Facebook Instagram LinkedIn

Etikett: frammåt

vacker vilodag

image

Solen lyser snön ligger vacker på marken. Men kroppen är slut. i tisdags så gjorde jag min första träning drog i gummiband i 15 minuter och efter detta var kroppen färdig. Jag kände att jag hade en massa energi men den dränerats snabbt ut ur systemet. I går var jag en sväng till jobbet och efter de på kalas hos svärfar, så länge jag håller i gång så funkar kroppen och hjärnan men när jag lägger mig ner så känner jag att de var för mycket.

I dag känns de som jag ska börja gråta. De finns massa små saker som jag kan göra men jag kan inte förmå mig att göra någon av dem. Helt apatisk och luften har gått ur en. De svåra är att lägga allt på en lagom nivå när man inte vet vad lagom är för än efteråt. Undrar om det är så här deprimerade känner sig. Att man vet vad som är rätt att göra men när man ska ta disktrasan så finns inte kraften att lyfta handen. Jag vet att de bara är att vila intellektet säger de, de är inte hjärnan de är fel på utan kroppen. Så idag kommer uppdraget att vara att lura hjärnan till att lura kroppen att de finns energi. De har funkat förr och kommer kanske att göra de idag men först ska jag vila.

Idag vänder det

Kan man bestämma riktningen helt på sitt liv?

Jag hoppas de, att jag kan ha kvar den kraften som jag hade denna morgon när jag vaknade. Jag känner mig stark nästan oövervinnelig. De var länge sen den känslan fanns hos mig. Kan man tänka bort sin egen trötthet och smärta. Till viss del har jag kunnat och kan de fortfarande. Men de finns en gräns som man måste passera för att klara det. Och jag tror att den gränsen är passerad idag. Nu gäller de att bara inte få en massa tillbaka gångar. Inga mer brutna tår eller ömmande axlar.

Mycket av mitt välbefinnande kommer från huvudet. Kan man styra sina tankar att se de vackra eller de möjliga så kan man leva i sin bubbla och klara sig ganska bra. Tyvärr brukar min världsbild inte stämma överens med alla andras. Men de kanske går att jämka samman så man får en gemensam.

Tror att vändningen börja komma i lördags när HEC hade möte. Då bestämde jag  mig för att de ska börja simmas och tränas. Simningen kommer att ta ett tag efter som jag har sår, men riktningen är utlagd. Jag tror att klubben kommer att bli riktigt bra. Efter att vi träffades där har jag börjat fundera på projekt, men har inte kommit på något som är tillräckligt bra.

Min starka sida är att dra igång saker men jag är dålig på att gå hela vägen tills de blir klart för de finns alltid någon detalj som skulle kunna göras bättre som jag inte har möjlighet att göra själv då blir projektet liggande och de är skrot inte en skridskokälke eller vad de nu kan vara. Så hur ska man kunna ta tag i sig själv och inte låta detta hända igen. De är inte lätt men jag ska försöka.

Idag ska min opererande läkare ringa. De har inte blivit bättre efter operationen snarare sämre med smärtan. Vilket jag tycker är lite surt jag viste oddsen innan jag opererade mig men man vill ju helst tro att de ska bli bättre. Samtidigt så har resultatet inte visat sig de kunde ta upp till ett år.  Smärtan i ben och rygg är de samma om inte värre. Nu gäller de bara att vara positiv och tänka bort ben rygg och börja träna hårt så man slipper äta morfin. De funkar inte till 100% men de är ett bättre sätt än att tycka synd om sig själv och vara borta i huvudet.

Tycka synd om sig själv och borta i huvudet är ingen bra kombination. De är väldigt oattraktivt och de är inte lätt för omgivningen att leva med en sån person. De är ok att var bitter ett tag men inte länge. Man måste se de som är bra och ta bort de som är dåligt och sätta upp positiva mål. Mitt mål är att i februari börja skott träna i garaget. Vilket gör att de närmaste veckorna kommer jag träna på att komma i nya innebandy stolen.