Facebook Instagram LinkedIn

Lite distans till B-VM

image

De har gått någon vecka sedan VM är avslutat.  De har nog inte missats att vi kom vidare till A-VM med en andra plats och ett silver.  Detta kommer bli en av medaljerna som jag sparar.  De flesta ger jag till barnen för att leka med.  De känns som den första turnering i hockey som jag spelade.  Jag har varit en del av laget sen jag kom med men inte förrän nu känns de som hag spelat och tagit hela mitt ansvar. Låter kanske konstigt efter att ha spelat ett paralympic men så är känslan. Jag har börjat blivit så bra att jag klarar min uppgift. 

Tiden hemma har använts till familjen framförallt till Paul.  Jag har blivit mer fokuserad på barnen när jag inte lägger all tid till träningen.  Jag har mycket tid till barnen men nu har mer focus lagts på dem.  När man motionerar är de lättare att ha dem med och prata med dem. För jag har ägnat mig åt motion sen ja kom hem.  De är lite mysigt att glida runt och inte tok svettas när man kommer hem. 

Hjärnan går på högvarv för att lösa olika problem och med de ökar stressen i kroppen och jag får mer ont så lite mer tid än vanligt har tillbringas med ljudbok för att slippa bruset i huvudet.  När bruset och tankarna springer iväg ökar kraven på mig själv och stressen kommer och smärtan tilltar. Den reflektionen hadde jag inte gjort utan KBT.  Tänker ofta på terapi tiden som något positivt trots att de var en jobbig tid att arbeta med sig själv.  Men resultatet blev bra.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *