Facebook Instagram LinkedIn

Etikett: frammåt

Smärtan……

Vist gör de ont när knoppar brister. När jag hör denna strof tänker jag på ett finngt tonårsansikte. Personen står framför spegeln på väg till skolan och ska klämma sina bölder. De gör ont att klämma dem och de gör on när klasskompisarna tittar. Hur man än vänder på de så är de smärta. Vilket inte kommer i närheten hur de är i min rygg och ben just nu. De är ett brinnande helvete och inget funkar utom smärtstillande vilket jag helst inte vill ta men måste för att klara eftermiddagarna.

Förra veckan var jag och träffade en smärtspecialist han var ärlig och sa som de var att de inte hade någon hjälp till mig så där på rak arm. Han kollade den gamla medicinerna som jag tagit och konstaterade att de enda jag inte provat var medicinsk marijuana. Men jag är inte riktigt där ännu sen vet jag inte om de går och få en internationell dispens för det så jag får sporta. Men jag tror att de skulle funka om de inte är så att efekten avtar som de har gjort med allt annat efter 3 veckor. Men just nu kan jag nästan prova allt.

Jag har kommit i gång med träningen ganska bra försöker att cykla minst en gång per dag och de gå bättre och bättre har kortat ner rundan runt Stadsberget på 8km med 6 minuter. Vilket är ok på en vecka. Men de finns fortfarande en massa tid att träna in men de känns bra när man tittar i klockan och ser att de faktiskt är en förbättring.

Hemma här är allt som vanligt de är sista veckan på min pappa ledigt innan jobbet tar vid efter de ska jag jobba några veckor och sen ha semester. Jag ska försöka bestämma vilken ny cykel jag ska köpa men de lutar åt att åka till Holland och göra en där dels för att de är billigare men sen gillar jag killen som är säljare.

Till helgen ska de byggas klart soldäcket i trädgården de är jätte bra nu ska ramperna och landen byggas efter detta är de dags att börja bygga om rampen in till huset så att de blir lättare att komma in. Man blir aldrig klar när man har hus undrar när man ska vakna till liv och leva som de är utan att göra om en massa saker. Den dagen är jag nog död eller ordentligt sängliggade. Men då måste även hjärnan sluta funka för att de ska bli något att bara kroppen är utslagen så planerar hjärnan hur de ska se ut.

Tack och god natt.

Träningsverk pappaledigt och tå sår

Helgen har varit mycket givande och rolig. Men jag har en hemsk träningsverk efter att ha spelat innebandy. Psyk medicinen torkar ut munnen så att de är som att vara en lutfisk i en sand öken. Trotts detta spelades de slutspel i sverige serrien i rullstols innebandy. IBF Falun gick till final där vi fick stryk av Nacka. De har en massa att göra med hjärnspöken. Vi spelar ett bra spel men vi kunde inte göra mål. Ufo teorin på detta är att de har uppfunnit en magnet som tränger bort plast. Men snart ska vi på det igen om två veckor bär de av mot Värnersborg för att spela RM vilket nästa år ska bli SM och här får inga gående delta så lagen kommer nog se annorlunda ut.

När tån växte ihop efter att jag brutit den så blev de lite fel den lutar nedåt vilket gör att jag får står på tå leden inte bra. De finns inga skor som inte trycker men de är snart dags för sandaler så då är problemet löst till hösten.

Jag är pappa ledig med My vi har bra dagar än så länge vi har varit lediga tillsammans i en vecka. Så här ska de vara till Augusti, de är inte riktigt sant jag jobbar en dag i veckan för att få lite vuxen kontakt. Vi får dagarna att gå genom att vara ute i trädgården och pyssla. Tur att vädret är bra och att vi har liknande intressen.

Har fått en fundering varför man inte mäter barns intensitet på samma sätt som man mäter bilar från 0-100. My klarar detta på ca 4 hundradelar. De kan även byta humör på samma tid., intressant och drygt ibland.

Hade funderingar på att plugga till hösten men har lagt dessa på hyllan igen. De vore kul att läsa något med hälsa men de blir bättre att göra detta till nästa höst då de kommer att tränas hårdare och då kommer de att finnas mer tid till detta.

Har funderat på att strunta i triathlon och satsa på cykel i stället de är inte lika mycket pengar som ska ut. Har tittat på ny cykel och ska beställa en men de går ännu inte att beställa trots att prototypen finns så vi får se vart de slutar.

Jag borde skriva här lika ofta som när jag låg på sjukhuset men kommer inte ihåg att ladda datorn. När jag låg på sjukhuset så var de den enda uppgiften, eller den och gå på muggen. Nu finns de en massa saker att göra som är roligare än att leta efter strömsladden.

slutkört

Idag har de varit en ganska fysiskt utmattande dag. Somnade kl 6 gick upp kl 8 sen arbete följt av träning. Jag hade tänkt att vakna kl 7 för att köra ett armcykel pass. Men de är ju bra om man hinner sova innan man ska vakna. Men jobbet idag gick bra kände mig lite seg, efter detta träffades jag och fredrik och tränade. De var ett jätte bra pass, jag tog slut i armarna de var som att röra stockar. Vilket är en befriande känsla.

Jag hade tänkt att gå ut i garaget när jag kom hem från träningen men de blev bara en snabbis efter som jag fick huvudvärk och jag kunde inte tänka. Jag tittade på sakerna som skulle in i skåpen men viste inte vad jag skulle göra så de blev att gå in och äta och nu sitter jag i soffan och ska masa min in i duschen för att sedan krypa i säng.

Marie och jag ska åka bort och ha lite kvalitets tid tillsammans de känns bra hoppas bara att de blir trevligt. När man har barn så blir de lätt att man pratar om barnen men man missar varandra. Att leva i tvåsamhet är inte alltid lätt. Tur att jag har en förstående fru men någon gång måste tåla modet ta slut var händer då? blir de då någon av oss kommer hem med en t-shirt som de står tvåsamhet inte för allaJ

Tån är bra nu eller den ser inte ut som köttfärs utan de är hel hud. Jag gick på vårdcentralen och skulle lösa upp sårskorpan men de visade sig att de var nageln som växt ut och den kommer inte att lösas upp utan den ska dit.

Tröttheten tar ut sin rätt nu blir de film i sängen.

Soligt sälen

I helgen har vi varit i Sälen. Resan upp var ett helvete men jag körde ganska långt. Efter resan upp som vi gjorde i torsdags sov jag nästan hela fredagen medan Marie och My var och åkte slalom. My har blivit bättre på att åka bara genom att bli äldre. Hon åker fortfarande med sele och hon kan inte stanna utan litar helt på den som åker bakom, sen är hon en häst som när man drar så svänger hon. De kanske kan var vad man förväntar sig.

När vi var där uppe så kände jag ett sug efter att åka jag också. Men de blir inte någon slalom denna säsong utan får vänta till nästa. Min sitski är på ombyggnation hos Anders i Strängnäs och ska vara klar till slutet av mars.

Vi åkte hem i lördags, innan vi åkte hem så tillbringade vi förmiddagen i solen. De var inte lätt att ta sig fram efter som snön smälte och var som socker men jag tog mig några meter utanför stugan. Detta kändes som ett stort steg och efter detta så kommer mer och mer ork tillbaka. De är fortfarande hemskt lite energi på eftermiddagen men förmiddagen funkar hyfsat.

I går gjorde jag en 800m ute och de funkade ganska bra ingen toppfart men jag gjorde de men en liten pulshöjande. Idag rullade jag till jobbet och fikade och de är 2,1 km och de gick också bra men Marie fick hämta mig och köra hem. Men nu har jag gjort de och de känns bra.

Jag vet inte hur mycket som lyckopillren hjälper till men när snön är borta så att de är lättare att ta sig fram och man är inte blöt helatiden och man fryser inte allt för mycket när man går ut. Men att solen lyser och att de finns lite värme ute i solen gör mycket för mitt välbefinnande. Pillren gör att jag känner mig lite avtrubbad lite mer sinnesslö än vad jag burkar vara. Hjärnan går inte på samma högvarv som den brukar göra. De är både på gott och ont, jag tror att jag är mindre uppstressad nu än jag var innan jag började äta dem. Snart kanske träningen kan komma i gång på riktigt. Smärtan i benen är fortfarande värre än innan operationen så jag skulle behöva komma i gång så att den kan minska lite.

Tån ser inte ut som köttfärs längre och sårskorpan minskar för varje omläggning. De är lite jobbigt att de enda skona som jag kan ha är stora de är ifs. mina vinter skor men de skulle kännas bra att kunna ha nå andra skor.

Ju mer man orkar på dagarna desto färre inlägg kommer att skrivas. De känns inte lika angeläget även fast de är nu man borde skriva för att komma ihåg hur fort de går att komma framåt. De saknar jag sen jag gjorde illa mig. Man borde ha skrivit dagbok för att kunna titta tillbaka och minnas hur de var. De kanske är som John skrev som komentar de första 7 åren är ett helvete sen blir de värre;) jag är ju bara uppe i 5,5 år så jag vet inte.

 

Isprinsessan på fram march

Lördagen ägnades åt att plocka med saker i garaget och till vinden. Sakta men säkert så töms garaget på saker som vi hade i kall förrådet i gamla huset. De var en hel del saker och mycket av de var skräp. Så de blev en full bil med skräp. De underlättar att komma fram när de minskar med saker. Nu ska bara alla sakerna på sin plats så jag kommer fram i garaget.

När vi var klara med detta så tog Farmor och farfar med sig My hem. Så vi hade barn fri lördags kväll vilket resulterade i en massa sömn. Konstigt man tycker att man sover hyfsat med när man inte har barn hemma så sover man som en tonåring. Man kanske inte är äldre än 14.

Sen när de kom tillbaka med My i söndags tog vi och åkte skridskor. De var en fröjd att se, hon tyckte att de var kul men hon har svårt att konsentera sig på de hon ska göra. Sen är hon lik sin pappa jag provar några gånger sen ska jag kunna de kan jag inte så är de helt meningslöst.

När jag satt där och tittade så blev jag sugen på att spela hockey. Tror att de ska bli något till nästa säsong. Hur svårt kan de vara, de ska vara en hockey skola i Leksand i sommar för Kälkhockey man kanske skulle åka dit och prova.

De är fortfarande problem med att jag blir tvärtrött. Idag har jag varit i garaget och plockat lite, när jag hade börjat plocka och de se ut som ett bomnedslag så tog energin slut. De var inte läge att lämna allt och gå in utan jag gjort de klart. Detta resulterade i en jävla smärta i rygg och ben och jätte trött men de går att tvinga sig framåt lite men de är knappt värt priset. Men de kan man inte veta innan man börjar hur resultatet ska bli så de är bara att köra på.

Nu är de på gång med en ny stol till mig min arbetsterapeut ringde och bokade en tid i april. Så har jag tur så har jag en stol innan jul i år. De tar en bra tid innan allt är klart inte bra att vara för lång de finns inga stolar som jag får plats i vill inte klämma ner mig i något som inte passar. Men de ska samtidigt vara så lätt att man kan lyfta in den i bilen. En ekvation som inte går ihop.

Tack och god natt.

Ännu en onsdag.

Tiden försvinner de var måndag förra veckan sen blev de onsdag denna veckan. Som jag skrev så firade vi my i söndags. Hon börjar bli så stor. Men hon kommer alltid att vara pappas lilla flicka. Jag känner igen mig själv i henne hon lever i sin egen lilla värld och skyndar inte i onödan och kan förlora sig i att spela spel eller lägga pussel en hel evighet.

Smärtan i benen har blivit värre. Jag var till Falun förra veckan och efter de så tog de några dagar innan jag hade kraft igen. Men de går fortare och fortare att ladda upp batterierna. Så de pekar åt rätt håll. Men denna eviga smärta har inte blivit bättre jag tycker att de blivit värre. Jag ska börja laborera med sittställningen för att se om de går att sitta lite mer avslappnat så att ryggen kan få vila lite. De räcker inte med att sova en natt för att vila musklerna de gör ont även när jag vankar. Detta tar en massa på psyket.

Tån ser inte så mycket bättre ut snarare värre. De har börjat att lägga på nån salva som ska lösa upp sårskorpan som bildats för att de ska komma fram fräsch hud så att de kan börja läka. De är fortfarande 2ggr i veckan till Vårdcentralen för att lägga om såret.

Nu kommer träningen att kunna börja på riktigt har fått hem en armcykel att sätta på ett bort så nu till helgen ska vi göra i ordning ett bort och städa upp i garaget så att de kan bli träning. Jag saknar fortfarande axlar till min nya stol. De jag har är för långa eller för korta, har inte orkat lägga ner så mycket tid på att fixa nya ännu.  Men de börjar bli dags så jag kan börja skjuta lite smått för att senar kunna börjar rulla.

På det igen bara ny dag nya problem och allt går att lösa.

Vad ska du bli bär du blir stor

De gamla Ebba Grön låten har börjat spelats i mitt huvud. Vad ska du göra av livet Christian, måste man veta de när man bara är 30. Jag känner ingen panik att göra något av livet. Men tänk om man vaknar upp en dag och ångrar sig. Jag skulle ha gjort det eller det. Kanske är de en försenad 30 års kris att man ska ha gjort vissa saker när man är så här gammal. Men tittar man tillbaka på livet så har jag hunnit med en massa saker. De är nog bara så att jag saknar att göra saker och utveckla mig. Men jag vet inte om de alla gånger är utveckling eller om de i självaverket är inveckling och hamna i tanke fällor som gör att man dras in i ännu mera inveckling.

Jag har alltid haft problem med att vara nöjd där jag är. De är alltid vackrare nån annan stans de vore häftigare att se de landet osv.. Detta leder till att jag är ganska svårt att leva med, Marie har ett tålamod och en förmåga att förklara för mig att de inte är realistiskt. Men ibland önskar jag att hon kunde vara lite mer som mig. Nu när huset nästan är klar är de dags för nästa projekt. Vad detta projekt kan vara vet man inte. Men att stanna och njuta av de som är just nu när de finns så många mål som man inte har nått upp till är för mig svårt.

Som jag har skrivit tidigare så har jag svårt att göra klart saker. De blir alltid halvfärdiga saker som ligger och sen blir de ett oros moment när ska jag göra klart det. Nu när jag har en riktigt fast punkt i livet kanske man ska försöka ändra på detta. Jag har haft problem med att gjuta stolpar till staketet efter som de känns så definitivt. Men nu ska vi bo här och de är definitivt så nu kan jag gjuta plintar till altanen eller bygga en mur för här ska jag stanna. Men de skadar inte att se sig om och utforska världen börjar med den absoluta närheten och vidga cirkeln. Efter som vi bara flyttat på andra sidan gatan så är närmiljön avsökt undrar vad som sak utforskas här näst.

Detta är ytterligare ett hjärnspöke efter som min hjärna jobbar på högvarv med att hitta på saker för att inte slamma igen systemet. Jag behöver inte genomföra allt utan bara att tänka på sakerna och tänka att de är möjligt och sen njuta av att jag producerat något.

Några tankar i kylan.

Vitt vackert och stökigt

Hur kan de komma sig att vi plockar ihop och plockar ihop för att de ska se ut som ett bombnedslag? Vist är de facinerande, för min del för tillfället är de att för att lägga den saken på sin plats så måste dessa saker fixas jag kan inte fixa de själv och jag vill inte be Marie som har fullt upp med att göra de saker som jag brukar göra + de som hon gör. Denna arbetsfördelning som har funkat så bra de senaste åren gör inte de längre. Detta gör att man känner sig ganska meningslös med jämna mellanrum även om jag vet att de inte är så, så är man en större belastning nu än innan operationen. Sen kan man linda in de i fina ord med de är sanningen. Marie har fått 1,5 barn och är ensamstående (efter som jag sitter i stol;). Jag försöker lägga fram saker på ett bra sätt med de blir ofta ganska rakt och då blir de plumt och har man trampat ner foten i fiolen så är de lika bra att hålla den still låter ännu mer och de blir värre om man tar upp den.

De är en övergående period som jag hoppas ska vara över snart. Men när man måse vila hela förmiddagen för att ta sig tur och retur till Falun för ett sjukgymnastbesök och sen hem och vila hela eftermiddagen är inte ett riktigt liv i mina ögon.  Jag vet att detta låter bittert men jag är inte bitter snarare realistisk. De är tur att de finns folk omkring en som hjälper till. Om de bara var så att hjärnan var lika trött som kroppen skulle de inte vara några problem men när den går som vanligt i 110 så blir de en konflikt. Ju tröttare kroppen är desto med jobbar hjärnan för att kompensera och desto mer meningslöst känns de. Denna spiral är inget nytt utan de var även såhär innan operationen de bara känns mer nu, efter som jag har en massa tid ensam och inte orkar så mycket med kroppen.

De är en vit och vacker dag de snöar lite vilket inte känns ok de ska vara vår snart. Men när vintern inte börjar förrän i januari blir de en förskjutning. Globala uppvärmningens baksida jag gillar värme men inte att de inte är någon ordning på årstiderna. Får man säga att de var bättre förr när man fyllt 30? Men de är en myt de var inte bättre för men vi kan intala oss de för att försöka dra tillbaka klockan och leva i någon romantiserad bild av 1800 talet eller varför inte 70 eller 80 talet med fula kläder och juppis i Porsche som tjänar en årslön på en dag och förlorar 2 årslöner dagen efter. De enda är nog att försöka göra de bästa av sin samtid, om de ska vara att skotta i maj och bada i november så får de kanske vara så men vi borde stanna upp och titta på hur vi lever och sen gör något åt det. Vi blir inte lyckligare för att vi lever upp alla jordens resurser på så kort tid som möjligt.

Tack för ordet.

 

Får man säga att de är kallt fast de bara är -10?

slut på veden i kylanIdag är de kallt ute inte för att jag hade tänkt att gå ut i alla fall.  Förra året så hade -10 varit som en sommar värme. Konstigt hur man vänjer sig vid allt. Blir de en större förändring i livet så klarar kroppen av att göra de bästa av situationen. De kan vara en massa gnäll från början och man tycker att de är fel men ger man de ett litet tag så anpassar man sig. Denna regel gäller för allt i livet, sen finns de de som inte anpassar sig som blir bakåtsträvare eller gnällspikar dessa blir de svårt att stå ut med i längden. De är lite ”bryt ihop och gå vidare” men glöm inte steget att gå vidare.

Jag känner att mitt tillfrisknande kommer framåt sakta men säkert. Jag har mycket kvar innan jag är på topp men jag segar mig framåt sakta med säkert. Löser sig en sak så brukar de bli en domino effekt så faller de andra bitarna åxå på plats.  Jag har fortfarande en massa jobbiga bitar kvar ringa försäkringsbolag mm. De ska göras innan denna vecka är över. Men tiden går fort jag hinner bara vakna på måndag gå och lägga mig på onsdag sen är veckan slut.

Nu har vi byggt en ramp ner till vårat träningsrum så nu ska de bara ställas i ordning och upp med träningsredskap på väggar. Efter detta så ska vi kunna sätta i gång då är planen att när jag börjar jobba hinna göra ett pass innan jag ska åka. Vilket troligen är en utopi efter som jag gärna sover på morgnarna. Men om man får in de som ett mönster så ska de nog hinnas med så kanske jag slipper smärtan på dagarna och ett på eftermiddagen så kanske de blir bättre på kvällarna och nätterna. De gäller bara att hålla i och att man har en morot så att träningen lede till något.

Målet att komma med i rullstolsinnebandylandslaget och spela internationell turnering i Vänersborg i sommar. Får se om de går att nå det målet. Realistiskt mål är att spela SM i Vänersborg i 18-20 Maj. De borde gå om jag hinner träna så mycket som behövs. Har funderart på om man kan enkelt bygga en paddlings ergometer för att träna både bålen och överkroppen. Min fru säger att jag är som två snubbar som ska göra saker men d slutar med att de blir kaffeved av borden. Så vi får se men jag gillar att ha saker att tänka på.

Sen skriver alla att de var länge sen jag skrev i mon blogg. Ska man ha prestations ångest för att man inte skriver varje dag? Jag ska inte ha de i alla fall de är klart att de är trevligt om man skriver varje dag så att de finns liv på sidan men de är kanske inte de viktigaste i livet. Står de mellan att skriva blogg och leva livet så skriver jag inte blogg.

Godmorgon världen

Självsädning och Dietist

damsugarenDe tråkigaste sakerna som jag vet är att städa och klippa gräs, tror att jag kan även lägga till mängdträning. Två av dessa saker kan man slippa om man vill. De går att leja bort arbetet eller tha hjälp av robottar. Jag gillar att titta när de blir städat och fint så  min lösning är robottar mycket trevligt och man kan träna medans man städar eller klipper gräset, ännu bättre är att man kan dricka kaffe och se hur den svansar kring benen.

Dammsugaren har bara ett problem och de är att jag har en för hög kan till vardagsrumet. Detta får jag lösa på något sätt. Får väll fram med filen eller såga lite. Bäst att ta hjälp av pappa.

När jag var på 5 års kontroll av ryggmärgsskadan så önskade jag träffa en dietist. De har jag nu gjort eller i alla fall haft telefonkontakt. I våras och somras när jag tränade kände jag mig trött och slut och har inget matlust så nu hoppas jag på att få lite hjälp med detta. Han verkade väldigt bra och hade även arbetat åt svenska längdskidlandslaget som dietist så jag hoppas att han kan hjälpa mig. Upptäckte att dietist inte var lätt skrivet på datorn en massa röda sträck.

I övrigt är livet som de har varit jag har ont och blir snabbt trött. Tiden går sakta för att senare försvinna snabbt. Tiden fram till kl 11 går så hemskt sakta men efter de så rinner tiden bort fram till kl 15 då stannar tiden igen. Konstigt att 60 sek går lika fort alla timmar på dygnet men vissa minuter känns som timmar.

Nu börjar de komma närmare upptrappningen av träning. Har ett enormt sug även efter mängdträning. Men jag vet att när jag sitter där och sak göra nån timme ensam med marastolen så försinner den romantiserade bilden av träning. Som vanligt så är de ju resultatet som räknas. Hade tänkt att jag skulle börja simma lite smått men de lär inte bli något pga tån. Om den bara slutade se ut som man kört den i köttkvarnen och slutat vara så kanske de kan bli lite simning snart.