Facebook Instagram LinkedIn

Etikett: kärlek

Så många fula ord

Jag ser framför mig en kalle tidning med en massa symboler för att beskriva svordomarna. Mitt humör går från på topp till botten på ett finger knäpp.  Morfin suget är enormt jag svettas och fryser på sammagång. Men utåt så tror jag att jag ser ok ut. Jag har legat i feber måndag tisdag och sen i går tisdag har jag inte tagit nån morfin. Jag har ont och mår piss och känner att jag gärna vill ha en eller tre tabletter. Men de är bara bita i det sura äpplet och köra på och kämpa sig igenom detta en gång till.  Än så länge är de inte så illa som de kan vara och de är bara 10 dagar kvar innan de värsta ärböver. Idag har jag provat med godis i stället och de funkar inte. I morgon är de träning och jobb så får vi se hur de blir.

Allt annat i livet verkar flyta på de händer en massa saker runt om mig men jag känner mig lite som en deltagare eller snarare en charter resenär. Jag följer med och äter maten som serveras men tar inga egna initiativ. Eller så är de den maniska fasen när allt ska göra på en gång.

Får se hur detta kommer att gå.

Om två veckor så åker jag till tyskland och spelar innebandy efter detta så är de en massa innebandy den närmaste tiden. Framförallt en massa träning. Och under oktober hoppas jag åka till holland för att göra en ny cykel.  Sen ska vi se hur de går mer företags iden om de är något som kommer att starta eller inte.

Förkylning Landslag och byggnationen

Sommar förkylning måste vara de sämsta som finns. Igår var en av de dagarna som de var fint väder då var jag sängt liggande snörvlande och sliten. Idag är jag lite bättre men de är långt ifrån bra. Jag orkar knappt lyfta mig till stolen. Ligga still är inte min grej jag gillar att vara ute och röra på mig detta är ett helvete. Men jag vet inte om jag har blivit äldre och klokare eller om de är kroppen som skriker nej bli frisk innan du börjar om igen.  Tur att de finns ljudböcker att lyssna på för att få tiden att gå.

Ångesten för att fylla upp hålet på baksidan blir mindre och mindre ramen för trallen är invägd och klar och allt virke är hemma. Pappa var och är till stor hjälp! Nu kan jag göra lite mer själv men att försöka ta sig fram i gropen släpandes plank var inte lätt men jag skruvade i alla fall. När de är klart kommer de att bli jätte bra.

Marie och My spelar spel idag de är inne i regnet och de börjar att bli lite trist att vara inne för my hon trilskas en hel del. Hoppas att vi tar oss för att åka någonstans nästa vecka. Tiden bara rinner i väg och snart ska de börja jobbas igen. Iofs bara nån veckan innan jag ska ha semseter för att åka på lillasysters bröllopp.

Sen har jag blivit uttagen till Landslaget i Rullstolsinnebandy och spela en turnering i Tyskland i mitten av september. Så nu känns de lite mer motverat att träna. Att bara träna för träningens skull tycker jag är meningslöst. Men nu när målet är inställt kommer de att kännas lite mer meningsfullt.

Nu är de dags för lunch

slutkört

Idag har de varit en ganska fysiskt utmattande dag. Somnade kl 6 gick upp kl 8 sen arbete följt av träning. Jag hade tänkt att vakna kl 7 för att köra ett armcykel pass. Men de är ju bra om man hinner sova innan man ska vakna. Men jobbet idag gick bra kände mig lite seg, efter detta träffades jag och fredrik och tränade. De var ett jätte bra pass, jag tog slut i armarna de var som att röra stockar. Vilket är en befriande känsla.

Jag hade tänkt att gå ut i garaget när jag kom hem från träningen men de blev bara en snabbis efter som jag fick huvudvärk och jag kunde inte tänka. Jag tittade på sakerna som skulle in i skåpen men viste inte vad jag skulle göra så de blev att gå in och äta och nu sitter jag i soffan och ska masa min in i duschen för att sedan krypa i säng.

Marie och jag ska åka bort och ha lite kvalitets tid tillsammans de känns bra hoppas bara att de blir trevligt. När man har barn så blir de lätt att man pratar om barnen men man missar varandra. Att leva i tvåsamhet är inte alltid lätt. Tur att jag har en förstående fru men någon gång måste tåla modet ta slut var händer då? blir de då någon av oss kommer hem med en t-shirt som de står tvåsamhet inte för allaJ

Tån är bra nu eller den ser inte ut som köttfärs utan de är hel hud. Jag gick på vårdcentralen och skulle lösa upp sårskorpan men de visade sig att de var nageln som växt ut och den kommer inte att lösas upp utan den ska dit.

Tröttheten tar ut sin rätt nu blir de film i sängen.

De växer fortare än vad man tror.

Idag ska My på sitt första Disco, de känns lite jobbigt och de kanske är tidigt med 4 år. De har hänt en massa på dessa år. Hon var så uppspelt för att få komma i väg. Undrar vad man tror att ett disco är, ungefär som ringdans på dagis. Vad vet jag men de känns stor tycker jag som förälder inte ens jag är tillräckligt gammal för att gå på disco. Jag gillar inte detta med att röra mig till musik var stelopererad innan jag hamnade i stol och de blev inte bättre. De gör inte de hela lättare när man saknar taktkänsla.

En vecka på lyckopiller har varken gjort till eller från. Men jag är lite piggare än för en vecka sen och smärtan är den samma. De skulle funka på bägge, jag kanske är lite tröttare men de kunde vara en bieffekt. Känner mig avtrubbad på ett konstigt sätt, idag har jag ökat upp dosen så får vi se.

I måndags var vi till Borlänge jag lider fortfarande efter sviterna av den resan. I morgon åker vi till sälen för att Marie och My ska åka skidor. Jag ska ligga i stugan och läsa bok. Har lite ångest för resan men tror att de kommer att gå bra de är bara att bestämma sig och genomföra så blir de bra.

Våren har kommit och snön är nästan borta från vägarna. Så snart är de dags att börja cykla ute igen. Men de måste sopa gatorna så man slipper äta en massa grus, sprutet från framhjulet kommer precis mitt på näsan. Men våren är skön de skadar inte att solen lyser och att de är varmt ute. Sopningen har stannat av lite jag och My hackar is i stället. Nu är de lite vilotid innan jag ska packa väskan inför i morogn.

Dåligt samvete

Imorse precis som alla andra morgnar ringer Maries klocka någon gång vid 5,30. då går hon upp och sen vid 6 så väcker hon My. My sover alltid som bäst när hon ska upp precis som alla gör. Jag brukar gå upp och äta frukost tillsammans med dem och hjälpa till med My. Men i morse orkade jag inte. Har varit helt slut efter att i måndags plockat lite i garaget. Så jag sov vidare i morse och hörde hur My stretade emot. Nu när jag vaknat vid 8 och sitter här och försöker få tag i vårdcentralen kommer de dåliga samvetet och knackar en på axeln. De är klart att jag hade kunnat gå upp i morse. Jag vet att Marie åxå är jätte trött. Efter som hon somnar strax efter My. Detta kanske är helt orationellt men i alla fall så känns de som om jag inte drar mitt strå i stacken.

 

Just idag känns de som om resan framåt står still och trampar. De händer ingenting, jag plockade som sagt i garaget i måndags efter att allt som skulle till vinden har kommit bort. På kvällen viste jag inte vart jag skulle ta vägen smärtan var hemsk och i tisdags och i går onsdags var jag helt slut kändes som man har sprungit en mara.  Detta efter att ha vara och plockat lite i 1,5 h.

 

Huvudet vill göra en massa saker men kroppen säger ifrån. Vist kan de ha att göra med att man inte är aktiv man kommer ner i någon form av standby läge. Men varje dag försöker jag att flytta gränsen framåt för att orka mer och mer. Så länge jag träffar folk och pratar och skojar går de lätt med efter en sån förmiddag blir jag liggande. Självklart vet man att de tar tid man kunde känna sig trött i upp till ett år men va f… de är inte så att man känner sig glad och positiv när man knappt orkar ta sig ur sängen.

 

De västa är att de kan verka att man har ork till vissa saker men inte de som är tråkiga. Och de är klart att de är lättare att göra roliga saker. Barnen som har en extra mage för godis osv.. men de är inte så att vara i detta tillstånd är något som man tycker är kul som man vill vara i. och jag tror att omgivningen vet det. Men känslan som man har i sig skälv är svår att ändra på.

 

De är bara ta ett djupt ande tag och slappna av och sänka ambitions nivå för några veckor framåt. När jag åkte hem från sjukhuset så trodde jag att de är inga problem att börja leva livet som vanligt i början är februari men nu är de mitten och de är fortfarande långt kvar vill att vara i underkant till vad jag gjorde innan operationen.

Isprinsessan på fram march

Lördagen ägnades åt att plocka med saker i garaget och till vinden. Sakta men säkert så töms garaget på saker som vi hade i kall förrådet i gamla huset. De var en hel del saker och mycket av de var skräp. Så de blev en full bil med skräp. De underlättar att komma fram när de minskar med saker. Nu ska bara alla sakerna på sin plats så jag kommer fram i garaget.

När vi var klara med detta så tog Farmor och farfar med sig My hem. Så vi hade barn fri lördags kväll vilket resulterade i en massa sömn. Konstigt man tycker att man sover hyfsat med när man inte har barn hemma så sover man som en tonåring. Man kanske inte är äldre än 14.

Sen när de kom tillbaka med My i söndags tog vi och åkte skridskor. De var en fröjd att se, hon tyckte att de var kul men hon har svårt att konsentera sig på de hon ska göra. Sen är hon lik sin pappa jag provar några gånger sen ska jag kunna de kan jag inte så är de helt meningslöst.

När jag satt där och tittade så blev jag sugen på att spela hockey. Tror att de ska bli något till nästa säsong. Hur svårt kan de vara, de ska vara en hockey skola i Leksand i sommar för Kälkhockey man kanske skulle åka dit och prova.

De är fortfarande problem med att jag blir tvärtrött. Idag har jag varit i garaget och plockat lite, när jag hade börjat plocka och de se ut som ett bomnedslag så tog energin slut. De var inte läge att lämna allt och gå in utan jag gjort de klart. Detta resulterade i en jävla smärta i rygg och ben och jätte trött men de går att tvinga sig framåt lite men de är knappt värt priset. Men de kan man inte veta innan man börjar hur resultatet ska bli så de är bara att köra på.

Nu är de på gång med en ny stol till mig min arbetsterapeut ringde och bokade en tid i april. Så har jag tur så har jag en stol innan jul i år. De tar en bra tid innan allt är klart inte bra att vara för lång de finns inga stolar som jag får plats i vill inte klämma ner mig i något som inte passar. Men de ska samtidigt vara så lätt att man kan lyfta in den i bilen. En ekvation som inte går ihop.

Tack och god natt.

Ännu en onsdag.

Tiden försvinner de var måndag förra veckan sen blev de onsdag denna veckan. Som jag skrev så firade vi my i söndags. Hon börjar bli så stor. Men hon kommer alltid att vara pappas lilla flicka. Jag känner igen mig själv i henne hon lever i sin egen lilla värld och skyndar inte i onödan och kan förlora sig i att spela spel eller lägga pussel en hel evighet.

Smärtan i benen har blivit värre. Jag var till Falun förra veckan och efter de så tog de några dagar innan jag hade kraft igen. Men de går fortare och fortare att ladda upp batterierna. Så de pekar åt rätt håll. Men denna eviga smärta har inte blivit bättre jag tycker att de blivit värre. Jag ska börja laborera med sittställningen för att se om de går att sitta lite mer avslappnat så att ryggen kan få vila lite. De räcker inte med att sova en natt för att vila musklerna de gör ont även när jag vankar. Detta tar en massa på psyket.

Tån ser inte så mycket bättre ut snarare värre. De har börjat att lägga på nån salva som ska lösa upp sårskorpan som bildats för att de ska komma fram fräsch hud så att de kan börja läka. De är fortfarande 2ggr i veckan till Vårdcentralen för att lägga om såret.

Nu kommer träningen att kunna börja på riktigt har fått hem en armcykel att sätta på ett bort så nu till helgen ska vi göra i ordning ett bort och städa upp i garaget så att de kan bli träning. Jag saknar fortfarande axlar till min nya stol. De jag har är för långa eller för korta, har inte orkat lägga ner så mycket tid på att fixa nya ännu.  Men de börjar bli dags så jag kan börja skjuta lite smått för att senar kunna börjar rulla.

På det igen bara ny dag nya problem och allt går att lösa.

Vad ska du bli bär du blir stor

De gamla Ebba Grön låten har börjat spelats i mitt huvud. Vad ska du göra av livet Christian, måste man veta de när man bara är 30. Jag känner ingen panik att göra något av livet. Men tänk om man vaknar upp en dag och ångrar sig. Jag skulle ha gjort det eller det. Kanske är de en försenad 30 års kris att man ska ha gjort vissa saker när man är så här gammal. Men tittar man tillbaka på livet så har jag hunnit med en massa saker. De är nog bara så att jag saknar att göra saker och utveckla mig. Men jag vet inte om de alla gånger är utveckling eller om de i självaverket är inveckling och hamna i tanke fällor som gör att man dras in i ännu mera inveckling.

Jag har alltid haft problem med att vara nöjd där jag är. De är alltid vackrare nån annan stans de vore häftigare att se de landet osv.. Detta leder till att jag är ganska svårt att leva med, Marie har ett tålamod och en förmåga att förklara för mig att de inte är realistiskt. Men ibland önskar jag att hon kunde vara lite mer som mig. Nu när huset nästan är klar är de dags för nästa projekt. Vad detta projekt kan vara vet man inte. Men att stanna och njuta av de som är just nu när de finns så många mål som man inte har nått upp till är för mig svårt.

Som jag har skrivit tidigare så har jag svårt att göra klart saker. De blir alltid halvfärdiga saker som ligger och sen blir de ett oros moment när ska jag göra klart det. Nu när jag har en riktigt fast punkt i livet kanske man ska försöka ändra på detta. Jag har haft problem med att gjuta stolpar till staketet efter som de känns så definitivt. Men nu ska vi bo här och de är definitivt så nu kan jag gjuta plintar till altanen eller bygga en mur för här ska jag stanna. Men de skadar inte att se sig om och utforska världen börjar med den absoluta närheten och vidga cirkeln. Efter som vi bara flyttat på andra sidan gatan så är närmiljön avsökt undrar vad som sak utforskas här näst.

Detta är ytterligare ett hjärnspöke efter som min hjärna jobbar på högvarv med att hitta på saker för att inte slamma igen systemet. Jag behöver inte genomföra allt utan bara att tänka på sakerna och tänka att de är möjligt och sen njuta av att jag producerat något.

Några tankar i kylan.

En spark framåt

idag har de hoppat framåt, de var ett tag sen jag skrev men de har varit en full helg. Vi har min älskringstädat en massa och börjat sätta sakerna där de ska vara.  Inte illa att få upp gardiner efter nästan 2 månader inte bara att de är uppe de passade bra åxå.

Förra veckan var en tung vecka tur att den gick fort. Denna vecka hoppas jag ska vara bra har tränat lite med mina gummiband idag och eldat en massa för att ha de varmt och skönt i soffan. Träningen gick bra de gjorde lite ont i axeln, de är de små rotations musklerna som troligen är överansträngda. Men när man tränat så släpper smärtan. Nu skulle de bara behövas något att få fart på armarna. Känns meningslöst och sitta och veva med dem som en väderkvarn.

De börjar närma sig för skott övningarna i garaget. Ska bara se till att få hem målet och bollarna så jag kan sätta i gång. Jag har fortfarande inte satt mig i stolen så de får bli som de blir. Skulle behöva sy lite nya band till att sätta fast mig. Men allt har sin tid, ”klart de ordnar sig med snö om grabben får skidor.”

Funderar på om man ska börja med en sport till, när jag gjorde illa mig ville jag börja med kälkhockey. Men de är för långt att åka till sthlm för att träna men man kanske ska börja spela i alla fall får träna här i Hedemora och sen åka nån stans för att vara med och spela. Tror inte att de är motivationen eller träningsmöjligheterna som är problemet utan kälken. De är inte bara att börja spela man måste ju som vanligt ha en massa specialgrejer. Inget man köper överdisk på sportaffärerna. Men de vore kul och ett bra sätt för att få upp flåset efter som man måste använda hela överkroppen.

Kroppen är ännu inte i form blir fort trött men hjärnan arbetar på en massa. Tror att jag skulle kunna lösa en massa filosofiska problem om jag lade manken till. Efter som jag knappt sover på nätterna och på dagarna blir de inte mycket efter som kroppen säger nej. Smärtan är värre än innan jag opererade mig. Pratade med opererande läkaren föra veckan och han sa att operationen gick bra och efter som smärtan under fötterna har släppt så opererade man på rätt ställe men att de inte finns någon riktigt dokumentation på så låga skador. Vad detta betyder är nog att man inte gjort så många operationen på personer med låga skador. Men jag gillar att vara försökskanin och hade gjort operationen även om jag hade vetat de innan. Leva med kronisk smärta är ett helvete så jag provar allt för att bli av med smärtan.

Min tå ser bättre ut de är inte lika mycket var nu. Men går fortfarande på omläggning på vårdcentralen. Den har inte växt ihop utan är av så de är skena ett tag til önska bara att man kunde få på sig några bättre skor men den som väntar på något gått.

De verkar som jag kommer att kunna spela SM i rullstolsinnebandy de går i maj så då ska jag vara på benen och har tränat så mycket att jag kommer kunna spela. Som sagt så finns motivationen där men kraften saknas men för hoppningsvis så ska de bli någon ändring på det snart.

Matlagning står på schemat nu.

Tack Peter Ojala för en trevlig pratstund

En fredagskväll i en arbetande barnfamilj eller?

Här är alla trötta vi har gått upp tillsammans denna vecka och ätit frukost nu när Marie har börjat jobba så är vi uppe vid 6. De är ganska tidigt jag är inte van vid detta och är hemskt trött på dagarna.

Tröttheten har inte blivit mindre av att jag bröt tån. De var som om kroppen låg på nån form av nivå där den kunde klara sig utan allt för stora problem men när den troliga smärtan och läkningen kom in så tog energin slut. Jag vilar nästan hela dagarna, men ändå så finns de ingen energi.

I tisdags var jag på rehab i faun och fick ett träningsprogram de låter stort men de är några övningar med gummiband som jag ska göra för att börja träna lite smått samt att jag ska boxas på wii men de har inte blivit någon träning ännu. Har tränat händerna och handlederna men de är allt. Efter denna förmiddag i Falun var jag helt slut hade träningsverk i ryggen och var tröttare än vanligt. Eller är de bara en kombination av vakentidigt tån ryggen.

Har lagt om tån två ggr denna vecka de är ganska smetigt och de blöder lite fortfarande. Om de inte var för nageln och blodet skulle den brutna tån inte göra så mycket. Klart att de tar på kroppen men de är inte någon större skada efter som jag inte stödjer på foten.

Har lite ont i vänster axel de är från förflyttningarna så nästa vecka måste gummibands träningen komma i gång.  Smärtan i benen är hemsk och de vill inte ge sig de är kanske för lite att göra så man har tiden att känna efter hur ont de gör. De blir ett litet moment 22 jag borde göra något men orkar inte gör jag inget så känner jag av smärtan mer. Så hur löser man problemet.

Nu i helgen ska vi inte göra något bara ha de lugnt och trevlig. Undrar hur de kommer att bli. Vi blir kanske osams och tjurar i varsitt hörn av huset.

Tur att pappa och mamma har varit och hämtat sand så man kan lämna huset om man vill utan att ramla de var jätte halt här ute i går. Men idag går de att ta sig fram.

Nu ska my snart sova och vi ska se criminal minds.