Facebook Instagram LinkedIn

Etikett: operation

´Arbetet

I fredags tränade jag med Stefan. Efter detta var jag helt slut i kroppen tror att jag gick in i väggen. De tog för lång tid att få i mig maten så jag tappade synen och efter detta så var kroppen slut. jag låg i soffan hela eftermiddagen.  De värsta är att vi bara tränade 1 timme.  Hur ska detta fortsätta de är bara att komma igång på riktigt igen.

När jag ser tillbaka på vad det blev av operationen så hade jag med facit i handen inte gjort den. Men de är lätt att vara efterklok. Nu har jag gjort den och är en erfaranhet rikare denna hade jag gärna varit utan.  Känns som jag har tappat bort ett år. Även om de bara är ett halvår.  Men de är inget att hänga läpp över utan bara dags att sätta fart och försöka få fart på det och komma tillbaka till där jag var innan op.

Idag är sista dagen på pappaledigheten. De har varit en omväxlande tid men nu är de slut. Jag har inte nån riktig lust att jobba i morgon men de blir nog bra när jag kommer dit.  Men alla goda saker tar tillslut slut. Nu är de dags at kava upp ärmarna och sätta igång igen.

Projektet trädäck i trädgården börjar gå mot sitt slut de är en massa trallskruv att sätta i tur att pappa har varit och hjälpt mig med stommen och släpa plankor de har varit lite för tungt. Men nu är första planteringen är gjord och de kommer att bli vackert om något år.

Nu är de dags att duscha innan sömnen och arbetet.

Huvudet flyter mot ytan

Denna dag har varit bra, allt har flutit på. My har sovit hos farmor och farfar. De var här i går så nu har jag varit ner i lergropen tillsammas med pappa och räknat på virke.  De är fortfarande jätte stort men de kommer att bli fint när de är klart. Jag har beställt virke och de kommer att levereras dit jag vill. Känns som att huvudet har kommit över ytan.  De går fort med vändningarna, ena dagen är de så svart andra så är de ljust nästan som detta sommar väder.

Inte bara trädäcket som ser en ljusning har gjort klart en massa saker som jag har börjat men inte slutfört. Detta känns enormt bra och en egobost. Vilket man kan behöva ibland. detta toppades med 30 minuter armcykel i träningsrummet jag måste sätta upp en skärm framför mig att stirra i väggen är jätte tråkigt.

Idag hade jag kunnat cykla ute men de blev inte så i morgon ska mys cykelsits monteras på min cykel sen kan vi ta en runda. Jag hoppas att all fysisk aktivitet ska göra att smärtan släpper. De senaste dagarna har de varit riktigt illa. Jag vet inte vad som gör de men de kör i benen hela tiden de är ett uppehåll på ca 1 min sen kör de i gång igen i ca 5 min. det är svårt att koncentera sig på saker men de börjar gå. Jag kan koppla bort de till viss del men de är långt ifrån bra ännu. Men jag hoppas att jag ska kunna få ordning på det. Men så som de var innan operationen känns de som de är år kvar.

 

Match

image

Jag andas in men känner bara att tungan sitter fast. Musklerna skakar och ryggen smärtar men adrenalinet får mig att åka vidare. Allting kommer när jag lägger mig ner och varvar ner. Men fan va kul de var. I helgen spelade jag match i innebandy jag spelade inte hela matcherna utan bara några byten men jag tycker att de gick hyfsat. Men de känns att jag inte är på topp men en del av snabbheten finns kvar i alla fall. Men uthålligheten saknas. Tack vare psykmedicinen och vecicare så är jag utan att röra på mig torr i munnen. När pulsen ökar och andningen tilltar så är de som att hälla mjöl i munnen, de dammar när man andas känner att de är risk för dammlunga men vilken kick.

De känns att allt har vänt smärtan är den samma men humöret är mycket bättre. Jag kan se vid sidan av smärtan igen. Jag orkar göra mycket mer saker. Men sover som vanligt dåligt på nätterna och är tröttast när jag ska gå upp allting är tillbaka till normalt igen. Möjligen kallsvettas jag mer nu än innan operationen. Jag fryser och svettas vilket inte är en bra kombination.

Nästa vecka ska jag börja jobba igen. De känns skönt att komma tillbaka samtidigt som de är lite nervöst hur kommer de att gå kommer jag att klara allt. Jag ska jobba 2 dagar i veckan så jag är sjukskriven 50% från min 40% tjänst. De kommer att gå jätte bra när jag kommer igång.  Sedan i maj månad ska jag vara pappa ledig och leka en massa mer MY.

I söndags hade vi en dag ute i trädgården och funderade på hur den skulle göras om. Vi ska nog gräva en massa och lägga plattor. Men vi gjorde en linbana till my men de funkade inte så bra och måste göras om. Den blev lite för nära husvägen så hon åkte rakt in i knuten och vi lyckades inte spänna linan så att de gick att åka hela vägen men vi har i alla fall börjat. När jag var liten ville jag ha en linbana så nu när jag är stor kan jag bygga en.

 

 

Nu startar vi livet på riktigt igen.

Igår gjorde jag den första riktiga träningen på ungefär 4 månader. De var ett helvete jag kände mig så stor och klumpig kroppen orkade inte rulla många metrar innan svettningarna kom. Men jag gjorde i alla fall lite spel övningar och en massa idioten. Jag vågade inte vara med och spela match efter som jag inte har så mycket muskler i rygg och mage och är rädd att göra illa mig. Men de mesta borde har läkt så medicinskt borde de inte vara någon fara.

Efter denna bedrift så var smärtan i rygg och ben hemsk har inte sovit många timmar i natt men de känns ändå bra i kroppen. Jag var helt slut även i huvudet men de var den jävla smärtan som höll mig vaken. De känns som att jag kommer att kunna komma i gång nu. Träningsvärken idag har jag försökt att träna bort genom att rulla ute.

Jag saknar att skriva av mig mina tanker men de känns inte viktigt. Varför de är så tror jag har med ”lyckopillren” att göra jag känner mig avtrubbad och har svårt att ta initiativ för att göra saker. Men de känns som även detta är på väg att vända. Livet känns mycket bättre och mycket sämre. Jag måste börja göra saker annars kommer jag att fastna i att dricka sprit och äta tabletter vilket inte är ett  bra sätt att fylla sitt liv. I morogn fredag så ska jag ha telefon kontakt med min läkare för att se hur de ser ut. Och jag tycker att de ser bra ut hoppas att hon tycker de samma.

 

Soligt sälen

I helgen har vi varit i Sälen. Resan upp var ett helvete men jag körde ganska långt. Efter resan upp som vi gjorde i torsdags sov jag nästan hela fredagen medan Marie och My var och åkte slalom. My har blivit bättre på att åka bara genom att bli äldre. Hon åker fortfarande med sele och hon kan inte stanna utan litar helt på den som åker bakom, sen är hon en häst som när man drar så svänger hon. De kanske kan var vad man förväntar sig.

När vi var där uppe så kände jag ett sug efter att åka jag också. Men de blir inte någon slalom denna säsong utan får vänta till nästa. Min sitski är på ombyggnation hos Anders i Strängnäs och ska vara klar till slutet av mars.

Vi åkte hem i lördags, innan vi åkte hem så tillbringade vi förmiddagen i solen. De var inte lätt att ta sig fram efter som snön smälte och var som socker men jag tog mig några meter utanför stugan. Detta kändes som ett stort steg och efter detta så kommer mer och mer ork tillbaka. De är fortfarande hemskt lite energi på eftermiddagen men förmiddagen funkar hyfsat.

I går gjorde jag en 800m ute och de funkade ganska bra ingen toppfart men jag gjorde de men en liten pulshöjande. Idag rullade jag till jobbet och fikade och de är 2,1 km och de gick också bra men Marie fick hämta mig och köra hem. Men nu har jag gjort de och de känns bra.

Jag vet inte hur mycket som lyckopillren hjälper till men när snön är borta så att de är lättare att ta sig fram och man är inte blöt helatiden och man fryser inte allt för mycket när man går ut. Men att solen lyser och att de finns lite värme ute i solen gör mycket för mitt välbefinnande. Pillren gör att jag känner mig lite avtrubbad lite mer sinnesslö än vad jag burkar vara. Hjärnan går inte på samma högvarv som den brukar göra. De är både på gott och ont, jag tror att jag är mindre uppstressad nu än jag var innan jag började äta dem. Snart kanske träningen kan komma i gång på riktigt. Smärtan i benen är fortfarande värre än innan operationen så jag skulle behöva komma i gång så att den kan minska lite.

Tån ser inte ut som köttfärs längre och sårskorpan minskar för varje omläggning. De är lite jobbigt att de enda skona som jag kan ha är stora de är ifs. mina vinter skor men de skulle kännas bra att kunna ha nå andra skor.

Ju mer man orkar på dagarna desto färre inlägg kommer att skrivas. De känns inte lika angeläget även fast de är nu man borde skriva för att komma ihåg hur fort de går att komma framåt. De saknar jag sen jag gjorde illa mig. Man borde ha skrivit dagbok för att kunna titta tillbaka och minnas hur de var. De kanske är som John skrev som komentar de första 7 åren är ett helvete sen blir de värre;) jag är ju bara uppe i 5,5 år så jag vet inte.

 

Atypisk depression

I onsdags var jag till läkaren. Jag har känt mig hängig och inte kommit i gång efter operationen. Musklerna orkar mer men de finns inte någon ork i kroppen. När jag vaknar på morgonen så är jag inte utvilad trots att jag sovit massor. Då tror läkarna att jag lider av en atypisk depression. Vilket är som man inte har gjort klart med något i livet ex min skada. Detta kan mycket väl tänkas att de är så. När denna operation gjordes och i rehabiliteringen efter så är de värre än att vara nyskadad. Efter som nu vet jag var jag borde klara av men klarar de inte just nu. Sen återlever jag de mesta efter olyckan man har ju en massa tid att fundera, både på gott och ont. Men att få den diagnosen kändes som om benen slogs undan, bara de orden är som ett trauma. Detta ältar jag med alla som orkar lyssna. På sikt så ska de bli KBT för att komma till rätta med de hela.

Annars har de inte hänt så mycket. Marie har fått sportlov så nästa vecka har vi tillsammans vilket känns skönt. Idag har pappa varit här och hjälpt oss och sätta upp en spegel och lite hyllor på väggarna huset börjar nu bli i ordning och sakerna börjar få sin plats. Vilket jag tycker är skönt har svårt när de ligger saker överallt. Marie och My är i Vikmashyttan och grattar Mys kusin som fyllde år i går men min ork räckte de men att rulla till soffan. Jag har dammsugit lite idag åxå. Men måste tvinga sig vidare så att de blir lättare och lättare.

Tack och hej leverpastej som Bert skrev.

Jag är en skadad älg?

Helgen har varit bra, vi har tagit de lugnt och träffat en massa folk. Jag har tvingat mig att vara borta och träffa folk även fast jag har varit helt slut. jag försöker tvinga mig framåt och de går ganska bra, men de är små steg framåt och återhämtningstiden blir kortare och kortare. Trots detta är de långt kvar innan jag är på topp. Kanske låter de som jag i de senaste inläggen är bitter. Kanske är jag lite bitter här där man kan skriva av sig och när detta är gjort så känns de bättre.

Träningen går framåt den åxå jag har börjat cykla efter 15 minuter är jag slut och de tar en bra stund innan jag får tillbaka energin efter detta träningspass. När jag cyklat är jag knappt varm men jag känner mig tillfreds att jag klarar det och de gör att psyket får en spark framåt.

Man kanske är som ett djur som vaknar sakta från en skada se framför mig en älg som har blivit riven av en varg eller dylikt som lägger sig under en gran och där ligger den och äter granskott och reser sig upp och går där ifrån när den har läkt klart och springer i skogen som inget har hänt.

Att solen har kommit åter till vårt land känns bra. De gör att man känner sig lite gladare och piggare och tänker på barmark och sommar med trädgårdsarbete och kaffedrickning på altanen. Idag ska tån läggas om och imorgon ska jag till Falun för att träffa läkare och sjukgymnast. Tån är mycket bättre den ser ut som en tå inte som stekt köttfärs. Smärtan är fortfarande värre än innan operationen och den lilla träningen som jag gör, gör ingen skillnad på smärtan. Hoppas på att de ska bli bättre nu när jag blir starkare och starkare. De är fortfarande att de går till en gräns när kroppen inte orkar armarna skakar av utmattning men jag kan tvinga mig lite längre än till denna punkt. De värsta är att man får sota för de i efterhand. Detta är något som man måste lära sig att ta och värdera om de är värt de eller inte.

Vitt vackert och stökigt

Hur kan de komma sig att vi plockar ihop och plockar ihop för att de ska se ut som ett bombnedslag? Vist är de facinerande, för min del för tillfället är de att för att lägga den saken på sin plats så måste dessa saker fixas jag kan inte fixa de själv och jag vill inte be Marie som har fullt upp med att göra de saker som jag brukar göra + de som hon gör. Denna arbetsfördelning som har funkat så bra de senaste åren gör inte de längre. Detta gör att man känner sig ganska meningslös med jämna mellanrum även om jag vet att de inte är så, så är man en större belastning nu än innan operationen. Sen kan man linda in de i fina ord med de är sanningen. Marie har fått 1,5 barn och är ensamstående (efter som jag sitter i stol;). Jag försöker lägga fram saker på ett bra sätt med de blir ofta ganska rakt och då blir de plumt och har man trampat ner foten i fiolen så är de lika bra att hålla den still låter ännu mer och de blir värre om man tar upp den.

De är en övergående period som jag hoppas ska vara över snart. Men när man måse vila hela förmiddagen för att ta sig tur och retur till Falun för ett sjukgymnastbesök och sen hem och vila hela eftermiddagen är inte ett riktigt liv i mina ögon.  Jag vet att detta låter bittert men jag är inte bitter snarare realistisk. De är tur att de finns folk omkring en som hjälper till. Om de bara var så att hjärnan var lika trött som kroppen skulle de inte vara några problem men när den går som vanligt i 110 så blir de en konflikt. Ju tröttare kroppen är desto med jobbar hjärnan för att kompensera och desto mer meningslöst känns de. Denna spiral är inget nytt utan de var även såhär innan operationen de bara känns mer nu, efter som jag har en massa tid ensam och inte orkar så mycket med kroppen.

De är en vit och vacker dag de snöar lite vilket inte känns ok de ska vara vår snart. Men när vintern inte börjar förrän i januari blir de en förskjutning. Globala uppvärmningens baksida jag gillar värme men inte att de inte är någon ordning på årstiderna. Får man säga att de var bättre förr när man fyllt 30? Men de är en myt de var inte bättre för men vi kan intala oss de för att försöka dra tillbaka klockan och leva i någon romantiserad bild av 1800 talet eller varför inte 70 eller 80 talet med fula kläder och juppis i Porsche som tjänar en årslön på en dag och förlorar 2 årslöner dagen efter. De enda är nog att försöka göra de bästa av sin samtid, om de ska vara att skotta i maj och bada i november så får de kanske vara så men vi borde stanna upp och titta på hur vi lever och sen gör något åt det. Vi blir inte lyckligare för att vi lever upp alla jordens resurser på så kort tid som möjligt.

Tack för ordet.

 

Får man säga att de är kallt fast de bara är -10?

slut på veden i kylanIdag är de kallt ute inte för att jag hade tänkt att gå ut i alla fall.  Förra året så hade -10 varit som en sommar värme. Konstigt hur man vänjer sig vid allt. Blir de en större förändring i livet så klarar kroppen av att göra de bästa av situationen. De kan vara en massa gnäll från början och man tycker att de är fel men ger man de ett litet tag så anpassar man sig. Denna regel gäller för allt i livet, sen finns de de som inte anpassar sig som blir bakåtsträvare eller gnällspikar dessa blir de svårt att stå ut med i längden. De är lite ”bryt ihop och gå vidare” men glöm inte steget att gå vidare.

Jag känner att mitt tillfrisknande kommer framåt sakta men säkert. Jag har mycket kvar innan jag är på topp men jag segar mig framåt sakta med säkert. Löser sig en sak så brukar de bli en domino effekt så faller de andra bitarna åxå på plats.  Jag har fortfarande en massa jobbiga bitar kvar ringa försäkringsbolag mm. De ska göras innan denna vecka är över. Men tiden går fort jag hinner bara vakna på måndag gå och lägga mig på onsdag sen är veckan slut.

Nu har vi byggt en ramp ner till vårat träningsrum så nu ska de bara ställas i ordning och upp med träningsredskap på väggar. Efter detta så ska vi kunna sätta i gång då är planen att när jag börjar jobba hinna göra ett pass innan jag ska åka. Vilket troligen är en utopi efter som jag gärna sover på morgnarna. Men om man får in de som ett mönster så ska de nog hinnas med så kanske jag slipper smärtan på dagarna och ett på eftermiddagen så kanske de blir bättre på kvällarna och nätterna. De gäller bara att hålla i och att man har en morot så att träningen lede till något.

Målet att komma med i rullstolsinnebandylandslaget och spela internationell turnering i Vänersborg i sommar. Får se om de går att nå det målet. Realistiskt mål är att spela SM i Vänersborg i 18-20 Maj. De borde gå om jag hinner träna så mycket som behövs. Har funderart på om man kan enkelt bygga en paddlings ergometer för att träna både bålen och överkroppen. Min fru säger att jag är som två snubbar som ska göra saker men d slutar med att de blir kaffeved av borden. Så vi får se men jag gillar att ha saker att tänka på.

Sen skriver alla att de var länge sen jag skrev i mon blogg. Ska man ha prestations ångest för att man inte skriver varje dag? Jag ska inte ha de i alla fall de är klart att de är trevligt om man skriver varje dag så att de finns liv på sidan men de är kanske inte de viktigaste i livet. Står de mellan att skriva blogg och leva livet så skriver jag inte blogg.

Godmorgon världen

Självsädning och Dietist

damsugarenDe tråkigaste sakerna som jag vet är att städa och klippa gräs, tror att jag kan även lägga till mängdträning. Två av dessa saker kan man slippa om man vill. De går att leja bort arbetet eller tha hjälp av robottar. Jag gillar att titta när de blir städat och fint så  min lösning är robottar mycket trevligt och man kan träna medans man städar eller klipper gräset, ännu bättre är att man kan dricka kaffe och se hur den svansar kring benen.

Dammsugaren har bara ett problem och de är att jag har en för hög kan till vardagsrumet. Detta får jag lösa på något sätt. Får väll fram med filen eller såga lite. Bäst att ta hjälp av pappa.

När jag var på 5 års kontroll av ryggmärgsskadan så önskade jag träffa en dietist. De har jag nu gjort eller i alla fall haft telefonkontakt. I våras och somras när jag tränade kände jag mig trött och slut och har inget matlust så nu hoppas jag på att få lite hjälp med detta. Han verkade väldigt bra och hade även arbetat åt svenska längdskidlandslaget som dietist så jag hoppas att han kan hjälpa mig. Upptäckte att dietist inte var lätt skrivet på datorn en massa röda sträck.

I övrigt är livet som de har varit jag har ont och blir snabbt trött. Tiden går sakta för att senare försvinna snabbt. Tiden fram till kl 11 går så hemskt sakta men efter de så rinner tiden bort fram till kl 15 då stannar tiden igen. Konstigt att 60 sek går lika fort alla timmar på dygnet men vissa minuter känns som timmar.

Nu börjar de komma närmare upptrappningen av träning. Har ett enormt sug även efter mängdträning. Men jag vet att när jag sitter där och sak göra nån timme ensam med marastolen så försinner den romantiserade bilden av träning. Som vanligt så är de ju resultatet som räknas. Hade tänkt att jag skulle börja simma lite smått men de lär inte bli något pga tån. Om den bara slutade se ut som man kört den i köttkvarnen och slutat vara så kanske de kan bli lite simning snart.