Facebook Instagram LinkedIn

Etikett: trädgårdsprojekt

Dags för en expedition med litet e

De går fortare och fortare i vårat samhälle de var inte länge sen 56,6 modem var jätte snabbt eller att åka till Sydafrika tog ett halvt liv. Desto mer i nutid vi tittar desto snabbare går utvecklingen. Jag har ökat farten med 2km/h vilket är ett bra hopp på en kort tid.

Cykel turen idag kändes jätte dryg ända tills jag kom hem och tittade på klockan och såg att de var en så bra förbättring. De kändes bra för egot.

Annars flyter de på som vanligt jobbet börjar kännas mer och mer ok. Men funderingen finns alltid vad jag ska göra av mitt liv. Jag känner en längtan bort till något nytt. När jag lyssnar på andra som har rest under sommaren känner jag en viss avundsjuka. Jag har haft alla möjligheter i världen att göra något men ar fastnat i lunken att gå hemma. Detta är något nytt för mig och en bra erfarenhet men nu längtas de bort igen. De går över om ett tag de vet jag. De hela blev inte bättre när Marie kom hem med en bok cykla genom Afrika, då gick hjärnan i gång. de kanske kan vara något, eller ska man börja med att cykla väst kusten de är inte så långt borde kunna göras på någon vecka. Kanske ska ha de som första målet sen ta östkusten efter det.

Nästa vecka har jag semester så då får de vara fin väder så de kan fixas lite land och planteras lite växter så de kan bli fint till nästa år. De ska flyttas lite sten åxå så att den nya rampen kan byggas så de blir lättare att ta sig in i huset. får se om planen håller

 

´Arbetet

I fredags tränade jag med Stefan. Efter detta var jag helt slut i kroppen tror att jag gick in i väggen. De tog för lång tid att få i mig maten så jag tappade synen och efter detta så var kroppen slut. jag låg i soffan hela eftermiddagen.  De värsta är att vi bara tränade 1 timme.  Hur ska detta fortsätta de är bara att komma igång på riktigt igen.

När jag ser tillbaka på vad det blev av operationen så hade jag med facit i handen inte gjort den. Men de är lätt att vara efterklok. Nu har jag gjort den och är en erfaranhet rikare denna hade jag gärna varit utan.  Känns som jag har tappat bort ett år. Även om de bara är ett halvår.  Men de är inget att hänga läpp över utan bara dags att sätta fart och försöka få fart på det och komma tillbaka till där jag var innan op.

Idag är sista dagen på pappaledigheten. De har varit en omväxlande tid men nu är de slut. Jag har inte nån riktig lust att jobba i morgon men de blir nog bra när jag kommer dit.  Men alla goda saker tar tillslut slut. Nu är de dags at kava upp ärmarna och sätta igång igen.

Projektet trädäck i trädgården börjar gå mot sitt slut de är en massa trallskruv att sätta i tur att pappa har varit och hjälpt mig med stommen och släpa plankor de har varit lite för tungt. Men nu är första planteringen är gjord och de kommer att bli vackert om något år.

Nu är de dags att duscha innan sömnen och arbetet.

Smärtan……

Vist gör de ont när knoppar brister. När jag hör denna strof tänker jag på ett finngt tonårsansikte. Personen står framför spegeln på väg till skolan och ska klämma sina bölder. De gör ont att klämma dem och de gör on när klasskompisarna tittar. Hur man än vänder på de så är de smärta. Vilket inte kommer i närheten hur de är i min rygg och ben just nu. De är ett brinnande helvete och inget funkar utom smärtstillande vilket jag helst inte vill ta men måste för att klara eftermiddagarna.

Förra veckan var jag och träffade en smärtspecialist han var ärlig och sa som de var att de inte hade någon hjälp till mig så där på rak arm. Han kollade den gamla medicinerna som jag tagit och konstaterade att de enda jag inte provat var medicinsk marijuana. Men jag är inte riktigt där ännu sen vet jag inte om de går och få en internationell dispens för det så jag får sporta. Men jag tror att de skulle funka om de inte är så att efekten avtar som de har gjort med allt annat efter 3 veckor. Men just nu kan jag nästan prova allt.

Jag har kommit i gång med träningen ganska bra försöker att cykla minst en gång per dag och de gå bättre och bättre har kortat ner rundan runt Stadsberget på 8km med 6 minuter. Vilket är ok på en vecka. Men de finns fortfarande en massa tid att träna in men de känns bra när man tittar i klockan och ser att de faktiskt är en förbättring.

Hemma här är allt som vanligt de är sista veckan på min pappa ledigt innan jobbet tar vid efter de ska jag jobba några veckor och sen ha semester. Jag ska försöka bestämma vilken ny cykel jag ska köpa men de lutar åt att åka till Holland och göra en där dels för att de är billigare men sen gillar jag killen som är säljare.

Till helgen ska de byggas klart soldäcket i trädgården de är jätte bra nu ska ramperna och landen byggas efter detta är de dags att börja bygga om rampen in till huset så att de blir lättare att komma in. Man blir aldrig klar när man har hus undrar när man ska vakna till liv och leva som de är utan att göra om en massa saker. Den dagen är jag nog död eller ordentligt sängliggade. Men då måste även hjärnan sluta funka för att de ska bli något att bara kroppen är utslagen så planerar hjärnan hur de ska se ut.

Tack och god natt.

Förkylning Landslag och byggnationen

Sommar förkylning måste vara de sämsta som finns. Igår var en av de dagarna som de var fint väder då var jag sängt liggande snörvlande och sliten. Idag är jag lite bättre men de är långt ifrån bra. Jag orkar knappt lyfta mig till stolen. Ligga still är inte min grej jag gillar att vara ute och röra på mig detta är ett helvete. Men jag vet inte om jag har blivit äldre och klokare eller om de är kroppen som skriker nej bli frisk innan du börjar om igen.  Tur att de finns ljudböcker att lyssna på för att få tiden att gå.

Ångesten för att fylla upp hålet på baksidan blir mindre och mindre ramen för trallen är invägd och klar och allt virke är hemma. Pappa var och är till stor hjälp! Nu kan jag göra lite mer själv men att försöka ta sig fram i gropen släpandes plank var inte lätt men jag skruvade i alla fall. När de är klart kommer de att bli jätte bra.

Marie och My spelar spel idag de är inne i regnet och de börjar att bli lite trist att vara inne för my hon trilskas en hel del. Hoppas att vi tar oss för att åka någonstans nästa vecka. Tiden bara rinner i väg och snart ska de börja jobbas igen. Iofs bara nån veckan innan jag ska ha semseter för att åka på lillasysters bröllopp.

Sen har jag blivit uttagen till Landslaget i Rullstolsinnebandy och spela en turnering i Tyskland i mitten av september. Så nu känns de lite mer motverat att träna. Att bara träna för träningens skull tycker jag är meningslöst. Men nu när målet är inställt kommer de att kännas lite mer meningsfullt.

Nu är de dags för lunch

Huvudet flyter mot ytan

Denna dag har varit bra, allt har flutit på. My har sovit hos farmor och farfar. De var här i går så nu har jag varit ner i lergropen tillsammas med pappa och räknat på virke.  De är fortfarande jätte stort men de kommer att bli fint när de är klart. Jag har beställt virke och de kommer att levereras dit jag vill. Känns som att huvudet har kommit över ytan.  De går fort med vändningarna, ena dagen är de så svart andra så är de ljust nästan som detta sommar väder.

Inte bara trädäcket som ser en ljusning har gjort klart en massa saker som jag har börjat men inte slutfört. Detta känns enormt bra och en egobost. Vilket man kan behöva ibland. detta toppades med 30 minuter armcykel i träningsrummet jag måste sätta upp en skärm framför mig att stirra i väggen är jätte tråkigt.

Idag hade jag kunnat cykla ute men de blev inte så i morgon ska mys cykelsits monteras på min cykel sen kan vi ta en runda. Jag hoppas att all fysisk aktivitet ska göra att smärtan släpper. De senaste dagarna har de varit riktigt illa. Jag vet inte vad som gör de men de kör i benen hela tiden de är ett uppehåll på ca 1 min sen kör de i gång igen i ca 5 min. det är svårt att koncentera sig på saker men de börjar gå. Jag kan koppla bort de till viss del men de är långt ifrån bra ännu. Men jag hoppas att jag ska kunna få ordning på det. Men så som de var innan operationen känns de som de är år kvar.

 

För stor uppgift

Idag är jag trött och sliten. Var förbi Emelie & KJ i går och firade att han vunnit Vansbro triathlon.  Vilket var en trevlig tillställning men vi gick tidigt efter som Mikaela och Pella skulle åka tidig till Vansbro för att simma. Så de var uppstigning kl 6 i morse för att äta frukost och säga hej då. Sen krypa i säng igen för att sova en stund till. Kl 9 kom en kille och gärvde upp baksidan för att vi ska göra en uteplats.

Nu när de är grävt och klart och jag ser hur stort de kommer att bli börjar jag att ångra mig de är nog mer jobb än vad jag har ork att ta in idag. De värsta är inte att göra jobbet utan att få hem grejerna till att göra det. Om jag beställer dem kommer de att köra dem dit jag vill jag måste ha dem på baksidan där jag ska bygga annars klarar jag inte av det. Man ska inte fundera på sådanahär saker en söndag em när man ändå inte kan göra något åt det. När sakerna är på plats så kan de få ta till vintern om de vill så men idag känns de motigt att få projektet i land. De känns alltid så här när jag har startat något att jag inte längre vill men de brukar bli bra efter ett tag. De under lättar inte att de regnar en massa ute.

Min starka sida är nog att starta saker men de är lite svårt att göra klart dem. Detta med uteplatsen så blev de kanske inte mycket urgrävt så de stämde inte med de jag tänkt i mitt huvud. Men jag ska konsultera pappa så kommer de att bli bra när vi tänker tillsammans.

Och de är inte bara en sak som ska göras utan de är en massa saker och de ska göras i rätt ordning för att de ska funka blir nog till att skriva en lista och börja beta av. En av de bättre sakerna med lite projekt är att man inte måste gymträna utan de kommer gratis och de blir fint runt om en.  De är bara några pass kondition som måste till. Och de gör jag gladeligen för att ta mjölksyran ur armarna.

Tack och god natt.