Facebook Instagram LinkedIn

En kanon dag

I dag har livet vänt lite.  Magen har kommit i gång, duschat och kramats med Marie och My.

De behövs inte mycket innan de ska vända. My kräktes ju i går de måste ha varit spänningen som hade byggts upp. Idag har hon varit trött och legat på min arm och myst nästan hela dagen. Vilket kändes otroligt skönt att ha dem här och få närhet.

Närhet på ett sjukhus är inte de som prioriteras ibland kan man känna sig våldtagen. Man av humaniseras och blir en patient och inte en människa.  Exempel i går fick jag en spruta en magen med blodförtunnande för att undvika proppar när man ligger stilla. Sköterskan kommer in ställer sig i dörren ”nu ska jag sticka dig” går in öppnar en alkohol svabb och drar ett sträck på magen trycker in sprutan och är ute ur rummet de hela tar kanske 40 sekunder. Men när hon går här ifrån så funderar man vad hände. Inte hålla i lite fett så de ska finnas något att sticka i utan bara pang på.

De hela kan verka som en lite fånigt säg till då. Men man är i en beroende ställning. De känns lite som den lille i klassen ska säga till fröken att han fick stryk på rasten. Undrar om man som sköterska funderar över denna makt balans eller om man bara kör på.

För varje dag som går kommer krafter tillbaka ju mer man börjar känna sig som människa. Idag har jag klättrat uppåt på mänsklighets trappan. En dusch och besök kan göra så mycket. Men kraften i huvudet ligger framför den i kroppen. Orkar sitta ca 1 timme i stolen sen gör de jävligt ont och jag måste lägga mig ner och avlasta eller i alla fall sitta i sängen. Men i huvudet skulle jag kunna spring en Mara.

Har varit in till John och pratat bort en timme av sjukhusvistelse mycket trevligt.

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *