Facebook Instagram LinkedIn

Kategori: Operationen

Kan curling vara en konditions träning?

De är en bit kvar men jag ska göra det igen men vägen dit är långMina grannar måste tro att jag är helt tokig. Varje dag försöker jag att komma ut och röra lite på mig. Gå utanför dörren och bara sitta i -15 är inget som jag gör frivilligt. Så jag har tagit på mig att sopa trappan. De är tur att vi har buskar som skyddar mot insyn för jag sopar varje dag även om de bara är 4 snökorn, av denna motion bli jag lite andfådd.  De måste betyda att man kan använda curling som konditions träning bara man sopar tillräckligt fort. I rullstols curling så sopar man inte så för oss får de duga med trappan eller varför inte under köksbordet. Men för alla som vill ha en enkel motionssport kanske curling kan vara något. (detta är utan att jag vet om de är ansträngande för gående)

Idag ska vi börja röja upp i garaget så att de kan bli en innebandy spelplan där inne. De är en massa saker som sak få nya platser och en hel del som ska kastas och en del ska upp på vinden. Detta skulle ha gjorts innan vi flyttade men som alltid när man har med oss att göra så hann vi inte göra rensningen så den får komma nu i stället. Sen är de så att ju mer plats man har desto mer saker spar man på. Undrar hur mycket bra att ha saker som ligger i garaget. Jag har nästan koll på allt, vet nästan hur många skruvar jag har av varje dimension lite overkill kanske men sån är jag. Men mitt minne börjar bli sämre kan inte komma ihåg alla knapp tryckningarna som ska göras innan man får in skrivaren på nätverket.

I går skulle jag ha varit till Falun för att kolla på träningen. Men efter att ha hälsat på, på jobbet så fanns de inte kraft till att åka. Jag skulle kanske ha klarat att köra ena sträckan utan att vara en trafikfara men inte tur och retur så jag stannade hemma.

Smärtan är hemsk och de blir sämre av att sitta precis som de var innan skadan. Nu gäller de bara att hitta tillbaka till att kroppen stänger av smärtan så att man kan leva någorlunda normalt. Jag försöker men de blir lätt att jag blir arg i stället för att jag inte orkar hålla emot. Men jag försöker tänka på det och göra de bästa av situationen och ta de lugnt. Inte min starka sida men sjunka ner och hitta ett lugn och inte reta upp sig och tänka att de är inte My eller Marie som har gjort fel eller nån annan utan de kommer från skadan. Verkar så lätt när man skriver de men de är helt annat i verkliga livet.

Ha en trevlig helg.

Ännu en onsdag.

Tiden försvinner de var måndag förra veckan sen blev de onsdag denna veckan. Som jag skrev så firade vi my i söndags. Hon börjar bli så stor. Men hon kommer alltid att vara pappas lilla flicka. Jag känner igen mig själv i henne hon lever i sin egen lilla värld och skyndar inte i onödan och kan förlora sig i att spela spel eller lägga pussel en hel evighet.

Smärtan i benen har blivit värre. Jag var till Falun förra veckan och efter de så tog de några dagar innan jag hade kraft igen. Men de går fortare och fortare att ladda upp batterierna. Så de pekar åt rätt håll. Men denna eviga smärta har inte blivit bättre jag tycker att de blivit värre. Jag ska börja laborera med sittställningen för att se om de går att sitta lite mer avslappnat så att ryggen kan få vila lite. De räcker inte med att sova en natt för att vila musklerna de gör ont även när jag vankar. Detta tar en massa på psyket.

Tån ser inte så mycket bättre ut snarare värre. De har börjat att lägga på nån salva som ska lösa upp sårskorpan som bildats för att de ska komma fram fräsch hud så att de kan börja läka. De är fortfarande 2ggr i veckan till Vårdcentralen för att lägga om såret.

Nu kommer träningen att kunna börja på riktigt har fått hem en armcykel att sätta på ett bort så nu till helgen ska vi göra i ordning ett bort och städa upp i garaget så att de kan bli träning. Jag saknar fortfarande axlar till min nya stol. De jag har är för långa eller för korta, har inte orkat lägga ner så mycket tid på att fixa nya ännu.  Men de börjar bli dags så jag kan börja skjuta lite smått för att senar kunna börjar rulla.

På det igen bara ny dag nya problem och allt går att lösa.

Vitt vackert och stökigt

Hur kan de komma sig att vi plockar ihop och plockar ihop för att de ska se ut som ett bombnedslag? Vist är de facinerande, för min del för tillfället är de att för att lägga den saken på sin plats så måste dessa saker fixas jag kan inte fixa de själv och jag vill inte be Marie som har fullt upp med att göra de saker som jag brukar göra + de som hon gör. Denna arbetsfördelning som har funkat så bra de senaste åren gör inte de längre. Detta gör att man känner sig ganska meningslös med jämna mellanrum även om jag vet att de inte är så, så är man en större belastning nu än innan operationen. Sen kan man linda in de i fina ord med de är sanningen. Marie har fått 1,5 barn och är ensamstående (efter som jag sitter i stol;). Jag försöker lägga fram saker på ett bra sätt med de blir ofta ganska rakt och då blir de plumt och har man trampat ner foten i fiolen så är de lika bra att hålla den still låter ännu mer och de blir värre om man tar upp den.

De är en övergående period som jag hoppas ska vara över snart. Men när man måse vila hela förmiddagen för att ta sig tur och retur till Falun för ett sjukgymnastbesök och sen hem och vila hela eftermiddagen är inte ett riktigt liv i mina ögon.  Jag vet att detta låter bittert men jag är inte bitter snarare realistisk. De är tur att de finns folk omkring en som hjälper till. Om de bara var så att hjärnan var lika trött som kroppen skulle de inte vara några problem men när den går som vanligt i 110 så blir de en konflikt. Ju tröttare kroppen är desto med jobbar hjärnan för att kompensera och desto mer meningslöst känns de. Denna spiral är inget nytt utan de var även såhär innan operationen de bara känns mer nu, efter som jag har en massa tid ensam och inte orkar så mycket med kroppen.

De är en vit och vacker dag de snöar lite vilket inte känns ok de ska vara vår snart. Men när vintern inte börjar förrän i januari blir de en förskjutning. Globala uppvärmningens baksida jag gillar värme men inte att de inte är någon ordning på årstiderna. Får man säga att de var bättre förr när man fyllt 30? Men de är en myt de var inte bättre för men vi kan intala oss de för att försöka dra tillbaka klockan och leva i någon romantiserad bild av 1800 talet eller varför inte 70 eller 80 talet med fula kläder och juppis i Porsche som tjänar en årslön på en dag och förlorar 2 årslöner dagen efter. De enda är nog att försöka göra de bästa av sin samtid, om de ska vara att skotta i maj och bada i november så får de kanske vara så men vi borde stanna upp och titta på hur vi lever och sen gör något åt det. Vi blir inte lyckligare för att vi lever upp alla jordens resurser på så kort tid som möjligt.

Tack för ordet.

 

Får man säga att de är kallt fast de bara är -10?

slut på veden i kylanIdag är de kallt ute inte för att jag hade tänkt att gå ut i alla fall.  Förra året så hade -10 varit som en sommar värme. Konstigt hur man vänjer sig vid allt. Blir de en större förändring i livet så klarar kroppen av att göra de bästa av situationen. De kan vara en massa gnäll från början och man tycker att de är fel men ger man de ett litet tag så anpassar man sig. Denna regel gäller för allt i livet, sen finns de de som inte anpassar sig som blir bakåtsträvare eller gnällspikar dessa blir de svårt att stå ut med i längden. De är lite ”bryt ihop och gå vidare” men glöm inte steget att gå vidare.

Jag känner att mitt tillfrisknande kommer framåt sakta men säkert. Jag har mycket kvar innan jag är på topp men jag segar mig framåt sakta med säkert. Löser sig en sak så brukar de bli en domino effekt så faller de andra bitarna åxå på plats.  Jag har fortfarande en massa jobbiga bitar kvar ringa försäkringsbolag mm. De ska göras innan denna vecka är över. Men tiden går fort jag hinner bara vakna på måndag gå och lägga mig på onsdag sen är veckan slut.

Nu har vi byggt en ramp ner till vårat träningsrum så nu ska de bara ställas i ordning och upp med träningsredskap på väggar. Efter detta så ska vi kunna sätta i gång då är planen att när jag börjar jobba hinna göra ett pass innan jag ska åka. Vilket troligen är en utopi efter som jag gärna sover på morgnarna. Men om man får in de som ett mönster så ska de nog hinnas med så kanske jag slipper smärtan på dagarna och ett på eftermiddagen så kanske de blir bättre på kvällarna och nätterna. De gäller bara att hålla i och att man har en morot så att träningen lede till något.

Målet att komma med i rullstolsinnebandylandslaget och spela internationell turnering i Vänersborg i sommar. Får se om de går att nå det målet. Realistiskt mål är att spela SM i Vänersborg i 18-20 Maj. De borde gå om jag hinner träna så mycket som behövs. Har funderart på om man kan enkelt bygga en paddlings ergometer för att träna både bålen och överkroppen. Min fru säger att jag är som två snubbar som ska göra saker men d slutar med att de blir kaffeved av borden. Så vi får se men jag gillar att ha saker att tänka på.

Sen skriver alla att de var länge sen jag skrev i mon blogg. Ska man ha prestations ångest för att man inte skriver varje dag? Jag ska inte ha de i alla fall de är klart att de är trevligt om man skriver varje dag så att de finns liv på sidan men de är kanske inte de viktigaste i livet. Står de mellan att skriva blogg och leva livet så skriver jag inte blogg.

Godmorgon världen

Självsädning och Dietist

damsugarenDe tråkigaste sakerna som jag vet är att städa och klippa gräs, tror att jag kan även lägga till mängdträning. Två av dessa saker kan man slippa om man vill. De går att leja bort arbetet eller tha hjälp av robottar. Jag gillar att titta när de blir städat och fint så  min lösning är robottar mycket trevligt och man kan träna medans man städar eller klipper gräset, ännu bättre är att man kan dricka kaffe och se hur den svansar kring benen.

Dammsugaren har bara ett problem och de är att jag har en för hög kan till vardagsrumet. Detta får jag lösa på något sätt. Får väll fram med filen eller såga lite. Bäst att ta hjälp av pappa.

När jag var på 5 års kontroll av ryggmärgsskadan så önskade jag träffa en dietist. De har jag nu gjort eller i alla fall haft telefonkontakt. I våras och somras när jag tränade kände jag mig trött och slut och har inget matlust så nu hoppas jag på att få lite hjälp med detta. Han verkade väldigt bra och hade även arbetat åt svenska längdskidlandslaget som dietist så jag hoppas att han kan hjälpa mig. Upptäckte att dietist inte var lätt skrivet på datorn en massa röda sträck.

I övrigt är livet som de har varit jag har ont och blir snabbt trött. Tiden går sakta för att senare försvinna snabbt. Tiden fram till kl 11 går så hemskt sakta men efter de så rinner tiden bort fram till kl 15 då stannar tiden igen. Konstigt att 60 sek går lika fort alla timmar på dygnet men vissa minuter känns som timmar.

Nu börjar de komma närmare upptrappningen av träning. Har ett enormt sug även efter mängdträning. Men jag vet att när jag sitter där och sak göra nån timme ensam med marastolen så försinner den romantiserade bilden av träning. Som vanligt så är de ju resultatet som räknas. Hade tänkt att jag skulle börja simma lite smått men de lär inte bli något pga tån. Om den bara slutade se ut som man kört den i köttkvarnen och slutat vara så kanske de kan bli lite simning snart.

 

En spark framåt

idag har de hoppat framåt, de var ett tag sen jag skrev men de har varit en full helg. Vi har min älskringstädat en massa och börjat sätta sakerna där de ska vara.  Inte illa att få upp gardiner efter nästan 2 månader inte bara att de är uppe de passade bra åxå.

Förra veckan var en tung vecka tur att den gick fort. Denna vecka hoppas jag ska vara bra har tränat lite med mina gummiband idag och eldat en massa för att ha de varmt och skönt i soffan. Träningen gick bra de gjorde lite ont i axeln, de är de små rotations musklerna som troligen är överansträngda. Men när man tränat så släpper smärtan. Nu skulle de bara behövas något att få fart på armarna. Känns meningslöst och sitta och veva med dem som en väderkvarn.

De börjar närma sig för skott övningarna i garaget. Ska bara se till att få hem målet och bollarna så jag kan sätta i gång. Jag har fortfarande inte satt mig i stolen så de får bli som de blir. Skulle behöva sy lite nya band till att sätta fast mig. Men allt har sin tid, ”klart de ordnar sig med snö om grabben får skidor.”

Funderar på om man ska börja med en sport till, när jag gjorde illa mig ville jag börja med kälkhockey. Men de är för långt att åka till sthlm för att träna men man kanske ska börja spela i alla fall får träna här i Hedemora och sen åka nån stans för att vara med och spela. Tror inte att de är motivationen eller träningsmöjligheterna som är problemet utan kälken. De är inte bara att börja spela man måste ju som vanligt ha en massa specialgrejer. Inget man köper överdisk på sportaffärerna. Men de vore kul och ett bra sätt för att få upp flåset efter som man måste använda hela överkroppen.

Kroppen är ännu inte i form blir fort trött men hjärnan arbetar på en massa. Tror att jag skulle kunna lösa en massa filosofiska problem om jag lade manken till. Efter som jag knappt sover på nätterna och på dagarna blir de inte mycket efter som kroppen säger nej. Smärtan är värre än innan jag opererade mig. Pratade med opererande läkaren föra veckan och han sa att operationen gick bra och efter som smärtan under fötterna har släppt så opererade man på rätt ställe men att de inte finns någon riktigt dokumentation på så låga skador. Vad detta betyder är nog att man inte gjort så många operationen på personer med låga skador. Men jag gillar att vara försökskanin och hade gjort operationen även om jag hade vetat de innan. Leva med kronisk smärta är ett helvete så jag provar allt för att bli av med smärtan.

Min tå ser bättre ut de är inte lika mycket var nu. Men går fortfarande på omläggning på vårdcentralen. Den har inte växt ihop utan är av så de är skena ett tag til önska bara att man kunde få på sig några bättre skor men den som väntar på något gått.

De verkar som jag kommer att kunna spela SM i rullstolsinnebandy de går i maj så då ska jag vara på benen och har tränat så mycket att jag kommer kunna spela. Som sagt så finns motivationen där men kraften saknas men för hoppningsvis så ska de bli någon ändring på det snart.

Matlagning står på schemat nu.

Tack Peter Ojala för en trevlig pratstund

Idag vänder det

Kan man bestämma riktningen helt på sitt liv?

Jag hoppas de, att jag kan ha kvar den kraften som jag hade denna morgon när jag vaknade. Jag känner mig stark nästan oövervinnelig. De var länge sen den känslan fanns hos mig. Kan man tänka bort sin egen trötthet och smärta. Till viss del har jag kunnat och kan de fortfarande. Men de finns en gräns som man måste passera för att klara det. Och jag tror att den gränsen är passerad idag. Nu gäller de att bara inte få en massa tillbaka gångar. Inga mer brutna tår eller ömmande axlar.

Mycket av mitt välbefinnande kommer från huvudet. Kan man styra sina tankar att se de vackra eller de möjliga så kan man leva i sin bubbla och klara sig ganska bra. Tyvärr brukar min världsbild inte stämma överens med alla andras. Men de kanske går att jämka samman så man får en gemensam.

Tror att vändningen börja komma i lördags när HEC hade möte. Då bestämde jag  mig för att de ska börja simmas och tränas. Simningen kommer att ta ett tag efter som jag har sår, men riktningen är utlagd. Jag tror att klubben kommer att bli riktigt bra. Efter att vi träffades där har jag börjat fundera på projekt, men har inte kommit på något som är tillräckligt bra.

Min starka sida är att dra igång saker men jag är dålig på att gå hela vägen tills de blir klart för de finns alltid någon detalj som skulle kunna göras bättre som jag inte har möjlighet att göra själv då blir projektet liggande och de är skrot inte en skridskokälke eller vad de nu kan vara. Så hur ska man kunna ta tag i sig själv och inte låta detta hända igen. De är inte lätt men jag ska försöka.

Idag ska min opererande läkare ringa. De har inte blivit bättre efter operationen snarare sämre med smärtan. Vilket jag tycker är lite surt jag viste oddsen innan jag opererade mig men man vill ju helst tro att de ska bli bättre. Samtidigt så har resultatet inte visat sig de kunde ta upp till ett år.  Smärtan i ben och rygg är de samma om inte värre. Nu gäller de bara att vara positiv och tänka bort ben rygg och börja träna hårt så man slipper äta morfin. De funkar inte till 100% men de är ett bättre sätt än att tycka synd om sig själv och vara borta i huvudet.

Tycka synd om sig själv och borta i huvudet är ingen bra kombination. De är väldigt oattraktivt och de är inte lätt för omgivningen att leva med en sån person. De är ok att var bitter ett tag men inte länge. Man måste se de som är bra och ta bort de som är dåligt och sätta upp positiva mål. Mitt mål är att i februari börja skott träna i garaget. Vilket gör att de närmaste veckorna kommer jag träna på att komma i nya innebandy stolen.

 

Är de från en annan planet?

Här hemma glider tiden vidare My har en massa energi medans jag och Marie är hängiga. Undrar om barn är Aileens som suger energi av vuxna. De är därför de är trötta när de kommer från dagis efter som antalet vuxna är lägren än barn. Är de hemma hos far eller mor föräldrar så håller dessa nästan på att avlida när man hämtar barnen. Tur att de kan återhämta sig ganska snart, och glömmer att de var så drygt att ta hand om dem att de gärna ställer upp igen veckan efter. De är egentligen underbart med barn men de har förmågan att gå en på nerverna.

Borde man inte känn sig bättre?

De har gått 5 veckor sen jag opererade mig borde de inte kännas lite bättre. De känns sämre än innan operationen. Inte bara att jag är trött utan jag har ondare och är svag. Jag var inte lovad att de skulle bli någon förbättring men något enda lite. Jag har blivit at med domningarna i vänsterfoten vilket inte var ett stort problem. Bränningarna i benen ligger på en jätte hög nivå och ryggen känns som den har fått en massa slag med ett basebollträ. Jag äter morfin för att smärtan ska komma ner på en hanterbar nivå men de funkar inte. Undrar om de har blivit som med allt annat de funkar i 3 veckor sen måste jag byta medicin. Tur att de första 6 veckorna är över snart så jag får börja röra lite på mig. Nästa tisdag ska jag till sjukgymnast i Falun för att få ett träningsprogram.

Nu är de film dags med familjen kanske en godis åxå sen blir de sängen och ett sömnpiller så jag slipper höra Marie hosta.

 

Tiden segrar sig fram

Tiden går lika fort men när man har kul lider man inte av den.efter nyårsafton har det varit ett helvete skulle ha lagt mig och vilat men morfin och gäster blev de inget av med vilande. Igår låg jag hela dagen, de var då tiden började gå sakta närmast krypa fram som en skade skjuten sköldpadda inget känns motiverande. Skulle vilka träna men orkar knappt sitta uppe. D är otroligt frustrerande att viljan finns men inte kraften. De är inte ens kul att se på film allt känns förutsägbart.
En sak som är bra är att jag har tid att träna på att skriva på nya plattan. De tar en jävla tid men e håller hjärnan upptagen ett tag. Jag håller ppp att träna på att koppla bort smärtan ingen men de går inte så bra. De känns som jag är på ruta ett igen. Undrar om kroppen stänger av efter ett tag och säger nu orkar jag inte mer e får göra ont men jag ska inte bry mig om det utan lägga min energi på att leva. Eller om de är hjärnan som styr kroppen att stränga av.vilket de är så hoppas jag att de kommer snart. Morfinet funkar sämre och sämre men måste ta för att funka hyfsat.
Idag tröst äter vi godis en kortsiktig lösning men god.

image

Livet är en komplicerad historia….

De låter som en enorm moralkaka. De är en moralkaka som man borde få säga när man är 80 år och sitter i sin gungstol och pratar med barnbarnen och säger att på min tid så var det…

Och när man är tonåring kan man skriva under på att livet är komplicerat och de är bara mig de är fel på. Alla andra har mer muskler är vackrare har mindre finnar osv.

Detta är två ganska svartvita tankar på livet. Men faktum är att livet inte är mer komplicerat än vad man göra det. Ibland tror jag att vi trasslar till det för att vi sak ha något att göra. Något att reda ut och sätta tänderna i. Mitt liv är nog ganska okomplicerat för tillfället. Jag vaknar ser en massa saker som jag vill göra men inte kan har ångest över dessa. Rullar runt i huset klättrar på väggarna blir arg på de som finns i min närhet även fast jag inte har någon orsak till det. Försöker värja mig mot smärtorna för att inte gå helt under. Sist men inte minst tänka en massa på en massa oväsentligt. Kan livet vara enklare än detta?

Har gått in på att äta morfin för att smärtan ska bli mindre så att jag får sova. De funkar hyfsat jag sover ganska bra med sömntabletter. De är en kortsiktig lösning, jag känner att jag har ett enormt behov av att röra på mig. Men i stället för att fysiskt röra på mig planerar jag vad jag ska göra när jag kan börjar röra på mig. Jag ska köpa en sandsäck för att slå ur aggressionerna en rulle för att sätta cykeln på en stege i taket för att träna armgång och ta hem mitt mål så jag kan öva skott i garaget.

Tror att planen kan funka och hoppas att vara i form till SM i sommar. Tror också att de är bra för att jag och Marie inte ska tära för mycket på varandra. De kanske är så att hon ska slå och sparka lite på säcken hon med. Idag är My Marie Faster och Pelle och klättrar.  Jag är själv hemma och vilar, den mesta tiden har jag spenderat kaffe drickande i soffan tillsammans med Stefan Olsson vilket har varit mycket trevligt och avslappnande.