Ur lite perspektiv att träningen har varit obefintlig har musklerna fått en extra lång vila. Smärtan under de senaste 2.5 månader har tagit hårt på psyket och allmäntillstånd. Trotts detaljer gjordes ett bra resultat på stakning under förmiddagens första riktiga stakpass sedan axelskadan. Ett kusligt lugn sprider sig i kroppen.
Hjärnan går på högvarv och har ångest inför morgondagens 14 juni och 11 år i rullstol. Men de går att orka med huvudet när kroppen är hyfsat lugn. Bara kaos på ett ställe 😉
