Facebook Instagram LinkedIn

Etikett: Smärta

När hoppet blir en käftsmäll

Min ständiga följeslagare Smärtan tar en stor del av min vakna tid. Inte bara min tid utan även familjens tid. Min son vill ibland inte att jag ska lägga honom då han är rädd att komma åt mig då de känns som att bli huggen med en kniv. Så även om jag lider så gör familjen en väldigt stor uppoffring.

Igår var jag till smärtkliniken i Uppsala. Hade byggt upp en förväntan om ett mirakel. Jag brukar inte göra de då jag blir besviken. Hoppas på de bästa förvänta dig de värsta. Igår var jag inte på min vakt utan körde all in  på hoppet.

Jag har aldrig fått ett cancer besked men kan tänka mig hur de känns. När hela livet som jag känner det ska ändras och de finns inget mer att göra. Kanske en dålig liknelse tycker vissa men för att ge liv och kunna tänka sig in i situationen.

Efter att ha fått beskedet att den medicinen som jag vill prova kostar mig 4500kr i månaden och att högkostnadsskyddet inte täcker detta. Och att den dessutom inte säkert fungerar (de kan jag köpa för så är de ju med mediciner). Jag skulle inte få köra bil vilket gör att jag blir fängslad i mitt hem. Jag fick svårt att andas och hela livet kändes inte värt att leva. Jag tog bilen och åkte i väg och hjärnan på högvarv hittar jag mig själv sitta och äta och processa allt.

Som vanligt är min första tanke flykt! Jag vill inte vara med om detta. Det gör alldeles för ont i mig. Men den rationella och lösningsinriktade delen säger att vi löser detta på något sätt.

Jag förundras över hur jag fungerar och hur jag känner. Jag är väldigt glad att de inte blev något möte efter läkaren. Men de hela kändes som att nu har vi hittat en långsiktig lösning på smärtan som kan funka och i stället är de e proffsboxare som öppnade dörren och slog en knockout där jag hittar mig själv på golvet med blödande näsa och svårt att andas.

Tur att de finns goda människor som hjälper en upp och stoppar blödningen!

På tur kan man vara sur😜

Dagens tränig var intervaller. Jg be osäker på om greppet uppför i lösgrus funkade tog jag med min dotter.

Hon var sur och arg hela turen på 30 min. Så ett antal gånger att hon inte klarade av saker som hon bevisligen klarare efter som vi är hemma igen.

Hon fick putta på 2 meter i backen där de släppte under framhjulet så jag är överlycklig att hon var med annars hadde jag blivit kvar. 😀

Hon var överlycklig över när hon fick cykla ifrån mig och skynda hem när kränkningen åkte upp och ned i halsen efter intervaller 🤢😎😂

Så man kan vara sur på tur men glad för att komma hem

12 år

Svart och sjukt?

Eller glädje och frid. Vilket du tycker så firar jag 12 år med ryggmärgsskada. Jag firar livet som överlevare.

Ha en fin dag!

Resan Pyongchang

Många frågor hur de var. Jag svarar gärna och gjorde en film om den andra sidan som ni inte ser på tv. De är mycket väntan. Lite som att spela en hockeymatch. Vi lägger månader av träning och sedan är de 3×15 minuter som visas. Av de flera hundra timmarna.

Kolla hur jag upplevde det

“Lyfte sig från fallet”

Intervju av Roger Burman Radiosporten

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=179&artikel=6908477

Cykeln på tillfällig plats

Första cyklingen på länge.

De var ett tag sen men nu är de gjort igen. Jag har cyklat en sväng men nu är det inne i garaget. De blev bara 20 min men de är bättre att börja långsamt och se hur de går med ryggen. Fick tillbaka cykeln förra veckan efter att de bytt ryggstödet på den. Nu känns de helt ok men de var inte rätt fästen med till ryggen så de är inte så stumt. Hela cyklen på rullen guppar när man kommer upp i hasighet. Får se hur detta kommer att gå under vintern. Men de kändes helt ok att sitta där nu ska bara tränings rummet fixas i ordning så jag slipper sitta och titta och fundera varför hammaren inte hänger på sin plats.

I övrigt så händer de inte så mycket. Tiden rinner framåt. Nu ska de satsas helhjärtat på träningen igen. om de ska spelas SM i slutet av januari så ska i alla fall inte min kondition vara de som de hänger på. Får se hur många i laget som tänker på detta. Eller om de är någon som börjar veckan innan och sen blir slut efter 5 minuter.

 

Idag har jag måndag

Jag vet inte varför men har måndag. Igår var jag till rehab i Falun och fick akupunktur efter detta är de ett helvete både med smärta och trötthet. När jag kliver ur bilen hemma så är de som att de faller en sten på mig och jag hinner inte undan utan en förlamande trötthet slår in. Men bara i kroppen huvudet går som vanligt på högvarv. Idag på jobbet så är man inte riktigt 100 men allt har gått i ett. De har som vanligt stulat med data systemet och de jag skulle göra fick skjutas upp ännu en gång.

De har varit en massa innebandy den sista tiden. I helgen var vi i Kalmar och spelade. De gick inte så bra förlorade alla 3 matcherna. 1,5 skulle vi ha vunnit men de andra spelade vi skit och förtjänade att förlora.  Början på denna vecka har varit tränings fri vilket käns skönt.

Nu är den nya rampen på plats så bebisen kan komma de ska bara byggas om lite i några rumm så att gymmet och gästrummet blir klart. Känns skönt att de är saker som jag kan göra själv även om de tar tid. Så är de något med att klara saker själv även om resultatet inte är 100 varje gång

Tack för……

Så många fula ord

Jag ser framför mig en kalle tidning med en massa symboler för att beskriva svordomarna. Mitt humör går från på topp till botten på ett finger knäpp.  Morfin suget är enormt jag svettas och fryser på sammagång. Men utåt så tror jag att jag ser ok ut. Jag har legat i feber måndag tisdag och sen i går tisdag har jag inte tagit nån morfin. Jag har ont och mår piss och känner att jag gärna vill ha en eller tre tabletter. Men de är bara bita i det sura äpplet och köra på och kämpa sig igenom detta en gång till.  Än så länge är de inte så illa som de kan vara och de är bara 10 dagar kvar innan de värsta ärböver. Idag har jag provat med godis i stället och de funkar inte. I morgon är de träning och jobb så får vi se hur de blir.

Allt annat i livet verkar flyta på de händer en massa saker runt om mig men jag känner mig lite som en deltagare eller snarare en charter resenär. Jag följer med och äter maten som serveras men tar inga egna initiativ. Eller så är de den maniska fasen när allt ska göra på en gång.

Får se hur detta kommer att gå.

Om två veckor så åker jag till tyskland och spelar innebandy efter detta så är de en massa innebandy den närmaste tiden. Framförallt en massa träning. Och under oktober hoppas jag åka till holland för att göra en ny cykel.  Sen ska vi se hur de går mer företags iden om de är något som kommer att starta eller inte.

´Arbetet

I fredags tränade jag med Stefan. Efter detta var jag helt slut i kroppen tror att jag gick in i väggen. De tog för lång tid att få i mig maten så jag tappade synen och efter detta så var kroppen slut. jag låg i soffan hela eftermiddagen.  De värsta är att vi bara tränade 1 timme.  Hur ska detta fortsätta de är bara att komma igång på riktigt igen.

När jag ser tillbaka på vad det blev av operationen så hade jag med facit i handen inte gjort den. Men de är lätt att vara efterklok. Nu har jag gjort den och är en erfaranhet rikare denna hade jag gärna varit utan.  Känns som jag har tappat bort ett år. Även om de bara är ett halvår.  Men de är inget att hänga läpp över utan bara dags att sätta fart och försöka få fart på det och komma tillbaka till där jag var innan op.

Idag är sista dagen på pappaledigheten. De har varit en omväxlande tid men nu är de slut. Jag har inte nån riktig lust att jobba i morgon men de blir nog bra när jag kommer dit.  Men alla goda saker tar tillslut slut. Nu är de dags at kava upp ärmarna och sätta igång igen.

Projektet trädäck i trädgården börjar gå mot sitt slut de är en massa trallskruv att sätta i tur att pappa har varit och hjälpt mig med stommen och släpa plankor de har varit lite för tungt. Men nu är första planteringen är gjord och de kommer att bli vackert om något år.

Nu är de dags att duscha innan sömnen och arbetet.

Smärtan……

Vist gör de ont när knoppar brister. När jag hör denna strof tänker jag på ett finngt tonårsansikte. Personen står framför spegeln på väg till skolan och ska klämma sina bölder. De gör ont att klämma dem och de gör on när klasskompisarna tittar. Hur man än vänder på de så är de smärta. Vilket inte kommer i närheten hur de är i min rygg och ben just nu. De är ett brinnande helvete och inget funkar utom smärtstillande vilket jag helst inte vill ta men måste för att klara eftermiddagarna.

Förra veckan var jag och träffade en smärtspecialist han var ärlig och sa som de var att de inte hade någon hjälp till mig så där på rak arm. Han kollade den gamla medicinerna som jag tagit och konstaterade att de enda jag inte provat var medicinsk marijuana. Men jag är inte riktigt där ännu sen vet jag inte om de går och få en internationell dispens för det så jag får sporta. Men jag tror att de skulle funka om de inte är så att efekten avtar som de har gjort med allt annat efter 3 veckor. Men just nu kan jag nästan prova allt.

Jag har kommit i gång med träningen ganska bra försöker att cykla minst en gång per dag och de gå bättre och bättre har kortat ner rundan runt Stadsberget på 8km med 6 minuter. Vilket är ok på en vecka. Men de finns fortfarande en massa tid att träna in men de känns bra när man tittar i klockan och ser att de faktiskt är en förbättring.

Hemma här är allt som vanligt de är sista veckan på min pappa ledigt innan jobbet tar vid efter de ska jag jobba några veckor och sen ha semester. Jag ska försöka bestämma vilken ny cykel jag ska köpa men de lutar åt att åka till Holland och göra en där dels för att de är billigare men sen gillar jag killen som är säljare.

Till helgen ska de byggas klart soldäcket i trädgården de är jätte bra nu ska ramperna och landen byggas efter detta är de dags att börja bygga om rampen in till huset så att de blir lättare att komma in. Man blir aldrig klar när man har hus undrar när man ska vakna till liv och leva som de är utan att göra om en massa saker. Den dagen är jag nog död eller ordentligt sängliggade. Men då måste även hjärnan sluta funka för att de ska bli något att bara kroppen är utslagen så planerar hjärnan hur de ska se ut.

Tack och god natt.