Facebook Instagram LinkedIn

Etikett: Närhet

Ännu en onsdag.

Tiden försvinner de var måndag förra veckan sen blev de onsdag denna veckan. Som jag skrev så firade vi my i söndags. Hon börjar bli så stor. Men hon kommer alltid att vara pappas lilla flicka. Jag känner igen mig själv i henne hon lever i sin egen lilla värld och skyndar inte i onödan och kan förlora sig i att spela spel eller lägga pussel en hel evighet.

Smärtan i benen har blivit värre. Jag var till Falun förra veckan och efter de så tog de några dagar innan jag hade kraft igen. Men de går fortare och fortare att ladda upp batterierna. Så de pekar åt rätt håll. Men denna eviga smärta har inte blivit bättre jag tycker att de blivit värre. Jag ska börja laborera med sittställningen för att se om de går att sitta lite mer avslappnat så att ryggen kan få vila lite. De räcker inte med att sova en natt för att vila musklerna de gör ont även när jag vankar. Detta tar en massa på psyket.

Tån ser inte så mycket bättre ut snarare värre. De har börjat att lägga på nån salva som ska lösa upp sårskorpan som bildats för att de ska komma fram fräsch hud så att de kan börja läka. De är fortfarande 2ggr i veckan till Vårdcentralen för att lägga om såret.

Nu kommer träningen att kunna börja på riktigt har fått hem en armcykel att sätta på ett bort så nu till helgen ska vi göra i ordning ett bort och städa upp i garaget så att de kan bli träning. Jag saknar fortfarande axlar till min nya stol. De jag har är för långa eller för korta, har inte orkat lägga ner så mycket tid på att fixa nya ännu.  Men de börjar bli dags så jag kan börja skjuta lite smått för att senar kunna börjar rulla.

På det igen bara ny dag nya problem och allt går att lösa.

Vitt vackert och stökigt

Hur kan de komma sig att vi plockar ihop och plockar ihop för att de ska se ut som ett bombnedslag? Vist är de facinerande, för min del för tillfället är de att för att lägga den saken på sin plats så måste dessa saker fixas jag kan inte fixa de själv och jag vill inte be Marie som har fullt upp med att göra de saker som jag brukar göra + de som hon gör. Denna arbetsfördelning som har funkat så bra de senaste åren gör inte de längre. Detta gör att man känner sig ganska meningslös med jämna mellanrum även om jag vet att de inte är så, så är man en större belastning nu än innan operationen. Sen kan man linda in de i fina ord med de är sanningen. Marie har fått 1,5 barn och är ensamstående (efter som jag sitter i stol;). Jag försöker lägga fram saker på ett bra sätt med de blir ofta ganska rakt och då blir de plumt och har man trampat ner foten i fiolen så är de lika bra att hålla den still låter ännu mer och de blir värre om man tar upp den.

De är en övergående period som jag hoppas ska vara över snart. Men när man måse vila hela förmiddagen för att ta sig tur och retur till Falun för ett sjukgymnastbesök och sen hem och vila hela eftermiddagen är inte ett riktigt liv i mina ögon.  Jag vet att detta låter bittert men jag är inte bitter snarare realistisk. De är tur att de finns folk omkring en som hjälper till. Om de bara var så att hjärnan var lika trött som kroppen skulle de inte vara några problem men när den går som vanligt i 110 så blir de en konflikt. Ju tröttare kroppen är desto med jobbar hjärnan för att kompensera och desto mer meningslöst känns de. Denna spiral är inget nytt utan de var även såhär innan operationen de bara känns mer nu, efter som jag har en massa tid ensam och inte orkar så mycket med kroppen.

De är en vit och vacker dag de snöar lite vilket inte känns ok de ska vara vår snart. Men när vintern inte börjar förrän i januari blir de en förskjutning. Globala uppvärmningens baksida jag gillar värme men inte att de inte är någon ordning på årstiderna. Får man säga att de var bättre förr när man fyllt 30? Men de är en myt de var inte bättre för men vi kan intala oss de för att försöka dra tillbaka klockan och leva i någon romantiserad bild av 1800 talet eller varför inte 70 eller 80 talet med fula kläder och juppis i Porsche som tjänar en årslön på en dag och förlorar 2 årslöner dagen efter. De enda är nog att försöka göra de bästa av sin samtid, om de ska vara att skotta i maj och bada i november så får de kanske vara så men vi borde stanna upp och titta på hur vi lever och sen gör något åt det. Vi blir inte lyckligare för att vi lever upp alla jordens resurser på så kort tid som möjligt.

Tack för ordet.

 

Alkohol de normala sättet att umgås?

Jag har funderat en massa när man ser tv serier eller kommer hem till folk eller läser status uppdateringar på FB. Varför står de ofta att man dricker ett glas rött eller när man träffas så ska man dricka någon ting till kaffet eller varför inte vin till maten. Har de alltid varit så här eller har synen på drickande förändrats från att ha tagit sig ett glas vin på helgen till att dricka varje dag. Jag som inte dricker har funderat ganska mycket på detta, och när man är nykter så utgör man ett hot mot dem som dricker. Har man vatten i sitt glas på en fest blir man jätte tråkad för att man inte dricker och ”folk” tycker att man är tråkig.

Tar man upp detta ses man som ett oros moment, och kommentaren jag dricker inte så mycket. Tycker att de är trist om man måste ha vin för att slappna av. De funkar ett tag men inte i längden. Finns de fler som tänker som mig eller är jag ensam om det. Eller är de så att om man tycker så vill man inte ta strid för de för de är jobbigt.

Men hade varit så att när man kom hem på middag till sina vänner så ligger det en lina bredvid tallriken och i stället för en cigg så tar man en joint. De skulle inte vara accepterat av samhället och folk skulle bli upprörda. Men alkohol är en godkänd drog.  Problemet är att man inte är medveten om sitt handlande och kan/vill inte ta tag i det och granska sig själv. Som de står i bibeln ” Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders. Matt 7:5”. Ganska brutalt skrivet men man borde börja med sig själv. Jag är inget undan tag jag har en massa bjälkar så de är ett under att man ser något över huvudtaget. Jag tror att de viktigaste är att man försöker.

I natt har jag sovit dåligt. Har sett gynekologen från Askim, helt ok och kul ibland och ibland så jävla pinsamt. Nästan så man måste plocka fram telefonen och använda pruttkudde appen för att lätta på stämningen. Idag har vi varit på en promenad ca 800 meter de kändes som en mil kallt var de åxå men skönt att komma hem. Eftermiddagen har vi spelat Wii hela familjen och vilat i soffan. Har lite dåligt samvete för att jag inte gjort något, har iofs inte gjort något sen jag kom hem. Men idag kändes de väldigt mycket måste vara avsaknaden på sömn + att jag sov länge i morse.

Tack för idag.

Är de från en annan planet?

Här hemma glider tiden vidare My har en massa energi medans jag och Marie är hängiga. Undrar om barn är Aileens som suger energi av vuxna. De är därför de är trötta när de kommer från dagis efter som antalet vuxna är lägren än barn. Är de hemma hos far eller mor föräldrar så håller dessa nästan på att avlida när man hämtar barnen. Tur att de kan återhämta sig ganska snart, och glömmer att de var så drygt att ta hand om dem att de gärna ställer upp igen veckan efter. De är egentligen underbart med barn men de har förmågan att gå en på nerverna.

Borde man inte känn sig bättre?

De har gått 5 veckor sen jag opererade mig borde de inte kännas lite bättre. De känns sämre än innan operationen. Inte bara att jag är trött utan jag har ondare och är svag. Jag var inte lovad att de skulle bli någon förbättring men något enda lite. Jag har blivit at med domningarna i vänsterfoten vilket inte var ett stort problem. Bränningarna i benen ligger på en jätte hög nivå och ryggen känns som den har fått en massa slag med ett basebollträ. Jag äter morfin för att smärtan ska komma ner på en hanterbar nivå men de funkar inte. Undrar om de har blivit som med allt annat de funkar i 3 veckor sen måste jag byta medicin. Tur att de första 6 veckorna är över snart så jag får börja röra lite på mig. Nästa tisdag ska jag till sjukgymnast i Falun för att få ett träningsprogram.

Nu är de film dags med familjen kanske en godis åxå sen blir de sängen och ett sömnpiller så jag slipper höra Marie hosta.

 

Utan restriktioner med nya restriktioner

Helgen har varit bra kvällarna är hemska. Smärtan kommer krypande tillsammans med mörkret, de är hemskt. Allt kommer från ryggen tror jag. Blir fortfarande tvär slut från en sekund till en annan.

Idag släppte restriktionerna, så jag får göra allt nästan. Inte lägga huvudet mellan fötterna eller göra något som är allt för ansträngande. Jag får göra lättare hushålls arbete. Undrar om man måste köpa ny stekpanna ut med gjutjärnet och in med en billig teflon historia. Den nya restriktionen gäller till 6 veckor efter operationen. Då ska jag få en tid till ett återbesök för att göra ett träningsprogram. Så de blir ingen träning innan dess utan bara göra små saker.

Jag skulle göra förflyttningar med glidbräda idag, de klarade jag inte av. Efter som när man ställde stolen bredvid sängen så var de ca 5 cm mellan de blir en massa lyft press och drag innan jag får dit glidbrädan och kan komma till stolen. För att inte prata om förflyttningen till toastol på glidbräda utan kalsingar. Då måste jag nog bli kvar ett tag till för att vårda såren på rumpan.

Känner att armarna inte orkar så mycket. Jag kan flytta mig till stolen och rulla om kring men uthålligheten finns inte. Men känslan att klara sig själv är enorm de är skönt att kunna hoppa till sängen när jag vill och inte vänta på att nån ska komma och lyfta mig i taklyften. Men de är en lång resa innan jag är tillbaka till full tränad.

Jag har en massa inspiration att börja träna och en massa planer i huvudet. Hoppa att jag inte förslöas för mycket under de närmaste veckorna utan att motivationen finns för att starta långsamt och bygga upp kroppen. Jag brukar vara så ivrig att komma i gång att jag inte tänker på konsekvenserna tack vare detta blir jag liggande 3 veckor länge än vad jag ska.

Men onsdag är de hemfärd. Ska bli skönt att få komma hem och ha de skönt och försöka återgå till ett vanligt familjeliv igen. Dela på ansvar och peppa varandra. De känns hemskt när de ska åka hem här ifrån men nu är de bara 2 nätte kvar.

 

Väntans tider

Idag har varit en sittande dag.  Jag har suttit nästan hela förmiddagen ledat på efter middagen och suttit på kvällen. Marie och My har varit här idag och vi har sett film kramats och haft de lugnt. Men My har pratat som en kvarn. Sen har vi tillsammans med John ätit grekisk mat. Skönt att slippa sjukhus maten. Känner att jag ätit mer än vad jag gjort på hela veckan.

Annars händer de inte så mycket tiden rullar fram de börjar bli långtråkigt. Har hamnat i nån form av koma där de är svårt att ta sig för att göra saker. Borde beställa en bok till jul och en massa annat men de finns inte ork till det. Dagarna faller samman och jag tänker att jag kan göra de en annan dag men snart är de slut på en annan dag.

Räknar ner för att få börja förflytta mig själv. Måndag morgon är de dags. Mitt största problem är att jag ska flytta med glidbräda de kan jag inte. Tycker att de är bökigt och i vägen. Men vi ska se hur detta går. John har lovat mig att visa hur man gör.

 

Sterilisering 1300kr

Dagens upptäckt är att de kostar 1300kr om man ska steriliseras på icke medicinsk grund inom Landstinget Dalarna. Detta står på alla prislistor. Undrar hur vanlig operation detta är om de står med. Utför man sterilisering på alla avdelningar? Om de är så hur gör man en ögonsterilisering är de när man diskar porslinsögon?

Annars har dagen idag smugit sig fram. Förutom att vi varit utanför entré dörrarna två gången och läst prislistan, har jag träffat sjukgymnast läkare och sjuksköterska. På måndag släpper alla restriktioner då ska jag få börja förflytta mig först och främst med glidbräda. När jag har tränat på detta blir jag hem släppt. Musklerna i armarna är inte på topp så de vill veta att jag kan flytta mig säkert innan jag får åka hem. Sen kommer de nog att komma restriktioner innan jag kommer hem jag får nog inte börja träna för fullt.

Måste ta en vikt innan jag åker hem för att veta vad jag väger. Har man inte någonting att göra kan man alltid äta lite godis. Godis borde förbjudas på sjukhus är de verkligen bra för läkningen?

Jag längtar hem men börjar se ljuset i tunneln. Saknar Marie och My bara få ligga och kramas och ha de mysigt. Undrar hur länge den romantiska bilden kommer sitta i. Troligen tills My vaknar första morgonen och börjar gnälla och skrika. Men jag saknar de åxå.

Nu är klockan 2130 de är dags att lägga sig så natten får de lugnt;)

 

Med egna armar.

Idag har jag fått börja rulla. De har känts ganska tungt, armarna är som stockar och rulla på plant golv har känts som en uppförsbacke. Känns som om energin rinner ur en på 3 minuter. Man är jätte pigg sen tar orken bara slut. Jag åker fortfarande lift till och från stolen och jag får hjälp med vändningarna i sängen men ett litet steg närmare.

Känner mig lite påhoppad idag de tycker att jag är för smal. Jag måste dricka protein dryck vilket är helt ok om de var så att de var av anledning av operation och läkning men för att jag är för smal. Om man medvetet håller sig lite i under kant för att axlar och armar ska hålla. Samt att jag nog har mistat några kilo muskler efter som träningen innan operationen slarvades de lite med (viktigare att flytta in i huset). Känner mig kränkt i alla fall.

Dagen idag har varit som alla andra vid middag kom Marie och hälsade på. Vi har diskuterat lite om garage planering, julklappar och en massa annat. Men framför allt har vi sett på Criminal Minds tillsammans och kramats. Längtar hem! Men komma hem utan att klara sig själv är en omöjlighet. Så man får glatt ligga kvar här, nu börjar de tära lite på psyket. Tur att de kommer folk och hälsar på så att tiden går..

Sen fyller ju John år idag grattis. Skönt att vi stirrar i samma vägg men han på en tv och jag på plasthandskar och terapikonst.

 

Fredag eller..

Dagarna faller samman de spelar inte någon roll vilken dag de är alla dagar är den andra lik.  De är frukost lunch och middag kvällsfika där emellan fylls tiden med vändningar.

Men idag har varit en full dag jag har haft en massa besök. Marcus var här och pratade bort en massa tid på efter middagen och sen kom Marie och My. Mycket trevligt att prata lite kramas. My var över trött och speedad hon sprang fram och tillbaka och åkte upp och ner i sängen sen blev de till att åka tak lyft och sjunga efter detta blev det till att laga fisk som sen blev morötter som skulle ätas och komposteras och där emellan skulle de fotograferas lite och läsas böcker. Älskar min dotter men hon har bra många myror i baken undrar var de kommer ifrån.

Imorgon är den stora dagen då jag får börja rulla igen. Vilket innebär att jag inte behöver sitta i matsalen och be om hjälp för att ringa på klockan för att komma till sängen utan jag kan ta mig dit själv. Men till stolen ska jag fortfarande åka lift.

Har sovit oroligt i natt har haft ont i ryggen och svårt att slappna av men somnade tillslut. Men känner mig seg i huvudet och kroppen. De kan ha med syrebrist att göra många på rummet med stängd dörr. De har varit byggarbetsplats utan för dörren.

Nu är det snart dags för kvällsfika sen krypa ner i sängen och se lite Criminal Minds.