Facebook Instagram LinkedIn

Kategori: Tankar

De gör ont en stund på kvällen…..

Idag kvider jag lite smått häger höft spattar och de gör ont som fan i benen. Morfinet tar inte bort all smärta men de gör att den klingar av i alla fall de värsta topparna kommer inte. Jag vet inte vad jag gjort om jag har träningsvärk i ryggen eller om de är något annat.

Idag var de julbord till lunch, jag som varken gillar julen eller julmaten ser detta som ett straff. Vuxen som man är så åt ja köttbullar och potatis som vilken vanlig lunch som helst. Jag åt även fisk och rödbetssallad.

Känner mig lite piggare idag om man tänker bort smärtan. Fick en till kudde i natt så jag hade nån att krama på de skänker en ganska trygg känsla att få krama en kudde. De hade hellre fått vara Marie men man kan inte få allt.  Hemlängtan är stor nu och när my åkte hem idag så frågade hon om jag inte ville följa med henne hem. De skar i bröstet och hon såg så ledsen ut på ögonen när jag sa att jag skulle vara kvar. Hon sa att hon kunde ta hand om mig hon och mamma.

Pierre och Malin har varit på besök idag, mycket trevligt. Skönt att de kommer folk som drar en lite ur sjukhuset så man inte blir instutionaliserad utan ser att de finns en värld utanför. Jag förvånas att de finns folk som vill ligga på sjukhus, som inte vill hem. Jag kan själv ha den känslan att nu skulle de vara skönt att bli sjuk ett tag men de handlar mer om att jag måste vila inte ligga på ett sjukhus och räkna timmar. Men vi är alla olika, och ibland tror jag att vården skrämmer folk att vilja vara kvar. Man säger att din bostad inte är tillräckligt anpassad de finns trösklar och en massa andra hinder. Så man säter käppar i hjulen så folk inte vågar lämna de trygga överanpassade vård världen.  Vad är hjälpa och vad är stjälpa?

Min stol

Nu har jag landat riktigt i Falun jag ligger här i min säng och väntar, ibland på mat ibland på vändning ibland på hjälp med kateter eller bara att de ska bli kväll så jag kan sova för att vakna och vänta.

De är inte så att väntan är de sämsta man kan råka ut för utan problemet är att fylla väntan med intressanta saker.  Idag har jag funderat på kontakt. Hur viktigt de är att se alla människor och hur viktigt de är att bli sedd.  Som jag skrivit tidigare så är de lätt att man blir ett rumsnummer eller en sjukdom när man ligger på sjukhus.

Jag tror att man behöver mänsklig närhet även när man ligger inne. Men måste närhet vara sexuell? Nej de tycker inte jag men beröring kanske en klapp på armen. Har pratat med Mikaela min lillasyster om detta. Vi bollade lite tankar om hur viktigt de är för att kroppen ska må bra att psyket mår bra och beröring är bra för både själ och kropp.

Givetvis gäller detta inte all finns folk som avskyr närhet. Eller är de så att de som avskyr de mest, även de som behöver de mest?

Om man som chef på en lite större arbetsplats varje morgon tar alla sina anställda i hand och genuint frågar hur de mår tror jag att man får ett bättre klimat på jobbet. I skolans värld görs de ofta att läraren frågar varje elev hur de haft det i går i helgen. Alla känner sig sedda och blir lyssnade på. De kanske inte är en generell lösning på komplexa system men ett litet steg närmare. Mår man bra jobbar man bättre.

Jag har idag kommit upp i min stol. De tryckte på ryggen och var svettigt och jobbigt. Satt ca 40 min tror att man får ta detta jätte sakta så att man inte stressar på sig något. För att klara detta har en arbetsterapeut var här och ställt om stolen (efter en massa tjat från personalen på avdelningen). Har inga tippskydd så hon fick tippa om stolen och för att vara riktigt säkra på att den inte ska slå runt la vi en vikt manschett på fot bågen. Hoppas att jag tills på lördag kommit så långt att de funkar med att köra själv.

Tack för idag.