Facebook Instagram LinkedIn

Etikett: tankar

Är de från en annan planet?

Här hemma glider tiden vidare My har en massa energi medans jag och Marie är hängiga. Undrar om barn är Aileens som suger energi av vuxna. De är därför de är trötta när de kommer från dagis efter som antalet vuxna är lägren än barn. Är de hemma hos far eller mor föräldrar så håller dessa nästan på att avlida när man hämtar barnen. Tur att de kan återhämta sig ganska snart, och glömmer att de var så drygt att ta hand om dem att de gärna ställer upp igen veckan efter. De är egentligen underbart med barn men de har förmågan att gå en på nerverna.

Borde man inte känn sig bättre?

De har gått 5 veckor sen jag opererade mig borde de inte kännas lite bättre. De känns sämre än innan operationen. Inte bara att jag är trött utan jag har ondare och är svag. Jag var inte lovad att de skulle bli någon förbättring men något enda lite. Jag har blivit at med domningarna i vänsterfoten vilket inte var ett stort problem. Bränningarna i benen ligger på en jätte hög nivå och ryggen känns som den har fått en massa slag med ett basebollträ. Jag äter morfin för att smärtan ska komma ner på en hanterbar nivå men de funkar inte. Undrar om de har blivit som med allt annat de funkar i 3 veckor sen måste jag byta medicin. Tur att de första 6 veckorna är över snart så jag får börja röra lite på mig. Nästa tisdag ska jag till sjukgymnast i Falun för att få ett träningsprogram.

Nu är de film dags med familjen kanske en godis åxå sen blir de sängen och ett sömnpiller så jag slipper höra Marie hosta.

 

Tiden segrar sig fram

Tiden går lika fort men när man har kul lider man inte av den.efter nyårsafton har det varit ett helvete skulle ha lagt mig och vilat men morfin och gäster blev de inget av med vilande. Igår låg jag hela dagen, de var då tiden började gå sakta närmast krypa fram som en skade skjuten sköldpadda inget känns motiverande. Skulle vilka träna men orkar knappt sitta uppe. D är otroligt frustrerande att viljan finns men inte kraften. De är inte ens kul att se på film allt känns förutsägbart.
En sak som är bra är att jag har tid att träna på att skriva på nya plattan. De tar en jävla tid men e håller hjärnan upptagen ett tag. Jag håller ppp att träna på att koppla bort smärtan ingen men de går inte så bra. De känns som jag är på ruta ett igen. Undrar om kroppen stänger av efter ett tag och säger nu orkar jag inte mer e får göra ont men jag ska inte bry mig om det utan lägga min energi på att leva. Eller om de är hjärnan som styr kroppen att stränga av.vilket de är så hoppas jag att de kommer snart. Morfinet funkar sämre och sämre men måste ta för att funka hyfsat.
Idag tröst äter vi godis en kortsiktig lösning men god.

image

Livet är en komplicerad historia….

De låter som en enorm moralkaka. De är en moralkaka som man borde få säga när man är 80 år och sitter i sin gungstol och pratar med barnbarnen och säger att på min tid så var det…

Och när man är tonåring kan man skriva under på att livet är komplicerat och de är bara mig de är fel på. Alla andra har mer muskler är vackrare har mindre finnar osv.

Detta är två ganska svartvita tankar på livet. Men faktum är att livet inte är mer komplicerat än vad man göra det. Ibland tror jag att vi trasslar till det för att vi sak ha något att göra. Något att reda ut och sätta tänderna i. Mitt liv är nog ganska okomplicerat för tillfället. Jag vaknar ser en massa saker som jag vill göra men inte kan har ångest över dessa. Rullar runt i huset klättrar på väggarna blir arg på de som finns i min närhet även fast jag inte har någon orsak till det. Försöker värja mig mot smärtorna för att inte gå helt under. Sist men inte minst tänka en massa på en massa oväsentligt. Kan livet vara enklare än detta?

Har gått in på att äta morfin för att smärtan ska bli mindre så att jag får sova. De funkar hyfsat jag sover ganska bra med sömntabletter. De är en kortsiktig lösning, jag känner att jag har ett enormt behov av att röra på mig. Men i stället för att fysiskt röra på mig planerar jag vad jag ska göra när jag kan börjar röra på mig. Jag ska köpa en sandsäck för att slå ur aggressionerna en rulle för att sätta cykeln på en stege i taket för att träna armgång och ta hem mitt mål så jag kan öva skott i garaget.

Tror att planen kan funka och hoppas att vara i form till SM i sommar. Tror också att de är bra för att jag och Marie inte ska tära för mycket på varandra. De kanske är så att hon ska slå och sparka lite på säcken hon med. Idag är My Marie Faster och Pelle och klättrar.  Jag är själv hemma och vilar, den mesta tiden har jag spenderat kaffe drickande i soffan tillsammans med Stefan Olsson vilket har varit mycket trevligt och avslappnande.

Frustrationer

De senaste dagarna har farit förbi två julaftnar avklarade de är bara en kvar. Julen är inte min favorit högtid men lidandet har varit överkomligt.

Har en enorm frustration inom mig känner att jag skulle vilja slå något. Har inte sovit på några nätter Marie hostar och jag har ont. Problemet är att kroppen är slö men huvudet går i 110. Har en massa tankar och projekt i huvudet men de är inget jag kan göra. Antingen är de för tungt eller så är kroppen för orkeslös.

Har ett enormt sug efter att göra något börja träna hård så att kroppen kan slappna av så där skönt som den bara kan vid utmattning. I stället är jag hemma och gör ingenting. Undrar om de hade varit bättre att vara på sjukhuset där fanns i alla fall inte frestelsen att göra en massa saker (förutom ett och annat bus). Här hemma finns frestelserna och jag är svag i själen. Riktigt så illa är det inte men inte långt ifrån.

Varför kan folk inte säga som de är. Finns de någon oskriven lag att man ska linda in saker i bomull för att de inte ska verka som man är egoistisk? Alla människor är mer eller mindre egoistiska. Om man inte vill göra en sak så kan man inte säga som det är utan man hittar på något som verkar uppoffrande. Jag gör också lika dant ibland. Jag uppskattar ärlighet ska nog försöka bli rakare och säga som det är. Undrar vilka samvetskval som man kommer att få av detta. Men är man medveten kan man i alla fall försöka sig på en bättring. Känner att psyket är lite lågt så därför tar man åt sig extra mycket.

 

Sterilisering 1300kr

Dagens upptäckt är att de kostar 1300kr om man ska steriliseras på icke medicinsk grund inom Landstinget Dalarna. Detta står på alla prislistor. Undrar hur vanlig operation detta är om de står med. Utför man sterilisering på alla avdelningar? Om de är så hur gör man en ögonsterilisering är de när man diskar porslinsögon?

Annars har dagen idag smugit sig fram. Förutom att vi varit utanför entré dörrarna två gången och läst prislistan, har jag träffat sjukgymnast läkare och sjuksköterska. På måndag släpper alla restriktioner då ska jag få börja förflytta mig först och främst med glidbräda. När jag har tränat på detta blir jag hem släppt. Musklerna i armarna är inte på topp så de vill veta att jag kan flytta mig säkert innan jag får åka hem. Sen kommer de nog att komma restriktioner innan jag kommer hem jag får nog inte börja träna för fullt.

Måste ta en vikt innan jag åker hem för att veta vad jag väger. Har man inte någonting att göra kan man alltid äta lite godis. Godis borde förbjudas på sjukhus är de verkligen bra för läkningen?

Jag längtar hem men börjar se ljuset i tunneln. Saknar Marie och My bara få ligga och kramas och ha de mysigt. Undrar hur länge den romantiska bilden kommer sitta i. Troligen tills My vaknar första morgonen och börjar gnälla och skrika. Men jag saknar de åxå.

Nu är klockan 2130 de är dags att lägga sig så natten får de lugnt;)

 

Min stol

Nu har jag landat riktigt i Falun jag ligger här i min säng och väntar, ibland på mat ibland på vändning ibland på hjälp med kateter eller bara att de ska bli kväll så jag kan sova för att vakna och vänta.

De är inte så att väntan är de sämsta man kan råka ut för utan problemet är att fylla väntan med intressanta saker.  Idag har jag funderat på kontakt. Hur viktigt de är att se alla människor och hur viktigt de är att bli sedd.  Som jag skrivit tidigare så är de lätt att man blir ett rumsnummer eller en sjukdom när man ligger på sjukhus.

Jag tror att man behöver mänsklig närhet även när man ligger inne. Men måste närhet vara sexuell? Nej de tycker inte jag men beröring kanske en klapp på armen. Har pratat med Mikaela min lillasyster om detta. Vi bollade lite tankar om hur viktigt de är för att kroppen ska må bra att psyket mår bra och beröring är bra för både själ och kropp.

Givetvis gäller detta inte all finns folk som avskyr närhet. Eller är de så att de som avskyr de mest, även de som behöver de mest?

Om man som chef på en lite större arbetsplats varje morgon tar alla sina anställda i hand och genuint frågar hur de mår tror jag att man får ett bättre klimat på jobbet. I skolans värld görs de ofta att läraren frågar varje elev hur de haft det i går i helgen. Alla känner sig sedda och blir lyssnade på. De kanske inte är en generell lösning på komplexa system men ett litet steg närmare. Mår man bra jobbar man bättre.

Jag har idag kommit upp i min stol. De tryckte på ryggen och var svettigt och jobbigt. Satt ca 40 min tror att man får ta detta jätte sakta så att man inte stressar på sig något. För att klara detta har en arbetsterapeut var här och ställt om stolen (efter en massa tjat från personalen på avdelningen). Har inga tippskydd så hon fick tippa om stolen och för att vara riktigt säkra på att den inte ska slå runt la vi en vikt manschett på fot bågen. Hoppas att jag tills på lördag kommit så långt att de funkar med att köra själv.

Tack för idag.