Facebook Instagram LinkedIn

Kategori: Vändnigen

Så många fula ord

Jag ser framför mig en kalle tidning med en massa symboler för att beskriva svordomarna. Mitt humör går från på topp till botten på ett finger knäpp.  Morfin suget är enormt jag svettas och fryser på sammagång. Men utåt så tror jag att jag ser ok ut. Jag har legat i feber måndag tisdag och sen i går tisdag har jag inte tagit nån morfin. Jag har ont och mår piss och känner att jag gärna vill ha en eller tre tabletter. Men de är bara bita i det sura äpplet och köra på och kämpa sig igenom detta en gång till.  Än så länge är de inte så illa som de kan vara och de är bara 10 dagar kvar innan de värsta ärböver. Idag har jag provat med godis i stället och de funkar inte. I morgon är de träning och jobb så får vi se hur de blir.

Allt annat i livet verkar flyta på de händer en massa saker runt om mig men jag känner mig lite som en deltagare eller snarare en charter resenär. Jag följer med och äter maten som serveras men tar inga egna initiativ. Eller så är de den maniska fasen när allt ska göra på en gång.

Får se hur detta kommer att gå.

Om två veckor så åker jag till tyskland och spelar innebandy efter detta så är de en massa innebandy den närmaste tiden. Framförallt en massa träning. Och under oktober hoppas jag åka till holland för att göra en ny cykel.  Sen ska vi se hur de går mer företags iden om de är något som kommer att starta eller inte.

´Arbetet

I fredags tränade jag med Stefan. Efter detta var jag helt slut i kroppen tror att jag gick in i väggen. De tog för lång tid att få i mig maten så jag tappade synen och efter detta så var kroppen slut. jag låg i soffan hela eftermiddagen.  De värsta är att vi bara tränade 1 timme.  Hur ska detta fortsätta de är bara att komma igång på riktigt igen.

När jag ser tillbaka på vad det blev av operationen så hade jag med facit i handen inte gjort den. Men de är lätt att vara efterklok. Nu har jag gjort den och är en erfaranhet rikare denna hade jag gärna varit utan.  Känns som jag har tappat bort ett år. Även om de bara är ett halvår.  Men de är inget att hänga läpp över utan bara dags att sätta fart och försöka få fart på det och komma tillbaka till där jag var innan op.

Idag är sista dagen på pappaledigheten. De har varit en omväxlande tid men nu är de slut. Jag har inte nån riktig lust att jobba i morgon men de blir nog bra när jag kommer dit.  Men alla goda saker tar tillslut slut. Nu är de dags at kava upp ärmarna och sätta igång igen.

Projektet trädäck i trädgården börjar gå mot sitt slut de är en massa trallskruv att sätta i tur att pappa har varit och hjälpt mig med stommen och släpa plankor de har varit lite för tungt. Men nu är första planteringen är gjord och de kommer att bli vackert om något år.

Nu är de dags att duscha innan sömnen och arbetet.

slutkört

Idag har de varit en ganska fysiskt utmattande dag. Somnade kl 6 gick upp kl 8 sen arbete följt av träning. Jag hade tänkt att vakna kl 7 för att köra ett armcykel pass. Men de är ju bra om man hinner sova innan man ska vakna. Men jobbet idag gick bra kände mig lite seg, efter detta träffades jag och fredrik och tränade. De var ett jätte bra pass, jag tog slut i armarna de var som att röra stockar. Vilket är en befriande känsla.

Jag hade tänkt att gå ut i garaget när jag kom hem från träningen men de blev bara en snabbis efter som jag fick huvudvärk och jag kunde inte tänka. Jag tittade på sakerna som skulle in i skåpen men viste inte vad jag skulle göra så de blev att gå in och äta och nu sitter jag i soffan och ska masa min in i duschen för att sedan krypa i säng.

Marie och jag ska åka bort och ha lite kvalitets tid tillsammans de känns bra hoppas bara att de blir trevligt. När man har barn så blir de lätt att man pratar om barnen men man missar varandra. Att leva i tvåsamhet är inte alltid lätt. Tur att jag har en förstående fru men någon gång måste tåla modet ta slut var händer då? blir de då någon av oss kommer hem med en t-shirt som de står tvåsamhet inte för allaJ

Tån är bra nu eller den ser inte ut som köttfärs utan de är hel hud. Jag gick på vårdcentralen och skulle lösa upp sårskorpan men de visade sig att de var nageln som växt ut och den kommer inte att lösas upp utan den ska dit.

Tröttheten tar ut sin rätt nu blir de film i sängen.

Arbete familjen Pettson

Livet har börjat igen. Jag ligger i hård träning för att komma i form. De är spännande hur fort man kan återhämta sig när de väl sätter fart. Efter att ha gjort comback och spelat innebandy har jag gjort några träningar och de går bättre och bättre. Jag har nästan kommit tillbaka i snabbhet men de är en bit kvar med konditionen. Förra veckan rullade jag till jobbet, vädret var vackert och de kändes helt ok. Men idag rinner regnet ner. Jag jobbar två dagar i veckan a 4 timmar resten tränar jag och vilar. Jag försöker att hålla i gång så mycket de bara går för att smärtan ska släppa än så länge är de ganska illa men de börjar gå åt rätt håll tror jag.

Denna vecka har Marie och My påsklov vilket gör att de är hemma och bråkar med varandra. De har tagit ganska hårt på Marie att varaGlad påst på er alla ensamstående med 2 små barn så nu när jag kommer tillbaka mer och mer så kommer de för Marie åxå. De är en ganska stor förändring även fast de inte har hänt något. Jag ska vara pappa ledig maj-juli och försöka få lite kvalitets tid med My. Jag hoppas att jag och Marie åxå ska få lite.

Vi har tittat på lite Pettson här hemma och de är ganska bra beskrivning av fam Hedberg Montin. Jag är Pettson som funderar en massa och är mest tyst och håller till i garaget My är Findus som studsar mellan golv och tak och frågar en massa saker och hänger på alla. Marie är Prillan har My bestämt högsta hönset som bestämmer hur de ska vara. Undrar om de är fler som känner igen sig i Pettson

Har kommit på att de var ett tag sen jag satt vid en dator hemma. De är nog dags att plocka upp den från fotpallen och börja skriva. De är bra med surfplattor men de är inte kul att skriva längre inlägg med dem.

På torsdag bär de av mot sthlm till Vigan och kolla på stolar och en cykel. Jag vill ha en men de är lite mycket pengar just nu om någon känner för att sponsra mig så jag kan börja tävlingscykla är de tacksamt. De blir inte dyrt om man delar på kostnaden ex 95 pers som ger mig 1000 kr eller nått i den stilen. Tänk om momsen på idrotts utrustning var hälften.

Problemet blir att när man som handikappad ska pyssla med idrott så finns de inte någon utrustning  som inte är special anpassad. Utan de blir en stol för mellan 16 000-50 000 kr för att kunna spela basket eller innebandy. Vilket är jävligt dyrt och för man inte på sig så går man upp i vikt förstör axlar hamnar i permobil behov av assistent och aparaten och miljonerna rullar igång och iväg flyger skattepengarna. Självklart ska de kosta att hålla på med idrott på hög nivå och utrustning är dyrt men ska du som ”frisk” spela innebandy köper du en klubba sen är du igång. Du kan ta ett par skor du har hemma.

Mest synd är de om de som inte har någon försäkring att falla tillbaka på.  Då kan man ju tänka att de får skylla sig själv men med de tankesättet kommer de individerna kosta dig som skattebetalare mer pengar i akuta insatser. De är lite som en kommun politik fungerar om vi spar in 3 kronor här så klarar vi budgeten men de kostar 5 kr någon annan stans men de är inte mitt konto men de handlar om de totala summan inte bara att hålla sin egen rygg fri.

Match

image

Jag andas in men känner bara att tungan sitter fast. Musklerna skakar och ryggen smärtar men adrenalinet får mig att åka vidare. Allting kommer när jag lägger mig ner och varvar ner. Men fan va kul de var. I helgen spelade jag match i innebandy jag spelade inte hela matcherna utan bara några byten men jag tycker att de gick hyfsat. Men de känns att jag inte är på topp men en del av snabbheten finns kvar i alla fall. Men uthålligheten saknas. Tack vare psykmedicinen och vecicare så är jag utan att röra på mig torr i munnen. När pulsen ökar och andningen tilltar så är de som att hälla mjöl i munnen, de dammar när man andas känner att de är risk för dammlunga men vilken kick.

De känns att allt har vänt smärtan är den samma men humöret är mycket bättre. Jag kan se vid sidan av smärtan igen. Jag orkar göra mycket mer saker. Men sover som vanligt dåligt på nätterna och är tröttast när jag ska gå upp allting är tillbaka till normalt igen. Möjligen kallsvettas jag mer nu än innan operationen. Jag fryser och svettas vilket inte är en bra kombination.

Nästa vecka ska jag börja jobba igen. De känns skönt att komma tillbaka samtidigt som de är lite nervöst hur kommer de att gå kommer jag att klara allt. Jag ska jobba 2 dagar i veckan så jag är sjukskriven 50% från min 40% tjänst. De kommer att gå jätte bra när jag kommer igång.  Sedan i maj månad ska jag vara pappa ledig och leka en massa mer MY.

I söndags hade vi en dag ute i trädgården och funderade på hur den skulle göras om. Vi ska nog gräva en massa och lägga plattor. Men vi gjorde en linbana till my men de funkade inte så bra och måste göras om. Den blev lite för nära husvägen så hon åkte rakt in i knuten och vi lyckades inte spänna linan så att de gick att åka hela vägen men vi har i alla fall börjat. När jag var liten ville jag ha en linbana så nu när jag är stor kan jag bygga en.

 

 

Nu startar vi livet på riktigt igen.

Igår gjorde jag den första riktiga träningen på ungefär 4 månader. De var ett helvete jag kände mig så stor och klumpig kroppen orkade inte rulla många metrar innan svettningarna kom. Men jag gjorde i alla fall lite spel övningar och en massa idioten. Jag vågade inte vara med och spela match efter som jag inte har så mycket muskler i rygg och mage och är rädd att göra illa mig. Men de mesta borde har läkt så medicinskt borde de inte vara någon fara.

Efter denna bedrift så var smärtan i rygg och ben hemsk har inte sovit många timmar i natt men de känns ändå bra i kroppen. Jag var helt slut även i huvudet men de var den jävla smärtan som höll mig vaken. De känns som att jag kommer att kunna komma i gång nu. Träningsvärken idag har jag försökt att träna bort genom att rulla ute.

Jag saknar att skriva av mig mina tanker men de känns inte viktigt. Varför de är så tror jag har med ”lyckopillren” att göra jag känner mig avtrubbad och har svårt att ta initiativ för att göra saker. Men de känns som även detta är på väg att vända. Livet känns mycket bättre och mycket sämre. Jag måste börja göra saker annars kommer jag att fastna i att dricka sprit och äta tabletter vilket inte är ett  bra sätt att fylla sitt liv. I morogn fredag så ska jag ha telefon kontakt med min läkare för att se hur de ser ut. Och jag tycker att de ser bra ut hoppas att hon tycker de samma.

 

Soligt sälen

I helgen har vi varit i Sälen. Resan upp var ett helvete men jag körde ganska långt. Efter resan upp som vi gjorde i torsdags sov jag nästan hela fredagen medan Marie och My var och åkte slalom. My har blivit bättre på att åka bara genom att bli äldre. Hon åker fortfarande med sele och hon kan inte stanna utan litar helt på den som åker bakom, sen är hon en häst som när man drar så svänger hon. De kanske kan var vad man förväntar sig.

När vi var där uppe så kände jag ett sug efter att åka jag också. Men de blir inte någon slalom denna säsong utan får vänta till nästa. Min sitski är på ombyggnation hos Anders i Strängnäs och ska vara klar till slutet av mars.

Vi åkte hem i lördags, innan vi åkte hem så tillbringade vi förmiddagen i solen. De var inte lätt att ta sig fram efter som snön smälte och var som socker men jag tog mig några meter utanför stugan. Detta kändes som ett stort steg och efter detta så kommer mer och mer ork tillbaka. De är fortfarande hemskt lite energi på eftermiddagen men förmiddagen funkar hyfsat.

I går gjorde jag en 800m ute och de funkade ganska bra ingen toppfart men jag gjorde de men en liten pulshöjande. Idag rullade jag till jobbet och fikade och de är 2,1 km och de gick också bra men Marie fick hämta mig och köra hem. Men nu har jag gjort de och de känns bra.

Jag vet inte hur mycket som lyckopillren hjälper till men när snön är borta så att de är lättare att ta sig fram och man är inte blöt helatiden och man fryser inte allt för mycket när man går ut. Men att solen lyser och att de finns lite värme ute i solen gör mycket för mitt välbefinnande. Pillren gör att jag känner mig lite avtrubbad lite mer sinnesslö än vad jag burkar vara. Hjärnan går inte på samma högvarv som den brukar göra. De är både på gott och ont, jag tror att jag är mindre uppstressad nu än jag var innan jag började äta dem. Snart kanske träningen kan komma i gång på riktigt. Smärtan i benen är fortfarande värre än innan operationen så jag skulle behöva komma i gång så att den kan minska lite.

Tån ser inte ut som köttfärs längre och sårskorpan minskar för varje omläggning. De är lite jobbigt att de enda skona som jag kan ha är stora de är ifs. mina vinter skor men de skulle kännas bra att kunna ha nå andra skor.

Ju mer man orkar på dagarna desto färre inlägg kommer att skrivas. De känns inte lika angeläget även fast de är nu man borde skriva för att komma ihåg hur fort de går att komma framåt. De saknar jag sen jag gjorde illa mig. Man borde ha skrivit dagbok för att kunna titta tillbaka och minnas hur de var. De kanske är som John skrev som komentar de första 7 åren är ett helvete sen blir de värre;) jag är ju bara uppe i 5,5 år så jag vet inte.

 

De växer fortare än vad man tror.

Idag ska My på sitt första Disco, de känns lite jobbigt och de kanske är tidigt med 4 år. De har hänt en massa på dessa år. Hon var så uppspelt för att få komma i väg. Undrar vad man tror att ett disco är, ungefär som ringdans på dagis. Vad vet jag men de känns stor tycker jag som förälder inte ens jag är tillräckligt gammal för att gå på disco. Jag gillar inte detta med att röra mig till musik var stelopererad innan jag hamnade i stol och de blev inte bättre. De gör inte de hela lättare när man saknar taktkänsla.

En vecka på lyckopiller har varken gjort till eller från. Men jag är lite piggare än för en vecka sen och smärtan är den samma. De skulle funka på bägge, jag kanske är lite tröttare men de kunde vara en bieffekt. Känner mig avtrubbad på ett konstigt sätt, idag har jag ökat upp dosen så får vi se.

I måndags var vi till Borlänge jag lider fortfarande efter sviterna av den resan. I morgon åker vi till sälen för att Marie och My ska åka skidor. Jag ska ligga i stugan och läsa bok. Har lite ångest för resan men tror att de kommer att gå bra de är bara att bestämma sig och genomföra så blir de bra.

Våren har kommit och snön är nästan borta från vägarna. Så snart är de dags att börja cykla ute igen. Men de måste sopa gatorna så man slipper äta en massa grus, sprutet från framhjulet kommer precis mitt på näsan. Men våren är skön de skadar inte att solen lyser och att de är varmt ute. Sopningen har stannat av lite jag och My hackar is i stället. Nu är de lite vilotid innan jag ska packa väskan inför i morogn.

Atypisk depression

I onsdags var jag till läkaren. Jag har känt mig hängig och inte kommit i gång efter operationen. Musklerna orkar mer men de finns inte någon ork i kroppen. När jag vaknar på morgonen så är jag inte utvilad trots att jag sovit massor. Då tror läkarna att jag lider av en atypisk depression. Vilket är som man inte har gjort klart med något i livet ex min skada. Detta kan mycket väl tänkas att de är så. När denna operation gjordes och i rehabiliteringen efter så är de värre än att vara nyskadad. Efter som nu vet jag var jag borde klara av men klarar de inte just nu. Sen återlever jag de mesta efter olyckan man har ju en massa tid att fundera, både på gott och ont. Men att få den diagnosen kändes som om benen slogs undan, bara de orden är som ett trauma. Detta ältar jag med alla som orkar lyssna. På sikt så ska de bli KBT för att komma till rätta med de hela.

Annars har de inte hänt så mycket. Marie har fått sportlov så nästa vecka har vi tillsammans vilket känns skönt. Idag har pappa varit här och hjälpt oss och sätta upp en spegel och lite hyllor på väggarna huset börjar nu bli i ordning och sakerna börjar få sin plats. Vilket jag tycker är skönt har svårt när de ligger saker överallt. Marie och My är i Vikmashyttan och grattar Mys kusin som fyllde år i går men min ork räckte de men att rulla till soffan. Jag har dammsugit lite idag åxå. Men måste tvinga sig vidare så att de blir lättare och lättare.

Tack och hej leverpastej som Bert skrev.

Jag är en skadad älg?

Helgen har varit bra, vi har tagit de lugnt och träffat en massa folk. Jag har tvingat mig att vara borta och träffa folk även fast jag har varit helt slut. jag försöker tvinga mig framåt och de går ganska bra, men de är små steg framåt och återhämtningstiden blir kortare och kortare. Trots detta är de långt kvar innan jag är på topp. Kanske låter de som jag i de senaste inläggen är bitter. Kanske är jag lite bitter här där man kan skriva av sig och när detta är gjort så känns de bättre.

Träningen går framåt den åxå jag har börjat cykla efter 15 minuter är jag slut och de tar en bra stund innan jag får tillbaka energin efter detta träningspass. När jag cyklat är jag knappt varm men jag känner mig tillfreds att jag klarar det och de gör att psyket får en spark framåt.

Man kanske är som ett djur som vaknar sakta från en skada se framför mig en älg som har blivit riven av en varg eller dylikt som lägger sig under en gran och där ligger den och äter granskott och reser sig upp och går där ifrån när den har läkt klart och springer i skogen som inget har hänt.

Att solen har kommit åter till vårt land känns bra. De gör att man känner sig lite gladare och piggare och tänker på barmark och sommar med trädgårdsarbete och kaffedrickning på altanen. Idag ska tån läggas om och imorgon ska jag till Falun för att träffa läkare och sjukgymnast. Tån är mycket bättre den ser ut som en tå inte som stekt köttfärs. Smärtan är fortfarande värre än innan operationen och den lilla träningen som jag gör, gör ingen skillnad på smärtan. Hoppas på att de ska bli bättre nu när jag blir starkare och starkare. De är fortfarande att de går till en gräns när kroppen inte orkar armarna skakar av utmattning men jag kan tvinga mig lite längre än till denna punkt. De värsta är att man får sota för de i efterhand. Detta är något som man måste lära sig att ta och värdera om de är värt de eller inte.