Facebook Instagram LinkedIn

Etikett: familj

Vitt vackert och stökigt

Hur kan de komma sig att vi plockar ihop och plockar ihop för att de ska se ut som ett bombnedslag? Vist är de facinerande, för min del för tillfället är de att för att lägga den saken på sin plats så måste dessa saker fixas jag kan inte fixa de själv och jag vill inte be Marie som har fullt upp med att göra de saker som jag brukar göra + de som hon gör. Denna arbetsfördelning som har funkat så bra de senaste åren gör inte de längre. Detta gör att man känner sig ganska meningslös med jämna mellanrum även om jag vet att de inte är så, så är man en större belastning nu än innan operationen. Sen kan man linda in de i fina ord med de är sanningen. Marie har fått 1,5 barn och är ensamstående (efter som jag sitter i stol;). Jag försöker lägga fram saker på ett bra sätt med de blir ofta ganska rakt och då blir de plumt och har man trampat ner foten i fiolen så är de lika bra att hålla den still låter ännu mer och de blir värre om man tar upp den.

De är en övergående period som jag hoppas ska vara över snart. Men när man måse vila hela förmiddagen för att ta sig tur och retur till Falun för ett sjukgymnastbesök och sen hem och vila hela eftermiddagen är inte ett riktigt liv i mina ögon.  Jag vet att detta låter bittert men jag är inte bitter snarare realistisk. De är tur att de finns folk omkring en som hjälper till. Om de bara var så att hjärnan var lika trött som kroppen skulle de inte vara några problem men när den går som vanligt i 110 så blir de en konflikt. Ju tröttare kroppen är desto med jobbar hjärnan för att kompensera och desto mer meningslöst känns de. Denna spiral är inget nytt utan de var även såhär innan operationen de bara känns mer nu, efter som jag har en massa tid ensam och inte orkar så mycket med kroppen.

De är en vit och vacker dag de snöar lite vilket inte känns ok de ska vara vår snart. Men när vintern inte börjar förrän i januari blir de en förskjutning. Globala uppvärmningens baksida jag gillar värme men inte att de inte är någon ordning på årstiderna. Får man säga att de var bättre förr när man fyllt 30? Men de är en myt de var inte bättre för men vi kan intala oss de för att försöka dra tillbaka klockan och leva i någon romantiserad bild av 1800 talet eller varför inte 70 eller 80 talet med fula kläder och juppis i Porsche som tjänar en årslön på en dag och förlorar 2 årslöner dagen efter. De enda är nog att försöka göra de bästa av sin samtid, om de ska vara att skotta i maj och bada i november så får de kanske vara så men vi borde stanna upp och titta på hur vi lever och sen gör något åt det. Vi blir inte lyckligare för att vi lever upp alla jordens resurser på så kort tid som möjligt.

Tack för ordet.

 

En spark framåt

idag har de hoppat framåt, de var ett tag sen jag skrev men de har varit en full helg. Vi har min älskringstädat en massa och börjat sätta sakerna där de ska vara.  Inte illa att få upp gardiner efter nästan 2 månader inte bara att de är uppe de passade bra åxå.

Förra veckan var en tung vecka tur att den gick fort. Denna vecka hoppas jag ska vara bra har tränat lite med mina gummiband idag och eldat en massa för att ha de varmt och skönt i soffan. Träningen gick bra de gjorde lite ont i axeln, de är de små rotations musklerna som troligen är överansträngda. Men när man tränat så släpper smärtan. Nu skulle de bara behövas något att få fart på armarna. Känns meningslöst och sitta och veva med dem som en väderkvarn.

De börjar närma sig för skott övningarna i garaget. Ska bara se till att få hem målet och bollarna så jag kan sätta i gång. Jag har fortfarande inte satt mig i stolen så de får bli som de blir. Skulle behöva sy lite nya band till att sätta fast mig. Men allt har sin tid, ”klart de ordnar sig med snö om grabben får skidor.”

Funderar på om man ska börja med en sport till, när jag gjorde illa mig ville jag börja med kälkhockey. Men de är för långt att åka till sthlm för att träna men man kanske ska börja spela i alla fall får träna här i Hedemora och sen åka nån stans för att vara med och spela. Tror inte att de är motivationen eller träningsmöjligheterna som är problemet utan kälken. De är inte bara att börja spela man måste ju som vanligt ha en massa specialgrejer. Inget man köper överdisk på sportaffärerna. Men de vore kul och ett bra sätt för att få upp flåset efter som man måste använda hela överkroppen.

Kroppen är ännu inte i form blir fort trött men hjärnan arbetar på en massa. Tror att jag skulle kunna lösa en massa filosofiska problem om jag lade manken till. Efter som jag knappt sover på nätterna och på dagarna blir de inte mycket efter som kroppen säger nej. Smärtan är värre än innan jag opererade mig. Pratade med opererande läkaren föra veckan och han sa att operationen gick bra och efter som smärtan under fötterna har släppt så opererade man på rätt ställe men att de inte finns någon riktigt dokumentation på så låga skador. Vad detta betyder är nog att man inte gjort så många operationen på personer med låga skador. Men jag gillar att vara försökskanin och hade gjort operationen även om jag hade vetat de innan. Leva med kronisk smärta är ett helvete så jag provar allt för att bli av med smärtan.

Min tå ser bättre ut de är inte lika mycket var nu. Men går fortfarande på omläggning på vårdcentralen. Den har inte växt ihop utan är av så de är skena ett tag til önska bara att man kunde få på sig några bättre skor men den som väntar på något gått.

De verkar som jag kommer att kunna spela SM i rullstolsinnebandy de går i maj så då ska jag vara på benen och har tränat så mycket att jag kommer kunna spela. Som sagt så finns motivationen där men kraften saknas men för hoppningsvis så ska de bli någon ändring på det snart.

Matlagning står på schemat nu.

Tack Peter Ojala för en trevlig pratstund

AJ! bort ryckt nagel och bruten tå

i går slutade inte så bra. jag hadde en massa oflyt, skulle ruska av julgrans mattan ute oh på vägen in tycket jag att de var en bra ide att fastna med tån mellan tröskeln och fotbågen på stolen. Detta resulterade i en massa blod i huset efter som jag inte märkte att de var något fel. När jag tog av min strumpa ser jag att de var ganska illa. nageln sitter kvar i strumpan och de blöder mycket. Marie börjar leta efter kompresser men vi har inga kvar. så de får bli en handduk för att försöka stoppa blodet. När de inte vill sluta så bestämmer jag att åka till akuten. När jag kommer dit tror jag att de slutat blöda men de är bara skon som har varit så tight att de har funkat som ett tryckförband. Läkaren tar av de och de rinner blod överhela foten. Han bränner i hop såren och ber mig komma tillbaka i morogn.

När jag kommer hem så har de blött igenom, jag byter förband innan jag ska sova. I morse när jag vaknade har de blött igenom igen. jag åker till röntgen för att se om tån är bruten. De är klar att den var bruten.  Så de lägger om tån igen och skickar hem mig. när jag kommer hem har de blött igen.  Så här ligger jag nu med foten i vädret och tycker att de är ganska tråkigt och jävligt onödigt att bryta tån åxå.

De är tur att jag inte känner något för de borde göra jävligt ont. Min reaktion på smärtan är att jag blir lite spattig och känner blodsmak i munnen och mår lite illa. Att lägga till denna smärta till den som redan fanns hade jag kunna varit utan. I morgon blir de att ringa till rehab i Falun och be om lite råd hur jag ska göra.

Att sådana här saker händer mig är jag inte förvånad över bara förvånad att de inte har hänt tidigare.  Jag blir mest arg på mig själv trots att de inte var meningen men i alla fall.

tur att Marie hjälper till hon är ovärderlig. My tog de hårt att pappa gjorde illa sig hon trodde jag skulle ligga på sjukhuset igen.  hoppas de läker fort eller i alla fall utan komplikationer.

nu är jag trött och måste vila mig.

Alkohol de normala sättet att umgås?

Jag har funderat en massa när man ser tv serier eller kommer hem till folk eller läser status uppdateringar på FB. Varför står de ofta att man dricker ett glas rött eller när man träffas så ska man dricka någon ting till kaffet eller varför inte vin till maten. Har de alltid varit så här eller har synen på drickande förändrats från att ha tagit sig ett glas vin på helgen till att dricka varje dag. Jag som inte dricker har funderat ganska mycket på detta, och när man är nykter så utgör man ett hot mot dem som dricker. Har man vatten i sitt glas på en fest blir man jätte tråkad för att man inte dricker och ”folk” tycker att man är tråkig.

Tar man upp detta ses man som ett oros moment, och kommentaren jag dricker inte så mycket. Tycker att de är trist om man måste ha vin för att slappna av. De funkar ett tag men inte i längden. Finns de fler som tänker som mig eller är jag ensam om det. Eller är de så att om man tycker så vill man inte ta strid för de för de är jobbigt.

Men hade varit så att när man kom hem på middag till sina vänner så ligger det en lina bredvid tallriken och i stället för en cigg så tar man en joint. De skulle inte vara accepterat av samhället och folk skulle bli upprörda. Men alkohol är en godkänd drog.  Problemet är att man inte är medveten om sitt handlande och kan/vill inte ta tag i det och granska sig själv. Som de står i bibeln ” Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders. Matt 7:5”. Ganska brutalt skrivet men man borde börja med sig själv. Jag är inget undan tag jag har en massa bjälkar så de är ett under att man ser något över huvudtaget. Jag tror att de viktigaste är att man försöker.

I natt har jag sovit dåligt. Har sett gynekologen från Askim, helt ok och kul ibland och ibland så jävla pinsamt. Nästan så man måste plocka fram telefonen och använda pruttkudde appen för att lätta på stämningen. Idag har vi varit på en promenad ca 800 meter de kändes som en mil kallt var de åxå men skönt att komma hem. Eftermiddagen har vi spelat Wii hela familjen och vilat i soffan. Har lite dåligt samvete för att jag inte gjort något, har iofs inte gjort något sen jag kom hem. Men idag kändes de väldigt mycket måste vara avsaknaden på sömn + att jag sov länge i morse.

Tack för idag.

Är de från en annan planet?

Här hemma glider tiden vidare My har en massa energi medans jag och Marie är hängiga. Undrar om barn är Aileens som suger energi av vuxna. De är därför de är trötta när de kommer från dagis efter som antalet vuxna är lägren än barn. Är de hemma hos far eller mor föräldrar så håller dessa nästan på att avlida när man hämtar barnen. Tur att de kan återhämta sig ganska snart, och glömmer att de var så drygt att ta hand om dem att de gärna ställer upp igen veckan efter. De är egentligen underbart med barn men de har förmågan att gå en på nerverna.

Borde man inte känn sig bättre?

De har gått 5 veckor sen jag opererade mig borde de inte kännas lite bättre. De känns sämre än innan operationen. Inte bara att jag är trött utan jag har ondare och är svag. Jag var inte lovad att de skulle bli någon förbättring men något enda lite. Jag har blivit at med domningarna i vänsterfoten vilket inte var ett stort problem. Bränningarna i benen ligger på en jätte hög nivå och ryggen känns som den har fått en massa slag med ett basebollträ. Jag äter morfin för att smärtan ska komma ner på en hanterbar nivå men de funkar inte. Undrar om de har blivit som med allt annat de funkar i 3 veckor sen måste jag byta medicin. Tur att de första 6 veckorna är över snart så jag får börja röra lite på mig. Nästa tisdag ska jag till sjukgymnast i Falun för att få ett träningsprogram.

Nu är de film dags med familjen kanske en godis åxå sen blir de sängen och ett sömnpiller så jag slipper höra Marie hosta.

 

Livet är en komplicerad historia….

De låter som en enorm moralkaka. De är en moralkaka som man borde få säga när man är 80 år och sitter i sin gungstol och pratar med barnbarnen och säger att på min tid så var det…

Och när man är tonåring kan man skriva under på att livet är komplicerat och de är bara mig de är fel på. Alla andra har mer muskler är vackrare har mindre finnar osv.

Detta är två ganska svartvita tankar på livet. Men faktum är att livet inte är mer komplicerat än vad man göra det. Ibland tror jag att vi trasslar till det för att vi sak ha något att göra. Något att reda ut och sätta tänderna i. Mitt liv är nog ganska okomplicerat för tillfället. Jag vaknar ser en massa saker som jag vill göra men inte kan har ångest över dessa. Rullar runt i huset klättrar på väggarna blir arg på de som finns i min närhet även fast jag inte har någon orsak till det. Försöker värja mig mot smärtorna för att inte gå helt under. Sist men inte minst tänka en massa på en massa oväsentligt. Kan livet vara enklare än detta?

Har gått in på att äta morfin för att smärtan ska bli mindre så att jag får sova. De funkar hyfsat jag sover ganska bra med sömntabletter. De är en kortsiktig lösning, jag känner att jag har ett enormt behov av att röra på mig. Men i stället för att fysiskt röra på mig planerar jag vad jag ska göra när jag kan börjar röra på mig. Jag ska köpa en sandsäck för att slå ur aggressionerna en rulle för att sätta cykeln på en stege i taket för att träna armgång och ta hem mitt mål så jag kan öva skott i garaget.

Tror att planen kan funka och hoppas att vara i form till SM i sommar. Tror också att de är bra för att jag och Marie inte ska tära för mycket på varandra. De kanske är så att hon ska slå och sparka lite på säcken hon med. Idag är My Marie Faster och Pelle och klättrar.  Jag är själv hemma och vilar, den mesta tiden har jag spenderat kaffe drickande i soffan tillsammans med Stefan Olsson vilket har varit mycket trevligt och avslappnande.

Dag 3 hemma alias julafton

Är julaftonen den längsta dagen på året?

När man är barn är de nog så, och när man har barn är de så dels är de speedade av att man ska få julklappar. Sen kastar man in lite socker på de så har man ett knippe energi som studsar mellan golv och tak och sen skriker. Tur att tomten redan har gett sig av med klapparna.

Nu har jag skjutit upp saker så länge att de inte är hållbart. Detta med julklappar är överskattat. Jag har tänkt att beställa dem men efter som de är direkt leverans via mail så är de ingen panik. Men nu när jag ska beställa så funkar inte sidan. Jag skulle kunna köpa något annat men de är inte samma sak detta var en jätte bra sak. Men de som väntar på något gott.  Kraften finns inte och jag tycker att de är viktigare att försöka vara en bra pappa och man i stället för att ödsla energi på julklappar. Man kanske får skämmas men de har jag inte ork till.

Orken försvinner fort. My suger kraft ur en, i går blev vi osams innan hon skulle sova. Hon ville att jag skulle läsa men jag trillade nästan ur stolen för att energin var borta. De slutade väl hon kom till våran säng och jag läste där. Sen kunde hon ändå inte sova tomten skulle ju komma imorgon.  Jag känner igen mig. Marie gjorde som mamma och pappa gjorde skällde och sa åt henne att sova.  Jag sa åt henne att komma in till våran säng och så sjöng vi och kramades tillslut somnade hon och tog extra mycket plats i sängen.

Smärtan kommer och går den är inte bättre. Hjärnan kan tänka bort till en viss gräns men de är långt kvar innan de är som innan operationen. De är precis som kroppen stänger av när energin inte räcker till. Nån drar i huvudströmbrytaren de blir tack och god natt. Men jag sover inte varken på dagen eller natten. Vilket gör att man blir ännu tröttare.

Nu ska jag vila så jag orkar med tomten och äta mat.

Äntligen hemma

Nu har jag varit hemma i en dag. Allting är tillbaka till de normala my gnäller en massa och vi måste skälla på henne för att hon ska lyssna. De var som jag trodde att de skulle vara.

De är inte riktigt sant jag tycker att de är så skönt att vara hemma. Ligga i sin egen säng kunna gå undan om jag vill det, ingen som knackar och går in utan helt enkelt hemma. Kroppen orkar inte i närheten vad de gjorde innan operationen. Jag tar slut på av att göra ingenting. De är svårt att vara hemma och se en massa saker som jag skulle ha gjort innan jag opererade mig. Men de är bara att gilla läget och göra lite.

Jag får göra enklare hushållsysslor vilket inte kan vara handla. Jag orkar inte bära kassarna dels för att de gör ont men åxå för att armarna inte bär. Förflyttningar går bättre och bättre men de tar på krafterna. De värsta är att när jag blir trött blir jag arg. Jag borde gå och lägga mig, men i stället så sitter jag kvar i stolen och förpestar för Marie och My. Borde nog tänka om och lägga mig. Hur långt ska man plåga sig när kroppen säger nu är energin slut.

Jag har inte gått upp i vikt men jag har ökat i omfång efter som fett väger mindre än muskler. Undrar var detta ska sluta. Om 3 veckor ska jag till Rehab i Falun för att får ett träningsprogram för att börja träna så lätt.

Smärtan är som vanligt de är inte någon förbättring de gör ont i benen och ryggen. Musklerna känns som fiolsträngar och benen känns som man göra 1000 nålar. Nu är det bara att börja vänja kroppen vid smärtan igen. De kommer att ta ett tag för att få hjärnan att tänka bort den ”normala” smärtan. Topparna som kommer går de inte att bli av med, utom men jättestora doser morfin eller tradolan. Inget att rekommendera om man ska ha ett någorlunda normalt liv.

Tack och god natt

Utan restriktioner med nya restriktioner

Helgen har varit bra kvällarna är hemska. Smärtan kommer krypande tillsammans med mörkret, de är hemskt. Allt kommer från ryggen tror jag. Blir fortfarande tvär slut från en sekund till en annan.

Idag släppte restriktionerna, så jag får göra allt nästan. Inte lägga huvudet mellan fötterna eller göra något som är allt för ansträngande. Jag får göra lättare hushålls arbete. Undrar om man måste köpa ny stekpanna ut med gjutjärnet och in med en billig teflon historia. Den nya restriktionen gäller till 6 veckor efter operationen. Då ska jag få en tid till ett återbesök för att göra ett träningsprogram. Så de blir ingen träning innan dess utan bara göra små saker.

Jag skulle göra förflyttningar med glidbräda idag, de klarade jag inte av. Efter som när man ställde stolen bredvid sängen så var de ca 5 cm mellan de blir en massa lyft press och drag innan jag får dit glidbrädan och kan komma till stolen. För att inte prata om förflyttningen till toastol på glidbräda utan kalsingar. Då måste jag nog bli kvar ett tag till för att vårda såren på rumpan.

Känner att armarna inte orkar så mycket. Jag kan flytta mig till stolen och rulla om kring men uthålligheten finns inte. Men känslan att klara sig själv är enorm de är skönt att kunna hoppa till sängen när jag vill och inte vänta på att nån ska komma och lyfta mig i taklyften. Men de är en lång resa innan jag är tillbaka till full tränad.

Jag har en massa inspiration att börja träna och en massa planer i huvudet. Hoppa att jag inte förslöas för mycket under de närmaste veckorna utan att motivationen finns för att starta långsamt och bygga upp kroppen. Jag brukar vara så ivrig att komma i gång att jag inte tänker på konsekvenserna tack vare detta blir jag liggande 3 veckor länge än vad jag ska.

Men onsdag är de hemfärd. Ska bli skönt att få komma hem och ha de skönt och försöka återgå till ett vanligt familjeliv igen. Dela på ansvar och peppa varandra. De känns hemskt när de ska åka hem här ifrån men nu är de bara 2 nätte kvar.

 

Väntans tider

Idag har varit en sittande dag.  Jag har suttit nästan hela förmiddagen ledat på efter middagen och suttit på kvällen. Marie och My har varit här idag och vi har sett film kramats och haft de lugnt. Men My har pratat som en kvarn. Sen har vi tillsammans med John ätit grekisk mat. Skönt att slippa sjukhus maten. Känner att jag ätit mer än vad jag gjort på hela veckan.

Annars händer de inte så mycket tiden rullar fram de börjar bli långtråkigt. Har hamnat i nån form av koma där de är svårt att ta sig för att göra saker. Borde beställa en bok till jul och en massa annat men de finns inte ork till det. Dagarna faller samman och jag tänker att jag kan göra de en annan dag men snart är de slut på en annan dag.

Räknar ner för att få börja förflytta mig själv. Måndag morgon är de dags. Mitt största problem är att jag ska flytta med glidbräda de kan jag inte. Tycker att de är bökigt och i vägen. Men vi ska se hur detta går. John har lovat mig att visa hur man gör.