll mig vaken. De känns som att jag kommer att kunna komma i gång nu. Träningsvärken idag har jag försökt att träna bort genom att rulla ute.

Jag saknar att skriva av mig mina tanker men de känns inte viktigt. Varför de är så tror jag har med ”lyckopillren” att göra jag känner mig avtrubbad och har svårt att ta initiativ för att göra saker. Men de känns som även detta är på väg att vända. Livet känns mycket bättre och mycket sämre. Jag måste börja göra saker annars kommer jag att fastna i att dricka sprit och äta tabletter vilket inte är ett  bra sätt att fylla sitt liv. I morogn fredag så ska jag ha telefon kontakt med min läkare för att se hur de ser ut. Och jag tycker att de ser bra ut hoppas att hon tycker de samma.

 

De växer fortare än vad man tror.

Idag ska My på sitt första Disco, de känns lite jobbigt och de kanske är tidigt med 4 år. De har hänt en massa på dessa år. Hon var så uppspelt för att få komma i väg. Undrar vad man tror att ett disco är, ungefär som ringdans på dagis. Vad vet jag men de känns stor tycker jag som förälder inte ens jag är tillräckligt gammal för att gå på disco. Jag gillar inte detta med att röra mig till musik var stelopererad innan jag hamnade i stol och de blev inte bättre. De gör inte de hela lättare när man saknar taktkänsla.

En vecka på lyckopiller har varken gjort till eller från. Men jag är lite piggare än för en vecka sen och smärtan är den samma. De skulle funka på bägge, jag kanske är lite tröttare men de kunde vara en bieffekt. Känner mig avtrubbad på ett konstigt sätt, idag har jag ökat upp dosen så får vi se.

I måndags var vi till Borlänge jag lider fortfarande efter sviterna av den resan. I morgon åker vi till sälen för att Marie och My ska åka skidor. Jag ska ligga i stugan och läsa bok. Har lite ångest för resan men tror att de kommer att gå bra de är bara att bestämma sig och genomföra så blir de bra.

Våren har kommit och snön är nästan borta från vägarna. Så snart är de dags att börja cykla ute igen. Men de måste sopa gatorna så man slipper äta en massa grus, sprutet från framhjulet kommer precis mitt på näsan. Men våren är skön de skadar inte att solen lyser och att de är varmt ute. Sopningen har stannat av lite jag och My hackar is i stället. Nu är de lite vilotid innan jag ska packa väskan inför i morogn.

Atypisk depression

I onsdags var jag till läkaren. Jag har känt mig hängig och inte kommit i gång efter operationen. Musklerna orkar mer men de finns inte någon ork i kroppen. När jag vaknar på morgonen så är jag inte utvilad trots att jag sovit massor. Då tror läkarna att jag lider av en atypisk depression. Vilket är som man inte har gjort klart med något i livet ex min skada. Detta kan mycket väl tänkas att de är så. När denna operation gjordes och i rehabiliteringen efter så är de värre än att vara nyskadad. Efter som nu vet jag var jag borde klara av men klarar de inte just nu. Sen återlever jag de mesta efter olyckan man har ju en massa tid att fundera, både på gott och ont. Men att få den diagnosen kändes som om benen slogs undan, bara de orden är som ett trauma. Detta ältar jag med alla som orkar lyssna. På sikt så ska de bli KBT för att komma till rätta med de hela.

Annars har de inte hänt så mycket. Marie har fått sportlov så nästa vecka har vi tillsammans vilket känns skönt. Idag har pappa varit här och hjälpt oss och sätta upp en spegel och lite hyllor på väggarna huset börjar nu bli i ordning och sakerna börjar få sin plats. Vilket jag tycker är skönt har svårt när de ligger saker överallt. Marie och My är i Vikmashyttan och grattar Mys kusin som fyllde år i går men min ork räckte de men att rulla till soffan. Jag har dammsugit lite idag åxå. Men måste tvinga sig vidare så att de blir lättare och lättare.

Tack och hej leverpastej som Bert skrev.

Dåligt samvete

Imorse precis som alla andra morgnar ringer Maries klocka någon gång vid 5,30. då går hon upp och sen vid 6 så väcker hon My. My sover alltid som bäst när hon ska upp precis som alla gör. Jag brukar gå upp och äta frukost tillsammans med dem och hjälpa till med My. Men i morse orkade jag inte. Har varit helt slut efter att i måndags plockat lite i garaget. Så jag sov vidare i morse och hörde hur My stretade emot. Nu när jag vaknat vid 8 och sitter här och försöker få tag i vårdcentralen kommer de dåliga samvetet och knackar en på axeln. De är klart att jag hade kunnat gå upp i morse. Jag vet att Marie åxå är jätte trött. Efter som hon somnar strax efter My. Detta kanske är helt orationellt men i alla fall så känns de som om jag inte drar mitt strå i stacken.

 

Just idag känns de som om resan framåt står still och trampar. De händer ingenting, jag plockade som sagt i garaget i måndags efter att allt som skulle till vinden har kommit bort. På kvällen viste jag inte vart jag skulle ta vägen smärtan var hemsk och i tisdags och i går onsdags var jag helt slut kändes som man har sprungit en mara.  Detta efter att ha vara och plockat lite i 1,5 h.

 

Huvudet vill göra en massa saker men kroppen säger ifrån. Vist kan de ha att göra med att man inte är aktiv man kommer ner i någon form av standby läge. Men varje dag försöker jag att flytta gränsen framåt för att orka mer och mer. Så länge jag träffar folk och pratar och skojar går de lätt med efter en sån förmiddag blir jag liggande. Självklart vet man att de tar tid man kunde känna sig trött i upp till ett år men va f… de är inte så att man känner sig glad och positiv när man knappt orkar ta sig ur sängen.

 

De västa är att de kan verka att man har ork till vissa saker men inte de som är tråkiga. Och de är klart att de är lättare att göra roliga saker. Barnen som har en extra mage för godis osv.. men de är inte så att vara i detta tillstånd är något som man tycker är kul som man vill vara i. och jag tror att omgivningen vet det. Men känslan som man har i sig skälv är svår att ändra på.

 

De är bara ta ett djupt ande tag och slappna av och sänka ambitions nivå för några veckor framåt. När jag åkte hem från sjukhuset så trodde jag att de är inga problem att börja leva livet som vanligt i början är februari men nu är de mitten och de är fortfarande långt kvar vill att vara i underkant till vad jag gjorde innan operationen.

Isprinsessan på fram march

Lördagen ägnades åt att plocka med saker i garaget och till vinden. Sakta men säkert så töms garaget på saker som vi hade i kall förrådet i gamla huset. De var en hel del saker och mycket av de var skräp. Så de blev en full bil med skräp. De underlättar att komma fram när de minskar med saker. Nu ska bara alla sakerna på sin plats så jag kommer fram i garaget.

När vi var klara med detta så tog Farmor och farfar med sig My hem. Så vi hade barn fri lördags kväll vilket resulterade i en massa sömn. Konstigt man tycker att man sover hyfsat med när man inte har barn hemma så sover man som en tonåring. Man kanske inte är äldre än 14.

Sen när de kom tillbaka med My i söndags tog vi och åkte skridskor. De var en fröjd att se, hon tyckte att de var kul men hon har svårt att konsentera sig på de hon ska göra. Sen är hon lik sin pappa jag provar några gånger sen ska jag kunna de kan jag inte så är de helt meningslöst.

När jag satt där och tittade så blev jag sugen på att spela hockey. Tror att de ska bli något till nästa säsong. Hur svårt kan de vara, de ska vara en hockey skola i Leksand i sommar för Kälkhockey man kanske skulle åka dit och prova.

De är fortfarande problem med att jag blir tvärtrött. Idag har jag varit i garaget och plockat lite, när jag hade börjat plocka och de se ut som ett bomnedslag så tog energin slut. De var inte läge att lämna allt och gå in utan jag gjort de klart. Detta resulterade i en jävla smärta i rygg och ben och jätte trött men de går att tvinga sig framåt lite men de är knappt värt priset. Men de kan man inte veta innan man börjar hur resultatet ska bli så de är bara att köra på.

Nu är de på gång med en ny stol till mig min arbetsterapeut ringde och bokade en tid i april. Så har jag tur så har jag en stol innan jul i år. De tar en bra tid innan allt är klart inte bra att vara för lång de finns inga stolar som jag får plats i vill inte klämma ner mig i något som inte passar. Men de ska samtidigt vara så lätt att man kan lyfta in den i bilen. En ekvation som inte går ihop.

Tack och god natt.

My 4 år

Tiden går fort idag firar vi födelsedag. Nu ska vi gå ut ett.  Tag innan de kommer folk välkommen om du har tid och lust

image

En fredagskväll i en arbetande barnfamilj eller?

Här är alla trötta vi har gått upp tillsammans denna vecka och ätit frukost nu när Marie har börjat jobba så är vi uppe vid 6. De är ganska tidigt jag är inte van vid detta och är hemskt trött på dagarna.

Tröttheten har inte blivit mindre av att jag bröt tån. De var som om kroppen låg på nån form av nivå där den kunde klara sig utan allt för stora problem men när den troliga smärtan och läkningen kom in så tog energin slut. Jag vilar nästan hela dagarna, men ändå så finns de ingen energi.

I tisdags var jag på rehab i faun och fick ett träningsprogram de låter stort men de är några övningar med gummiband som jag ska göra för att börja träna lite smått samt att jag ska boxas på wii men de har inte blivit någon träning ännu. Har tränat händerna och handlederna men de är allt. Efter denna förmiddag i Falun var jag helt slut hade träningsverk i ryggen och var tröttare än vanligt. Eller är de bara en kombination av vakentidigt tån ryggen.

Har lagt om tån två ggr denna vecka de är ganska smetigt och de blöder lite fortfarande. Om de inte var för nageln och blodet skulle den brutna tån inte göra så mycket. Klart att de tar på kroppen men de är inte någon större skada efter som jag inte stödjer på foten.

Har lite ont i vänster axel de är från förflyttningarna så nästa vecka måste gummibands träningen komma i gång.  Smärtan i benen är hemsk och de vill inte ge sig de är kanske för lite att göra så man har tiden att känna efter hur ont de gör. De blir ett litet moment 22 jag borde göra något men orkar inte gör jag inget så känner jag av smärtan mer. Så hur löser man problemet.

Nu i helgen ska vi inte göra något bara ha de lugnt och trevlig. Undrar hur de kommer att bli. Vi blir kanske osams och tjurar i varsitt hörn av huset.

Tur att pappa och mamma har varit och hämtat sand så man kan lämna huset om man vill utan att ramla de var jätte halt här ute i går. Men idag går de att ta sig fram.

Nu ska my snart sova och vi ska se criminal minds.

 

AJ! bort ryckt nagel och bruten tå

i går slutade inte så bra. jag hadde en massa oflyt, skulle ruska av julgrans mattan ute oh på vägen in tycket jag att de var en bra ide att fastna med tån mellan tröskeln och fotbågen på stolen. Detta resulterade i en massa blod i huset efter som jag inte märkte att de var något fel. När jag tog av min strumpa ser jag att de var ganska illa. nageln sitter kvar i strumpan och de blöder mycket. Marie börjar leta efter kompresser men vi har inga kvar. så de får bli en handduk för att försöka stoppa blodet. När de inte vill sluta så bestämmer jag att åka till akuten. När jag kommer dit tror jag att de slutat blöda men de är bara skon som har varit så tight att de har funkat som ett tryckförband. Läkaren tar av de och de rinner blod överhela foten. Han bränner i hop såren och ber mig komma tillbaka i morogn.

När jag kommer hem så har de blött igenom, jag byter förband innan jag ska sova. I morse när jag vaknade har de blött igenom igen. jag åker till röntgen för att se om tån är bruten. De är klar att den var bruten.  Så de lägger om tån igen och skickar hem mig. när jag kommer hem har de blött igen.  Så här ligger jag nu med foten i vädret och tycker att de är ganska tråkigt och jävligt onödigt att bryta tån åxå.

De är tur att jag inte känner något för de borde göra jävligt ont. Min reaktion på smärtan är att jag blir lite spattig och känner blodsmak i munnen och mår lite illa. Att lägga till denna smärta till den som redan fanns hade jag kunna varit utan. I morgon blir de att ringa till rehab i Falun och be om lite råd hur jag ska göra.

Att sådana här saker händer mig är jag inte förvånad över bara förvånad att de inte har hänt tidigare.  Jag blir mest arg på mig själv trots att de inte var meningen men i alla fall.

tur att Marie hjälper till hon är ovärderlig. My tog de hårt att pappa gjorde illa sig hon trodde jag skulle ligga på sjukhuset igen.  hoppas de läker fort eller i alla fall utan komplikationer.

nu är jag trött och måste vila mig.

Lite ledsen idag…

Känner mig lite ledsen idag. Tror att de har att göra med att jag sover dåligt och att kroppen är slut. de blir ingen riktig vila även om jag sover och vilar kan inte kroppen och huvudet slappna av hjärnan går i180 km/h utan bränsle och riktigt mål.undrar vart de kommer att sluta. På tisdag är de dags att börja träna då brukar en del av ledsamheten släppa. Har börjat fått ont i axeln tror de kom igår när jag rullade ute.en molande värk som inte ger sig. Jag vet att de inte är bra man ska vara rädd om sina axlar och händer. Men nu har jag inte radio i så mycket så de känns lite orättvist att jag har ont denna gång.

En rejäl genom körare i kroppen skulle vara bra och lite innebandy så man får krocka lite i och bli av med frustrationer. Detta är än så länge bara en önskan men d blir snart verklighet då får ni hålla undan.

Med lite matt i magen känns livet lite lättare. konstigt vad lite mat kan göra för välbefinnandet. Nu ska jag vila lite och se om de vänder med humöret åxå.

image