Facebook Instagram LinkedIn

Etikett: kärlek

Alkohol de normala sättet att umgås?

Jag har funderat en massa när man ser tv serier eller kommer hem till folk eller läser status uppdateringar på FB. Varför står de ofta att man dricker ett glas rött eller när man träffas så ska man dricka någon ting till kaffet eller varför inte vin till maten. Har de alltid varit så här eller har synen på drickande förändrats från att ha tagit sig ett glas vin på helgen till att dricka varje dag. Jag som inte dricker har funderat ganska mycket på detta, och när man är nykter så utgör man ett hot mot dem som dricker. Har man vatten i sitt glas på en fest blir man jätte tråkad för att man inte dricker och ”folk” tycker att man är tråkig.

Tar man upp detta ses man som ett oros moment, och kommentaren jag dricker inte så mycket. Tycker att de är trist om man måste ha vin för att slappna av. De funkar ett tag men inte i längden. Finns de fler som tänker som mig eller är jag ensam om det. Eller är de så att om man tycker så vill man inte ta strid för de för de är jobbigt.

Men hade varit så att när man kom hem på middag till sina vänner så ligger det en lina bredvid tallriken och i stället för en cigg så tar man en joint. De skulle inte vara accepterat av samhället och folk skulle bli upprörda. Men alkohol är en godkänd drog.  Problemet är att man inte är medveten om sitt handlande och kan/vill inte ta tag i det och granska sig själv. Som de står i bibeln ” Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders. Matt 7:5”. Ganska brutalt skrivet men man borde börja med sig själv. Jag är inget undan tag jag har en massa bjälkar så de är ett under att man ser något över huvudtaget. Jag tror att de viktigaste är att man försöker.

I natt har jag sovit dåligt. Har sett gynekologen från Askim, helt ok och kul ibland och ibland så jävla pinsamt. Nästan så man måste plocka fram telefonen och använda pruttkudde appen för att lätta på stämningen. Idag har vi varit på en promenad ca 800 meter de kändes som en mil kallt var de åxå men skönt att komma hem. Eftermiddagen har vi spelat Wii hela familjen och vilat i soffan. Har lite dåligt samvete för att jag inte gjort något, har iofs inte gjort något sen jag kom hem. Men idag kändes de väldigt mycket måste vara avsaknaden på sömn + att jag sov länge i morse.

Tack för idag.

Livet är en komplicerad historia….

De låter som en enorm moralkaka. De är en moralkaka som man borde få säga när man är 80 år och sitter i sin gungstol och pratar med barnbarnen och säger att på min tid så var det…

Och när man är tonåring kan man skriva under på att livet är komplicerat och de är bara mig de är fel på. Alla andra har mer muskler är vackrare har mindre finnar osv.

Detta är två ganska svartvita tankar på livet. Men faktum är att livet inte är mer komplicerat än vad man göra det. Ibland tror jag att vi trasslar till det för att vi sak ha något att göra. Något att reda ut och sätta tänderna i. Mitt liv är nog ganska okomplicerat för tillfället. Jag vaknar ser en massa saker som jag vill göra men inte kan har ångest över dessa. Rullar runt i huset klättrar på väggarna blir arg på de som finns i min närhet även fast jag inte har någon orsak till det. Försöker värja mig mot smärtorna för att inte gå helt under. Sist men inte minst tänka en massa på en massa oväsentligt. Kan livet vara enklare än detta?

Har gått in på att äta morfin för att smärtan ska bli mindre så att jag får sova. De funkar hyfsat jag sover ganska bra med sömntabletter. De är en kortsiktig lösning, jag känner att jag har ett enormt behov av att röra på mig. Men i stället för att fysiskt röra på mig planerar jag vad jag ska göra när jag kan börjar röra på mig. Jag ska köpa en sandsäck för att slå ur aggressionerna en rulle för att sätta cykeln på en stege i taket för att träna armgång och ta hem mitt mål så jag kan öva skott i garaget.

Tror att planen kan funka och hoppas att vara i form till SM i sommar. Tror också att de är bra för att jag och Marie inte ska tära för mycket på varandra. De kanske är så att hon ska slå och sparka lite på säcken hon med. Idag är My Marie Faster och Pelle och klättrar.  Jag är själv hemma och vilar, den mesta tiden har jag spenderat kaffe drickande i soffan tillsammans med Stefan Olsson vilket har varit mycket trevligt och avslappnande.

Dag 3 hemma alias julafton

Är julaftonen den längsta dagen på året?

När man är barn är de nog så, och när man har barn är de så dels är de speedade av att man ska få julklappar. Sen kastar man in lite socker på de så har man ett knippe energi som studsar mellan golv och tak och sen skriker. Tur att tomten redan har gett sig av med klapparna.

Nu har jag skjutit upp saker så länge att de inte är hållbart. Detta med julklappar är överskattat. Jag har tänkt att beställa dem men efter som de är direkt leverans via mail så är de ingen panik. Men nu när jag ska beställa så funkar inte sidan. Jag skulle kunna köpa något annat men de är inte samma sak detta var en jätte bra sak. Men de som väntar på något gott.  Kraften finns inte och jag tycker att de är viktigare att försöka vara en bra pappa och man i stället för att ödsla energi på julklappar. Man kanske får skämmas men de har jag inte ork till.

Orken försvinner fort. My suger kraft ur en, i går blev vi osams innan hon skulle sova. Hon ville att jag skulle läsa men jag trillade nästan ur stolen för att energin var borta. De slutade väl hon kom till våran säng och jag läste där. Sen kunde hon ändå inte sova tomten skulle ju komma imorgon.  Jag känner igen mig. Marie gjorde som mamma och pappa gjorde skällde och sa åt henne att sova.  Jag sa åt henne att komma in till våran säng och så sjöng vi och kramades tillslut somnade hon och tog extra mycket plats i sängen.

Smärtan kommer och går den är inte bättre. Hjärnan kan tänka bort till en viss gräns men de är långt kvar innan de är som innan operationen. De är precis som kroppen stänger av när energin inte räcker till. Nån drar i huvudströmbrytaren de blir tack och god natt. Men jag sover inte varken på dagen eller natten. Vilket gör att man blir ännu tröttare.

Nu ska jag vila så jag orkar med tomten och äta mat.

Äntligen hemma

Nu har jag varit hemma i en dag. Allting är tillbaka till de normala my gnäller en massa och vi måste skälla på henne för att hon ska lyssna. De var som jag trodde att de skulle vara.

De är inte riktigt sant jag tycker att de är så skönt att vara hemma. Ligga i sin egen säng kunna gå undan om jag vill det, ingen som knackar och går in utan helt enkelt hemma. Kroppen orkar inte i närheten vad de gjorde innan operationen. Jag tar slut på av att göra ingenting. De är svårt att vara hemma och se en massa saker som jag skulle ha gjort innan jag opererade mig. Men de är bara att gilla läget och göra lite.

Jag får göra enklare hushållsysslor vilket inte kan vara handla. Jag orkar inte bära kassarna dels för att de gör ont men åxå för att armarna inte bär. Förflyttningar går bättre och bättre men de tar på krafterna. De värsta är att när jag blir trött blir jag arg. Jag borde gå och lägga mig, men i stället så sitter jag kvar i stolen och förpestar för Marie och My. Borde nog tänka om och lägga mig. Hur långt ska man plåga sig när kroppen säger nu är energin slut.

Jag har inte gått upp i vikt men jag har ökat i omfång efter som fett väger mindre än muskler. Undrar var detta ska sluta. Om 3 veckor ska jag till Rehab i Falun för att får ett träningsprogram för att börja träna så lätt.

Smärtan är som vanligt de är inte någon förbättring de gör ont i benen och ryggen. Musklerna känns som fiolsträngar och benen känns som man göra 1000 nålar. Nu är det bara att börja vänja kroppen vid smärtan igen. De kommer att ta ett tag för att få hjärnan att tänka bort den ”normala” smärtan. Topparna som kommer går de inte att bli av med, utom men jättestora doser morfin eller tradolan. Inget att rekommendera om man ska ha ett någorlunda normalt liv.

Tack och god natt

Hemåt

I morgon bär de av hemåt, de känns bra. Har ont i ryggen de kryper på när man ska sova. Men idag är de rekord att vara uppe klockan 9 lade jag mig i sängen.

Är så jävla seg i huvudet har inte sovit riktigt i natt. Hoppas att de blir bättre i natt. De kan vara så att jag somnar av utmattning, vilket inte är helt illa. Huvudet är tomt på tankar och ögonen vill falla igen men när tänder är borstade och kissat och lagt sig under täcket så blir man pigg igen.

Inga djupare tankar har passerat huvudet under denna dag utan de har bara varit att flyta på ytan.

Natti

Utan restriktioner med nya restriktioner

Helgen har varit bra kvällarna är hemska. Smärtan kommer krypande tillsammans med mörkret, de är hemskt. Allt kommer från ryggen tror jag. Blir fortfarande tvär slut från en sekund till en annan.

Idag släppte restriktionerna, så jag får göra allt nästan. Inte lägga huvudet mellan fötterna eller göra något som är allt för ansträngande. Jag får göra lättare hushålls arbete. Undrar om man måste köpa ny stekpanna ut med gjutjärnet och in med en billig teflon historia. Den nya restriktionen gäller till 6 veckor efter operationen. Då ska jag få en tid till ett återbesök för att göra ett träningsprogram. Så de blir ingen träning innan dess utan bara göra små saker.

Jag skulle göra förflyttningar med glidbräda idag, de klarade jag inte av. Efter som när man ställde stolen bredvid sängen så var de ca 5 cm mellan de blir en massa lyft press och drag innan jag får dit glidbrädan och kan komma till stolen. För att inte prata om förflyttningen till toastol på glidbräda utan kalsingar. Då måste jag nog bli kvar ett tag till för att vårda såren på rumpan.

Känner att armarna inte orkar så mycket. Jag kan flytta mig till stolen och rulla om kring men uthålligheten finns inte. Men känslan att klara sig själv är enorm de är skönt att kunna hoppa till sängen när jag vill och inte vänta på att nån ska komma och lyfta mig i taklyften. Men de är en lång resa innan jag är tillbaka till full tränad.

Jag har en massa inspiration att börja träna och en massa planer i huvudet. Hoppa att jag inte förslöas för mycket under de närmaste veckorna utan att motivationen finns för att starta långsamt och bygga upp kroppen. Jag brukar vara så ivrig att komma i gång att jag inte tänker på konsekvenserna tack vare detta blir jag liggande 3 veckor länge än vad jag ska.

Men onsdag är de hemfärd. Ska bli skönt att få komma hem och ha de skönt och försöka återgå till ett vanligt familjeliv igen. Dela på ansvar och peppa varandra. De känns hemskt när de ska åka hem här ifrån men nu är de bara 2 nätte kvar.

 

Väntans tider

Idag har varit en sittande dag.  Jag har suttit nästan hela förmiddagen ledat på efter middagen och suttit på kvällen. Marie och My har varit här idag och vi har sett film kramats och haft de lugnt. Men My har pratat som en kvarn. Sen har vi tillsammans med John ätit grekisk mat. Skönt att slippa sjukhus maten. Känner att jag ätit mer än vad jag gjort på hela veckan.

Annars händer de inte så mycket tiden rullar fram de börjar bli långtråkigt. Har hamnat i nån form av koma där de är svårt att ta sig för att göra saker. Borde beställa en bok till jul och en massa annat men de finns inte ork till det. Dagarna faller samman och jag tänker att jag kan göra de en annan dag men snart är de slut på en annan dag.

Räknar ner för att få börja förflytta mig själv. Måndag morgon är de dags. Mitt största problem är att jag ska flytta med glidbräda de kan jag inte. Tycker att de är bökigt och i vägen. Men vi ska se hur detta går. John har lovat mig att visa hur man gör.

 

Sterilisering 1300kr

Dagens upptäckt är att de kostar 1300kr om man ska steriliseras på icke medicinsk grund inom Landstinget Dalarna. Detta står på alla prislistor. Undrar hur vanlig operation detta är om de står med. Utför man sterilisering på alla avdelningar? Om de är så hur gör man en ögonsterilisering är de när man diskar porslinsögon?

Annars har dagen idag smugit sig fram. Förutom att vi varit utanför entré dörrarna två gången och läst prislistan, har jag träffat sjukgymnast läkare och sjuksköterska. På måndag släpper alla restriktioner då ska jag få börja förflytta mig först och främst med glidbräda. När jag har tränat på detta blir jag hem släppt. Musklerna i armarna är inte på topp så de vill veta att jag kan flytta mig säkert innan jag får åka hem. Sen kommer de nog att komma restriktioner innan jag kommer hem jag får nog inte börja träna för fullt.

Måste ta en vikt innan jag åker hem för att veta vad jag väger. Har man inte någonting att göra kan man alltid äta lite godis. Godis borde förbjudas på sjukhus är de verkligen bra för läkningen?

Jag längtar hem men börjar se ljuset i tunneln. Saknar Marie och My bara få ligga och kramas och ha de mysigt. Undrar hur länge den romantiska bilden kommer sitta i. Troligen tills My vaknar första morgonen och börjar gnälla och skrika. Men jag saknar de åxå.

Nu är klockan 2130 de är dags att lägga sig så natten får de lugnt;)

 

De gör ont en stund på kvällen…..

Idag kvider jag lite smått häger höft spattar och de gör ont som fan i benen. Morfinet tar inte bort all smärta men de gör att den klingar av i alla fall de värsta topparna kommer inte. Jag vet inte vad jag gjort om jag har träningsvärk i ryggen eller om de är något annat.

Idag var de julbord till lunch, jag som varken gillar julen eller julmaten ser detta som ett straff. Vuxen som man är så åt ja köttbullar och potatis som vilken vanlig lunch som helst. Jag åt även fisk och rödbetssallad.

Känner mig lite piggare idag om man tänker bort smärtan. Fick en till kudde i natt så jag hade nån att krama på de skänker en ganska trygg känsla att få krama en kudde. De hade hellre fått vara Marie men man kan inte få allt.  Hemlängtan är stor nu och när my åkte hem idag så frågade hon om jag inte ville följa med henne hem. De skar i bröstet och hon såg så ledsen ut på ögonen när jag sa att jag skulle vara kvar. Hon sa att hon kunde ta hand om mig hon och mamma.

Pierre och Malin har varit på besök idag, mycket trevligt. Skönt att de kommer folk som drar en lite ur sjukhuset så man inte blir instutionaliserad utan ser att de finns en värld utanför. Jag förvånas att de finns folk som vill ligga på sjukhus, som inte vill hem. Jag kan själv ha den känslan att nu skulle de vara skönt att bli sjuk ett tag men de handlar mer om att jag måste vila inte ligga på ett sjukhus och räkna timmar. Men vi är alla olika, och ibland tror jag att vården skrämmer folk att vilja vara kvar. Man säger att din bostad inte är tillräckligt anpassad de finns trösklar och en massa andra hinder. Så man säter käppar i hjulen så folk inte vågar lämna de trygga överanpassade vård världen.  Vad är hjälpa och vad är stjälpa?

Vart tar benen vägen?

Om man råkar ut för en olycka och tex benen amputeras vad händer med dem då? Denna fråga har stötts under dagen. Vi tror att svaret är att de bränns. Men om de my har knäpt kort på något annat är mitt ansiktebränns är de då riskavfall som hamnar på SAKAB eller kremeras de på krematorier? Får man ha begravning för sina ben eller vilken kropsdel de kan vara för att få ett avslut?

Kanske lite fånigt och tramsigt, men en intressant fråga tycker jag i alla fall.  Annars har dagen varit ok har varit utanför dörrarna de var lite kallt. De var inte lätt att ta sig ut och in jag får rulla plant men inte öppna dörrar så det första problemet kom när jag skulle ut från avdelningen. När jag löst detta med hjälp av personalen kändes de lite som man är på rymmen. På väg in till avdelningen så tänkte jag att de är klart att jag kan trycka upp dörren med stolen, då kom läkaren och tittade lite argt på mig och höll upp dörren. Hon var inte särskilt arg utan glad att se mig hon var min läkare när jag låg här för 5 år sen.

Marie, My, Mamma och Pappa har varit här på besök idag de är alltid kul. Efter de har åkt var de middag.

Känner mig kraftlös hoppas jag får sova i natt de gör jävligt ont i benen och sömnen är inte så utvilande som skulle behövas. Jag tar inge tabletter mot smärta kanske är jag ett fån men jag vill inte fastna i att äta piller igen. Utan försöker att härda ut. Jag tror att de ska ta stygnen i morgon.