Facebook Instagram LinkedIn

Etikett: Stortån

Träningsverk pappaledigt och tå sår

Helgen har varit mycket givande och rolig. Men jag har en hemsk träningsverk efter att ha spelat innebandy. Psyk medicinen torkar ut munnen så att de är som att vara en lutfisk i en sand öken. Trotts detta spelades de slutspel i sverige serrien i rullstols innebandy. IBF Falun gick till final där vi fick stryk av Nacka. De har en massa att göra med hjärnspöken. Vi spelar ett bra spel men vi kunde inte göra mål. Ufo teorin på detta är att de har uppfunnit en magnet som tränger bort plast. Men snart ska vi på det igen om två veckor bär de av mot Värnersborg för att spela RM vilket nästa år ska bli SM och här får inga gående delta så lagen kommer nog se annorlunda ut.

När tån växte ihop efter att jag brutit den så blev de lite fel den lutar nedåt vilket gör att jag får står på tå leden inte bra. De finns inga skor som inte trycker men de är snart dags för sandaler så då är problemet löst till hösten.

Jag är pappa ledig med My vi har bra dagar än så länge vi har varit lediga tillsammans i en vecka. Så här ska de vara till Augusti, de är inte riktigt sant jag jobbar en dag i veckan för att få lite vuxen kontakt. Vi får dagarna att gå genom att vara ute i trädgården och pyssla. Tur att vädret är bra och att vi har liknande intressen.

Har fått en fundering varför man inte mäter barns intensitet på samma sätt som man mäter bilar från 0-100. My klarar detta på ca 4 hundradelar. De kan även byta humör på samma tid., intressant och drygt ibland.

Hade funderingar på att plugga till hösten men har lagt dessa på hyllan igen. De vore kul att läsa något med hälsa men de blir bättre att göra detta till nästa höst då de kommer att tränas hårdare och då kommer de att finnas mer tid till detta.

Har funderat på att strunta i triathlon och satsa på cykel i stället de är inte lika mycket pengar som ska ut. Har tittat på ny cykel och ska beställa en men de går ännu inte att beställa trots att prototypen finns så vi får se vart de slutar.

Jag borde skriva här lika ofta som när jag låg på sjukhuset men kommer inte ihåg att ladda datorn. När jag låg på sjukhuset så var de den enda uppgiften, eller den och gå på muggen. Nu finns de en massa saker att göra som är roligare än att leta efter strömsladden.

Soligt sälen

I helgen har vi varit i Sälen. Resan upp var ett helvete men jag körde ganska långt. Efter resan upp som vi gjorde i torsdags sov jag nästan hela fredagen medan Marie och My var och åkte slalom. My har blivit bättre på att åka bara genom att bli äldre. Hon åker fortfarande med sele och hon kan inte stanna utan litar helt på den som åker bakom, sen är hon en häst som när man drar så svänger hon. De kanske kan var vad man förväntar sig.

När vi var där uppe så kände jag ett sug efter att åka jag också. Men de blir inte någon slalom denna säsong utan får vänta till nästa. Min sitski är på ombyggnation hos Anders i Strängnäs och ska vara klar till slutet av mars.

Vi åkte hem i lördags, innan vi åkte hem så tillbringade vi förmiddagen i solen. De var inte lätt att ta sig fram efter som snön smälte och var som socker men jag tog mig några meter utanför stugan. Detta kändes som ett stort steg och efter detta så kommer mer och mer ork tillbaka. De är fortfarande hemskt lite energi på eftermiddagen men förmiddagen funkar hyfsat.

I går gjorde jag en 800m ute och de funkade ganska bra ingen toppfart men jag gjorde de men en liten pulshöjande. Idag rullade jag till jobbet och fikade och de är 2,1 km och de gick också bra men Marie fick hämta mig och köra hem. Men nu har jag gjort de och de känns bra.

Jag vet inte hur mycket som lyckopillren hjälper till men när snön är borta så att de är lättare att ta sig fram och man är inte blöt helatiden och man fryser inte allt för mycket när man går ut. Men att solen lyser och att de finns lite värme ute i solen gör mycket för mitt välbefinnande. Pillren gör att jag känner mig lite avtrubbad lite mer sinnesslö än vad jag burkar vara. Hjärnan går inte på samma högvarv som den brukar göra. De är både på gott och ont, jag tror att jag är mindre uppstressad nu än jag var innan jag började äta dem. Snart kanske träningen kan komma i gång på riktigt. Smärtan i benen är fortfarande värre än innan operationen så jag skulle behöva komma i gång så att den kan minska lite.

Tån ser inte ut som köttfärs längre och sårskorpan minskar för varje omläggning. De är lite jobbigt att de enda skona som jag kan ha är stora de är ifs. mina vinter skor men de skulle kännas bra att kunna ha nå andra skor.

Ju mer man orkar på dagarna desto färre inlägg kommer att skrivas. De känns inte lika angeläget även fast de är nu man borde skriva för att komma ihåg hur fort de går att komma framåt. De saknar jag sen jag gjorde illa mig. Man borde ha skrivit dagbok för att kunna titta tillbaka och minnas hur de var. De kanske är som John skrev som komentar de första 7 åren är ett helvete sen blir de värre;) jag är ju bara uppe i 5,5 år så jag vet inte.

 

De växer fortare än vad man tror.

Idag ska My på sitt första Disco, de känns lite jobbigt och de kanske är tidigt med 4 år. De har hänt en massa på dessa år. Hon var så uppspelt för att få komma i väg. Undrar vad man tror att ett disco är, ungefär som ringdans på dagis. Vad vet jag men de känns stor tycker jag som förälder inte ens jag är tillräckligt gammal för att gå på disco. Jag gillar inte detta med att röra mig till musik var stelopererad innan jag hamnade i stol och de blev inte bättre. De gör inte de hela lättare när man saknar taktkänsla.

En vecka på lyckopiller har varken gjort till eller från. Men jag är lite piggare än för en vecka sen och smärtan är den samma. De skulle funka på bägge, jag kanske är lite tröttare men de kunde vara en bieffekt. Känner mig avtrubbad på ett konstigt sätt, idag har jag ökat upp dosen så får vi se.

I måndags var vi till Borlänge jag lider fortfarande efter sviterna av den resan. I morgon åker vi till sälen för att Marie och My ska åka skidor. Jag ska ligga i stugan och läsa bok. Har lite ångest för resan men tror att de kommer att gå bra de är bara att bestämma sig och genomföra så blir de bra.

Våren har kommit och snön är nästan borta från vägarna. Så snart är de dags att börja cykla ute igen. Men de måste sopa gatorna så man slipper äta en massa grus, sprutet från framhjulet kommer precis mitt på näsan. Men våren är skön de skadar inte att solen lyser och att de är varmt ute. Sopningen har stannat av lite jag och My hackar is i stället. Nu är de lite vilotid innan jag ska packa väskan inför i morogn.

Ännu en onsdag.

Tiden försvinner de var måndag förra veckan sen blev de onsdag denna veckan. Som jag skrev så firade vi my i söndags. Hon börjar bli så stor. Men hon kommer alltid att vara pappas lilla flicka. Jag känner igen mig själv i henne hon lever i sin egen lilla värld och skyndar inte i onödan och kan förlora sig i att spela spel eller lägga pussel en hel evighet.

Smärtan i benen har blivit värre. Jag var till Falun förra veckan och efter de så tog de några dagar innan jag hade kraft igen. Men de går fortare och fortare att ladda upp batterierna. Så de pekar åt rätt håll. Men denna eviga smärta har inte blivit bättre jag tycker att de blivit värre. Jag ska börja laborera med sittställningen för att se om de går att sitta lite mer avslappnat så att ryggen kan få vila lite. De räcker inte med att sova en natt för att vila musklerna de gör ont även när jag vankar. Detta tar en massa på psyket.

Tån ser inte så mycket bättre ut snarare värre. De har börjat att lägga på nån salva som ska lösa upp sårskorpan som bildats för att de ska komma fram fräsch hud så att de kan börja läka. De är fortfarande 2ggr i veckan till Vårdcentralen för att lägga om såret.

Nu kommer träningen att kunna börja på riktigt har fått hem en armcykel att sätta på ett bort så nu till helgen ska vi göra i ordning ett bort och städa upp i garaget så att de kan bli träning. Jag saknar fortfarande axlar till min nya stol. De jag har är för långa eller för korta, har inte orkat lägga ner så mycket tid på att fixa nya ännu.  Men de börjar bli dags så jag kan börja skjuta lite smått för att senar kunna börjar rulla.

På det igen bara ny dag nya problem och allt går att lösa.

Får man säga att de är kallt fast de bara är -10?

slut på veden i kylanIdag är de kallt ute inte för att jag hade tänkt att gå ut i alla fall.  Förra året så hade -10 varit som en sommar värme. Konstigt hur man vänjer sig vid allt. Blir de en större förändring i livet så klarar kroppen av att göra de bästa av situationen. De kan vara en massa gnäll från början och man tycker att de är fel men ger man de ett litet tag så anpassar man sig. Denna regel gäller för allt i livet, sen finns de de som inte anpassar sig som blir bakåtsträvare eller gnällspikar dessa blir de svårt att stå ut med i längden. De är lite ”bryt ihop och gå vidare” men glöm inte steget att gå vidare.

Jag känner att mitt tillfrisknande kommer framåt sakta men säkert. Jag har mycket kvar innan jag är på topp men jag segar mig framåt sakta med säkert. Löser sig en sak så brukar de bli en domino effekt så faller de andra bitarna åxå på plats.  Jag har fortfarande en massa jobbiga bitar kvar ringa försäkringsbolag mm. De ska göras innan denna vecka är över. Men tiden går fort jag hinner bara vakna på måndag gå och lägga mig på onsdag sen är veckan slut.

Nu har vi byggt en ramp ner till vårat träningsrum så nu ska de bara ställas i ordning och upp med träningsredskap på väggar. Efter detta så ska vi kunna sätta i gång då är planen att när jag börjar jobba hinna göra ett pass innan jag ska åka. Vilket troligen är en utopi efter som jag gärna sover på morgnarna. Men om man får in de som ett mönster så ska de nog hinnas med så kanske jag slipper smärtan på dagarna och ett på eftermiddagen så kanske de blir bättre på kvällarna och nätterna. De gäller bara att hålla i och att man har en morot så att träningen lede till något.

Målet att komma med i rullstolsinnebandylandslaget och spela internationell turnering i Vänersborg i sommar. Får se om de går att nå det målet. Realistiskt mål är att spela SM i Vänersborg i 18-20 Maj. De borde gå om jag hinner träna så mycket som behövs. Har funderart på om man kan enkelt bygga en paddlings ergometer för att träna både bålen och överkroppen. Min fru säger att jag är som två snubbar som ska göra saker men d slutar med att de blir kaffeved av borden. Så vi får se men jag gillar att ha saker att tänka på.

Sen skriver alla att de var länge sen jag skrev i mon blogg. Ska man ha prestations ångest för att man inte skriver varje dag? Jag ska inte ha de i alla fall de är klart att de är trevligt om man skriver varje dag så att de finns liv på sidan men de är kanske inte de viktigaste i livet. Står de mellan att skriva blogg och leva livet så skriver jag inte blogg.

Godmorgon världen

Självsädning och Dietist

damsugarenDe tråkigaste sakerna som jag vet är att städa och klippa gräs, tror att jag kan även lägga till mängdträning. Två av dessa saker kan man slippa om man vill. De går att leja bort arbetet eller tha hjälp av robottar. Jag gillar att titta när de blir städat och fint så  min lösning är robottar mycket trevligt och man kan träna medans man städar eller klipper gräset, ännu bättre är att man kan dricka kaffe och se hur den svansar kring benen.

Dammsugaren har bara ett problem och de är att jag har en för hög kan till vardagsrumet. Detta får jag lösa på något sätt. Får väll fram med filen eller såga lite. Bäst att ta hjälp av pappa.

När jag var på 5 års kontroll av ryggmärgsskadan så önskade jag träffa en dietist. De har jag nu gjort eller i alla fall haft telefonkontakt. I våras och somras när jag tränade kände jag mig trött och slut och har inget matlust så nu hoppas jag på att få lite hjälp med detta. Han verkade väldigt bra och hade även arbetat åt svenska längdskidlandslaget som dietist så jag hoppas att han kan hjälpa mig. Upptäckte att dietist inte var lätt skrivet på datorn en massa röda sträck.

I övrigt är livet som de har varit jag har ont och blir snabbt trött. Tiden går sakta för att senare försvinna snabbt. Tiden fram till kl 11 går så hemskt sakta men efter de så rinner tiden bort fram till kl 15 då stannar tiden igen. Konstigt att 60 sek går lika fort alla timmar på dygnet men vissa minuter känns som timmar.

Nu börjar de komma närmare upptrappningen av träning. Har ett enormt sug även efter mängdträning. Men jag vet att när jag sitter där och sak göra nån timme ensam med marastolen så försinner den romantiserade bilden av träning. Som vanligt så är de ju resultatet som räknas. Hade tänkt att jag skulle börja simma lite smått men de lär inte bli något pga tån. Om den bara slutade se ut som man kört den i köttkvarnen och slutat vara så kanske de kan bli lite simning snart.

 

16-19 jan

image19 jan
image18 jan

image17 jan

image16 jan

 

 

En fredagskväll i en arbetande barnfamilj eller?

Här är alla trötta vi har gått upp tillsammans denna vecka och ätit frukost nu när Marie har börjat jobba så är vi uppe vid 6. De är ganska tidigt jag är inte van vid detta och är hemskt trött på dagarna.

Tröttheten har inte blivit mindre av att jag bröt tån. De var som om kroppen låg på nån form av nivå där den kunde klara sig utan allt för stora problem men när den troliga smärtan och läkningen kom in så tog energin slut. Jag vilar nästan hela dagarna, men ändå så finns de ingen energi.

I tisdags var jag på rehab i faun och fick ett träningsprogram de låter stort men de är några övningar med gummiband som jag ska göra för att börja träna lite smått samt att jag ska boxas på wii men de har inte blivit någon träning ännu. Har tränat händerna och handlederna men de är allt. Efter denna förmiddag i Falun var jag helt slut hade träningsverk i ryggen och var tröttare än vanligt. Eller är de bara en kombination av vakentidigt tån ryggen.

Har lagt om tån två ggr denna vecka de är ganska smetigt och de blöder lite fortfarande. Om de inte var för nageln och blodet skulle den brutna tån inte göra så mycket. Klart att de tar på kroppen men de är inte någon större skada efter som jag inte stödjer på foten.

Har lite ont i vänster axel de är från förflyttningarna så nästa vecka måste gummibands träningen komma i gång.  Smärtan i benen är hemsk och de vill inte ge sig de är kanske för lite att göra så man har tiden att känna efter hur ont de gör. De blir ett litet moment 22 jag borde göra något men orkar inte gör jag inget så känner jag av smärtan mer. Så hur löser man problemet.

Nu i helgen ska vi inte göra något bara ha de lugnt och trevlig. Undrar hur de kommer att bli. Vi blir kanske osams och tjurar i varsitt hörn av huset.

Tur att pappa och mamma har varit och hämtat sand så man kan lämna huset om man vill utan att ramla de var jätte halt här ute i går. Men idag går de att ta sig fram.

Nu ska my snart sova och vi ska se criminal minds.