Facebook Instagram LinkedIn

Etikett: tankar

´Arbetet

I fredags tränade jag med Stefan. Efter detta var jag helt slut i kroppen tror att jag gick in i väggen. De tog för lång tid att få i mig maten så jag tappade synen och efter detta så var kroppen slut. jag låg i soffan hela eftermiddagen.  De värsta är att vi bara tränade 1 timme.  Hur ska detta fortsätta de är bara att komma igång på riktigt igen.

När jag ser tillbaka på vad det blev av operationen så hade jag med facit i handen inte gjort den. Men de är lätt att vara efterklok. Nu har jag gjort den och är en erfaranhet rikare denna hade jag gärna varit utan.  Känns som jag har tappat bort ett år. Även om de bara är ett halvår.  Men de är inget att hänga läpp över utan bara dags att sätta fart och försöka få fart på det och komma tillbaka till där jag var innan op.

Idag är sista dagen på pappaledigheten. De har varit en omväxlande tid men nu är de slut. Jag har inte nån riktig lust att jobba i morgon men de blir nog bra när jag kommer dit.  Men alla goda saker tar tillslut slut. Nu är de dags at kava upp ärmarna och sätta igång igen.

Projektet trädäck i trädgården börjar gå mot sitt slut de är en massa trallskruv att sätta i tur att pappa har varit och hjälpt mig med stommen och släpa plankor de har varit lite för tungt. Men nu är första planteringen är gjord och de kommer att bli vackert om något år.

Nu är de dags att duscha innan sömnen och arbetet.

För stor uppgift

Idag är jag trött och sliten. Var förbi Emelie & KJ i går och firade att han vunnit Vansbro triathlon.  Vilket var en trevlig tillställning men vi gick tidigt efter som Mikaela och Pella skulle åka tidig till Vansbro för att simma. Så de var uppstigning kl 6 i morse för att äta frukost och säga hej då. Sen krypa i säng igen för att sova en stund till. Kl 9 kom en kille och gärvde upp baksidan för att vi ska göra en uteplats.

Nu när de är grävt och klart och jag ser hur stort de kommer att bli börjar jag att ångra mig de är nog mer jobb än vad jag har ork att ta in idag. De värsta är inte att göra jobbet utan att få hem grejerna till att göra det. Om jag beställer dem kommer de att köra dem dit jag vill jag måste ha dem på baksidan där jag ska bygga annars klarar jag inte av det. Man ska inte fundera på sådanahär saker en söndag em när man ändå inte kan göra något åt det. När sakerna är på plats så kan de få ta till vintern om de vill så men idag känns de motigt att få projektet i land. De känns alltid så här när jag har startat något att jag inte längre vill men de brukar bli bra efter ett tag. De under lättar inte att de regnar en massa ute.

Min starka sida är nog att starta saker men de är lite svårt att göra klart dem. Detta med uteplatsen så blev de kanske inte mycket urgrävt så de stämde inte med de jag tänkt i mitt huvud. Men jag ska konsultera pappa så kommer de att bli bra när vi tänker tillsammans.

Och de är inte bara en sak som ska göras utan de är en massa saker och de ska göras i rätt ordning för att de ska funka blir nog till att skriva en lista och börja beta av. En av de bättre sakerna med lite projekt är att man inte måste gymträna utan de kommer gratis och de blir fint runt om en.  De är bara några pass kondition som måste till. Och de gör jag gladeligen för att ta mjölksyran ur armarna.

Tack och god natt.

De växer fortare än vad man tror.

Idag ska My på sitt första Disco, de känns lite jobbigt och de kanske är tidigt med 4 år. De har hänt en massa på dessa år. Hon var så uppspelt för att få komma i väg. Undrar vad man tror att ett disco är, ungefär som ringdans på dagis. Vad vet jag men de känns stor tycker jag som förälder inte ens jag är tillräckligt gammal för att gå på disco. Jag gillar inte detta med att röra mig till musik var stelopererad innan jag hamnade i stol och de blev inte bättre. De gör inte de hela lättare när man saknar taktkänsla.

En vecka på lyckopiller har varken gjort till eller från. Men jag är lite piggare än för en vecka sen och smärtan är den samma. De skulle funka på bägge, jag kanske är lite tröttare men de kunde vara en bieffekt. Känner mig avtrubbad på ett konstigt sätt, idag har jag ökat upp dosen så får vi se.

I måndags var vi till Borlänge jag lider fortfarande efter sviterna av den resan. I morgon åker vi till sälen för att Marie och My ska åka skidor. Jag ska ligga i stugan och läsa bok. Har lite ångest för resan men tror att de kommer att gå bra de är bara att bestämma sig och genomföra så blir de bra.

Våren har kommit och snön är nästan borta från vägarna. Så snart är de dags att börja cykla ute igen. Men de måste sopa gatorna så man slipper äta en massa grus, sprutet från framhjulet kommer precis mitt på näsan. Men våren är skön de skadar inte att solen lyser och att de är varmt ute. Sopningen har stannat av lite jag och My hackar is i stället. Nu är de lite vilotid innan jag ska packa väskan inför i morogn.

Atypisk depression

I onsdags var jag till läkaren. Jag har känt mig hängig och inte kommit i gång efter operationen. Musklerna orkar mer men de finns inte någon ork i kroppen. När jag vaknar på morgonen så är jag inte utvilad trots att jag sovit massor. Då tror läkarna att jag lider av en atypisk depression. Vilket är som man inte har gjort klart med något i livet ex min skada. Detta kan mycket väl tänkas att de är så. När denna operation gjordes och i rehabiliteringen efter så är de värre än att vara nyskadad. Efter som nu vet jag var jag borde klara av men klarar de inte just nu. Sen återlever jag de mesta efter olyckan man har ju en massa tid att fundera, både på gott och ont. Men att få den diagnosen kändes som om benen slogs undan, bara de orden är som ett trauma. Detta ältar jag med alla som orkar lyssna. På sikt så ska de bli KBT för att komma till rätta med de hela.

Annars har de inte hänt så mycket. Marie har fått sportlov så nästa vecka har vi tillsammans vilket känns skönt. Idag har pappa varit här och hjälpt oss och sätta upp en spegel och lite hyllor på väggarna huset börjar nu bli i ordning och sakerna börjar få sin plats. Vilket jag tycker är skönt har svårt när de ligger saker överallt. Marie och My är i Vikmashyttan och grattar Mys kusin som fyllde år i går men min ork räckte de men att rulla till soffan. Jag har dammsugit lite idag åxå. Men måste tvinga sig vidare så att de blir lättare och lättare.

Tack och hej leverpastej som Bert skrev.

Kan curling vara en konditions träning?

De är en bit kvar men jag ska göra det igen men vägen dit är långMina grannar måste tro att jag är helt tokig. Varje dag försöker jag att komma ut och röra lite på mig. Gå utanför dörren och bara sitta i -15 är inget som jag gör frivilligt. Så jag har tagit på mig att sopa trappan. De är tur att vi har buskar som skyddar mot insyn för jag sopar varje dag även om de bara är 4 snökorn, av denna motion bli jag lite andfådd.  De måste betyda att man kan använda curling som konditions träning bara man sopar tillräckligt fort. I rullstols curling så sopar man inte så för oss får de duga med trappan eller varför inte under köksbordet. Men för alla som vill ha en enkel motionssport kanske curling kan vara något. (detta är utan att jag vet om de är ansträngande för gående)

Idag ska vi börja röja upp i garaget så att de kan bli en innebandy spelplan där inne. De är en massa saker som sak få nya platser och en hel del som ska kastas och en del ska upp på vinden. Detta skulle ha gjorts innan vi flyttade men som alltid när man har med oss att göra så hann vi inte göra rensningen så den får komma nu i stället. Sen är de så att ju mer plats man har desto mer saker spar man på. Undrar hur mycket bra att ha saker som ligger i garaget. Jag har nästan koll på allt, vet nästan hur många skruvar jag har av varje dimension lite overkill kanske men sån är jag. Men mitt minne börjar bli sämre kan inte komma ihåg alla knapp tryckningarna som ska göras innan man får in skrivaren på nätverket.

I går skulle jag ha varit till Falun för att kolla på träningen. Men efter att ha hälsat på, på jobbet så fanns de inte kraft till att åka. Jag skulle kanske ha klarat att köra ena sträckan utan att vara en trafikfara men inte tur och retur så jag stannade hemma.

Smärtan är hemsk och de blir sämre av att sitta precis som de var innan skadan. Nu gäller de bara att hitta tillbaka till att kroppen stänger av smärtan så att man kan leva någorlunda normalt. Jag försöker men de blir lätt att jag blir arg i stället för att jag inte orkar hålla emot. Men jag försöker tänka på det och göra de bästa av situationen och ta de lugnt. Inte min starka sida men sjunka ner och hitta ett lugn och inte reta upp sig och tänka att de är inte My eller Marie som har gjort fel eller nån annan utan de kommer från skadan. Verkar så lätt när man skriver de men de är helt annat i verkliga livet.

Ha en trevlig helg.

Vad ska du bli bär du blir stor

De gamla Ebba Grön låten har börjat spelats i mitt huvud. Vad ska du göra av livet Christian, måste man veta de när man bara är 30. Jag känner ingen panik att göra något av livet. Men tänk om man vaknar upp en dag och ångrar sig. Jag skulle ha gjort det eller det. Kanske är de en försenad 30 års kris att man ska ha gjort vissa saker när man är så här gammal. Men tittar man tillbaka på livet så har jag hunnit med en massa saker. De är nog bara så att jag saknar att göra saker och utveckla mig. Men jag vet inte om de alla gånger är utveckling eller om de i självaverket är inveckling och hamna i tanke fällor som gör att man dras in i ännu mera inveckling.

Jag har alltid haft problem med att vara nöjd där jag är. De är alltid vackrare nån annan stans de vore häftigare att se de landet osv.. Detta leder till att jag är ganska svårt att leva med, Marie har ett tålamod och en förmåga att förklara för mig att de inte är realistiskt. Men ibland önskar jag att hon kunde vara lite mer som mig. Nu när huset nästan är klar är de dags för nästa projekt. Vad detta projekt kan vara vet man inte. Men att stanna och njuta av de som är just nu när de finns så många mål som man inte har nått upp till är för mig svårt.

Som jag har skrivit tidigare så har jag svårt att göra klart saker. De blir alltid halvfärdiga saker som ligger och sen blir de ett oros moment när ska jag göra klart det. Nu när jag har en riktigt fast punkt i livet kanske man ska försöka ändra på detta. Jag har haft problem med att gjuta stolpar till staketet efter som de känns så definitivt. Men nu ska vi bo här och de är definitivt så nu kan jag gjuta plintar till altanen eller bygga en mur för här ska jag stanna. Men de skadar inte att se sig om och utforska världen börjar med den absoluta närheten och vidga cirkeln. Efter som vi bara flyttat på andra sidan gatan så är närmiljön avsökt undrar vad som sak utforskas här näst.

Detta är ytterligare ett hjärnspöke efter som min hjärna jobbar på högvarv med att hitta på saker för att inte slamma igen systemet. Jag behöver inte genomföra allt utan bara att tänka på sakerna och tänka att de är möjligt och sen njuta av att jag producerat något.

Några tankar i kylan.

Vitt vackert och stökigt

Hur kan de komma sig att vi plockar ihop och plockar ihop för att de ska se ut som ett bombnedslag? Vist är de facinerande, för min del för tillfället är de att för att lägga den saken på sin plats så måste dessa saker fixas jag kan inte fixa de själv och jag vill inte be Marie som har fullt upp med att göra de saker som jag brukar göra + de som hon gör. Denna arbetsfördelning som har funkat så bra de senaste åren gör inte de längre. Detta gör att man känner sig ganska meningslös med jämna mellanrum även om jag vet att de inte är så, så är man en större belastning nu än innan operationen. Sen kan man linda in de i fina ord med de är sanningen. Marie har fått 1,5 barn och är ensamstående (efter som jag sitter i stol;). Jag försöker lägga fram saker på ett bra sätt med de blir ofta ganska rakt och då blir de plumt och har man trampat ner foten i fiolen så är de lika bra att hålla den still låter ännu mer och de blir värre om man tar upp den.

De är en övergående period som jag hoppas ska vara över snart. Men när man måse vila hela förmiddagen för att ta sig tur och retur till Falun för ett sjukgymnastbesök och sen hem och vila hela eftermiddagen är inte ett riktigt liv i mina ögon.  Jag vet att detta låter bittert men jag är inte bitter snarare realistisk. De är tur att de finns folk omkring en som hjälper till. Om de bara var så att hjärnan var lika trött som kroppen skulle de inte vara några problem men när den går som vanligt i 110 så blir de en konflikt. Ju tröttare kroppen är desto med jobbar hjärnan för att kompensera och desto mer meningslöst känns de. Denna spiral är inget nytt utan de var även såhär innan operationen de bara känns mer nu, efter som jag har en massa tid ensam och inte orkar så mycket med kroppen.

De är en vit och vacker dag de snöar lite vilket inte känns ok de ska vara vår snart. Men när vintern inte börjar förrän i januari blir de en förskjutning. Globala uppvärmningens baksida jag gillar värme men inte att de inte är någon ordning på årstiderna. Får man säga att de var bättre förr när man fyllt 30? Men de är en myt de var inte bättre för men vi kan intala oss de för att försöka dra tillbaka klockan och leva i någon romantiserad bild av 1800 talet eller varför inte 70 eller 80 talet med fula kläder och juppis i Porsche som tjänar en årslön på en dag och förlorar 2 årslöner dagen efter. De enda är nog att försöka göra de bästa av sin samtid, om de ska vara att skotta i maj och bada i november så får de kanske vara så men vi borde stanna upp och titta på hur vi lever och sen gör något åt det. Vi blir inte lyckligare för att vi lever upp alla jordens resurser på så kort tid som möjligt.

Tack för ordet.

 

Självsädning och Dietist

damsugarenDe tråkigaste sakerna som jag vet är att städa och klippa gräs, tror att jag kan även lägga till mängdträning. Två av dessa saker kan man slippa om man vill. De går att leja bort arbetet eller tha hjälp av robottar. Jag gillar att titta när de blir städat och fint så  min lösning är robottar mycket trevligt och man kan träna medans man städar eller klipper gräset, ännu bättre är att man kan dricka kaffe och se hur den svansar kring benen.

Dammsugaren har bara ett problem och de är att jag har en för hög kan till vardagsrumet. Detta får jag lösa på något sätt. Får väll fram med filen eller såga lite. Bäst att ta hjälp av pappa.

När jag var på 5 års kontroll av ryggmärgsskadan så önskade jag träffa en dietist. De har jag nu gjort eller i alla fall haft telefonkontakt. I våras och somras när jag tränade kände jag mig trött och slut och har inget matlust så nu hoppas jag på att få lite hjälp med detta. Han verkade väldigt bra och hade även arbetat åt svenska längdskidlandslaget som dietist så jag hoppas att han kan hjälpa mig. Upptäckte att dietist inte var lätt skrivet på datorn en massa röda sträck.

I övrigt är livet som de har varit jag har ont och blir snabbt trött. Tiden går sakta för att senare försvinna snabbt. Tiden fram till kl 11 går så hemskt sakta men efter de så rinner tiden bort fram till kl 15 då stannar tiden igen. Konstigt att 60 sek går lika fort alla timmar på dygnet men vissa minuter känns som timmar.

Nu börjar de komma närmare upptrappningen av träning. Har ett enormt sug även efter mängdträning. Men jag vet att när jag sitter där och sak göra nån timme ensam med marastolen så försinner den romantiserade bilden av träning. Som vanligt så är de ju resultatet som räknas. Hade tänkt att jag skulle börja simma lite smått men de lär inte bli något pga tån. Om den bara slutade se ut som man kört den i köttkvarnen och slutat vara så kanske de kan bli lite simning snart.

 

Idag vänder det

Kan man bestämma riktningen helt på sitt liv?

Jag hoppas de, att jag kan ha kvar den kraften som jag hade denna morgon när jag vaknade. Jag känner mig stark nästan oövervinnelig. De var länge sen den känslan fanns hos mig. Kan man tänka bort sin egen trötthet och smärta. Till viss del har jag kunnat och kan de fortfarande. Men de finns en gräns som man måste passera för att klara det. Och jag tror att den gränsen är passerad idag. Nu gäller de att bara inte få en massa tillbaka gångar. Inga mer brutna tår eller ömmande axlar.

Mycket av mitt välbefinnande kommer från huvudet. Kan man styra sina tankar att se de vackra eller de möjliga så kan man leva i sin bubbla och klara sig ganska bra. Tyvärr brukar min världsbild inte stämma överens med alla andras. Men de kanske går att jämka samman så man får en gemensam.

Tror att vändningen börja komma i lördags när HEC hade möte. Då bestämde jag  mig för att de ska börja simmas och tränas. Simningen kommer att ta ett tag efter som jag har sår, men riktningen är utlagd. Jag tror att klubben kommer att bli riktigt bra. Efter att vi träffades där har jag börjat fundera på projekt, men har inte kommit på något som är tillräckligt bra.

Min starka sida är att dra igång saker men jag är dålig på att gå hela vägen tills de blir klart för de finns alltid någon detalj som skulle kunna göras bättre som jag inte har möjlighet att göra själv då blir projektet liggande och de är skrot inte en skridskokälke eller vad de nu kan vara. Så hur ska man kunna ta tag i sig själv och inte låta detta hända igen. De är inte lätt men jag ska försöka.

Idag ska min opererande läkare ringa. De har inte blivit bättre efter operationen snarare sämre med smärtan. Vilket jag tycker är lite surt jag viste oddsen innan jag opererade mig men man vill ju helst tro att de ska bli bättre. Samtidigt så har resultatet inte visat sig de kunde ta upp till ett år.  Smärtan i ben och rygg är de samma om inte värre. Nu gäller de bara att vara positiv och tänka bort ben rygg och börja träna hårt så man slipper äta morfin. De funkar inte till 100% men de är ett bättre sätt än att tycka synd om sig själv och vara borta i huvudet.

Tycka synd om sig själv och borta i huvudet är ingen bra kombination. De är väldigt oattraktivt och de är inte lätt för omgivningen att leva med en sån person. De är ok att var bitter ett tag men inte länge. Man måste se de som är bra och ta bort de som är dåligt och sätta upp positiva mål. Mitt mål är att i februari börja skott träna i garaget. Vilket gör att de närmaste veckorna kommer jag träna på att komma i nya innebandy stolen.

 

Alkohol de normala sättet att umgås?

Jag har funderat en massa när man ser tv serier eller kommer hem till folk eller läser status uppdateringar på FB. Varför står de ofta att man dricker ett glas rött eller när man träffas så ska man dricka någon ting till kaffet eller varför inte vin till maten. Har de alltid varit så här eller har synen på drickande förändrats från att ha tagit sig ett glas vin på helgen till att dricka varje dag. Jag som inte dricker har funderat ganska mycket på detta, och när man är nykter så utgör man ett hot mot dem som dricker. Har man vatten i sitt glas på en fest blir man jätte tråkad för att man inte dricker och ”folk” tycker att man är tråkig.

Tar man upp detta ses man som ett oros moment, och kommentaren jag dricker inte så mycket. Tycker att de är trist om man måste ha vin för att slappna av. De funkar ett tag men inte i längden. Finns de fler som tänker som mig eller är jag ensam om det. Eller är de så att om man tycker så vill man inte ta strid för de för de är jobbigt.

Men hade varit så att när man kom hem på middag till sina vänner så ligger det en lina bredvid tallriken och i stället för en cigg så tar man en joint. De skulle inte vara accepterat av samhället och folk skulle bli upprörda. Men alkohol är en godkänd drog.  Problemet är att man inte är medveten om sitt handlande och kan/vill inte ta tag i det och granska sig själv. Som de står i bibeln ” Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders. Matt 7:5”. Ganska brutalt skrivet men man borde börja med sig själv. Jag är inget undan tag jag har en massa bjälkar så de är ett under att man ser något över huvudtaget. Jag tror att de viktigaste är att man försöker.

I natt har jag sovit dåligt. Har sett gynekologen från Askim, helt ok och kul ibland och ibland så jävla pinsamt. Nästan så man måste plocka fram telefonen och använda pruttkudde appen för att lätta på stämningen. Idag har vi varit på en promenad ca 800 meter de kändes som en mil kallt var de åxå men skönt att komma hem. Eftermiddagen har vi spelat Wii hela familjen och vilat i soffan. Har lite dåligt samvete för att jag inte gjort något, har iofs inte gjort något sen jag kom hem. Men idag kändes de väldigt mycket måste vara avsaknaden på sömn + att jag sov länge i morse.

Tack för idag.