Facebook Instagram LinkedIn

Etikett: saknad

Livet är en komplicerad historia….

De låter som en enorm moralkaka. De är en moralkaka som man borde få säga när man är 80 år och sitter i sin gungstol och pratar med barnbarnen och säger att på min tid så var det…

Och när man är tonåring kan man skriva under på att livet är komplicerat och de är bara mig de är fel på. Alla andra har mer muskler är vackrare har mindre finnar osv.

Detta är två ganska svartvita tankar på livet. Men faktum är att livet inte är mer komplicerat än vad man göra det. Ibland tror jag att vi trasslar till det för att vi sak ha något att göra. Något att reda ut och sätta tänderna i. Mitt liv är nog ganska okomplicerat för tillfället. Jag vaknar ser en massa saker som jag vill göra men inte kan har ångest över dessa. Rullar runt i huset klättrar på väggarna blir arg på de som finns i min närhet även fast jag inte har någon orsak till det. Försöker värja mig mot smärtorna för att inte gå helt under. Sist men inte minst tänka en massa på en massa oväsentligt. Kan livet vara enklare än detta?

Har gått in på att äta morfin för att smärtan ska bli mindre så att jag får sova. De funkar hyfsat jag sover ganska bra med sömntabletter. De är en kortsiktig lösning, jag känner att jag har ett enormt behov av att röra på mig. Men i stället för att fysiskt röra på mig planerar jag vad jag ska göra när jag kan börjar röra på mig. Jag ska köpa en sandsäck för att slå ur aggressionerna en rulle för att sätta cykeln på en stege i taket för att träna armgång och ta hem mitt mål så jag kan öva skott i garaget.

Tror att planen kan funka och hoppas att vara i form till SM i sommar. Tror också att de är bra för att jag och Marie inte ska tära för mycket på varandra. De kanske är så att hon ska slå och sparka lite på säcken hon med. Idag är My Marie Faster och Pelle och klättrar.  Jag är själv hemma och vilar, den mesta tiden har jag spenderat kaffe drickande i soffan tillsammans med Stefan Olsson vilket har varit mycket trevligt och avslappnande.

Utan restriktioner med nya restriktioner

Helgen har varit bra kvällarna är hemska. Smärtan kommer krypande tillsammans med mörkret, de är hemskt. Allt kommer från ryggen tror jag. Blir fortfarande tvär slut från en sekund till en annan.

Idag släppte restriktionerna, så jag får göra allt nästan. Inte lägga huvudet mellan fötterna eller göra något som är allt för ansträngande. Jag får göra lättare hushålls arbete. Undrar om man måste köpa ny stekpanna ut med gjutjärnet och in med en billig teflon historia. Den nya restriktionen gäller till 6 veckor efter operationen. Då ska jag få en tid till ett återbesök för att göra ett träningsprogram. Så de blir ingen träning innan dess utan bara göra små saker.

Jag skulle göra förflyttningar med glidbräda idag, de klarade jag inte av. Efter som när man ställde stolen bredvid sängen så var de ca 5 cm mellan de blir en massa lyft press och drag innan jag får dit glidbrädan och kan komma till stolen. För att inte prata om förflyttningen till toastol på glidbräda utan kalsingar. Då måste jag nog bli kvar ett tag till för att vårda såren på rumpan.

Känner att armarna inte orkar så mycket. Jag kan flytta mig till stolen och rulla om kring men uthålligheten finns inte. Men känslan att klara sig själv är enorm de är skönt att kunna hoppa till sängen när jag vill och inte vänta på att nån ska komma och lyfta mig i taklyften. Men de är en lång resa innan jag är tillbaka till full tränad.

Jag har en massa inspiration att börja träna och en massa planer i huvudet. Hoppa att jag inte förslöas för mycket under de närmaste veckorna utan att motivationen finns för att starta långsamt och bygga upp kroppen. Jag brukar vara så ivrig att komma i gång att jag inte tänker på konsekvenserna tack vare detta blir jag liggande 3 veckor länge än vad jag ska.

Men onsdag är de hemfärd. Ska bli skönt att få komma hem och ha de skönt och försöka återgå till ett vanligt familjeliv igen. Dela på ansvar och peppa varandra. De känns hemskt när de ska åka hem här ifrån men nu är de bara 2 nätte kvar.

 

Sterilisering 1300kr

Dagens upptäckt är att de kostar 1300kr om man ska steriliseras på icke medicinsk grund inom Landstinget Dalarna. Detta står på alla prislistor. Undrar hur vanlig operation detta är om de står med. Utför man sterilisering på alla avdelningar? Om de är så hur gör man en ögonsterilisering är de när man diskar porslinsögon?

Annars har dagen idag smugit sig fram. Förutom att vi varit utanför entré dörrarna två gången och läst prislistan, har jag träffat sjukgymnast läkare och sjuksköterska. På måndag släpper alla restriktioner då ska jag få börja förflytta mig först och främst med glidbräda. När jag har tränat på detta blir jag hem släppt. Musklerna i armarna är inte på topp så de vill veta att jag kan flytta mig säkert innan jag får åka hem. Sen kommer de nog att komma restriktioner innan jag kommer hem jag får nog inte börja träna för fullt.

Måste ta en vikt innan jag åker hem för att veta vad jag väger. Har man inte någonting att göra kan man alltid äta lite godis. Godis borde förbjudas på sjukhus är de verkligen bra för läkningen?

Jag längtar hem men börjar se ljuset i tunneln. Saknar Marie och My bara få ligga och kramas och ha de mysigt. Undrar hur länge den romantiska bilden kommer sitta i. Troligen tills My vaknar första morgonen och börjar gnälla och skrika. Men jag saknar de åxå.

Nu är klockan 2130 de är dags att lägga sig så natten får de lugnt;)

 

På rymen

Idag har vi rymt, de blev en fantastisk rymning till entrén för att ta lite luft. De var de stora som hände under dagen. Annars har de vart en lugn dag. Jag och John har haft besök av Rune idag. Sen har vi haft halvårs dag, 5,5 år för mig och 29,5 för John.

Jag är hemskt trött idag men har ändå suttit uppe större delen av dagen. Men kroppen är sliten. I morgon ska jag träffa läkare och sjuksyster och då hoppas jag att få ett datum för utskrivning och få reda på hur det är med restriktioner. Från och med måndag ska de inte vara några restriktioner men de känns som att gå från inget till allt utan man borde trappa upp aktiviteterna.

Har hemlängtan nu sova så är de en natt närmare hemma.

De gör ont en stund på kvällen…..

Idag kvider jag lite smått häger höft spattar och de gör ont som fan i benen. Morfinet tar inte bort all smärta men de gör att den klingar av i alla fall de värsta topparna kommer inte. Jag vet inte vad jag gjort om jag har träningsvärk i ryggen eller om de är något annat.

Idag var de julbord till lunch, jag som varken gillar julen eller julmaten ser detta som ett straff. Vuxen som man är så åt ja köttbullar och potatis som vilken vanlig lunch som helst. Jag åt även fisk och rödbetssallad.

Känner mig lite piggare idag om man tänker bort smärtan. Fick en till kudde i natt så jag hade nån att krama på de skänker en ganska trygg känsla att få krama en kudde. De hade hellre fått vara Marie men man kan inte få allt.  Hemlängtan är stor nu och när my åkte hem idag så frågade hon om jag inte ville följa med henne hem. De skar i bröstet och hon såg så ledsen ut på ögonen när jag sa att jag skulle vara kvar. Hon sa att hon kunde ta hand om mig hon och mamma.

Pierre och Malin har varit på besök idag, mycket trevligt. Skönt att de kommer folk som drar en lite ur sjukhuset så man inte blir instutionaliserad utan ser att de finns en värld utanför. Jag förvånas att de finns folk som vill ligga på sjukhus, som inte vill hem. Jag kan själv ha den känslan att nu skulle de vara skönt att bli sjuk ett tag men de handlar mer om att jag måste vila inte ligga på ett sjukhus och räkna timmar. Men vi är alla olika, och ibland tror jag att vården skrämmer folk att vilja vara kvar. Man säger att din bostad inte är tillräckligt anpassad de finns trösklar och en massa andra hinder. Så man säter käppar i hjulen så folk inte vågar lämna de trygga överanpassade vård världen.  Vad är hjälpa och vad är stjälpa?

Lite ledsen

Idag har varit en dag av väntan. Redan i går kom Marie och My hit till Uppsala men de gick till hotellet för att sova.  Idag så kom de och hälsade på. De skulle komarie my christianmma vid lunch men kom vid 3 i stället. Jag har saknat dem enormt och ville bara kramas. När de varit här i ca 1,5 h började my att kräkas och de gick tillbaka till hotellet. De var länge sen jag kände mig så ensam. Hon är bättre säger att hon hade huvudverk, kan tänka mig att de har varit en stor stress och oro för henne som släppte när vi sågs.

Hoppas att hon blir bättre och att de kommer och hälsar på i morgon och att de får sova i natt.

Annars är de sig likt. Jag har varit på toa legat i sängen och provat den fantastiska Comfort stolen som jag fick i går. Den rasslar fram i korridorerna man hör hur tungt den rullar. Från början hade den två olika längder på fotstöden och ryggen är för låg måste ha en kudde vid ryggen då skålningen hamlar helt fel. Men jag har en stol som jag kan sitta i trotts att den känns som en sko som ger dig skoskav. Sen är de bra att jag inte kan köra själv efter som jag inte får det. Hade hjulen funnits där kanske jag hade använt dem. Men jag är inte yr när jag sitter upp vilket känns bra. Smärtan avtar nu har jag inte så ont vid vändningar men såret smärtar när man kommer åt det. Vilket inte är så konstigt.

Jag längtar till att träna och komma hem. Idag ska jag betala frakten hem på min provaal stol. Så den kommer att stå hemma och vänta på mig och stå där och bara vänta tills jag får hoppa ner i den.

Jag saknar hemma väldigt mycket att få kramas och vara med Marie och My, både på gott och ont. Ett liv är som en dans på rosor man sticker sig på tagarna ibland men oftast är de vackert och mjukt.

De regnar jätte mycket smattrar på fönstret nu fick ju snön komma när jag har köpt snöslunga och ligger på sjukhus.

Till mina arbetskamrater som har julbord och bowling idag hoppa jag att ni har kul och jag vet att många av er kommer att ha träningsvärk i morgon och andra har kanske ont i håret.

Over an out