Facebook Instagram LinkedIn

Etikett: ledsen

När hoppet blir en käftsmäll

Min ständiga följeslagare Smärtan tar en stor del av min vakna tid. Inte bara min tid utan även familjens tid. Min son vill ibland inte att jag ska lägga honom då han är rädd att komma åt mig då de känns som att bli huggen med en kniv. Så även om jag lider så gör familjen en väldigt stor uppoffring.

Igår var jag till smärtkliniken i Uppsala. Hade byggt upp en förväntan om ett mirakel. Jag brukar inte göra de då jag blir besviken. Hoppas på de bästa förvänta dig de värsta. Igår var jag inte på min vakt utan körde all in  på hoppet.

Jag har aldrig fått ett cancer besked men kan tänka mig hur de känns. När hela livet som jag känner det ska ändras och de finns inget mer att göra. Kanske en dålig liknelse tycker vissa men för att ge liv och kunna tänka sig in i situationen.

Efter att ha fått beskedet att den medicinen som jag vill prova kostar mig 4500kr i månaden och att högkostnadsskyddet inte täcker detta. Och att den dessutom inte säkert fungerar (de kan jag köpa för så är de ju med mediciner). Jag skulle inte få köra bil vilket gör att jag blir fängslad i mitt hem. Jag fick svårt att andas och hela livet kändes inte värt att leva. Jag tog bilen och åkte i väg och hjärnan på högvarv hittar jag mig själv sitta och äta och processa allt.

Som vanligt är min första tanke flykt! Jag vill inte vara med om detta. Det gör alldeles för ont i mig. Men den rationella och lösningsinriktade delen säger att vi löser detta på något sätt.

Jag förundras över hur jag fungerar och hur jag känner. Jag är väldigt glad att de inte blev något möte efter läkaren. Men de hela kändes som att nu har vi hittat en långsiktig lösning på smärtan som kan funka och i stället är de e proffsboxare som öppnade dörren och slog en knockout där jag hittar mig själv på golvet med blödande näsa och svårt att andas.

Tur att de finns goda människor som hjälper en upp och stoppar blödningen!

vacker vilodag

image

Solen lyser snön ligger vacker på marken. Men kroppen är slut. i tisdags så gjorde jag min första träning drog i gummiband i 15 minuter och efter detta var kroppen färdig. Jag kände att jag hade en massa energi men den dränerats snabbt ut ur systemet. I går var jag en sväng till jobbet och efter de på kalas hos svärfar, så länge jag håller i gång så funkar kroppen och hjärnan men när jag lägger mig ner så känner jag att de var för mycket.

I dag känns de som jag ska börja gråta. De finns massa små saker som jag kan göra men jag kan inte förmå mig att göra någon av dem. Helt apatisk och luften har gått ur en. De svåra är att lägga allt på en lagom nivå när man inte vet vad lagom är för än efteråt. Undrar om det är så här deprimerade känner sig. Att man vet vad som är rätt att göra men när man ska ta disktrasan så finns inte kraften att lyfta handen. Jag vet att de bara är att vila intellektet säger de, de är inte hjärnan de är fel på utan kroppen. Så idag kommer uppdraget att vara att lura hjärnan till att lura kroppen att de finns energi. De har funkat förr och kommer kanske att göra de idag men först ska jag vila.

AJ! bort ryckt nagel och bruten tå

i går slutade inte så bra. jag hadde en massa oflyt, skulle ruska av julgrans mattan ute oh på vägen in tycket jag att de var en bra ide att fastna med tån mellan tröskeln och fotbågen på stolen. Detta resulterade i en massa blod i huset efter som jag inte märkte att de var något fel. När jag tog av min strumpa ser jag att de var ganska illa. nageln sitter kvar i strumpan och de blöder mycket. Marie börjar leta efter kompresser men vi har inga kvar. så de får bli en handduk för att försöka stoppa blodet. När de inte vill sluta så bestämmer jag att åka till akuten. När jag kommer dit tror jag att de slutat blöda men de är bara skon som har varit så tight att de har funkat som ett tryckförband. Läkaren tar av de och de rinner blod överhela foten. Han bränner i hop såren och ber mig komma tillbaka i morogn.

När jag kommer hem så har de blött igenom, jag byter förband innan jag ska sova. I morse när jag vaknade har de blött igenom igen. jag åker till röntgen för att se om tån är bruten. De är klar att den var bruten.  Så de lägger om tån igen och skickar hem mig. när jag kommer hem har de blött igen.  Så här ligger jag nu med foten i vädret och tycker att de är ganska tråkigt och jävligt onödigt att bryta tån åxå.

De är tur att jag inte känner något för de borde göra jävligt ont. Min reaktion på smärtan är att jag blir lite spattig och känner blodsmak i munnen och mår lite illa. Att lägga till denna smärta till den som redan fanns hade jag kunna varit utan. I morgon blir de att ringa till rehab i Falun och be om lite råd hur jag ska göra.

Att sådana här saker händer mig är jag inte förvånad över bara förvånad att de inte har hänt tidigare.  Jag blir mest arg på mig själv trots att de inte var meningen men i alla fall.

tur att Marie hjälper till hon är ovärderlig. My tog de hårt att pappa gjorde illa sig hon trodde jag skulle ligga på sjukhuset igen.  hoppas de läker fort eller i alla fall utan komplikationer.

nu är jag trött och måste vila mig.

Lite ledsen idag…

Känner mig lite ledsen idag. Tror att de har att göra med att jag sover dåligt och att kroppen är slut. de blir ingen riktig vila även om jag sover och vilar kan inte kroppen och huvudet slappna av hjärnan går i180 km/h utan bränsle och riktigt mål.undrar vart de kommer att sluta. På tisdag är de dags att börja träna då brukar en del av ledsamheten släppa. Har börjat fått ont i axeln tror de kom igår när jag rullade ute.en molande värk som inte ger sig. Jag vet att de inte är bra man ska vara rädd om sina axlar och händer. Men nu har jag inte radio i så mycket så de känns lite orättvist att jag har ont denna gång.

En rejäl genom körare i kroppen skulle vara bra och lite innebandy så man får krocka lite i och bli av med frustrationer. Detta är än så länge bara en önskan men d blir snart verklighet då får ni hålla undan.

Med lite matt i magen känns livet lite lättare. konstigt vad lite mat kan göra för välbefinnandet. Nu ska jag vila lite och se om de vänder med humöret åxå.

image

Frustrationer

De senaste dagarna har farit förbi två julaftnar avklarade de är bara en kvar. Julen är inte min favorit högtid men lidandet har varit överkomligt.

Har en enorm frustration inom mig känner att jag skulle vilja slå något. Har inte sovit på några nätter Marie hostar och jag har ont. Problemet är att kroppen är slö men huvudet går i 110. Har en massa tankar och projekt i huvudet men de är inget jag kan göra. Antingen är de för tungt eller så är kroppen för orkeslös.

Har ett enormt sug efter att göra något börja träna hård så att kroppen kan slappna av så där skönt som den bara kan vid utmattning. I stället är jag hemma och gör ingenting. Undrar om de hade varit bättre att vara på sjukhuset där fanns i alla fall inte frestelsen att göra en massa saker (förutom ett och annat bus). Här hemma finns frestelserna och jag är svag i själen. Riktigt så illa är det inte men inte långt ifrån.

Varför kan folk inte säga som de är. Finns de någon oskriven lag att man ska linda in saker i bomull för att de inte ska verka som man är egoistisk? Alla människor är mer eller mindre egoistiska. Om man inte vill göra en sak så kan man inte säga som det är utan man hittar på något som verkar uppoffrande. Jag gör också lika dant ibland. Jag uppskattar ärlighet ska nog försöka bli rakare och säga som det är. Undrar vilka samvetskval som man kommer att få av detta. Men är man medveten kan man i alla fall försöka sig på en bättring. Känner att psyket är lite lågt så därför tar man åt sig extra mycket.

 

25-27 dec

27 dec

26 dec

25 dec

Lite ledsen

Idag har varit en dag av väntan. Redan i går kom Marie och My hit till Uppsala men de gick till hotellet för att sova.  Idag så kom de och hälsade på. De skulle komarie my christianmma vid lunch men kom vid 3 i stället. Jag har saknat dem enormt och ville bara kramas. När de varit här i ca 1,5 h började my att kräkas och de gick tillbaka till hotellet. De var länge sen jag kände mig så ensam. Hon är bättre säger att hon hade huvudverk, kan tänka mig att de har varit en stor stress och oro för henne som släppte när vi sågs.

Hoppas att hon blir bättre och att de kommer och hälsar på i morgon och att de får sova i natt.

Annars är de sig likt. Jag har varit på toa legat i sängen och provat den fantastiska Comfort stolen som jag fick i går. Den rasslar fram i korridorerna man hör hur tungt den rullar. Från början hade den två olika längder på fotstöden och ryggen är för låg måste ha en kudde vid ryggen då skålningen hamlar helt fel. Men jag har en stol som jag kan sitta i trotts att den känns som en sko som ger dig skoskav. Sen är de bra att jag inte kan köra själv efter som jag inte får det. Hade hjulen funnits där kanske jag hade använt dem. Men jag är inte yr när jag sitter upp vilket känns bra. Smärtan avtar nu har jag inte så ont vid vändningar men såret smärtar när man kommer åt det. Vilket inte är så konstigt.

Jag längtar till att träna och komma hem. Idag ska jag betala frakten hem på min provaal stol. Så den kommer att stå hemma och vänta på mig och stå där och bara vänta tills jag får hoppa ner i den.

Jag saknar hemma väldigt mycket att få kramas och vara med Marie och My, både på gott och ont. Ett liv är som en dans på rosor man sticker sig på tagarna ibland men oftast är de vackert och mjukt.

De regnar jätte mycket smattrar på fönstret nu fick ju snön komma när jag har köpt snöslunga och ligger på sjukhus.

Till mina arbetskamrater som har julbord och bowling idag hoppa jag att ni har kul och jag vet att många av er kommer att ha träningsvärk i morgon och andra har kanske ont i håret.

Over an out