Facebook Instagram LinkedIn

Etikett: familj

Sterilisering 1300kr

Dagens upptäckt är att de kostar 1300kr om man ska steriliseras på icke medicinsk grund inom Landstinget Dalarna. Detta står på alla prislistor. Undrar hur vanlig operation detta är om de står med. Utför man sterilisering på alla avdelningar? Om de är så hur gör man en ögonsterilisering är de när man diskar porslinsögon?

Annars har dagen idag smugit sig fram. Förutom att vi varit utanför entré dörrarna två gången och läst prislistan, har jag träffat sjukgymnast läkare och sjuksköterska. På måndag släpper alla restriktioner då ska jag få börja förflytta mig först och främst med glidbräda. När jag har tränat på detta blir jag hem släppt. Musklerna i armarna är inte på topp så de vill veta att jag kan flytta mig säkert innan jag får åka hem. Sen kommer de nog att komma restriktioner innan jag kommer hem jag får nog inte börja träna för fullt.

Måste ta en vikt innan jag åker hem för att veta vad jag väger. Har man inte någonting att göra kan man alltid äta lite godis. Godis borde förbjudas på sjukhus är de verkligen bra för läkningen?

Jag längtar hem men börjar se ljuset i tunneln. Saknar Marie och My bara få ligga och kramas och ha de mysigt. Undrar hur länge den romantiska bilden kommer sitta i. Troligen tills My vaknar första morgonen och börjar gnälla och skrika. Men jag saknar de åxå.

Nu är klockan 2130 de är dags att lägga sig så natten får de lugnt;)

 

De gör ont en stund på kvällen…..

Idag kvider jag lite smått häger höft spattar och de gör ont som fan i benen. Morfinet tar inte bort all smärta men de gör att den klingar av i alla fall de värsta topparna kommer inte. Jag vet inte vad jag gjort om jag har träningsvärk i ryggen eller om de är något annat.

Idag var de julbord till lunch, jag som varken gillar julen eller julmaten ser detta som ett straff. Vuxen som man är så åt ja köttbullar och potatis som vilken vanlig lunch som helst. Jag åt även fisk och rödbetssallad.

Känner mig lite piggare idag om man tänker bort smärtan. Fick en till kudde i natt så jag hade nån att krama på de skänker en ganska trygg känsla att få krama en kudde. De hade hellre fått vara Marie men man kan inte få allt.  Hemlängtan är stor nu och när my åkte hem idag så frågade hon om jag inte ville följa med henne hem. De skar i bröstet och hon såg så ledsen ut på ögonen när jag sa att jag skulle vara kvar. Hon sa att hon kunde ta hand om mig hon och mamma.

Pierre och Malin har varit på besök idag, mycket trevligt. Skönt att de kommer folk som drar en lite ur sjukhuset så man inte blir instutionaliserad utan ser att de finns en värld utanför. Jag förvånas att de finns folk som vill ligga på sjukhus, som inte vill hem. Jag kan själv ha den känslan att nu skulle de vara skönt att bli sjuk ett tag men de handlar mer om att jag måste vila inte ligga på ett sjukhus och räkna timmar. Men vi är alla olika, och ibland tror jag att vården skrämmer folk att vilja vara kvar. Man säger att din bostad inte är tillräckligt anpassad de finns trösklar och en massa andra hinder. Så man säter käppar i hjulen så folk inte vågar lämna de trygga överanpassade vård världen.  Vad är hjälpa och vad är stjälpa?

Slö lägger de något i maten?

Idag är jag slut undrar om de lägger något i maten för att man inte ska ställa till det. Jag känner mig helt orkeslös och slö. I natt har jag sovit hyfsat men kände mig inte utvilad när jag vaknade. En insomningstablett i går hjälpte till att sova. Smärtan i benen är som innan operationen svårt att slappna av, framför allt när man ska sova.

Har haft en massa besök idag och de har gjort att dagen har runnit på bra. Inga större missöden.

I morse tog de stygnen så nu ska jag ha läkt klart jag svettades som i en bastu när de tog dem. Så fort de ska ta stygn oavsett vart de sitter så blir jag kall svettig och kvider. Även om de inte gör ont så skapar kroppen en stress som tar lång tid att bli av med känns som att springa en mil.

Fått besked om att efter tre veckor är de inga restriktioner med för flyttningar utan de ska bara vara att flytta som vanligt. Undrar om detta kommer att ändras under veckan.

Hoppas att My har haft en bra lucia på dagis idag och att de inte blev allt för blöta i regnet.

Nu är de dags för lite kvälls fika och prova om de ligger några droger i maten för att sedan gå och sova. Sen är de en dag närmare utskrivning.

Vart tar benen vägen?

Om man råkar ut för en olycka och tex benen amputeras vad händer med dem då? Denna fråga har stötts under dagen. Vi tror att svaret är att de bränns. Men om de my har knäpt kort på något annat är mitt ansiktebränns är de då riskavfall som hamnar på SAKAB eller kremeras de på krematorier? Får man ha begravning för sina ben eller vilken kropsdel de kan vara för att få ett avslut?

Kanske lite fånigt och tramsigt, men en intressant fråga tycker jag i alla fall.  Annars har dagen varit ok har varit utanför dörrarna de var lite kallt. De var inte lätt att ta sig ut och in jag får rulla plant men inte öppna dörrar så det första problemet kom när jag skulle ut från avdelningen. När jag löst detta med hjälp av personalen kändes de lite som man är på rymmen. På väg in till avdelningen så tänkte jag att de är klart att jag kan trycka upp dörren med stolen, då kom läkaren och tittade lite argt på mig och höll upp dörren. Hon var inte särskilt arg utan glad att se mig hon var min läkare när jag låg här för 5 år sen.

Marie, My, Mamma och Pappa har varit här på besök idag de är alltid kul. Efter de har åkt var de middag.

Känner mig kraftlös hoppas jag får sova i natt de gör jävligt ont i benen och sömnen är inte så utvilande som skulle behövas. Jag tar inge tabletter mot smärta kanske är jag ett fån men jag vill inte fastna i att äta piller igen. Utan försöker att härda ut. Jag tror att de ska ta stygnen i morgon.

Fredag eller..

Dagarna faller samman de spelar inte någon roll vilken dag de är alla dagar är den andra lik.  De är frukost lunch och middag kvällsfika där emellan fylls tiden med vändningar.

Men idag har varit en full dag jag har haft en massa besök. Marcus var här och pratade bort en massa tid på efter middagen och sen kom Marie och My. Mycket trevligt att prata lite kramas. My var över trött och speedad hon sprang fram och tillbaka och åkte upp och ner i sängen sen blev de till att åka tak lyft och sjunga efter detta blev det till att laga fisk som sen blev morötter som skulle ätas och komposteras och där emellan skulle de fotograferas lite och läsas böcker. Älskar min dotter men hon har bra många myror i baken undrar var de kommer ifrån.

Imorgon är den stora dagen då jag får börja rulla igen. Vilket innebär att jag inte behöver sitta i matsalen och be om hjälp för att ringa på klockan för att komma till sängen utan jag kan ta mig dit själv. Men till stolen ska jag fortfarande åka lift.

Har sovit oroligt i natt har haft ont i ryggen och svårt att slappna av men somnade tillslut. Men känner mig seg i huvudet och kroppen. De kan ha med syrebrist att göra många på rummet med stängd dörr. De har varit byggarbetsplats utan för dörren.

Nu är det snart dags för kvällsfika sen krypa ner i sängen och se lite Criminal Minds.

Ännu en dag närmare….

Idag har de inte varit något speciellt. Tiden har gått ganska bra har suttit tre gånger i rullstolen och de har känts ok. I går efter sittandet hade jag tränings värk.  Men idag har jag klarat mig utan de. De är en hel del muskler som är sönder skurna som ska börja fungera tillsammans igen. Smärtan är hemsk ibland men ligger man sitta och försöker slappna av så är de överkomligt. Känns lite som jag spattar i höfterna, vilket jag inte gjort så mycket tidigare.

Frustrationen är ganska stor när man sitter i sin stol och blir körd. De är lätt att försöka hjälpa till. Man har ägnat fem och ett halvt år åt att bli så självständig som möjligt sen ska man ta bort detta och bli totalt beroende. När man funderar så kommer tanken hur anpassat är mitt hem?

För mig innan jag gjorde denna operation och när jag läkt så är de precis vad jag behöver. Men nu är de en mindre katastrof.  Jag kan inte lämna sjukhuset utan att vara hyfsat själv mobil, vilket jag kommer vara. Men de är ändå lite som att vara ny skadad igen börja om på ruta ett.

Efter duschen idag byttes de plåster och nu har ryggen fotats. De är ett ganska långt ärr och stygnen är fina. De har börjat klia lite läkningen är på gång så smått.

Har ätit mat i matsalen idag känns bättre att slippa äta i sängen. Känns lite värdigare att få sitta vid ett matbord. Tänk vad små saker kan göra en stor skillnad. My och min mamma har varit på besök skönt att slå ihjäl någon timme med dem. Fått kramats lite och skickat upp my i lyften där hon sjöng jul sånger för mig ett trevligt avbrott. Skönt att vara här när de är närmare att komma och hälsa på. I morgon kommer Marie ska bli skönt att se henne igen saknar henne trots att vi pratar i telefon så är de inte samma sak.

En kanon dag

I dag har livet vänt lite.  Magen har kommit i gång, duschat och kramats med Marie och My.

De behövs inte mycket innan de ska vända. My kräktes ju i går de måste ha varit spänningen som hade byggts upp. Idag har hon varit trött och legat på min arm och myst nästan hela dagen. Vilket kändes otroligt skönt att ha dem här och få närhet.

Närhet på ett sjukhus är inte de som prioriteras ibland kan man känna sig våldtagen. Man av humaniseras och blir en patient och inte en människa.  Exempel i går fick jag en spruta en magen med blodförtunnande för att undvika proppar när man ligger stilla. Sköterskan kommer in ställer sig i dörren ”nu ska jag sticka dig” går in öppnar en alkohol svabb och drar ett sträck på magen trycker in sprutan och är ute ur rummet de hela tar kanske 40 sekunder. Men när hon går här ifrån så funderar man vad hände. Inte hålla i lite fett så de ska finnas något att sticka i utan bara pang på.

De hela kan verka som en lite fånigt säg till då. Men man är i en beroende ställning. De känns lite som den lille i klassen ska säga till fröken att han fick stryk på rasten. Undrar om man som sköterska funderar över denna makt balans eller om man bara kör på.

För varje dag som går kommer krafter tillbaka ju mer man börjar känna sig som människa. Idag har jag klättrat uppåt på mänsklighets trappan. En dusch och besök kan göra så mycket. Men kraften i huvudet ligger framför den i kroppen. Orkar sitta ca 1 timme i stolen sen gör de jävligt ont och jag måste lägga mig ner och avlasta eller i alla fall sitta i sängen. Men i huvudet skulle jag kunna spring en Mara.

Har varit in till John och pratat bort en timme av sjukhusvistelse mycket trevligt.

 

Lite ledsen

Idag har varit en dag av väntan. Redan i går kom Marie och My hit till Uppsala men de gick till hotellet för att sova.  Idag så kom de och hälsade på. De skulle komarie my christianmma vid lunch men kom vid 3 i stället. Jag har saknat dem enormt och ville bara kramas. När de varit här i ca 1,5 h började my att kräkas och de gick tillbaka till hotellet. De var länge sen jag kände mig så ensam. Hon är bättre säger att hon hade huvudverk, kan tänka mig att de har varit en stor stress och oro för henne som släppte när vi sågs.

Hoppas att hon blir bättre och att de kommer och hälsar på i morgon och att de får sova i natt.

Annars är de sig likt. Jag har varit på toa legat i sängen och provat den fantastiska Comfort stolen som jag fick i går. Den rasslar fram i korridorerna man hör hur tungt den rullar. Från början hade den två olika längder på fotstöden och ryggen är för låg måste ha en kudde vid ryggen då skålningen hamlar helt fel. Men jag har en stol som jag kan sitta i trotts att den känns som en sko som ger dig skoskav. Sen är de bra att jag inte kan köra själv efter som jag inte får det. Hade hjulen funnits där kanske jag hade använt dem. Men jag är inte yr när jag sitter upp vilket känns bra. Smärtan avtar nu har jag inte så ont vid vändningar men såret smärtar när man kommer åt det. Vilket inte är så konstigt.

Jag längtar till att träna och komma hem. Idag ska jag betala frakten hem på min provaal stol. Så den kommer att stå hemma och vänta på mig och stå där och bara vänta tills jag får hoppa ner i den.

Jag saknar hemma väldigt mycket att få kramas och vara med Marie och My, både på gott och ont. Ett liv är som en dans på rosor man sticker sig på tagarna ibland men oftast är de vackert och mjukt.

De regnar jätte mycket smattrar på fönstret nu fick ju snön komma när jag har köpt snöslunga och ligger på sjukhus.

Till mina arbetskamrater som har julbord och bowling idag hoppa jag att ni har kul och jag vet att många av er kommer att ha träningsvärk i morgon och andra har kanske ont i håret.

Over an out