Facebook Instagram LinkedIn

Etikett: marie

Är de från en annan planet?

Här hemma glider tiden vidare My har en massa energi medans jag och Marie är hängiga. Undrar om barn är Aileens som suger energi av vuxna. De är därför de är trötta när de kommer från dagis efter som antalet vuxna är lägren än barn. Är de hemma hos far eller mor föräldrar så håller dessa nästan på att avlida när man hämtar barnen. Tur att de kan återhämta sig ganska snart, och glömmer att de var så drygt att ta hand om dem att de gärna ställer upp igen veckan efter. De är egentligen underbart med barn men de har förmågan att gå en på nerverna.

Borde man inte känn sig bättre?

De har gått 5 veckor sen jag opererade mig borde de inte kännas lite bättre. De känns sämre än innan operationen. Inte bara att jag är trött utan jag har ondare och är svag. Jag var inte lovad att de skulle bli någon förbättring men något enda lite. Jag har blivit at med domningarna i vänsterfoten vilket inte var ett stort problem. Bränningarna i benen ligger på en jätte hög nivå och ryggen känns som den har fått en massa slag med ett basebollträ. Jag äter morfin för att smärtan ska komma ner på en hanterbar nivå men de funkar inte. Undrar om de har blivit som med allt annat de funkar i 3 veckor sen måste jag byta medicin. Tur att de första 6 veckorna är över snart så jag får börja röra lite på mig. Nästa tisdag ska jag till sjukgymnast i Falun för att få ett träningsprogram.

Nu är de film dags med familjen kanske en godis åxå sen blir de sängen och ett sömnpiller så jag slipper höra Marie hosta.

 

Livet är en komplicerad historia….

De låter som en enorm moralkaka. De är en moralkaka som man borde få säga när man är 80 år och sitter i sin gungstol och pratar med barnbarnen och säger att på min tid så var det…

Och när man är tonåring kan man skriva under på att livet är komplicerat och de är bara mig de är fel på. Alla andra har mer muskler är vackrare har mindre finnar osv.

Detta är två ganska svartvita tankar på livet. Men faktum är att livet inte är mer komplicerat än vad man göra det. Ibland tror jag att vi trasslar till det för att vi sak ha något att göra. Något att reda ut och sätta tänderna i. Mitt liv är nog ganska okomplicerat för tillfället. Jag vaknar ser en massa saker som jag vill göra men inte kan har ångest över dessa. Rullar runt i huset klättrar på väggarna blir arg på de som finns i min närhet även fast jag inte har någon orsak till det. Försöker värja mig mot smärtorna för att inte gå helt under. Sist men inte minst tänka en massa på en massa oväsentligt. Kan livet vara enklare än detta?

Har gått in på att äta morfin för att smärtan ska bli mindre så att jag får sova. De funkar hyfsat jag sover ganska bra med sömntabletter. De är en kortsiktig lösning, jag känner att jag har ett enormt behov av att röra på mig. Men i stället för att fysiskt röra på mig planerar jag vad jag ska göra när jag kan börjar röra på mig. Jag ska köpa en sandsäck för att slå ur aggressionerna en rulle för att sätta cykeln på en stege i taket för att träna armgång och ta hem mitt mål så jag kan öva skott i garaget.

Tror att planen kan funka och hoppas att vara i form till SM i sommar. Tror också att de är bra för att jag och Marie inte ska tära för mycket på varandra. De kanske är så att hon ska slå och sparka lite på säcken hon med. Idag är My Marie Faster och Pelle och klättrar.  Jag är själv hemma och vilar, den mesta tiden har jag spenderat kaffe drickande i soffan tillsammans med Stefan Olsson vilket har varit mycket trevligt och avslappnande.

Äntligen hemma

Nu har jag varit hemma i en dag. Allting är tillbaka till de normala my gnäller en massa och vi måste skälla på henne för att hon ska lyssna. De var som jag trodde att de skulle vara.

De är inte riktigt sant jag tycker att de är så skönt att vara hemma. Ligga i sin egen säng kunna gå undan om jag vill det, ingen som knackar och går in utan helt enkelt hemma. Kroppen orkar inte i närheten vad de gjorde innan operationen. Jag tar slut på av att göra ingenting. De är svårt att vara hemma och se en massa saker som jag skulle ha gjort innan jag opererade mig. Men de är bara att gilla läget och göra lite.

Jag får göra enklare hushållsysslor vilket inte kan vara handla. Jag orkar inte bära kassarna dels för att de gör ont men åxå för att armarna inte bär. Förflyttningar går bättre och bättre men de tar på krafterna. De värsta är att när jag blir trött blir jag arg. Jag borde gå och lägga mig, men i stället så sitter jag kvar i stolen och förpestar för Marie och My. Borde nog tänka om och lägga mig. Hur långt ska man plåga sig när kroppen säger nu är energin slut.

Jag har inte gått upp i vikt men jag har ökat i omfång efter som fett väger mindre än muskler. Undrar var detta ska sluta. Om 3 veckor ska jag till Rehab i Falun för att får ett träningsprogram för att börja träna så lätt.

Smärtan är som vanligt de är inte någon förbättring de gör ont i benen och ryggen. Musklerna känns som fiolsträngar och benen känns som man göra 1000 nålar. Nu är det bara att börja vänja kroppen vid smärtan igen. De kommer att ta ett tag för att få hjärnan att tänka bort den ”normala” smärtan. Topparna som kommer går de inte att bli av med, utom men jättestora doser morfin eller tradolan. Inget att rekommendera om man ska ha ett någorlunda normalt liv.

Tack och god natt

Väntans tider

Idag har varit en sittande dag.  Jag har suttit nästan hela förmiddagen ledat på efter middagen och suttit på kvällen. Marie och My har varit här idag och vi har sett film kramats och haft de lugnt. Men My har pratat som en kvarn. Sen har vi tillsammans med John ätit grekisk mat. Skönt att slippa sjukhus maten. Känner att jag ätit mer än vad jag gjort på hela veckan.

Annars händer de inte så mycket tiden rullar fram de börjar bli långtråkigt. Har hamnat i nån form av koma där de är svårt att ta sig för att göra saker. Borde beställa en bok till jul och en massa annat men de finns inte ork till det. Dagarna faller samman och jag tänker att jag kan göra de en annan dag men snart är de slut på en annan dag.

Räknar ner för att få börja förflytta mig själv. Måndag morgon är de dags. Mitt största problem är att jag ska flytta med glidbräda de kan jag inte. Tycker att de är bökigt och i vägen. Men vi ska se hur detta går. John har lovat mig att visa hur man gör.

 

De gör ont en stund på kvällen…..

Idag kvider jag lite smått häger höft spattar och de gör ont som fan i benen. Morfinet tar inte bort all smärta men de gör att den klingar av i alla fall de värsta topparna kommer inte. Jag vet inte vad jag gjort om jag har träningsvärk i ryggen eller om de är något annat.

Idag var de julbord till lunch, jag som varken gillar julen eller julmaten ser detta som ett straff. Vuxen som man är så åt ja köttbullar och potatis som vilken vanlig lunch som helst. Jag åt även fisk och rödbetssallad.

Känner mig lite piggare idag om man tänker bort smärtan. Fick en till kudde i natt så jag hade nån att krama på de skänker en ganska trygg känsla att få krama en kudde. De hade hellre fått vara Marie men man kan inte få allt.  Hemlängtan är stor nu och när my åkte hem idag så frågade hon om jag inte ville följa med henne hem. De skar i bröstet och hon såg så ledsen ut på ögonen när jag sa att jag skulle vara kvar. Hon sa att hon kunde ta hand om mig hon och mamma.

Pierre och Malin har varit på besök idag, mycket trevligt. Skönt att de kommer folk som drar en lite ur sjukhuset så man inte blir instutionaliserad utan ser att de finns en värld utanför. Jag förvånas att de finns folk som vill ligga på sjukhus, som inte vill hem. Jag kan själv ha den känslan att nu skulle de vara skönt att bli sjuk ett tag men de handlar mer om att jag måste vila inte ligga på ett sjukhus och räkna timmar. Men vi är alla olika, och ibland tror jag att vården skrämmer folk att vilja vara kvar. Man säger att din bostad inte är tillräckligt anpassad de finns trösklar och en massa andra hinder. Så man säter käppar i hjulen så folk inte vågar lämna de trygga överanpassade vård världen.  Vad är hjälpa och vad är stjälpa?

Med egna armar.

Idag har jag fått börja rulla. De har känts ganska tungt, armarna är som stockar och rulla på plant golv har känts som en uppförsbacke. Känns som om energin rinner ur en på 3 minuter. Man är jätte pigg sen tar orken bara slut. Jag åker fortfarande lift till och från stolen och jag får hjälp med vändningarna i sängen men ett litet steg närmare.

Känner mig lite påhoppad idag de tycker att jag är för smal. Jag måste dricka protein dryck vilket är helt ok om de var så att de var av anledning av operation och läkning men för att jag är för smal. Om man medvetet håller sig lite i under kant för att axlar och armar ska hålla. Samt att jag nog har mistat några kilo muskler efter som träningen innan operationen slarvades de lite med (viktigare att flytta in i huset). Känner mig kränkt i alla fall.

Dagen idag har varit som alla andra vid middag kom Marie och hälsade på. Vi har diskuterat lite om garage planering, julklappar och en massa annat. Men framför allt har vi sett på Criminal Minds tillsammans och kramats. Längtar hem! Men komma hem utan att klara sig själv är en omöjlighet. Så man får glatt ligga kvar här, nu börjar de tära lite på psyket. Tur att de kommer folk och hälsar på så att tiden går..

Sen fyller ju John år idag grattis. Skönt att vi stirrar i samma vägg men han på en tv och jag på plasthandskar och terapikonst.

 

Fredag eller..

Dagarna faller samman de spelar inte någon roll vilken dag de är alla dagar är den andra lik.  De är frukost lunch och middag kvällsfika där emellan fylls tiden med vändningar.

Men idag har varit en full dag jag har haft en massa besök. Marcus var här och pratade bort en massa tid på efter middagen och sen kom Marie och My. Mycket trevligt att prata lite kramas. My var över trött och speedad hon sprang fram och tillbaka och åkte upp och ner i sängen sen blev de till att åka tak lyft och sjunga efter detta blev det till att laga fisk som sen blev morötter som skulle ätas och komposteras och där emellan skulle de fotograferas lite och läsas böcker. Älskar min dotter men hon har bra många myror i baken undrar var de kommer ifrån.

Imorgon är den stora dagen då jag får börja rulla igen. Vilket innebär att jag inte behöver sitta i matsalen och be om hjälp för att ringa på klockan för att komma till sängen utan jag kan ta mig dit själv. Men till stolen ska jag fortfarande åka lift.

Har sovit oroligt i natt har haft ont i ryggen och svårt att slappna av men somnade tillslut. Men känner mig seg i huvudet och kroppen. De kan ha med syrebrist att göra många på rummet med stängd dörr. De har varit byggarbetsplats utan för dörren.

Nu är det snart dags för kvällsfika sen krypa ner i sängen och se lite Criminal Minds.